Tag Archives: livet

Ett fadderbarn så kärt. 

I lördags hade vi den stora äran att bli faddrar till våra goda vännernas yngsta dotter. Ett uppdrag som betyder väldigt mycket för oss.

Det otroliga är att dessa vänner kände vi inte ens innan maj 2012. Jag och Titti träffades faktiskt första gången på en bloggträff. Sen visade det sig att hon växt upp i princip granne med det hus jag flyttat till några år tidigare. Där vi bor idag alltså. Och för att göra historien kort har Titti flyttat tillbaka till sina rötter, med sin egen familj, och nu bor vi grannar. Grannar här på landet, är ju inte som grannar i tätbygden, hus vid hus. Men vi bor på promenadavstånd och i samma by, hehe. Och jag måste säga, att det har berikat våra liv något oerhört, och gett mervärde till den plats vi bor på, att ha nära vänner så nära intill. Tänk att man kan få vänner för livet, så sent i livet. Och i helgen hade vi alltså den stora äran att bli faddrar till minstingen.

Det blev en fin fest, som vi alltid ska minnas. Jag läste en dikt och blev alldeles tagen av livets storhet, och att denna mamma och pappa nu har två små töser att älska. Och vi, jag och min familj, får vara en del av allt detta, på nära håll.

 

ETT GUDBARN 

Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn

är en gåva och en ära

– att man är så betrodd

att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra

med ett gudomligt band.

Så själsligt är man nära

fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer

av omtänksamma skäl.

För man har fått till uppgift

att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar

– att man känner något särskilt

för det gudbarn som man har.ny_DSC_6635

Med is under fötterna.

Vid vår byskola finns den finaste isen. Nästan så det är en synd att inte åka dit och skrinna. Molly har inte stått så många gånger på skridskorna ännu. Förra vintern var hon ännu för liten, och de små spagettibenen ville inte alls samarbeta när man la skridskorna på.

I år verkar hon tycka att det är mera lockande. Så i dag åkte vi iväg hela familjen, och hade riktigt roligt på isen. Och även om Molly till en början släppte några tårar av spänning, så gick det sen mycket bättre än jag hade kunnat hoppas på. Efter den första paniken, när hon bara halkade runt, tog hon sig samman och hittade balansen. Och efter det ville hon inte ha mera hjälp. Själv kände hon antagligen att hon susade fram över isen, då självförtroendet växte och leendet på läpparna blev större och större. Och mammastoltheten visste inga gränser. Man tänker att det är värdsliga ting att skrinna lite, men varje del av uppväxten man får vara med om sätter sig där djupt i hjärtat.

påisen påisen2 påisen3 påisen9 påisen6 påisen7påisen8

Enda sättet att övertyga Molly att det var dags att åka hem, var genom att lova att vi ska skrinna imorgon igen. Så får det bli. Och efter att vi stått och frusit på isen, skickade jag hem familjen med bilen, och sprang själv hem. Så fick jag mina dagliga kilometrar. Men kölden bet sig fast i kroppen, så nu väntar en varm bastu efter en härlig dag.

God morgon!

En bonusbild från helgens fotografering får bli starten på den här veckan.

mirreomolly


Ingen sjukstuga mera. Eller ingen sjukstuga just idag i alla fall. En dag i taget. Helgen gick i rasande fart, med en lagom blandning av motion, god mat, vila och tid för familjen.

Trevlig måndag, och trevlig ny arbetsvecka. Jag tror jag är redo.

Jullovet som gick – LISTAN

19 lediga dagar har susat förbi, och imorgon kallar jobbet igen. Skönt på ett sätt, vemodigt på ett annat. Men underbara lediga dagar har vi haft. Så mycket har hänt, och vi har gjort så mycket, att det inte finns en chans att hinna ikapp här på bloggen. Så jag summerar med en liten lista. Jag älskar ju listor. 

FEM saker vi gjort under jullovet

  • Firat en underbar julafton med många av de käraste människorna här under vårt tak.
  • Skidat och varit ute.
  • Träffat många vänner. Skrattat, pratat, förundrats och funderat på livet. Många vänner som man träffar alldeles för sällan, och många som man ser lite mera ofta. Alla lika värdefulla.
  • Spelat spel, byggt lego och läst barnböcker.
  • Varit på gym två gånger på två dagar. Jag som inte gymmat på flera år, har nu sådan träningsvärk så jag bävar för morgondagen.

FEM saker jag älskat med jullovet

  • Sköna sovmorgnar. Vi har alla sovit till 10, utan att skämmas, hehe.
  • Att man fått ta frukost i lugn och ro hur länge man velat.
  • Att man har kunnat sitta i soffan, framför brasan, titta på barnfilmer och sticka. Inget dåligt samvete för att man borde göra något vettigare, utan all tid i världen att bara umgås och sitta stilla.
  • Att man verkligen hunnit landa. Och att man nu verkligen känner sig redo att börja jobba igen.
  • Att vi har fått bädda i båda ”flickrummen” flera gånger. Bäddsoffor och dubbelsängar och babysängar. Flickorna och pojkvän och andra gäster har sovit här, och hemmet har varit fullt av liv och rörelse.

FEM saker jag inte gjort på jullovet

  • Tänkt på jobbet
  • Städat skåp
  • Grälat
  • Stigit upp innan kl 8
  • Läst böcker som jag menat

FEM materiella saker jag fått under jullovet

  • En iMac. ÄNTLIGEN!
  • Garn
  • Porslin. Marimekkomuggar och Iittala-porslin.
  • Träningskläder och underställ.
  • Muminkannan jag länge suktat efter.

muminkanna2

FEM saker jag känner nu när jullovet är över

  • Tacksamhet för varje dag vi fått tillsammans.
  • Glädje över de traditioner vi håller vid liv kring julen.
  • Förväntan. Januarimånad är fullspäckad med kalas, resor och evenemang. Varvat med helt vanliga underbara tråkdagar. Och på tal om kalas, HUR KAN MIN DOTTER REDAN FYLLA FYRA?
  • Inspiration att fortsätta livet med träning och bra mat. En liten svacka med skräpmat och stillasittande gör att man verkligen ser tjusningen i att hålla i gång.
  • Längtan efter ljusets återkomst.

FEM saker jag önskar inför vårterminen

  • Att vi får vara friska och krya. Helst inte ens en snorig näsa. Men det är väl att hoppas på för mycket.
  • Att jag ska känna mig stark. Både i kropp och knopp.
  • Att snön finns kvar någon månad. Så vi hinner skida och förhoppningsvis åka slalom. En liten slalomresa finns faktiskt i planerna, och jag håller tummarna för att den blir av.
  • Att det ska finnas tid och resurser för något litet, eller stort, hemmaprojekt. När man är hemma hela dagarna, varje dag ser man ganska mycket man gärna skulle fixa upp och göra om.
  • Att stora flickorna ska få en inspirerande vårtermin i skolan, och känna att studierna är roliga.

2016. Årets bästa och största.

Årets bästa hantverk: Jag är mest stolt över klänningen jag stickade till mig själv faktiskt. Men, ska vi kora årets favoritmönster så tar marygensern hem segern. Har man stickat åtta likadana tröjor, måste man ju älska mönstret.

Årets bästa hemmabygge: Utan tvekan lekstugan/gäststugan. Den blir såå tjusig. Tyvärr kom hösten emot, och vi fick kanske två veckor för lite tid för att hinna få allt riktigt klart. Men, desto roligare nu då våren kommer, och vi får fortsätta och göra stugan till allt vi drömmer om.

Årets bästa inredningsdetalj: Det snygga sidobordet från House Doctor. Och diverse loppisfynd. Annars går året antagligen till historien som det år då jag handlat minst inredning någonsin.

House doctor sidobord

Årets bästa blogghändelse: Att jag fortsättningsvis älskar att blogga, och älskar allt det ger mig. Att jag sen vann Årets Kreativa Blogg för andra året i rad, blev grädde på moset.

15134060_1828087107476488_1956534550_o

Årets bästa fest: Vigseln mellan min bror och hans Sarah, och den efterföljande bröllopsfesten. Konceptet brunchbröllop visade sig vara det allra bästa konceptet för ett bröllop. Och all kärlek och glädje den dagen. Lyckan att se sin bror så överlycklig går inte att beskriva.

DSC_0940

Årets bästa klädesplagg: Klänningen jag använde då på bröllopet. Another day dress från Odd Molly. Den vackraste klänning jag äger.

DSC_1268

Årets bästa resa: 2016, gjorde vi många kortare resor. Och de har alla varit bra. Riktigt bra. Vi har varit i Stockholm, jag och maken, och sett Mamma Mia. Vi har varit en helg på campingsemester i Tammerfors, med hela stora familjen. Vi spenderade en weekend i Helsingfors då jag deltog i midnattsloppet. Och nu senast har vi varit till Tallinn. Men. Veckan i Sverige i somras, som sen avslutades på Mumindalen tar ändå priset om årets bästa. Enda som saknades den resan var stora tjejerna som inte kunde följa med. Annars, allt man kan önska av en resa. Vila, motion, goda vänner, saknade släktingar och massor av tid tillsammans.

Processed with VSCO with hb1 preset

Årets bästa team: Jag och min man. Det finns inget starkare.

Årets största insikt: Att jag har makten. Att jag kan styra mitt liv och mina tankar. Länge, åratal, har jag känt mig fast i en viss livssituation och känt att samma mönster fortsätter upprepa sig. Men i år har det kommit till mig, att jag kan styra skeppet, jag behöver inte sjunka med det. Också det faktum att jag hade makten att ge mig själv en riktig spark i baken, och komma i gång med motionen igen. Att komma mig upp ur soffan, och nå målet att genomföra ett 10-kilometers lopp. Om ni bara visste hur mycket det har betytt för mig. På alla plan. Att inse att jag kan om jag vill. Jag har makten.

Årets bästa fysiska prestation: Att jag deltog i det där 10-km loppet. Jag sprang min mil på en timme och nio minuter. Helsinki midnight run bjöd på den största självförtroende-kicken någonsin.

747ef687-55d7-4a69-b526-17b8d0238c4b.jpg

Årets största prövning: Att ta mig genom de där första fem månaderna av året då jag jobbade och skulle lämna bort Molly på dagarna. Fast jag visste att hon hade det bra, skrek hela mitt inre att det inte går att fortsätta så. Vilket ledde till..

Årets bästa val: Att börja sköta dagbarn hemma och få vara tillsammans med min egen dotter och tre andra barn varje dag. Bäst i världen. Bäst i år. Bäst någonsin.

Årets största omställning: När stora flickorna båda flyttade till Vasa samtidigt för att studera. Att de båda två plötsligt var så vuxna att de skulle bo själva.

Årets bästa känsla: Kärlek. Kärleken till våra barn. Kärleken till min man. Kärleken till familjen. Kärleken till mina vänner. Kärlek till mig själv. Det ni.

 Allt det packar jag ner, alla bästa och alla största, och fortsätter år 2017 enligt bästa förmåga. 

Torsdagstankar.

Hej på er! Vet ni, här lever vi livet i sådan takt att livet på bloggen blir lidande. Jag vet inte hur många utkast jag har liggandes, som aldrig hunnit bli riktiga blogginlägg. Igår hade jag ett inlägg på gång under rubriken ”Idag är jag den jag vill vara”, men jag somnade innan det hann bli till något. Och idag känner jag mig inte alls lika stark, harmonisk och vacker mera. Synd att jag inte hann få ner känslan i ord. Det gick förbi helt enkelt, haha.

Annars, har vi mera konkreta grejer på gång också, inte bara känslor.

  • Stickförbudet jag gav mig själv gick väl lite sådär. Min jultröja är klar nu. Så fort jag hinner fotografera under dygnets ljusa timmar, ska ni få se hur den blev.
  • På lördag ska jag gå på bloggalan. Helt ensam. Men, som tur är kommer jag nog inte att vara ensam där. Jag ser framemot kvällen, det kommer bli roligt!
  • Bristen på smart förvaring här hemma håller på att gå mig på nerverna så till den milda grad att jag snart slänger bort alla saker vi har.

 Något sådant. Tänk så enkelt det är att skriva ner tankar i punktform. Men kanske tråkigt för den som läser. Nedan ser ni några bilder från gårdagen, när jag kände mig som the queen of the world. Ska försöka fånga den känslan igen.

Inget flyt.

Det måste vara gårdagens presidentskandal som totalt tog musten ur mig. Jag hade en tro till att detta inte skulle bli en verklighet vi nu ska leva i. Konstigt nog så tar jag det så personligt. Den glansbild jag har av vårt trygga land känns nu på något sätt hotad. Och jag blir så trött och bitter.

Men vad gör man. Måste öva mig att inte oroa mig över sådant jag inte kan styra. Och göra det bästa av sådant jag faktiskt rår på. Som mitt humör, nu är det dags att bita ihop.

Så fort jag hittar gnistan ska jag återkomma med något helt oviktigt för världsfreden, men trevligt i vardagen. Som hur jag skulle vilja göra om i vårt kök, eller hur det går med mitt stickförbud, eller vilka färger julen 2016 kommer att gå i. Något i den stilen. Vi hörs!

En bra-tisdag.

hosten

Jag känner att jag inte kan lämna er med all min sömn-bitterhet. Min tisdag, som började med tunga ögonlock, blev sist och slutligen en riktig bra-tisdag.

Solsken i kombination med dimma har bjudit på vackra vyer hela dagen idag. I mitt yrke får man också vara tacksam för varje höstdag som regnet inte öser ner. Och denna höst har vi verkligen blivit bortskämda med fina dagar.

Inte bara sol ute idag, utan även sol inne. Molly, och vi andra, gav ifrån oss ett litet glädjeskrik då mammas och pappas bil rullade upp till gården ikväll. Är man bara hemma hela dagarna, är det ganska skönt att få sällskap på kvällen. Skönt för oss alla. Kalle fick bygghjälp i lekstugan av min far, Molly fick leka med någon annan än mig, och jag fick dammsuga helt i fred. Sen hann jag ventilera världsbekymmer med morsan på samma gång som jag satt med sticksömmen i famnen.

Nu avslutar vi kvällen i soffan hela familjen. Med en brasa i spisen, te i koppen och fortfarande sticksömmen i famnen. Lugn och ro i själen. Lugn och ro.

När det jäklas om natten

Nattsömn eller sömnlösa nätter, det är frågan det. Att sova om nätterna är inget man kan räkna med så där kallt här i stugan mera. Vi har haft några månader nu som nästan kan jämföras med när Molly var nyfödd. Har det inte varit hosta som besvärat om nätterna så har det varit andra bekymmer. Inatt vet jag inte vad jag ska skylla på. Är det månne fullmåne?

För att dela med mig av min bitterhet denna arla tisdasmorgon så ska jag berätta mera om just i natt. Jag hade hemsk huvudverk på kvällen, och gick och sova samtidigt som Molly, kl 20.00. Otroligt skönt att krypa under täcket, men somna kan jag sällan göra innan min make ligger bredvid mig. En timme senare kom även han upp, och vi kunde somna. Tänk en sån lång natt det hade blivit om allt hade gått enligt planerna.

Halv 12 tittade jag på klockan första gången. Då var Molly vaken och undrade om hon fick komma i vår säng. Jag svarade att det var mitt i natten ännu och att hon fick ligga kvar i sin egen säng, men ville hålla mig i handen. När klockan blev halv två och vi kissat och snutit näsan och funderat på allt det viktiga i livet gav jag med mig och lät henne komma i vår säng.

Där snurrade hon runt som en elvisp. Smekte sin sovande pappa på kinden mellan varven undrade när det skulle bli morgon och om det kanske snöade på natten. Halv fyra somnande hon. Lite över fem ringer makens väckarklocka. Han snoozar en halv timme. Kvart över sex ringer min väckarklocka. God morgon bara.

img_6349.jpg

En bra helg

Två lediga dagar som igen en gång gått för snabbt förbi. Nu är jag så trött, så trött och sängen hägrar. En hel vecka, eller nästan två, har vi sovit alldeles för dåligt om nätterna. Och sådant tär på en 32-årig kvinna. I morse fick vi dock sovmorgon efter en riktigt bra natt, så säkert ska vi klara upp det här också.

Bakom oss har vi en sån bra helg. Vi har besökt Barnens dag på Norrvalla. Molly och alla andra barn dansade glatt med när Arne Alligator spelade. Molly som sett på Sommarkysset på TV visste att man ska visa upp plakat då någon spelar och sjunger. Att hon svajade i luften med en teckning hon nyss ritat, och fel väg dessutom, bekymrade inte henne nämnvärt. 

dsc_1581 dsc_1592 dsc_1608 dsc_1612

Efter vår lilla lördagsaktivitet återgick maken till lekstugebygget. Egentligen har de största förändringarna skett på övre våningen nu, den blivande gäststugan. Vi har nu ett golv. Och det blir nog så himmelens mysigt, så jag tror jag flyttar in dit på riktigt. Jag ser framför mig hur underbart det kommer bli, med en stor säng i mitten, fårfällar på golven, och enkel inredning.

dsc_1616 dsc_1621 dsc_1643 dsc_1658 dsc_1660 dsc_1667 dsc_1674

Efter en aktiv lördag, fortsatte vi med en lika aktiv söndag. Vi har städat och skrubbat hela huset, tvätta mängder av tvättmaskiner, bjudit svärfar på söndagsmiddag, gått på kvällspromenad i mörkret och jag har stickat två ärmar. Tur att vi startade lugnt med sovmorgon.

dsc_1694

Nu väntar en vecka med väldigt mycket program. Jag som skulle ta det så lugnt i höst..