Tag Archives: vardag

Från påsklov till katastrof.

Ett påsklov avslutades på bästa sätt med vänner på besök. Vid nattningen igår kväll låg jag och Molly och planerade våra kommande lediga dagar. Imorgon skulle hon få bestämma exakt vad vi skulle göra, sa jag. Vi kunde leka allt hon ville, sa jag. Och menade det också. Allt fokus på barnet som de flesta dagarna måste dela uppmärksamheten.

När hon slog upp ögonen var det med ett leende hon sa att nu mamma, nu får du gå och gömma dej, nu ska vi leka kurragömma. Själv vaknade jag inte fullt lika pigg, utan med huvudvärken from hell. Migränliknande bankande i huvudet, och suddig syn. Skulle jag tänkt lite längre hade jag kunnat räkna ut att just den här dagen skulle bjuda på huvudvärk. Det är nämligen så jag fungerar. Ofta på fredagskvällen får jag grym huvudvärk, eller vaknar med den samma på lördagsmorgon. Eller första dagen på semestern. Jag tänker att det har något att göra med att jag kopplar av. Tänker att nu ska jag bara njuta utan måsten. Och då ser huvudvärken sin chans att slå till med full kraft.

Så idag tar vi det väldigt lugnt. Jag har gömt mig några gånger under köksbordet för husfridens skull, för min lilla kärleks skull, medan hon räknat till sexton. Vi har ritat lite tillsammans i målarboken och lekt med dockorna i liggläge. Nu känner jag att det släpper en liten aning, och jag har hopp om att resten av semesterdagarna ska bli toppen. Ledig tid tillsammans är ju aldrig fel, men hemskt mycket roligare om alla är krya.

soffbord

Med is under fötterna.

Vid vår byskola finns den finaste isen. Nästan så det är en synd att inte åka dit och skrinna. Molly har inte stått så många gånger på skridskorna ännu. Förra vintern var hon ännu för liten, och de små spagettibenen ville inte alls samarbeta när man la skridskorna på.

I år verkar hon tycka att det är mera lockande. Så i dag åkte vi iväg hela familjen, och hade riktigt roligt på isen. Och även om Molly till en början släppte några tårar av spänning, så gick det sen mycket bättre än jag hade kunnat hoppas på. Efter den första paniken, när hon bara halkade runt, tog hon sig samman och hittade balansen. Och efter det ville hon inte ha mera hjälp. Själv kände hon antagligen att hon susade fram över isen, då självförtroendet växte och leendet på läpparna blev större och större. Och mammastoltheten visste inga gränser. Man tänker att det är värdsliga ting att skrinna lite, men varje del av uppväxten man får vara med om sätter sig där djupt i hjärtat.

påisen påisen2 påisen3 påisen9 påisen6 påisen7påisen8

Enda sättet att övertyga Molly att det var dags att åka hem, var genom att lova att vi ska skrinna imorgon igen. Så får det bli. Och efter att vi stått och frusit på isen, skickade jag hem familjen med bilen, och sprang själv hem. Så fick jag mina dagliga kilometrar. Men kölden bet sig fast i kroppen, så nu väntar en varm bastu efter en härlig dag.

När det jäklas om natten

Nattsömn eller sömnlösa nätter, det är frågan det. Att sova om nätterna är inget man kan räkna med så där kallt här i stugan mera. Vi har haft några månader nu som nästan kan jämföras med när Molly var nyfödd. Har det inte varit hosta som besvärat om nätterna så har det varit andra bekymmer. Inatt vet jag inte vad jag ska skylla på. Är det månne fullmåne?

För att dela med mig av min bitterhet denna arla tisdasmorgon så ska jag berätta mera om just i natt. Jag hade hemsk huvudverk på kvällen, och gick och sova samtidigt som Molly, kl 20.00. Otroligt skönt att krypa under täcket, men somna kan jag sällan göra innan min make ligger bredvid mig. En timme senare kom även han upp, och vi kunde somna. Tänk en sån lång natt det hade blivit om allt hade gått enligt planerna.

Halv 12 tittade jag på klockan första gången. Då var Molly vaken och undrade om hon fick komma i vår säng. Jag svarade att det var mitt i natten ännu och att hon fick ligga kvar i sin egen säng, men ville hålla mig i handen. När klockan blev halv två och vi kissat och snutit näsan och funderat på allt det viktiga i livet gav jag med mig och lät henne komma i vår säng.

Där snurrade hon runt som en elvisp. Smekte sin sovande pappa på kinden mellan varven undrade när det skulle bli morgon och om det kanske snöade på natten. Halv fyra somnande hon. Lite över fem ringer makens väckarklocka. Han snoozar en halv timme. Kvart över sex ringer min väckarklocka. God morgon bara.

img_6349.jpg

Att vinna mot soffan.

När min man kom hem från jobbet ikväll sa han att ”nu får du fara ut på länk”. Och jag sa att ”nåååjaaaa, jag vet inte om jag alls far ikväll”. Så fick han lite höja rösten och säga ”nu far du ut på länk”. Och eftersom han känner mig visste han att det var exakt den sparken i baken jag behövde ikväll. (Han är inte annars så han på något sätt skulle tvinga mig till saker jag inte vill göra, don´t worry)

Och det var nog verkligen motvilligt jag knöt mina springskor. Men sen var det så klart exakt vad jag behövde ikväll. 40 minuter senare var jag hemma igen, 6 km löpning och backträning blev kvällens saldo. Dunk i ryggen och en klapp på axeln till mig då.

Väl hemma möttes jag av denna lapp, och kunde konstatera att inte bara jag hade vunnit kampen mot soffan ikväll. Maken och Molly hade dragit till skogs.

dsc_1533-3
Sen kom de hem som två lyckliga småbarn, med famnen full av lingon. Molly som älskar råa lingon skulle äta upp alla hon hade plockat själv. Resten ska vi koka till sylt.

dsc_1508-3 dsc_1515-3 dsc_1527-3

Bra dag. Bra onsdag. Bra med motion och bra med lingon. Nu hopas jag på en bra natts sömn. Molly ar hostat flera dagar, och vi har knappt sovit alls. Men n tror vi att det vänder. Happy thoughts. Och god natt!

Weekend snaps

 Vaknar denna söndagsmorgon och riktigt känner hur helgen blåst förbi i snabb takt. Vi har verkligen tagit tillvara varje sekund. Umgåtts med vänner och mormor och morfar. Pappa busschauffören är på vift och vi har hållit oss sysselsatta med annat.

Startade helgen på bästa sätt genom att åka och överraska vännen Karolina med en flaska skumpa. Vårsolen värmde, jag drog på en klänning och stämningen var på topp. Några timmar välbehövlig tjejsnack, och jag var redo att fortsätta fredagsmyset med lilla tös. Skumpaglaset byttes ut mot sticksömmen och chokladbollar under filten. Molly längtar som besatt efter fredagsmys i tv-soffan med ”let´s dance och glabidatorerna”. Att de tv-programmen kommer på både fredag och lördag är inte så stor skillnad. För Molly är det fredagsmys hela helgen.

Soffmyset fortsatte på lördagsmorgonen, till vi kunde slita oss och fortsätta dagen.

Molly spenderade några timmar med morfar, medan jag tog mamma med mig på loppisrunda.  Vi hittade många fina fynd. Konstigt nog slog det sig helt till keramik i olika former, både för mig och mamma. Stengods, brunt och terrakotta kändes mera attraktivt än någonsin. Och ett mörkgrönt fat format som ett blad.

Under tiden hade Molly och morfar målat diamanter. På fredagskväll var de ute tillsammans med ficklampor och plockade ”undervaaara elamanter”, småstenar med andra ord, hehe. Och för att det skulle bli riktiga diamanter hade Molly målat stenarna gröna med fingerfärg. Nu har hon en hel låda full med skatter. Och jag har mina loppisskatter. En bra sakletardag med andra ord.

Och när jag nu pratar om loppis måste jag påminna er om Aveos pop-up inredningsloppis, 14 maj. Då ska jag stå där och sälja en del av mina skatter. Vill någon annan sälja finns ännu plats. Mer info HÄR och HÄR.

Nu väntar några timmar framför datorn. En hög med skolarbeten att beta av. Ha en fin söndag!

psst. Tack för all kärlek och alla fina ord i förra inlägget. You guys rock!

Höstlovstankar

Hejochhå. Höstlovet är här, vilket betyder två extra lediga dagar för mig. Molly har haft lyckan att få vara ledig hela veckan förutom idag, då hennes pappa hade ”höstlov” i början av veckan. Så, en riktigt skön vecka har vi på gång.

Ibland tänker jag att jag måste vara svagare och vekare än resten av människosläktet. Då jag har så svårt att få orken att räcka genom hela ekorrhjulet. Alla vardagar. Tidiga morgnar, lämna på dagis, jobba jobbet, sakna familjen, hämta på dagis, handla mat, koka mat, plocka undan, diska, tvätta, natta, sova. Det där som alla andra verkar klara med en klackspark, får jag nog kämpa med vissa dagar.

Men nu får vi igen en gång dra andan, och bara göra det som faller oss in. Efter jobbet idag var vi ut en sväng med cykeln. DSC_0588 (2)

Vilket föder dagens andra tanke. ”Ut med cykeln”. När hände det? I min snedvridna verklighetsbild är hon fortfarande den här lilla klimpen:DSC_0039 (3)Den bilden är tagen för exakt 2 år sedan. Liten unge, slank morsa, höhö. Things change. Tydligen.

Sen, slutligen, tänkte jag också kommentera bloggalan igen en gång. Men det blev så väääääldans lång text så det kommer i ett nytt inlägg. Stay tuned.

Bland lövhögarna.

Ni minns alla vantarna jag började sticka här förra veckan? Som jag gissade var det Mollys röda vantar som blev klara först av alla. Idag var vi ute på gården och testade dem. Vi räfsade löv och hoppade i lövhögarna. Tills regnet kom, och vi sökte oss in.

DSC_0461 DSC_0487 DSC_0509 DSC_0568DSC_0561 DSC_0583 DSC_0593

Nu sitter vi inne och myser framför brasan, och jag tänker att hösten nog är mysig. Speciellt när man inte behöver stå ute i regnet.

Någon frågade mig om mönster på vantarna med ”fuskflätor”, när jag visade vantarna tidigare, och det mönstret ska ni få imorgon. Och mitt eget mönster till Mollys hösttröja hittar ni om ni klickar här.

Nu ska jag sticka vidare, och försöka få klart ett till par vantar. De behövs nu.

Att känna sig nöjd

En helg till historien igen. Och vi kan alla klappa oss på axeln. Vi har inte gjort något märkvärdigt egentligen, bara allt det där som annars lämnar på hög. Ni vet, tvätta oändligt många tvättmaskiner, vika miljontals klädesplagg in i skåpet, byta sängkläder, koka mat, klippa gräs, koka mat, koka mat, diska, dammsuga och så vidare och vidare. Dessutom har jag plockat lite bonuspoäng (hos mig själv) genom att städa köksskåp, måla alla kökslister vita och sticka tre hela vantar.

  

En bra helg med andra ord. Då vi dessutom hunnit umgås med varandra mellan allt vi tagit oss för. Vi har haft mellandottern med oss och farfar på besök. Vi har tagit oss tid att ha sovmorgon. Kramas. Mysa. Sitta i grillstugan och stirra in i elden. Och inte nog med en bra helg i bagaget. Nu laddar vi dessutom för en ny resa inom kort. Om några dagar flyger vi iväg,  wohoo!

A first time for everything.

Vet ni, idag när jag körde hem från jobbet hade jag ett färdigt blogginlägg i mitt huvud. Ett inlägg om en onsdag, en dag mitt i veckan, och ett veckoslut som kändes långt borta. Ett tråkinlägg som var snudd på sorgligt.

Men. Så hämtade jag min solskensdotter. Som i och för sig skrek en halv timme efter att jag hämtat henne. Hämtar henne alltid mitt i vilan, vilken inte är så optimalt. Men. Skriket tog inte kål på oss idag. Vi fick besök av fina Titti, med stora magen och beeeebisen i magen. Satt och pratade länge och väl om allt och inget. Alldeles för sällan man träffar de kära vännerna, och alltid känns det lika vårdande för själen efteråt.

Sen kom farsan i huset hem för dagen, och fick på något sätt lurat Molly att komma ut och klippa gräset med honom. För alldeles första gången. Molly har alltid varit väldigt rädd för högt ljud. Hon gallskriker av elvispen, och hårfönen, och dammsugaren, och, ja ni fattar. Så att få henne att sitta på en brummande gräsklippare har varit en total omöjlighet. Tills idag. När hon plötsligt åkte med. Och inte bara åkte med, hon körde själv och totalt älskade det! Och vi snackar ingen tvåminutersfärd. De klippte hela vår stora gräsmatta!

DSC_0593 (2) DSC_0599 (2) DSC_0610 (2)För en stund ser farsan sysslolös ut, och gårdsplanen alldeles tom…

DSC_0614 (2)

..tills de tuffar in i bild igen..DSC_0616 (2) DSC_0622 (2)..gapskrattandes.

Så en onsdag, en mitt-i-veckan-dag, behöver inte vara dötrist och grå. Den kan vara alldeles, alldeles underbar. Inatt kommer jag att somna med ett leende på mina läppar.

När verkligheten knackar på.

Sista semesterdagen och verkligheten knackar på. Från och med måndag rullar ekorrhjulet igång, och det blir jobb och dagmamma fem dagar i veckan. Idag fick jag en liten försmak på det som komma skall, när jag för första gången lämnade Molly ensam hos dagmamman i några timmar. Vi, Molly och jag, hade gått genom allting noggrant innan vi åkte hemifrån, att hon skulle stanna där en liten stund, och att jag skulle hämta sen igen. Jag hade målat upp bilder i mitt huvud om hur hon gråter så hon tappar andan och springer efter bilen när jag åker iväg.

Och hur tror ni det gick? Inte en tår och inga bekymmer. Dagmamman hade förberett picknick ute. Och Molly  lämnade utan protest kvar på picknickfilten när jag åkte iväg. Där och då kändes det som om ett helt stenrös föll av mina axlar. Det ska nog gå bra det här.

Jag har alltid önskat att vi på något sätt skulle få pusslat ihop livet på det sättet, att Molly skulle vara så pass gammal då hon börjar dagis, att hon går att prata med. Att hon förstår att jag eller pappa hämtar henne. Och jag tror vi lyckats på den punkten. Att hon sen kommer att gilla det alla gånger, kan man väl inte kräva. Tro mig, jag är fullt förberedd på alla bakslag som eventuellt komma skall.  Men, likväl. Två år och  sju månader efter sin födsel har hon för första gången varit ensam med någon annan än sin mamma, pappa, mormor eller morfar. Och hon överlevde. Med bravur.

Sign. Hönsmamman

IMG_3871