Tag Archives: familjeliv

Vad stickar man på sex dagar?

Den frågan ställde jag mig i måndags. Molly, min yttepyttelilla dotter fyller alltså 4! på söndag, och hon har önskat sig ungefär 150 stickade alster. Som mor och stickerska känner man sig ändå väldigt glad, att det stickade är något åtråvärt, och att man till och med vill ha det i ett paket på sin födelsedag.

Sen så lägger det ju den lilla modern onekligen i arbete. Vad stickar man på sex dagar? Jag bestämde mig för att det får blir en tröja av restgarn, i det mjukaste garn Drops Air. Tröjan av restgarn kändes som en bra idé på grund av tre olika orsaker. Främst för att det är  snabbstickat. För det andra för att jag har stickat en hel del i det garnet senaste tiden, och har en del rester hemma. Men också för att hon har längtat och önskat att någon av alla de senaste tröjorna och klänningarna jag stickat, skulle ha varit till henne. Nu får hon sin egen, i alla färger.

restgarns_tröjadrops_airdrops_air_stickat

Sen har hon också önskat ett par ”regnbågssockor”. Regnbågssockor i Mollys värld är det färggrannaste hon kan tänka sig. Och jag har garnet som lever upp till de kriterierna.

novita

Tröjan är klar, as we are speaking. Bara lite trådar som ska fästas. Bilderna tog jag redan igår. Men vi är mitt inne i en spysjuka, och igår fanns ingen tid att slänga upp något blogginlägg, för Molly slängde mest omkring med spyor. Tänk att jag hade helt lyckats förtränga hur äcklig spysjukan är. Men hon spydde 8 ggr på 1,5 timmar, så jag blev väl påmind.

Nu, vill jag tro att det värsta är över, även om hon dras med feberstegringar och ingen matlust alls. Men vi ser framåt, och hoppas på att kunna ha kalas på söndag.

Så, vad tror ni, blir det lyckade presenter? Med en fyraåring vet man ju aldrig, det svänger ganska snabbt, hehe. Oavsett kommer gåvorna att  värma. Och så har jag ju en saffrans cardigan på gång också, men den siktar jag att få klar fram emot vårkanten.

Over and out. Sjukstugan kallar.

Fars Dag i sex punkter

1. Vi startade dagen med att uppvakta  barnens far, min fina man. Två av tre döttrar fanns på plats och bidrog med skönsång, kramar och kaffe på sängen. Molly gav presenten och kortet hon själv pysslat ihop, och var mäkta stolt. Och jag var stolt. Stolt över att jag hittat en karl som är en sådan fantastisk far till sina barn.

2. Några timmar senare anlände äldsta dottern, som själv har körkort. Hon kom tillsammans med sin farfar, och sakta men säkert fylldes vårt hem med kära familjemedlemmar.

3. Nästa bil som rullade in på gården var min egen far, tillsammans med min bror och min mamma. Och vi hade samlat alla våra tre älskade pappor under samma tak.

Han, min pappa, har alltid varit tryggheten själv. Inget ältande och daltande, utan med stadig stämma har han alltid försäkrat mig om att allt kommer att bli bra. När jag var liten och än idag. En familjens man, som alltid finns där.

Mellan bilderna nedan skiljer det 15 år. Den på mig och pappa är tagen år 2001, och bilden på min bror med pappa är dagsfärsk. Molly är dock säker på att det är jag och hennes morbror på den första bilden. De är nog lika varandra min pappa och bror.

4. Min brors tröja är klar för andra gången, och han fick den idag. Efter han testat den och kunde konstatera att den var perfekt i storlek denna gång, tog han inte av sig den mera. Och jag fick bevisat att det alltså fungerar hur bra som helst att förminska en tröja genom att sy in i sidorna och klippa bort allt ”extra”.

5. Dagen till ära bjöd jag på trerättersmiddag. Världens godaste kräftsoppa till förrätt, porterstek med potatis och ugnsgrönsaker till huvudrätt och glass med hallon och kolasås till efterrätt.

6. Det enda som finns kvar av denna dag är att krypa till sängs med mannen i mitt liv och pappan till mitt barn. Skönt!

48 timmar på tumis

Söndagsmorgon, och jag sitter för andra morgonen i rad framför brasan och stickar i lugn och ro. Snart är lugnet över, och ordningen återställd, när Molly vår lilla loppa kommer hem igen. Hon är på väg som bäst. Men i hela 48 timmar har jag och maken njutit av bara varandra.

Jag kom på den briljanta idén för någon vecka sedan. Att istället för att tråna efter någon romantisk weekend i Rom eller London, borde man fixa en romantisk helg hemma. Då slipper man allt packande och tvättande och stora förväntningar. Och slipper lägga ut pengar man egentligen inte har. Istället får man varva ner och koppla av, på det ställe och med den man älskar mest av allt. Hemma med kärleken.

Så, tidigt på fredag morgon körde Kalle iväg med en förväntansfull Molly. Hon skulle iväg och fira höstlov med mormor och morfar några dagar. Och trots att ingen fyllde år, hade hon beställt kalas. Ballonger, paket, chokladbollar och hela baletten. Mormor och morfar som är bäst i hela världen, gick så klart all in, och fixade kalas.

Och under tiden Kalle var borta, satte jag mina egna planer i verket. Jag tyckte vi borde inviga gäststugan som är klar, så nära på som några lister. Så jag inredde övre våningen med enkla medel, och började sedan på med kvällens trerättersmiddag.

dsc_1677

På eftermiddagen, när han kommit hem, frågade jag om vi kunde gå upp i gäststugan och kolla, då jag inte varit där på så länge, höhö. Sen blev han ganska så överraskad min man, när han klättrade upp för stegen och möttes av ljus, fårskinn och en enkel säng. Han fick slå sig ner i på golvet, och jag serverade het glögg som fördrink, och straxt därefter bar jag in rykande het kräftsoppa.

dsc_1635 dsc_1636

Någon vidare värme var det ju inte i gäststugan denna höstkväll. Men vi virade in oss i filtar och tog på stickade tröjor och sockor, och kunde utan problem njuta av kräftsoppan, och sen nästan slumra några minuter på den tillfälliga bädden. Mysigare kunde det inte ha blivit.

dsc_1655

Sen fortsatte vi kvällen inomhus, men enligt samma koncept. Mera mat och mera mys. Köttgryta till huvudrätt och vitchokladpannacotta till efterrätt. Och inför lördagen laddade vi upp med 10 timmars nattsömn. För att vi skulle orka fortsätta  s l ö a .

Sen blev det lördag. En helt ny dag bara för oss. Vi åt sen frukost, jag satt länge och stickade, vi gick ut på promenad och bastade mitt i dagen.

dsc_1663

På kvällskvisten slog vi på stort och åkte iväg på bio, och såg Bridget Jones´s baby. Vi köpte så mycket popcorn vi kunde bära och fick skratta så tårarna rann. Perfekt. 2 x datenight på samma helg. Det är man inte bortskämd med. 48 timmar på tumis. Välbehövligt, men så kunde vi konstatera att det också räcker gott och väl för att ladda om och koppla av. Nu saknade vi nog båda lite liv i luckan.

_

Och nu är hon hemma igen vårt busfrö, och en av stora tjejerna är här. Det här blogginlägget  påbörjade jag i morse, men det lämnade på hälft när barnen välde in. Nu ska vi klä på oss och gå ut och grilla korv i grillstugan. Än är det höstlov och tid att njuta av varandra.

Styvfamiljens baksida.

dsc_1493-3

Ni vet att jag gillar att kalla min mans döttrar för bonusbarn. För att de är en sann bonus i mitt liv, och har alltid varit. När jag pratar om vår familj, pratar jag också om våra barn. Frågar någon närmare, säger jag ju så klart att Molly är vår gemensamma dotter, och att hon har två storasystrar. Två storasystrar som hon älskar. Men vi har tre barn. Tre barn som vi älskar.

Väldigt sällan pratar jag om nackdelarna med att leva i en styvfamilj. För svårigheter, med- och motgångar finns väl i de flesta familjer oavsett konstellation. Men det finns en grym nackdel med just styvfamiljer. En nackdel som de som lever i en kärnfamilj, kanske aldrig kan förstå.

Saknaden.

Söndagar är värst. Söndagar betyder ofta ett hejdå, och ett avsked. Många är de söndagar då jag och maken suttit i soffan och gråtit tillsammans. Eller i smyg torkat nån tår som trillat ner på kinden. På något sätt lär man sig aldrig att leva med de där jobbiga söndagarna, och den där saknaden. Men man vänjer sig vid det onda.

Nu har saknaden fått en ny betydelse, och mitt mammahjärta gråter. Molly, allas vår lilla Molly, saknar sina systrar något så otroligt när de åker iväg. Idag grät hon, och grät och vi tänkte aldrig få något slut på det. ”Mitt hjärta kommer aldrig att glänsa igen. De får inte lämna mig och lämna mig.” Hon är ju något av en dramaqueen också, och nu slutade hennes hjärta glänsa när syrrorna åkte iväg. De älskade syrrorna. Och saknaden som blir kvar.

Sen tröstade hon sig sist och slutligen med det jag brukar säga till henne. ”Men mamma, att man saknar betyder ju bara att man älskar varandra”.  Och då började även mina tårar trilla..

DSC_1533

En dag på Skansen.

Under våra dagar i Stockholm spenderade vi en hel dag på Skansen. Det är något jag kan rekommendera alla att göra, speciellt om man går dit en tisdag. Då får man nämligen uppleva repetitionerna och direktsändningen av tv-programmet Allsång på Skansen.

Vi anlände till Skansen ungefär vid lunchtid, och repetitionerna inför kvällens sändning var i full gång. Att se och höra Sanna Nielsen och Sonja Aldén live, på samma gång man lutar sig tillbaka och intar en god lunch i solskenet, går inte av för hackor.

IMG_6852Processed with VSCO with hb1 preset

Molly som älskar att titta på Allsång på Skansen hemma i TV-soffan, var helt i extas att få se allting på riktigt. Hon dansade och diggade och sjöng med. Men, hur roligt det än var med sången, så hade vi också lovat barnen att vi skulle gå runt och titta på djuren. I djurparken fanns våra nordiska djur. Både husdjur och vilda djur. Och papporna hittade en hel del pokémons, höhö. DSC_1638DSC_1601DSC_1588DSC_1566 DSC_1669DSC_1606DSC_1646

När vi vandrat oss genom djurparken var barnen så trötta så de somnade i sina vagnar. Samtidigt började generalrepetitionen inför kvällens Allsång. Vi satte oss ner igen en gång, och njöt av showen. Sen skyndade vi oss hem till Mats och Karin, och hann dit precis i tid för att se på ett väldigt bekant avsnitt av Allsång på Skansen hemma i deras soffa. En perfekt semesterdag!

IMG_6879

Som att se sig i spegeln.

Idag har stormen härjat utanför stugväggarna, och regnet har piskat mot fönsterrutorna. Och vi har bara varit inne, hela dagen. SÅ skönt. Jag kämpade på med att vika rena kläder, medan Molly kämpade på med motsatsen, att testa alla kläder jag redan vikt ihop.

”Se på mig mamma. Mamma! Nu har jag också blivit en mamma. Lika som du. Jag har också mammakläder och en stor näsa. ”

Jahhaa ja.

DSC_0660

Festligt värre.

Jag vet inte ens hur man ska börja, för att beskriva de senaste dagarna. När jag vaknade i morse kändes det som om jag blivit överkörd av ett tåg. Men på ett bra sätt.

Jag själv har sagt hejdå till det som varit min arbetsplats, och till de fina kollegorna som varit mina vänner sedan 2008. Jag har sagt hejdå till den barngrupp som nu gått ut förskolan, och som jag följt några år på vägen. På hemmaplan har vi ställt till med studentkalas. Vår äldsta dotter blev student på lördag, och mellandottern gick ut grundskolan på samma dag.

De senaste dagarna har jag varit så stressad så tårarna bränt bakom ögonlocken. Jag har varit så stolt så tårarna trillat ner för kinderna. Och haft så roligt så tårarna sprutat av skratt. Alla känslor på en och samma gång.

Nu har jag många bilder att gå genom från helgen som vari, men måste ju bjuda på en lite titt.

Dagen innan stundentfesten var vi och ställde till. Vi har ordnat flera fester nu, i samma lokal, med samma människor. Jag och Kalle tillsammans med flickornas mamma Hanna och hennes man. Och vi börjar ha vanan inne. Hanna fixar blommor och vaser, jag ljusstakar och ljus. Hanna bordsdukar och jag löpare och pompoms. Hanna det ena, och jag de andra… I all evighet, tills listan är klar. And we made it, igen en gång.

DSC_0701DSC_0745

Dimissionsdagen var en stor dag. Faktiskt. Väldigt mäktigt och väldigt vemodigt. Tårarna rann längs kinderna, och när jag såg att min man satt och grät som ett litet barn när hans förstfödde fick sitt studentbetyg, så fanns ingen hejd på tårarna för mig heller.

DSC_0749DSC_0868DSC_0824 DSC_0892 DSC_0898

Sen följde ett minutiöst schema hela dagen lång. Mellandotterns dimission näst på tur. Och vi snackar lika stora känslor igen. Tårar och spänning. Innanför, utanpå och överallt. En avslutning på högstadiet. Att sörja slutet och glädjas över att ha klarat av det.

DSC_0980

Klocka tre var Mirjams avslutning klar. Klockan tre började Ida-Linns studentfest. Ida-Linn och hennes äktaföräldrar hade redan åkt iväg till studentfesten. Mirjam och hennes extraföräldrar följde efter så snabbt vi hann.

Där väntade några glädjefyllda timmar. Gäster, goda tårtor och klingande skratt. Allt man kan önska sig. Dessutom fina presenter och blommor till studenten.

DSC_1026DSC_1015  DSC_1052DSC_1065 DSC_1068DSC_1097 DSC_1170

Efter att vi skålat och festat och ätit tårtor i tre timmar var det bara att snabbt bege sig till Juthbacka, där studenterna med föräldrar skulle äta middag. En tradition som nog hängt med länge i Nykarleby, för jag minns att även vi, när jag blev student, åt middag med våra föräldrar på studentkvällen.

Och jag må säga, att det var en märklig känsla att sitta där. Med en ”extradotter” som blivit student. I mitt huvud spelades en tillbakablick upp, från alla år vi haft tillsammans. Och runt bordet satt vi alla Ida-Linns föräldrar, äkta och extra, och hade så rolig. Vi sa fler gånger, hur skönt det är att vi alla kan komma överens, och kan sitta här tillsammans en dag som denna.

Innan det blev godnatt hade jag också glädjen att hinna slänga några ord med en av mina gamla lärare, som nu Ida-Linn också haft. Och vi konstaterade att åren går ganska snabbt förbi. För vi kunde båda minnas exakt denna kväll för 14 år sedan, då jag själv blev student.

Men just den här kvällen var inte min. Den var Ida-Linns och den var Mirjams. Två starka unga kvinnor som redan nu nått långt i livet. Två unga kvinnor jag beundra och är stolt övar. Må framtiden bli den allra bästa för er!DSC_1109

En sommarlovsflicka

Jag önska dej ett sommarlov, likt de sommarlov jag själv hade som liten. Evighetslångt och underbart. Tid att titta på myrorna och plocka små blommor. Plaska i vattnet, bygga sandslott på stranden och cykla längs grusvägar. Äta picknick ute på gräsmattan, samla på stenar och jaga insekter som surrar. Virvla runt med sommarklänningar, springa barfota på gruset och känna hur det sticks i fötterna. Äta glass i kvällssolen och redan längta till nästa dag.

DSC_0671 DSC_0709 DSC_0776

Igår fick du sommarlov, och är redan ute på ditt första sommarlovsäventyr. Tre dagar till ska jag jobba. Sen är sommaren din och min och vår, lilla älskade unge.

Att MATA babysjukan.

Idag på eftermiddagen hade jag och Molly siktet inställt på att åka till vännen Anna och hennes familj, och träffa deras lilla nykomling Sigrid. Anna, även känd som Aveo-Anna, lärde jag känna för något år sedan när jag träffade henne på ett event på Aveo. Hon är en av Aveo-grundarna, och var då också VD. Vi lärde känna varandra, våra män kände varandra sedan tidigare, och en vänskap kändes självklar.

Idag fick vi träffa den nya lilla människan. Tre veckor ung, och alla moderskänslor i mig väcktes till liv. Vill man mata babysjukan ska man åka och träffa en lite harmonisk baby som varken skriker eller gnäller. Bara äter och sover. Och är underbart fin.

Anna skrev till mig, och hälsade oss välkommen till deras lyckliga kaoshem. Och vad är väl bättre än att komma till ett hem där det syns att man lever. Och ännu bättre att komma till en vän som förstår att hon inte behöver städa ihjäl sig före man kommer. Det är värt guld och gröna skogar.

Sedan hade vi en härlig eftermiddag. Ungarna härjade. Vi drack kaffe. Vi hann prata en halv mening innan vi blev avbrutna. Jag gungade med en baby i famnen, och kände att jag hade gunget kvar. Vi hann prata en ny halv mening, utan att avsluta den första. Skratta och inse att det var dags att bege sig hem igen. En dag mitt i livet, när jag fick umgås med fina typer och snusa babyfjun. Och påminnas om den tid i livet då man hade en egen liten mini här hemma.

DSC_0016

När vi kom hem berättade Molly för sin pappa att hon ska få en lillebror, som är så söt så söt och liten..

Och jag och Anna bestämde att vi ska hänga på stranden i sommar med alla barnen, när vi båda är lediga.

Pippi på Wasa teater

Så kom den efterlängtade lördagen. Lördagen då vi skulle få träffa Pippi. Molly har kryssat av dagarna i almanackan i flera veckor redan inför den här stora dagen. I god tid tog i oss till busshållplatsen, jag och de två barnen. Och åkte iväg på ett oförglömligt äventyr. Alltid extra roligt för Molly att få ha med någon av storasystrarna på språng.

Spänningen tänkte nästan bli för stor innan föreställningen drog igång.

Sen bjöds vi på en underbar föreställning. Jag såg pjäsen för andra gången, och den var lika bra nu som senast. Molly såg den för första gången, och var precis så tagen som jag hade tänkt att hon skulle bli. Riktigt duktiga skådespelare. Glad och rolig dialog, som lockade fram skratt hos både vuxna och barn. Och scenen var lekfullt uppbyggt med Pippis hem Villa Villekulla, som lika snabbt förvandlades till både marknad och piratskeppet Hoppetossa.

Under showens gång frågade Molly hela tiden när hon ska få prata med Pippi då, och jag försökte förklara att vi bara sitter och hör på vad Pippi säger. Jag antar att hon hade svårt att förstå att det inte var på riktigt. Hon tänkte nog att man bara hade kunnat stövla upp där på scenen och fråga om man får vara med och leka.

Våra två timmar med Pippi gick snabbt, och Molly fällde en tår när draperierna gick fast. Vi satt mitt i salen, och blev automatiskt bland de sista som kom oss mot utgången. På samma gång vi gick ut, skymtade jag Pippi på scenen i ögonvrån. Plockade Molly i famnen och vände tillbaka in i teatersalen. Och vi hade tur. Molly fick sin lilla pratstund med Pippi. Mollys första fråga var ”Varför sjunger du så mycket, så jag inte hinner prata med dej?”, haha. Till och med Pippi fick ett leende på läpparna. Sen fick vi säga tack och vinka hejdå till Pippi, och kunde nöjt återvända till bussen och åka hemåt.

En sån där bra dag.