• Okategoriserade

    Att nå en milstolpe

    Senaste veckorna har Molly lärt sig cykla, på en tramphjuling, som Molly själv kallar det. Tidigare har hon sparkat sig fram på sparkcyklar, men i sommar tänkte jag vi skulle testa oss på en riktig cykel. Jag hade köpt en redan ifjol, en 16 tum, men den kändes stor nu. Så jag köpte en till begagnad, men hade tänkt att hon skulle få börja med stödhjulen på. Sen skulle stödhjulen ha behövt lite fix, och jag sa åt Kalle att plocka bort dem helt istället. Och på den vägen är det.

    Första gångerna hon testade var hon arg och besviken och förbannad. Även om hon cyklade nästan direkt, så gick det inte så bra som hon hade tänkt sig. Hon grät floder och skulle aldrig mera cykla på en tramphjuling igen. Men som tur ändrade hon sig redan nästa dag. Nu har det gått kanske två veckor sedan vi testade första gången. Och i helgen när hon satte sig på cykeln efter några dagars uppehåll var det som om tekniken hade mognat fram. Nu kunde hon cykla på riktigt. Svänga, bromsa och hon tyckte det var roligt. Igen, igen och igen. Och helst på den större cykeln. Nu gör vi inte annat än cyklar om dagarna.

    Att lära sig cykla känns som en milstolpe i livet. Lika som att lära sig gå eller simma eller läsa. Tänk att hon kan cykla, mitt lilla spädbarn. Sitter på riktigt och funderar över vart åren försvinner? Och på tal om åren som går så är maken iväg med mellandottern och handlar en BIL ikväll. En BIL. Nu får hon inte börja köra den riktigt än. Men om mindre än ett år, har vi två myndiga barn. Och fyra barn sammanlagt om bara fem månader. Förstår inte vart den här graviditeten försvinner heller. Snart halvvägs.

    Nu sitter vi i soffan och degar, jag och Molly. Och nu just känns det inte som om tiden rusar någonstans alls. Jag har ju ingen ork om kvällarna. Molly däremot studsar på som den studsboll hon är. Iklädd bikini, såklart. Vi har haft sommarvärme i två dagar och det gäller att passa på. Man vet aldrig om det är sommarens enda solchans. 

  • Okategoriserade

    Att ta beslutet

    Det tog oss nästan tio år att besluta oss för att försöka få ett gemensamt barn. Nu gick det fyra år till innan vi kom fram till att vi vill försöka igen. Inga hastiga beslut på bebisfronten här inte.

    Efter Molly fötts var vi båda ganska säkra på att det inte blir några fler. Vilket också gav mig en rejäl dos ångest. Jag kände så intensivt att ja måste ta tillvara varje sekund, då jag aldrig skulle få uppleva det igen. Jag gav bort gravidkläderna, och vi har vartefter under åren sålt bort alla babygrejer. Skulle nån ha sagt för ett år sedan, att jag om ett år skulle vara gravid, skulle jag aldrig ha trott på det.

    Men så hände något. En liten längtan började gro. Till en början bara svagt. Rädslorna var flera och starkare. Tankar som att man borde ”nöja sig” med tre friska barn. Att vi redan har allt man kan önska sig. Varför gapa efter mera? Men den lilla, lilla längtan växte sig starkare. Och efter fyra år som småbarnsföräldrar, cirka 13 år som ”bonusfamilj”, och ett parförhållande starkare än någonsin kände vi att vi vågade igen. Vi kan ro det här i land. Och även om vi är hundra procent nöjda med livet som det är, så vet vi att ett nytt liv föder ännu mera kärlek.

    Sen kom det en dag straxt innan jul, då vi hela familjen var samlade på ett evenemang, och jag av en händelse stod och höll en bebis i min famn. När vi åkte hem därifrån uttryckte samtliga tre döttrar i baksätet att de ville ha ett till lillasyskon. Att Molly tjatade om en lillasyster var inget ovanligt, men nu gav även de två äldre sitt godkännande, utan att de själva visste om det. Det blev den sista pusselbiten, för att vi skulle göra slag i saken.

    Så nu är vi där vi är. Vi har sett det lilla livet på ett första ultraljud, och jag hoppas och ber att allt ska få gå bra, allt som inte ligger i mina händer. Det skrämmer skiten ur mig, samtidigt som jag vet att vi aldrig blir mera redo än så här.

    Foto: Bildbolaget

  • Okategoriserade

    Fars Dag i sex punkter

    1. Vi startade dagen med att uppvakta  barnens far, min fina man. Två av tre döttrar fanns på plats och bidrog med skönsång, kramar och kaffe på sängen. Molly gav presenten och kortet hon själv pysslat ihop, och var mäkta stolt. Och jag var stolt. Stolt över att jag hittat en karl som är en sådan fantastisk far till sina barn.

    2. Några timmar senare anlände äldsta dottern, som själv har körkort. Hon kom tillsammans med sin farfar, och sakta men säkert fylldes vårt hem med kära familjemedlemmar.

    3. Nästa bil som rullade in på gården var min egen far, tillsammans med min bror och min mamma. Och vi hade samlat alla våra tre älskade pappor under samma tak.

    Han, min pappa, har alltid varit tryggheten själv. Inget ältande och daltande, utan med stadig stämma har han alltid försäkrat mig om att allt kommer att bli bra. När jag var liten och än idag. En familjens man, som alltid finns där.

    Mellan bilderna nedan skiljer det 15 år. Den på mig och pappa är tagen år 2001, och bilden på min bror med pappa är dagsfärsk. Molly är dock säker på att det är jag och hennes morbror på den första bilden. De är nog lika varandra min pappa och bror.

    4. Min brors tröja är klar för andra gången, och han fick den idag. Efter han testat den och kunde konstatera att den var perfekt i storlek denna gång, tog han inte av sig den mera. Och jag fick bevisat att det alltså fungerar hur bra som helst att förminska en tröja genom att sy in i sidorna och klippa bort allt ”extra”.

    5. Dagen till ära bjöd jag på trerättersmiddag. Världens godaste kräftsoppa till förrätt, porterstek med potatis och ugnsgrönsaker till huvudrätt och glass med hallon och kolasås till efterrätt.

    6. Det enda som finns kvar av denna dag är att krypa till sängs med mannen i mitt liv och pappan till mitt barn. Skönt!

  • Okategoriserade

    En klänning till mig, och en till dej.

    Vi trivs i våra klänningar. Både Molly och jag. Och så trivs vi tillsammans. ♥

    dsc_1702

    dsc_1713-2

    dsc_1759

    Nu ska vi ta oss an söndagen. Ikväll ska ni få mönstret på Mollys klänning.

  • Okategoriserade

    Molly svarar på frågor om mamma.

    Ett trevligt litet frågeformulär ha cirkulerat på facebook, och Anna-Lena har bloggat om det. Ganska roligt tänkte jag och hakade på.

    Igår kväll ställde jag en del frågor till Molly som hon fick svara på. Att fråga en treåring är kanske inte alltid så lätt. Men hon tyckte det var jätteroligt att svara.

    1. Vad säger mamma ofta till dig?
    Att vi älskar varandra.

    2. Vad gör mamma glad?
    Om man inte bråkar.

    3. Vad gör mamma ledsen?
    Om någon slår.

    4. Hur får mamma dig att skratta?
    Om hon buusar.

    5. Hur var mamma som barn?
    Du var jätteliten, och grät om du föll omkull.

    6. Hur gammal är mamma?
    Du är inte alls gammal.

    7. Hur lång är mamma?
    Du e… Hmm.Vi måste kanske mäta.

    8. Vad tycker mamma om att göra?
    Att leka, bygga pussel. Och JA, att sticka, mamma, det är du bra på. Och ge fart i gungor.

    9. Vad gör mamma när du inte är med?
    Sitter och funderar och har tråkigt.

    10. Om mamma skulle bli berömd, vad skulle jag bli berömd för?
    Vad e berömd mamma?

    11. Vad är mamma riktigt bra på?
    Att dricka mjölk och te.

    12. Vad jobbar mamma med?
    Med mig och med barnen.

    13. Vilken är mammas favoritmat?
    Jag kommer inte ihåg att du äter.

    14. När blir du stolt över mamma?
    När vi är glada och kramas. För det är det roligaste som finns.

    15. Om mamma var en seriefigur, vem skulle jag vara?
    Kanske Elsa i Frozen.

    16. Vad brukar du och mamma göra tillsammans?
    Städa och plocka bort, för vi har ju så råddigt här hemma.

    17. På vilket sätt är du och mamma lika?
    Vi har båda gult hår och är så jätteglada.

    18. Vilka skillnader finns mellan dig och mamma?
    Du har byxor, men jag har strumpbyxor,

    19. Vad är mamma inte alls bra på?
    Ingenting. Jo nu vet jag. Att skala potatis när du har ont i tummen.

    20. Vilken är mammas favoritplats?
    Jag ska visa. HÄÄÄÄÄR. *Springer och ställer sig i köket*

    21. Hur vet du att mamma älskar dig?
    I mitt hjärta.

    lindaomolly

     

  • Okategoriserade

    En bra-tisdag.

    hosten

    Jag känner att jag inte kan lämna er med all min sömn-bitterhet. Min tisdag, som började med tunga ögonlock, blev sist och slutligen en riktig bra-tisdag.

    Solsken i kombination med dimma har bjudit på vackra vyer hela dagen idag. I mitt yrke får man också vara tacksam för varje höstdag som regnet inte öser ner. Och denna höst har vi verkligen blivit bortskämda med fina dagar.

    Inte bara sol ute idag, utan även sol inne. Molly, och vi andra, gav ifrån oss ett litet glädjeskrik då mammas och pappas bil rullade upp till gården ikväll. Är man bara hemma hela dagarna, är det ganska skönt att få sällskap på kvällen. Skönt för oss alla. Kalle fick bygghjälp i lekstugan av min far, Molly fick leka med någon annan än mig, och jag fick dammsuga helt i fred. Sen hann jag ventilera världsbekymmer med morsan på samma gång som jag satt med sticksömmen i famnen.

    Nu avslutar vi kvällen i soffan hela familjen. Med en brasa i spisen, te i koppen och fortfarande sticksömmen i famnen. Lugn och ro i själen. Lugn och ro.

  • Okategoriserade

    En bra helg

    Två lediga dagar som igen en gång gått för snabbt förbi. Nu är jag så trött, så trött och sängen hägrar. En hel vecka, eller nästan två, har vi sovit alldeles för dåligt om nätterna. Och sådant tär på en 32-årig kvinna. I morse fick vi dock sovmorgon efter en riktigt bra natt, så säkert ska vi klara upp det här också.

    Bakom oss har vi en sån bra helg. Vi har besökt Barnens dag på Norrvalla. Molly och alla andra barn dansade glatt med när Arne Alligator spelade. Molly som sett på Sommarkysset på TV visste att man ska visa upp plakat då någon spelar och sjunger. Att hon svajade i luften med en teckning hon nyss ritat, och fel väg dessutom, bekymrade inte henne nämnvärt. 

    dsc_1581 dsc_1592 dsc_1608 dsc_1612

    Efter vår lilla lördagsaktivitet återgick maken till lekstugebygget. Egentligen har de största förändringarna skett på övre våningen nu, den blivande gäststugan. Vi har nu ett golv. Och det blir nog så himmelens mysigt, så jag tror jag flyttar in dit på riktigt. Jag ser framför mig hur underbart det kommer bli, med en stor säng i mitten, fårfällar på golven, och enkel inredning.

    dsc_1616 dsc_1621 dsc_1643 dsc_1658 dsc_1660 dsc_1667 dsc_1674

    Efter en aktiv lördag, fortsatte vi med en lika aktiv söndag. Vi har städat och skrubbat hela huset, tvätta mängder av tvättmaskiner, bjudit svärfar på söndagsmiddag, gått på kvällspromenad i mörkret och jag har stickat två ärmar. Tur att vi startade lugnt med sovmorgon.

    dsc_1694

    Nu väntar en vecka med väldigt mycket program. Jag som skulle ta det så lugnt i höst..

  • Okategoriserade

    Vi firar svärfar 95 år.

    Idag har vi haft fest hemma hos oss. Svärfar, vars barndomshem vi nu bor i, har idag firat sin 95:te födelsedag hemma hos oss. Kan mycket väl vara det första och sista 95-års kalas som firas här. För 95 år, det är många år det.

    Från första gången jag träffade honom, för cirka 12 år sedan, har han har alltid varit den goaste, kärleksfullaste, mest förstående svärfadern man kan ha. Aldrig ett ont ord. Och vi har kommit varandra nära.

    Det är inget enkelt liv han levt min fina svärfar. Krig, sorg, död och bedrövelse. Men alltid med en förmåga att se framåt och ta vara på det goda i livet.  Alltid med så många intressanta historier om tiden som har varit, här i den stuga där vi bor idag. Så mycket visdom och så mycket kunskap. Men med en viss bitterhet över att han inte hunnit med i det datoriserade samhälle som vi lever i idag.

    Alltid har han mött mig, och oss alla med öppna armar. Barn och barnbarn värnar han extra mycket om. Vi har firat mer än 10 jular tillsammans, och han har i lika många år alltid rullat in här varje söndag med sin bil.  Och jag är väldigt glad att vi alla fick denna hans 95:te bemärkelsedag tillsammans. Må det bli många fler fina dagar.

    DSC_0738DSC_0652DSC_0660 DSC_0677 DSC_0678 DSC_0680 DSC_0688DSC_0699 DSC_0728

    Imorgon ska jag återkomma till vad som fanns på kaffebordet. Ikväll ska jag bara njuta av den fina dag vi haft tillsammans.

  • Okategoriserade

    Onnis runda – en sportlovsfest.

    Varje sportlov, i 41 år, har det ordnats Onnis Runda i Nykarleby. Eventuellt kan det ha blivit inställt något år, av någon anledning, jag har inte 100 % koll på historiken. Men, en sak vet jag säkert, det var nostalgi på hög nivå för mig idag. Själv deltog jag som yngsta deltagare år 1986. Någon lysande skidkarriär har jag inte haft sen dess, hehe. Men jag deltog i Onnis runda många år, och nu var det Mollys tur.

    491bloggen

    Pep-talk av storasyrrornaonnis runda2554559564573595onnisrunda3

    En riktig familjefest, Mollys pappa gick med Molly i spåret och storasystrarna, jag och mormor var med på plats och hejade. Jag såg många gamla bekanta och kända ansikten, även sådana jag en gång i tiden tampats med i skidspåret.

    Med medalj runt halsen, och efter att ha kämpat sig genom hela spåret kände sig både Molly och vi andra nöja med dagen. En lyckad sportlovsdag.