Tag Archives: vänner

Ett fadderbarn så kärt. 

I lördags hade vi den stora äran att bli faddrar till våra goda vännernas yngsta dotter. Ett uppdrag som betyder väldigt mycket för oss.

Det otroliga är att dessa vänner kände vi inte ens innan maj 2012. Jag och Titti träffades faktiskt första gången på en bloggträff. Sen visade det sig att hon växt upp i princip granne med det hus jag flyttat till några år tidigare. Där vi bor idag alltså. Och för att göra historien kort har Titti flyttat tillbaka till sina rötter, med sin egen familj, och nu bor vi grannar. Grannar här på landet, är ju inte som grannar i tätbygden, hus vid hus. Men vi bor på promenadavstånd och i samma by, hehe. Och jag måste säga, att det har berikat våra liv något oerhört, och gett mervärde till den plats vi bor på, att ha nära vänner så nära intill. Tänk att man kan få vänner för livet, så sent i livet. Och i helgen hade vi alltså den stora äran att bli faddrar till minstingen.

Det blev en fin fest, som vi alltid ska minnas. Jag läste en dikt och blev alldeles tagen av livets storhet, och att denna mamma och pappa nu har två små töser att älska. Och vi, jag och min familj, får vara en del av allt detta, på nära håll.

 

ETT GUDBARN 

Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn

är en gåva och en ära

– att man är så betrodd

att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra

med ett gudomligt band.

Så själsligt är man nära

fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer

av omtänksamma skäl.

För man har fått till uppgift

att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar

– att man känner något särskilt

för det gudbarn som man har.ny_DSC_6635

Att MATA babysjukan.

Idag på eftermiddagen hade jag och Molly siktet inställt på att åka till vännen Anna och hennes familj, och träffa deras lilla nykomling Sigrid. Anna, även känd som Aveo-Anna, lärde jag känna för något år sedan när jag träffade henne på ett event på Aveo. Hon är en av Aveo-grundarna, och var då också VD. Vi lärde känna varandra, våra män kände varandra sedan tidigare, och en vänskap kändes självklar.

Idag fick vi träffa den nya lilla människan. Tre veckor ung, och alla moderskänslor i mig väcktes till liv. Vill man mata babysjukan ska man åka och träffa en lite harmonisk baby som varken skriker eller gnäller. Bara äter och sover. Och är underbart fin.

Anna skrev till mig, och hälsade oss välkommen till deras lyckliga kaoshem. Och vad är väl bättre än att komma till ett hem där det syns att man lever. Och ännu bättre att komma till en vän som förstår att hon inte behöver städa ihjäl sig före man kommer. Det är värt guld och gröna skogar.

Sedan hade vi en härlig eftermiddag. Ungarna härjade. Vi drack kaffe. Vi hann prata en halv mening innan vi blev avbrutna. Jag gungade med en baby i famnen, och kände att jag hade gunget kvar. Vi hann prata en ny halv mening, utan att avsluta den första. Skratta och inse att det var dags att bege sig hem igen. En dag mitt i livet, när jag fick umgås med fina typer och snusa babyfjun. Och påminnas om den tid i livet då man hade en egen liten mini här hemma.

DSC_0016

När vi kom hem berättade Molly för sin pappa att hon ska få en lillebror, som är så söt så söt och liten..

Och jag och Anna bestämde att vi ska hänga på stranden i sommar med alla barnen, när vi båda är lediga.