Tag Archives: högtider

Påskkärringar och småtroll

Påskledigheten har snart gått förbi. Vi har njutit av lata dagar tillsammans. Påskaftonen startade med att riva igång förberedelserna inför påsklunchen. Hela familjen var på intågande, och vi skulle bjuda på soppa och tilltugg. Menyn, som jag kunde ägna ett helt eget inlägg, blev succé. Vi smaskade i oss i sådan takt att ingen hann tänka på att föreviga varken dukningen eller maten. Men gott var det.

På eftermiddagen strålade vi samman med några andra fina familjer, och brände påskbrasa. Barnen klättrade på stenarna, det grillades korv, och vi njöt av den kravlösa samvaron. Trots att solen kikade fram på kvällskvisten var det bitande kallt. Och efter att vi kom in senare på kvällen, var jag genomfrusen och fick sitta fastklistrad framför spisen resten av kvällen.

2017_påsk_5 2017_påsk_72017_påsk_8påsk_42017_påsk_15 2017_påsk_92017_påsk_32017_påsk_4 2017_påsk_10 2017_påsk_11 2017_påsk_12 2017_påsk_14påsk_2017_påsk_16_ påsk_9

Ikväll ska vi också hänga med lite sköna typer, och sen väntar vardagen för maken. Jag och Molly fortsätter med en vecka till ledigt. En vecka fylld av spännande roligheter, som kulminerar i att jag och maken åker iväg på en weekend till Umeå.

Kalasbilder

Mollys fyraårsdag är firad med buller och bång. Räknade att vi var 20 personer runt kaffebordet. Och då var det här bara första kalaset av fyra.

Molly_4paketmollygäster2kakorgodismarräng snittarhappybirthday (kopia)frozen tårtaMolly_och_mirjam (kopia)

Mycket folk och många roliga presenter. Pappa och storasyster tyckte mest om en radiostyrd bil Molly fick av sin mormor och morfar. Själv var hon rädd för den till en början, men nu kör hon nog utan bekymmer. Många spel, mycket pyssel och böcker fick hon också, och en och annan barbiedocka. Allt enligt vad hon hade önskat sig.

Kaffebordet bestod av både salt och sött. Jag försökte imponera med att baka en frozentårta, men födelsedagsbarnets favorit på kaffebordet var, som vanligt, den köpta daimkakan. Den och kokosbollar är egentligen de enda bakverk som riktigt går hem. Frozen-tårtan ville hon inte ens smaka, för den hade hon sett att jag lagt hallon i.

Egentligen finns det hur mycket som helst man skulle kunna skriva om en dag som denna. Jag upplever alltid födelsedagskalas så högtidliga. Men, nu får jag sätta punkt för ikväll, och krypa i säng. Mina älsklingar sover redan, och jag har suttit alldeles för mycket framför datorn ikväll. Söta öde när man inte räcker till, och hinner ens med hälften man skulle vilja. 

Födelsedagskalas och julkänslor

En helg att summera, och vilken fin helg sen. Vi har firat min födelsedag och lilla jul på en och samma gång. Lilla jul är något vi firar här i Finland, åtminstone i Österbotten, ofta infaller det sista helgen i november. Det är startskottet för julfirandet. Och har man riktigt tur slänger lillajultomten in några små paket under kvällen, men man ser honom inte. En trevlig tradition tycker jag. Och senaste åren har vi kombinerat den helgen med mitt födelsedagsfirande. Alla nära, kära familjemedlemmar samlas. Vi äter gott och umgås.

8 minuter innan gästerna skulle anlända på lördagen, lade jag upp en bild på min instagram storys. En bild på det kaos som rådde då. Fortfarande en kaka att glasera, några julklappar att paketera, glögg att värma och kaffekoppar att plocka fram. Tur att jag jobbar bäst under press. När de första gästerna anlände var allt nästan klart, och Sarah hjälpte mig med det sista.

dsc_1610

dsc_1614 dsc_1616 dsc_1623

Efter att vi druckit kaffe och ätit julkakor så det stod ut genom öronen, knackade det på dörren och lillajultomten hade lämnat paket på trappan. En lycklig liten fick precis det hon hade önskat sig, till all lycka, och glädjen var stor.

dsc_1656 dsc_1666 dsc_1703

Och jag njöt så av hela dagen och kvällen. Att ha hela familjen samlad i juletid är något av det bästa jag vet. Sen händer det något med vårt hem runt julen. Det blir så rofyllt, harmoniskt och omhändertagande. Man kan inte motstå att få julkänslor och bli nykär. Jag borde egentligen ha min semester i adventstid, för det är nog en av de tider på året jag verkligen gillar att mysa på hemma.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Vi har tagit det så lugnt att vi varken letat fram adventsljusstaken eller tänt det första ljuset. Vi hade också menat oss på adventsgudstjänst, men istället överraskade vi oss själva med en ordentlig sovmorgon. Sen har jag suttit flera timmar i soffan idag, än jag sammanlagt gjort under hela veckan tror jag. Och impulsköpt en systemkamera, från soffan.

Men ingen panik, för om jag har förstått saken rätt så har första advent kommit och gått trots att vi inte gett dagen desto mera uppmärksamhet. Nu laddar vi för fyra dagar jobb och sen iväg på resa. Mitt trettiotredje år har börjat bra!

Trettiotredje gången gillt. 

Idag är det min födelsedag. Tänka sig, mitt i mörkaste november föddes en solstråle som jag, haahaa.

När vi sist träffades hela familjen, på fars dag tror jag det var, så sa jag att det ska bli skönt att fylla 33. Och att jag tror att mitt trettiotredje år på jorden blir ett bra år. Min bror skrattade lite med glimten i ögat och sa ”ja trettiotredje gången gillt kanske”. Och lite så känns det. Har man försökt trettiotvå gånger att få till ett riktigt bra år, så ska det banne mig ske på det trettiotredje. Dags att börja njuta lite mera och angsta mindre. Nu känner jag mig lagom långt borta från trettio för att avsluta livskrisen.

Ofta när man fyller år säger man att man inte känner sig äldre än tidigare. Att man fortfarande känner sig lika ung i sinnet, hahaa, inte en dag över 20. Men i år för första gången måste jag säga att det känns att jag har blivit äldre. Jag känner mig absolut inte som 25 mera, inte ens som 29. Jag känner mig som den trettioplussare jag är. När jag ser mig själv i spegeln eller på bilder ser jag också att jag är 33. Och jag gillar det. Jag gillar varje liten rynka jag får och varje födelsedag jag får vakna upp till.

Och just 33 känns extra bra. Three is a magic number. Eller som min 95-årige svärfar brukar säga, ”man får va glad så länge man får vara med”. På lördag ska vi fira, mina trettiotre.

dsc_1629-2

Fars Dag i sex punkter

1. Vi startade dagen med att uppvakta  barnens far, min fina man. Två av tre döttrar fanns på plats och bidrog med skönsång, kramar och kaffe på sängen. Molly gav presenten och kortet hon själv pysslat ihop, och var mäkta stolt. Och jag var stolt. Stolt över att jag hittat en karl som är en sådan fantastisk far till sina barn.

2. Några timmar senare anlände äldsta dottern, som själv har körkort. Hon kom tillsammans med sin farfar, och sakta men säkert fylldes vårt hem med kära familjemedlemmar.

3. Nästa bil som rullade in på gården var min egen far, tillsammans med min bror och min mamma. Och vi hade samlat alla våra tre älskade pappor under samma tak.

Han, min pappa, har alltid varit tryggheten själv. Inget ältande och daltande, utan med stadig stämma har han alltid försäkrat mig om att allt kommer att bli bra. När jag var liten och än idag. En familjens man, som alltid finns där.

Mellan bilderna nedan skiljer det 15 år. Den på mig och pappa är tagen år 2001, och bilden på min bror med pappa är dagsfärsk. Molly är dock säker på att det är jag och hennes morbror på den första bilden. De är nog lika varandra min pappa och bror.

4. Min brors tröja är klar för andra gången, och han fick den idag. Efter han testat den och kunde konstatera att den var perfekt i storlek denna gång, tog han inte av sig den mera. Och jag fick bevisat att det alltså fungerar hur bra som helst att förminska en tröja genom att sy in i sidorna och klippa bort allt ”extra”.

5. Dagen till ära bjöd jag på trerättersmiddag. Världens godaste kräftsoppa till förrätt, porterstek med potatis och ugnsgrönsaker till huvudrätt och glass med hallon och kolasås till efterrätt.

6. Det enda som finns kvar av denna dag är att krypa till sängs med mannen i mitt liv och pappan till mitt barn. Skönt!

Några bonusbilder

Måste ju visa några instagrambilder också från den stora dagen, för er som inte är med där.

Vår lilla prima ballerina njöt av stämningen innan vigseln, och visade sina allra bästa piruetter.

Vackra mamma och pappa. Sen jag med min bröllops-outfit. Klänningen kommer från Odd Molly och heter Another day dress.

Och lite blandad konfekt. Förberedelser, bröllops-selfies, mammor som kastar rosenblad, cupcakes och den vackra ryggen på Sarahs brudklänning.

Idag har jag nästan stirrat mig blind på alla bilder från bröllopet. Allt det vackra och all kärlek. Några har frågat om brunchbröllop och hur det funkar. Jag ska återkomma, jag lovar. Nu kallar sängen, efter en lång varm sommardag.

 

Vi firar svärfar 95 år.

Idag har vi haft fest hemma hos oss. Svärfar, vars barndomshem vi nu bor i, har idag firat sin 95:te födelsedag hemma hos oss. Kan mycket väl vara det första och sista 95-års kalas som firas här. För 95 år, det är många år det.

Från första gången jag träffade honom, för cirka 12 år sedan, har han har alltid varit den goaste, kärleksfullaste, mest förstående svärfadern man kan ha. Aldrig ett ont ord. Och vi har kommit varandra nära.

Det är inget enkelt liv han levt min fina svärfar. Krig, sorg, död och bedrövelse. Men alltid med en förmåga att se framåt och ta vara på det goda i livet.  Alltid med så många intressanta historier om tiden som har varit, här i den stuga där vi bor idag. Så mycket visdom och så mycket kunskap. Men med en viss bitterhet över att han inte hunnit med i det datoriserade samhälle som vi lever i idag.

Alltid har han mött mig, och oss alla med öppna armar. Barn och barnbarn värnar han extra mycket om. Vi har firat mer än 10 jular tillsammans, och han har i lika många år alltid rullat in här varje söndag med sin bil.  Och jag är väldigt glad att vi alla fick denna hans 95:te bemärkelsedag tillsammans. Må det bli många fler fina dagar.

DSC_0738DSC_0652DSC_0660 DSC_0677 DSC_0678 DSC_0680 DSC_0688DSC_0699 DSC_0728

Imorgon ska jag återkomma till vad som fanns på kaffebordet. Ikväll ska jag bara njuta av den fina dag vi haft tillsammans.

Festligt värre.

Jag vet inte ens hur man ska börja, för att beskriva de senaste dagarna. När jag vaknade i morse kändes det som om jag blivit överkörd av ett tåg. Men på ett bra sätt.

Jag själv har sagt hejdå till det som varit min arbetsplats, och till de fina kollegorna som varit mina vänner sedan 2008. Jag har sagt hejdå till den barngrupp som nu gått ut förskolan, och som jag följt några år på vägen. På hemmaplan har vi ställt till med studentkalas. Vår äldsta dotter blev student på lördag, och mellandottern gick ut grundskolan på samma dag.

De senaste dagarna har jag varit så stressad så tårarna bränt bakom ögonlocken. Jag har varit så stolt så tårarna trillat ner för kinderna. Och haft så roligt så tårarna sprutat av skratt. Alla känslor på en och samma gång.

Nu har jag många bilder att gå genom från helgen som vari, men måste ju bjuda på en lite titt.

Dagen innan stundentfesten var vi och ställde till. Vi har ordnat flera fester nu, i samma lokal, med samma människor. Jag och Kalle tillsammans med flickornas mamma Hanna och hennes man. Och vi börjar ha vanan inne. Hanna fixar blommor och vaser, jag ljusstakar och ljus. Hanna bordsdukar och jag löpare och pompoms. Hanna det ena, och jag de andra… I all evighet, tills listan är klar. And we made it, igen en gång.

DSC_0701DSC_0745

Dimissionsdagen var en stor dag. Faktiskt. Väldigt mäktigt och väldigt vemodigt. Tårarna rann längs kinderna, och när jag såg att min man satt och grät som ett litet barn när hans förstfödde fick sitt studentbetyg, så fanns ingen hejd på tårarna för mig heller.

DSC_0749DSC_0868DSC_0824 DSC_0892 DSC_0898

Sen följde ett minutiöst schema hela dagen lång. Mellandotterns dimission näst på tur. Och vi snackar lika stora känslor igen. Tårar och spänning. Innanför, utanpå och överallt. En avslutning på högstadiet. Att sörja slutet och glädjas över att ha klarat av det.

DSC_0980

Klocka tre var Mirjams avslutning klar. Klockan tre började Ida-Linns studentfest. Ida-Linn och hennes äktaföräldrar hade redan åkt iväg till studentfesten. Mirjam och hennes extraföräldrar följde efter så snabbt vi hann.

Där väntade några glädjefyllda timmar. Gäster, goda tårtor och klingande skratt. Allt man kan önska sig. Dessutom fina presenter och blommor till studenten.

DSC_1026DSC_1015  DSC_1052DSC_1065 DSC_1068DSC_1097 DSC_1170

Efter att vi skålat och festat och ätit tårtor i tre timmar var det bara att snabbt bege sig till Juthbacka, där studenterna med föräldrar skulle äta middag. En tradition som nog hängt med länge i Nykarleby, för jag minns att även vi, när jag blev student, åt middag med våra föräldrar på studentkvällen.

Och jag må säga, att det var en märklig känsla att sitta där. Med en ”extradotter” som blivit student. I mitt huvud spelades en tillbakablick upp, från alla år vi haft tillsammans. Och runt bordet satt vi alla Ida-Linns föräldrar, äkta och extra, och hade så rolig. Vi sa fler gånger, hur skönt det är att vi alla kan komma överens, och kan sitta här tillsammans en dag som denna.

Innan det blev godnatt hade jag också glädjen att hinna slänga några ord med en av mina gamla lärare, som nu Ida-Linn också haft. Och vi konstaterade att åren går ganska snabbt förbi. För vi kunde båda minnas exakt denna kväll för 14 år sedan, då jag själv blev student.

Men just den här kvällen var inte min. Den var Ida-Linns och den var Mirjams. Två starka unga kvinnor som redan nu nått långt i livet. Två unga kvinnor jag beundra och är stolt övar. Må framtiden bli den allra bästa för er!DSC_1109

Att vara rik.

Igår firades mors dag här i Finland. Molly väckte mig tidigt och tyckte det var dags att stiga upp. Min man fattade sig otroligt snabbt, gnuggade upp ögonen, och föreslog att de skulle ge morsan en sovmorgon dagen till ära. Så jag sov vidare, två timmar! Och det kändes som den lyxigaste starten man kan tänka sig. Sen fortsatte dagen i samma anda.

Molly överräckte, för kanske tionde gången, den blomma hon planterat hos dagmamman. Svårt att hålla hemlisar, så jag hade sett den redan tidigare. Men hon var väldigt mån om att ge den även på den riktiga ”mammas dagen”.

DSC_0652 (2)

Sen rasslade det in meddelanden från tonårsflickorna, som önskade mig en fin mors dag. De skrev att vi skulle fira senare. Men det de kanske inte visste var, att just detta, var det allra finaste de kunde ge mig på mors dag. En tanke och ett meddelande. Av den enkla orsak att det inte är någon självklarhet. Och mina tankar snurrade vidare. Tänk att barnen, nu när de är äldre och själva har mera att säga till om, fortfarande väljer att ha mig som en del av sina liv. Att deras hjärtan är så stora att de har rum för oss alla där. Trots att man inte alla gånger har gjort allt rätt här i livet, så har man tydligen gjort något rätt. Jag känner mig rik. Och väldig lycklig över att jag alltid försök vårda alla relationer mellan alla medlemmar i vår familj.

Och på tal om att vårda relationerna, så blev det ett besök hos min mamma på eftermiddagen. Där var också min bror och hans blivande fru. Alla tillsammans för att fira väldens bästa mamma. Hon som har ett hjärta så stort som ingen annan. Så snäll så häften skulle vara alldeles tillräckligt. Hon peppar, stöttar och har förståelse för de mesta vi, hennes barn, ställer till med. Min bästa vän. Och världens bästa mormor. Hon har alltid en öppen famn, och orkar leka med ponnyhästar i all evighet. Och jag tänker än en gång, att det är väl en himla tur, att vi förstått att vårda våra relationer genom åren.

DSC_0723DSC_0747DSC_0663

En toppendag på alla sätt och vis. Bara min man som kände sig lite besviken på dagen. Han tyckte att han inte hade uppvaktat mig tillräckligt. Inte tillräckligt med fina gåvor. Men jag tröstade honom med att jag ju inte är hans mamma. Dessutom har han ju redan gett mig det finaste man kan få. Tre fantastiska flickor i mitt liv, och daglig kärlek och ömhet. Bättre än så blir det inte.

Ett 16-års kalas

För andra gången firar vi 16-års kalas i detta hus. Och jag kan fortfarande inte förstå hur gamla barnen håller på att bli, medan jag själv inte alls åldras, hehe.  Nära och kära har vallfärdat hit idag, och gjort Mirjam 16-års kalas till en speciell dag.

DSC_0971

Vackra, kloka 16-åringen tar första biten av födelsedagstårtan.

DSC_0981DSC_0959

Molly, som älskar kalas och att ha hemmet fullt med kära gäster, var lite extra ”till sig” idag, när även ”Mirjams säärlek Marcus” var med på kalaset. Med tindrande ögon tittade hon på honom, och man märkte klart och tydligt att han är en av Mollys favoriter.

DSC_0915DSC_0923DSC_0935DSC_0927 DSC_0939

Nu, medan jag sitter några minuter framför datorn, är det full rulle i stugan. Mirjam kokar mat, och Molly tittar på Gladiatorerna tillsammans med idolen Marcus i vardagsrummet. Alla ungdomar under samma tak, och snart ska vi sammanstråla till en sen middag. Åh, lifvet!