Tag Archives: träning

Mot en starkare mammakropp!

Så fort jag blev gravid, längtade jag efter att kunna springa igen efter graviditeten. Att få knyta på springskorna och bara ge sig av, rensa huvudet samtidigt som steg efter steg blir till kilometer efter kilometer. Att springa är inget jag gjort hela livet. Jag spelade fotboll som barn och i ungdomen, men att bara springa tyckte jag länge att var helt meningslöst. Hur det kom sig att jag började springa, kan ni läsa om här, om ni är intresserade. Sen hann jag springa cirka ett år innan jag blev gravid, delta i tre lopp, och är verkligen frälst av träningsformen. Men, med graviditeten kom sen både illamående och en enorm trötthet, och när det gav med sig, kände jag mig redan så stor om magen att jag inte vågade fortsätta springa. Och sen dess har jag längtat. Verkligen längtat.

Nu är det äntligen dags. Och jag har bestämt mig för att göra det på rätt sätt. Jag har ingen aning om hur mycket mina magmuskler är delade, på vilket sätt man bäst tränar upp bäckenbotten, eller när man egentligen kan börja springa igen, utan att förstöra sin kropp på kuppen. Så jag tog beslutet att anmäla mig till Your Mama (läs mera här). En träningsgrupp som fokuserar sig på nyblivna mammor och deras problemområden. Med individuella träningsscheman, vid sidan av gruppträningar. Det hela startade med en föreläsning i går. Och vi fick lära oss vikten av att stärka kroppen inifrån och ut. Snart ska jag på en fysioterapiundersökning, och efter det följer tio veckor med träning. Och slutligen en ny fysioterapiundersökning, för att se vilka resultat man gjort. SÅ PEPPAD!

Nu ska jag bli en stark och glad mamma igen. Med kraft att ta hand om det finaste jag har. Träning har ju nämligen den fantastiska bieffekten.

IMG_2154

Bild: Bildbolaget Du&Vi

4 träningspass och massa inspiration.

4 träningspass och massor av inspiration fick vi i lördags. Jag och vännen Karolina besökte för första gången Traning & inspiration eventet på Norrvalla, och hade en riktigt bra dag.

Vi hade inte de bästa förutsättningarna. Jag steg upp efter en dålig natt, trött och gnällig och hade helst struntar i det hela, men visste att Karolina var på väg för att  hämta upp mig, så det var bara att kravla sig upp. När Karolina sen kom, var hon på lika dåligt humör. Och vi åkte iväg som två bittra, pms-kärringar. Sura på världen.

Väl på plats hann vi anmäla oss till alla de tre pass vi ville gå på som hade begränsat antal deltagare. Där svängde humöret en aning, och vi kunde börja ladda upp för en rolig dag.

Vi startade dagen med yoga. Något jag aldrig tidigare testat. Det var en perfekt start på dagen. Även om man kanske inte kan avgöra om man gillar yoga efter ett pass, så väcktes ändå min nyfikenhet. Undrar var man skulle hitta en yogaklass på passlig tid, och inte för långt borta?

Efter yogan hoppade vi kallt över att delta i något av de nästa passen. I stället satt vi och pratade om livet och laddade med lite mat inför nästa pass, reggaeton. Reggaeton leddes av den finska twearkingmästaren i år, Monse. En sprallig tjej som kunde röra sin kropp på ett väldigt imponerande, nästan overkligt sätt. Vi svettades och skrattade när vi försökte få till de rätta movesen, och hitta de där musklerna vi tidigare aldrig använt. Man skulle röra höfter och axlar på samma gång och magen skulle hänga med där mittemellan, hehe. Lättare sagt än gjort verkligen.

Om man googlar kan man läsa att:

Reggaeton som dans har sin bas i de latinamerikanska afrodanserna, inspirerad av reggae och med influenser från hiphop. Dansen bygger på en kombination av rörlighet och tydlighet med fokus på kroppens centrum. 

Efteråt smakade det bra med mat, Elsas kök på Norrvalla bjöd på den godaste kycklingen med aioli. Länge sen man fått så god mat serverad. Och vi var laddade med energi för dagens tredje och svettigaste pass. Ett pass som drogs av tjejerna från Studio Z i Jakobstad. Det var personligen mitt favoritpasta under dagen. Speciellt bodyattack, som förklarades som inomhuslöpträning. Det skulle jag gärna vara med på, om det fanns på närmare håll.

Sist ut testade vi twerking. Med Monse, den finländska mästaren. Det blev dagens största utmaning. Till en början såg det helt omöjligt ut. Tungt var det också, för mage och ben. Men, innan vi var klara fick vi väl alla till någon form av rump- och höftrörelser. Och oj så roligt vi hade. Ni kan ju föreställa er hur det lätt slår över, då man med sina sista krafter ska försöka twerka.

När vi tittade bakåt på dagen, jag och Karolina, var vi väldigt glada att vi övervann oss själva och åkte iväg. Från åtta till halv fem var vi på plats. På kuppen blev vi peppade och inspirerade att ta oss an träningsvåren 2017. Tack för det Norrvalla och alla som bidrog.

 

Det är nu det vänder.

Två dagar i rad har jag varit ut på länk nu. Igår sprang jag på glashala vägar, minusgrader och med en motvind som nästan tog livet av mig. Men jäklar vilken känsla. Det var nämligen ljust ännu när jag sprang iväg.

Min man kommer oftast hem mellan halv fem och fem, och på flera månader har jag inte hunnit ut och springa i ljuset efter han kommit hem. Och jag springer inte i mörker. Det är inte bara mörkt här där vi bor, det är helt mattsvart-skogsmörkt. Man ser inte handen framför sig. Och då går jag inte ut, för jag är rädd för mörkret och allt annat. 

Så ni fattar min lycka igår, då jag kom mig ut i dagsljus. Idag hände det igen. Dessutom utan motvind och med sol och plusgrader. Och för första gången på länge fick jag den där kicken jag saknat nu när jag inte kommit mig ut så ofta. Jag kände mig starkast och bäst i världen. Den känslan vill jag bevara nu. Mot våren och mot ljuset. Starkare än någonsin. Oj så många svettiga träningsselfies ni kommer få stå ut med.

Jag själv är min bästa inspirationskälla. Att jag sprang min mil fjol, gör att jag tror på mig själv. I år tänker jag att ett halvmaraton vore bra. I London till hösten. Vem är med?

747ef687-55d7-4a69-b526-17b8d0238c4b.jpg