• Okategoriserade

    SNAPSHOTS – sol i Stockholm

    Söndagen i Stockholm bjöd på kanonväder! Vi promenerade runt i timmar. Njöt av sällskapet, solen, glass, god mat  och storstadspulsen.

    DSC_0681 DSC_0689 DSC_0705 DSC_0706 DSC_0741 DSC_0744 DSC_0753 DSC_0781 DSC_0787 DSC_0788 DSC_0798 DSC_0802 DSC_0823 DSC_0826 DSC_0854 DSC_0874 DSC_0890 DSC_0903 DSC_0910 DSC_0912 DSC_0915 DSC_0918 DSC_0926Tack för den här gången Stockholm! Inte allt för länge tills nästa gång hoppas jag.

  • Okategoriserade

    En weekendresa

    På fredagsmorgon styrde vi kosan mot Vasa flygfält med kappsäckarna packade. Klockan 10 flög vi iväg, och cirka 50 minuter senare landade vi i Stockholm. Underbara Stockholm.

    Vår traditionella Stockholmsresa uteblev i sommar, då vi istället lade allt krut på resan till Grekland. Men vi kände att något saknades, och bokade för nån vecka sedan lite impulsivt en weekend till Stockholm. När man bor i Österbotten som vi gör, är det ganska lång restid till den svenska huvudstaden. Åtminstone vi brukar ta färjan över från Åbo. Båtresan tar kanske ett halvt dygn, rätta mig om jag har fel. Och att köra ner till Åbo tar cirka 5-6 timmar härifrån. Så att denna gång flyga, och komma fram till Stockholm på mindre än en timme kändes riktigt lyxigt.

    Tidigare har jag varit nervös för att flyga med Molly, men hon tycker att det är jätteroligt, så jag får väl släppa det nu. Enda pyttelilla minuset med att flyga är att man inte har hela bilen att lasta full med shopping-skatter. Bara en ynka resväska. Men så blev det inte så mycket shopping den här resan. Vi hade annat trevligt för oss.

    Vi bodde som vanligt hos våra goda vänner Mats och Karin. Ni ser ju själva så go och glada de är.

    DSC_0692

    Och Molly hon hade leksällskap hela helgen då deras son Hugo är i samma ålder. De två små träffades första gången när Molly vara bara fem månader, och det är så roligt att se hur de lär känna varandra mer och mer för var gång vi ses. En annan sak som är riktigt bra med att bo hos en annan barnfamilj, är att allt redan finns på plats. Inga vagnar eller andra barngrejer behöver släpas med.

    Vi har haft en riktigt bra helg tillsammans, med allt från spinglopp till terrassöl. Vem som sprang, vilka känslor det väckte i mig och vad annat vi hittat på ska ni få se lite senare ikväll. Nu ropar tvätten på mig.

  • Okategoriserade

    A first time for everything.

    Vet ni, idag när jag körde hem från jobbet hade jag ett färdigt blogginlägg i mitt huvud. Ett inlägg om en onsdag, en dag mitt i veckan, och ett veckoslut som kändes långt borta. Ett tråkinlägg som var snudd på sorgligt.

    Men. Så hämtade jag min solskensdotter. Som i och för sig skrek en halv timme efter att jag hämtat henne. Hämtar henne alltid mitt i vilan, vilken inte är så optimalt. Men. Skriket tog inte kål på oss idag. Vi fick besök av fina Titti, med stora magen och beeeebisen i magen. Satt och pratade länge och väl om allt och inget. Alldeles för sällan man träffar de kära vännerna, och alltid känns det lika vårdande för själen efteråt.

    Sen kom farsan i huset hem för dagen, och fick på något sätt lurat Molly att komma ut och klippa gräset med honom. För alldeles första gången. Molly har alltid varit väldigt rädd för högt ljud. Hon gallskriker av elvispen, och hårfönen, och dammsugaren, och, ja ni fattar. Så att få henne att sitta på en brummande gräsklippare har varit en total omöjlighet. Tills idag. När hon plötsligt åkte med. Och inte bara åkte med, hon körde själv och totalt älskade det! Och vi snackar ingen tvåminutersfärd. De klippte hela vår stora gräsmatta!

    DSC_0593 (2) DSC_0599 (2) DSC_0610 (2)För en stund ser farsan sysslolös ut, och gårdsplanen alldeles tom…

    DSC_0614 (2)

    ..tills de tuffar in i bild igen..DSC_0616 (2) DSC_0622 (2)..gapskrattandes.

    Så en onsdag, en mitt-i-veckan-dag, behöver inte vara dötrist och grå. Den kan vara alldeles, alldeles underbar. Inatt kommer jag att somna med ett leende på mina läppar.

  • Okategoriserade

    Tårtkalas

    Med enklaste möjliga medel ställde vi till med tårtkalas idag. Fyller maken år, måste man ju äta lite tårta. Mitt husmoderliga jag led en liten smula när vi köpte nästan all bulla i butiken. Jag brukar ju baka allt själv. Men inte denna gång, och det gick bra ändå. Endast tunnbrödssnittarna och en bärpaj var mina verk. Men sen påstod gästerna att bärpajen var den godaste paj de någonsin smakat. Och den lilla husmodern inom mig log belåtet.

    DSC_0612 DSC_0615 DSC_0624 DSC_0640 DSC_0647 DSC_0683

    Sen festade vi tills vissa gäster somnade i kökssoffan. DÅ vet man att det varit en lyckad fest.

    Och receptet på min bärpaj ska jag återkomma med.

  • Okategoriserade

    Ett grattis till min kärlek.

    Han fyller år idag, min kära man. Min kärlek, min älskare, min älskade och min allra bästa vän.

    DSC_0411

    Länge i  min ungdom tänkte jag att det måste vara ett mirakel, kärleken. Att för det första hitta någon att älska. Och att denna person man älskar, skulle älska en tillbaka. Att det skulle finnas något som ömsesidig kärlek. Jag tänkte att det måste vara snudd på omöjligt.

    Men, sen då allt är rätt, så är det ganska lätt. Nu ska jag väl inte säga att våra 10+ år tillsammans alltid har varit lätta. Nej, nej, nej. Men vi har alltid vetat att vi velat kämpa tillsammans. Inte en endaste dag har jag tvivlat. För kärleken, och mot alla hinder.

    Idag har vi faktiskt utvärderat våra år tillsammans, haha. Som i vilket framgångsrikt företag som helst, bör man utvärdera verksamheten. Ett hem, tre underbara ungar, underbara minnen och massor av framtidsplaner. Båda vet vi vad som är viktigt i livet, och vad vi värdesätter över allt annat. Vi vet också att vi har en del onödiga, icke-livsviktiga faktorer i vårt liv. Men så ska man väl leva också, inte bara överleva.

    Men. Så handlar ju inte denna min mans födelsedag egentligen om våra år tillsammans, utan om att han idag blivit ett år äldre. Och jag har fått spendera ännu ett år tillsammans med honom. Så grattis älskling. Du är mitt allt.DSC_1004

  • Okategoriserade

    Sunset in Oia

    35 grader i skuggan, och solkyssta hela gänget. På ett sätt känns det redan som en evighet sedan vår resa. Och på ett annat sätt har jag ännu inte riktigt landat.  Tänk att för exakt en vecka sedan tog i bussen till Oia.

    Vi åkte för att få se den omtalade solnedgången. Men mest fotograferade vi varandra. Sen sjönk solen ned i molnen istället för havet, och man kan säga att vi gick miste om hela showen. Men, så var det ju egentligen inte solnedgången som var det viktigaste. Utan att vi fick ännu en kväll tillsammans allihopa.

    DSC_0243 DSC_0257 DSC_0268 DSC_0314 DSC_0333DSC_0475 DSC_0337  DSC_0352   DSC_0397 DSC_0399 DSC_0401DSC_0473DSC_0460DSC_0411    DSC_0462  DSC_0373DSC_0370DSC_0350

    Den här resan ska jag leva på hela vintern, så ni vet. När snön yr runt kinderna ska jag drömma mig tillbaka till de ljumma nätterna i Santorini. Och redan har jag börjat drömma om nya äventyr!

     

  • Okategoriserade

    När verkligheten knackar på.

    Sista semesterdagen och verkligheten knackar på. Från och med måndag rullar ekorrhjulet igång, och det blir jobb och dagmamma fem dagar i veckan. Idag fick jag en liten försmak på det som komma skall, när jag för första gången lämnade Molly ensam hos dagmamman i några timmar. Vi, Molly och jag, hade gått genom allting noggrant innan vi åkte hemifrån, att hon skulle stanna där en liten stund, och att jag skulle hämta sen igen. Jag hade målat upp bilder i mitt huvud om hur hon gråter så hon tappar andan och springer efter bilen när jag åker iväg.

    Och hur tror ni det gick? Inte en tår och inga bekymmer. Dagmamman hade förberett picknick ute. Och Molly  lämnade utan protest kvar på picknickfilten när jag åkte iväg. Där och då kändes det som om ett helt stenrös föll av mina axlar. Det ska nog gå bra det här.

    Jag har alltid önskat att vi på något sätt skulle få pusslat ihop livet på det sättet, att Molly skulle vara så pass gammal då hon börjar dagis, att hon går att prata med. Att hon förstår att jag eller pappa hämtar henne. Och jag tror vi lyckats på den punkten. Att hon sen kommer att gilla det alla gånger, kan man väl inte kräva. Tro mig, jag är fullt förberedd på alla bakslag som eventuellt komma skall.  Men, likväl. Två år och  sju månader efter sin födsel har hon för första gången varit ensam med någon annan än sin mamma, pappa, mormor eller morfar. Och hon överlevde. Med bravur.

    Sign. Hönsmamman

    IMG_3871

  • Okategoriserade

    Redo för hösten? Not so much!

    Hösten knackar på dörren och jag undrar om jag någonsin varit så icke-redo. Den här hösten innebär så många förändringar och så mycket nytt så jag blir kallsvettig. Mycket nytt för mig, nya arbetsuppgifter för maken. Och Mollan, lilla Mollan börjar hos dagmamma. Hennes lugna dagar hemma med mormor är förbi och jag gruvar ihjäl mig för hur det kommer att bli när jag ska börja lämna henne om morgnarna. Hur ska vi komma oss iväg på morgnarna, kommer vi att stressa, bråka och gråta. Kommer hon att gallskrika när jag åker och kommer mitt moderhjärta att klara av det? Som tur är vet jag att vi har världens bästa dagmamma, en stor tröst. Men ändå. Hur ska det gå?

    Jag brukar ju oftast oroa mig i onödan, och hoppas att det blir så även denna gång. För att lite trösta mig själv har jag spanat på en ny höstgarderob. Fortfarande känner jag att jag tänder lite på det bohemiskt-inspirerade.hm höstBild: Eget kollage av produktbilder från HM

    Sen är det väl egentligen mest dottern som skulle behöva en ny ”dagis-garderob”, med regnkläder, gummistövlar och allt vad det innebär. Oj hjälp. Nästan så jag önskar att augusti skulle vara förbi redan. Har på känn att det blir en prövning.

  • Okategoriserade

    En underbar vecka.

    Hemma igen i vårt kära hem efter en alldeles fantastisk vecka. Så många upplevelser och minnen i bagaget. Resan har varit toppen från början till slut, och det mesta har varit bättre än vi någonsin kunnat vänta oss. Just nu känns hela resan så mäktig och stor, att jag inte får fram några ord som skulle kunna förklara den. Det får bli morgondagens program. Då ska ni få se delar av vår resa.
    Nu ska jag börja med att själv titta genom alla ca 1200 bilder jag har från resan.

    DSC_0653 DSC_0666

    Har ni några frågor kring resan vi gjort kan ni ju ställa dem i kommentarsfältet till detta inlägg, så ska jag ta dem i beaktande sen. Puss!

  • Okategoriserade

    Att shoppa med en två åring

    Svårt

    • Att handla en present i en guldsmedsbutik när barnet hela tiden står vid utgången och säger: ” jag går nu mamma”
    • Att handla present i en presentaffär på samma gång som barnet springer 100-meters lopp mellan porslinsskålarna.
    • Att övertyga tvååringen om att hon inte kan åka rulltrappa ensam, upp och ner och upp igen, medan man själv går in i nästa butik.
    • Att motivera varför man inte får gömma sig inne i klädsnurror. Det perfekta gömstället ju.
    • Att stå i kassakön med en gallskrikande, älskad unge i famnen, och cirka 80 % av de andra kunderna blänger oförstående. Inga egna barn kanske?
    • Att behålla sin egen koncentration på en så hög nivå att man kommer ihåg pinkoden till bankkortet.

    Lätt

    • Att åka iväg med solsken i blicken när barnet är mätt och piggt.
    • Att gå på café för att dricka trip och äta rosa bakelser.
    • Att tro att barnet ska tycka det är roligt i affärer. (Stort plus dock till affärerna i Vasa som visade sig ha såväl ritbord som lekhörnor och väldigt förstående personal)
    • Att hota och muta. (”Du måste sitta i bilen om du fortsätter, du måste sitta i vagnen om du springer och du får glass om du slutar”)
    • Att kramas, säga förlåt, och lova varandra att man aldrig åker på tumis och shoppa igen.

     

    20150708-215103-78663508.jpg