Tag Archives: barn

Jakten på det perfekta namnet.

Nu tänkte jag att vi måste köra den här namn-valsen en gång till. Senaste barnen som sett dagens ljus, både i vänskapskretsen och finlandssvenska bloggvärlden, har alla fått så härliga namn. Speciellt efter att jag läst Linneas blogg, där hon skrev om nyfödda dotterns Blendas namn fick jag en riktigt varm känsla inombords av deras namnsval. Jag vill också ha ett Blenda-namn till vår kiddo. Något eget, speciellt, som klingar fint.

Sist jag funderade på namn efterlyste jag namn på I. Tyvärr finns det väl kanske 10 namn allt som allt på I. Varav jag kunde tänka mig två eller tre. Men det känns inte som att man ska välja ett namn man kan tänka sig. Jag går och testar ropa namnen högt här hemma, som om jag vore mer eller mindre galen. Men. Jag har kunnat konstatera att inget av de namn som hittills varit starka kandidater, känns helt rätt att säga högt. Och det känns ju som en förutsättning, att man ska vilja säga sitt barns namn högt. Det måste vara perfekt, för oss.

Så nu får ni bredda. Ge mig namnförslag till killar och tjejer, så det sjunger om det. Fyll kommentarsfältet. Alla fina namn ni sitter och pantar på. Gärna får det klinga fint med våra andra barns namn.

Sen vet jag att man måste se barnet innan man kan vara säker. Namnförslagen vi hade till Molly när hon var i magen var Agnes och Melker. Sen kom hon ut och var ingen Agnes utan ett Molly-troll. Helt självklart. Förhoppningsvis går det lika enkelt den här gången.

Barnet som ska bära namnet kan eventuellt se lite ut som guldklimpen på bilden nedan

Trolldeg för uttråkade småtroll.

Att ha Molly hemma med mig om dagarna nu när jag är mammaledig, ser jag som en av fördelarna med att jag blev gravid just nu. Det har varit en självklarhet för oss att inte dra igång dagisrumban snabbare än nödvändigt. Som den fyraåring hon är, har jag aldrig tvivlat på att jag skulle kunna ge henne precis all stimuli hon behöver. Kanske känns det mera självklart för mig som själv jobbat tio år på daghem.

Sen vet jag att det finns olika läger i den debatten, och jag tänker inte ta ställning till någon annans val. Faktum är, att nu när vi varit tillsammans hemma, bara hon och jag i nästan fyra månader, kan jag också medge att det kan vara utmanande. Och ibland dyker hjärnspöken upp som berättar för mig att jag inte alls är tillräcklig. Ibland tror jag att vi kommer börja klättra på väggarna eller äta upp varandra. För även om jag vet att det bara är nyttigt för den lilla att ha tråkigt ibland, att få hitta på egna saker att göra, vara lite kreativ. Så kan det nog tära väldigt mycket när hon för sjunde gången på en halv timme säger att ”allt är tråååkigt”. Speciellt nu då den egna kraften och orken sviker.

Men efter lite dåligt mamma-samvete kommer jag alltid på bättre tankar. Jag vet att vi har gjort rätt val för detta läsår. Jag vet att jag värderar lugnet, tryggheten, vardagssysslorna och tristessen här hemma högre än något annat. Morgonstress och måsten hinner vi nog alla ändå få tillräckligt av under en livstid.

Nåja! Det blev en väldigt lång inledning till vad jag egentligen tänkte skriva om idag, nämligen världens enklaste pysseltips för uttråkade småttingar, trolldeg. Ibland, inte så ofta att det mister sin charm, drar jag fram det kortet ur rockärmen. Så enkelt och billigt och sysselsätter oss i flera dagar. Lätt som en plätt knådar du ihop en deg enligt följande recept:

4dl vetemjöl

2dl salt

2dl vatten

2 msk rapsolja

Det går också att tillsätta hushållsfärg i degen, men jag gillar att ha den naturell, då kan man måla sina figurer när de torkat. Det går att torka figurerna i ugnen, 2-4 timmar i 100 grader. Men jag brukar oftast låta dem torka i rumstemperatur, då tar det istället 1-2 dygn. När de är torra kan man måla dem med nån valfri hobbyfärg. Och man har två pysseldagen räddade. En bakdag och en målardag.

Här har den lilla pysslaren, helt utan att jag blandat mig i, knåpat ihop något som ska bli en snögubbe, något som ska bli en regnbåge och något som ska bli en blåbärspaj. Sen den dagen då vi målar och allt får sina rätta färger. Roligt är bara förnamnet. Och även om jag gjorde en hel degsats och hon hade all deg för sig själv, skulle hon ha velat baka mera då degen var slut. Men det får bli en annan gång.

När Molly lärde sig virka.

Molly har egentligen alltid velat kunna göra allt som vi andra kan. Dessutom har hon en aning svårt att nöja sig med svaret att hon skulle vara för liten för att göra vissa saker. Så klart har hon länge velat lära sig sticka och virka, och jag har lika länge hävdat att man måste vara fem år innan man kan lära sig. Men så förra veckan ville hon inte ge med sig. Jag satt och gjorde de sista justeringarna för att färdigställa Mirjams sommarlinne, lagom till hösten, heehe. Och Molly insisterade på att hon kan.

Så. Hon fick leta fram garn och en virknål. Jag gjorde början och visade några maskor. Sen tappade hon tålamodet, och orkade inte se på mera, nu visste hon ju hur man gjorde. Så hon tog tag i virknålen och virkade själv. Väldigt mycket jobb med varje luftmaska, men rätt blev det. Och hon virkade en lagom lång kedja av luftmassor, som hon sen ville knyta ihop till ett armband.

Sen startade vi upp ett nytt handarbete. Nytt garn men samma teknik, och hon hade ro att sitta en lång stund och virka. Följande dag när vi skulle åka iväg med bilen kunde hon absolut inte tänka sig att åka någonstans om hon inte fick ta med sitt handarbete, som hon sen i all sköns ro hade tålamod att sitta och knåpa på med i bilen. Och jag kunde inget annat än le lite för mig själv och tycka att hon påminde hemskt mycket om någon annan jag känner väl, som också alltid drar med sig sitt handarbete överallt.

Sen måste jag ju visa Mirjams Sommarlinne också, även om det inte alls är säsong för det nu. Önskemål hur linnet skulle se ut hade tjejen själv. Sen kombinerade jag olika mönster från Drops design för att få till det. Och garnen jag använt är Paris och cotton light.

Så skönt att äntligen ha det helt färdigt! (Min tolfte ”tröja” för i år) Hatar då det lämnar att ligga halvfärdiga projekt i lådorna. Sen har hon kanske inte så mycket användning av linnet nu just, det är ju verkligen gjort för varma dagar då solens strålar värmer. Men som tur är kommer det ju nya somrar, snabbare än vi anar.

Att nå en milstolpe

Senaste veckorna har Molly lärt sig cykla, på en tramphjuling, som Molly själv kallar det. Tidigare har hon sparkat sig fram på sparkcyklar, men i sommar tänkte jag vi skulle testa oss på en riktig cykel. Jag hade köpt en redan ifjol, en 16 tum, men den kändes stor nu. Så jag köpte en till begagnad, men hade tänkt att hon skulle få börja med stödhjulen på. Sen skulle stödhjulen ha behövt lite fix, och jag sa åt Kalle att plocka bort dem helt istället. Och på den vägen är det.

Första gångerna hon testade var hon arg och besviken och förbannad. Även om hon cyklade nästan direkt, så gick det inte så bra som hon hade tänkt sig. Hon grät floder och skulle aldrig mera cykla på en tramphjuling igen. Men som tur ändrade hon sig redan nästa dag. Nu har det gått kanske två veckor sedan vi testade första gången. Och i helgen när hon satte sig på cykeln efter några dagars uppehåll var det som om tekniken hade mognat fram. Nu kunde hon cykla på riktigt. Svänga, bromsa och hon tyckte det var roligt. Igen, igen och igen. Och helst på den större cykeln. Nu gör vi inte annat än cyklar om dagarna.

Att lära sig cykla känns som en milstolpe i livet. Lika som att lära sig gå eller simma eller läsa. Tänk att hon kan cykla, mitt lilla spädbarn. Sitter på riktigt och funderar över vart åren försvinner? Och på tal om åren som går så är maken iväg med mellandottern och handlar en BIL ikväll. En BIL. Nu får hon inte börja köra den riktigt än. Men om mindre än ett år, har vi två myndiga barn. Och fyra barn sammanlagt om bara fem månader. Förstår inte vart den här graviditeten försvinner heller. Snart halvvägs.

Nu sitter vi i soffan och degar, jag och Molly. Och nu just känns det inte som om tiden rusar någonstans alls. Jag har ju ingen ork om kvällarna. Molly däremot studsar på som den studsboll hon är. Iklädd bikini, såklart. Vi har haft sommarvärme i två dagar och det gäller att passa på. Man vet aldrig om det är sommarens enda solchans. 

Vår fyraåring

Livet med en fyraåring. Så omvälvande och så underbart. Omvälvande kanske mest för fyraåringen själv. Det var nästan som att trycka på en knapp när hon fyllde fyra. Alla stora känslor på en och samma gång. Inte alls som den tuffa treårstrotsaren, utan en mjuk och känslig tjej. Nu just går det inte en enda dag förbi utan att hon funderar på stora saker. Hon funderar på döden och de som finns i himlen. Var bebisar finns innan de kommer i mammas mage och om man kan växa så högt så man når i taket. Om man inte behöver borsta tänderna sen när man är sex år och tappat dem, om de nya tänderna heter mat-tänder när de hon har nu heter mjölktänder, och ifall de nya tänderna kan växa ända ner till golvet. Och varför man räknar bakåt när en rymdraket ska åka iväg 8-7-6-5-4-3-2-1, men framåt när man fyller år. ”För efter fyra blir jag ju fem, inte tre.”

Hon är väldigt mån om alla hon känner. Varenda släkting och bekant saknar hon med jämna mellanrum så hon gråter sig röd i ansiktet. Sin älskade sommar saknar  hon också, och låg på marken i en halv timme och storgrät över den tragedin här om dagen. Väldigt mycket känslor i en väldigt liten kropp, måste ju vara något som kännetecknar 4-års åldern. Efter den trotsiga treåringen kan det kännas både skönt och lite läskigt då den tuffa lillbruden är som utbytt. Nu klarar hon inte alls av att man höjer rösten eller tillrättavisar henne. Nu får man tänka på att prata lugnt och försiktigt. Att förklara utan att vara arg.

Mera än någonsin tidigare i sitt liv märker man att hon behöver mycket sömn och mycket mat. De två sakerna hon har vägrat sen den dagen hon föddes. Så nu lär hon nog få nån ordentligt växtspurt gissar jag. Sen var det någon var intresserad av våra rutiner. I och med den nyfunna känsligheten har vi fått strama till rutinerna en del, då man ser att hon mår bäst av det. Så nu är det läggdags klockan åtta på vardagarna, innan dess läser vi alltid en saga och sen  väckning klockan sju. Hon sover i vårt rum med sängen bredvid vår, och det funkar perfekt. Har inte haft en tanke på något annat ännu dessa fyra år. Vi sover alla hela nätterna, hehe.  Sen somnar hon oftast inte på dagarna, utan bara vilar en stund.

Hon leker helst med lego eller sina Barbiedockor och älskar fortfarande att pyssla, rita och skriva bokstäver och siffror. Hon säger att hon är blyg, men älskar att stå i centrum. Hon bjuder generöst på dans-och sånguppträdanden var vi än är. Hon är absolut fantastisk, och det är en sådan fröjd att få följa med genom varje utvecklingsskede och se denna lilla, stora människa formas.

Att vara mamma till en fyraåring däremot, ger mig nästan gråa hår. Ibland kan jag ligga vaken om nätterna och ha ångest över och älta allt hon ska vara med om i livet. Alla orättvisor, svårigheter, fula ord, tuffa tag i skolan, bråk med kompisar och krossade hjärtan. Och jag hoppas så innerligt att jag varje dag ger henne en grundtrygghet för att kunna tro på sig själv, tycka om dig själv, gå sin egen väg och veta sitt eget och andras värde.

Skidåkare DIY och skidplaner

Idag har fåglarna kvittrat, solen gassat och man har fått lite hopp om att våren eventuellt kommer även i år. Men förra veckan när snön öste ner som aldrig förr kändes det ännu högaktuellt att pyssla skidåkare. Och ännu ligger ju snön kvar på marken, så vi ska fortsätta med skidåkare också denna vecka.

Ett enkelt pyssel, men med många moment, som gav oss riktigt fina skidåkare. Barnen började med att måla toalettpappersrullar och glasspinnar. Blivande kropp och skidor.

skidåkare_diy

Och under tiden barnen var sysselsatta med att måla, limma och rita ansikten på sina skidåkare, stickade jag några små mössor till rekvisita.

skidåkare_diy_2

Sen, medan allt torkade, passade vi på att gå ut och plocka kvistar. Kvistarna skulle få bli stavar till skidåkaren. Hade jag varit lite mera förberedd kunde vi ha plockat kvistarna dagen innan. Men så blev det inte nu, då jag mer eller mindre drog pysselstunden ur rockärmen denna fredagsmorgon. Efter utevistelse och mat fortsatte barnen med att klippa hår, borra armarna, en piprensare, genom toalettrullen, och rulla fast stavarna i ”händerna”.skidåkare_diy_3 skidåkare_diy_4 skidåkare_diy_5

Söta blev de, de små skidåkarna. Molly var så förtjust i sin att den fick hänga med hela kvällen i soffan på fredagsmyset.

Och vet ni vad? Vi ska inte bara pyssla skidåkare, vi ska ge oss ut i backen på riktigt. Nu ska vi äntligen komma oss iväg på en skidresa. Vi som varit vana med att åka på skidsemester varje år, har nu inte varit på två vintrar. Och när våren kommer, utan att man haft fram slalomutrustningen, känns det inte helt rätt.

Till helgen packar vi skidor, hjälmar och den minsta ungen och kör iväg norrut. Med oss kommer kära vänner, som har barn i samma ålder som Molly. Kidsen ska få göra slalomdebut, och vi vuxna ska väl mest chilla i barnbacken och dricka varm kakao. Hoppas det blir vackert väder. Är SÅ peppad, haha.

Med is under fötterna.

Vid vår byskola finns den finaste isen. Nästan så det är en synd att inte åka dit och skrinna. Molly har inte stått så många gånger på skridskorna ännu. Förra vintern var hon ännu för liten, och de små spagettibenen ville inte alls samarbeta när man la skridskorna på.

I år verkar hon tycka att det är mera lockande. Så i dag åkte vi iväg hela familjen, och hade riktigt roligt på isen. Och även om Molly till en början släppte några tårar av spänning, så gick det sen mycket bättre än jag hade kunnat hoppas på. Efter den första paniken, när hon bara halkade runt, tog hon sig samman och hittade balansen. Och efter det ville hon inte ha mera hjälp. Själv kände hon antagligen att hon susade fram över isen, då självförtroendet växte och leendet på läpparna blev större och större. Och mammastoltheten visste inga gränser. Man tänker att det är värdsliga ting att skrinna lite, men varje del av uppväxten man får vara med om sätter sig där djupt i hjärtat.

påisen påisen2 påisen3 påisen9 påisen6 påisen7påisen8

Enda sättet att övertyga Molly att det var dags att åka hem, var genom att lova att vi ska skrinna imorgon igen. Så får det bli. Och efter att vi stått och frusit på isen, skickade jag hem familjen med bilen, och sprang själv hem. Så fick jag mina dagliga kilometrar. Men kölden bet sig fast i kroppen, så nu väntar en varm bastu efter en härlig dag.

Molly svarar på frågor om mamma.

Ett trevligt litet frågeformulär ha cirkulerat på facebook, och Anna-Lena har bloggat om det. Ganska roligt tänkte jag och hakade på.

Igår kväll ställde jag en del frågor till Molly som hon fick svara på. Att fråga en treåring är kanske inte alltid så lätt. Men hon tyckte det var jätteroligt att svara.

1. Vad säger mamma ofta till dig?
Att vi älskar varandra.

2. Vad gör mamma glad?
Om man inte bråkar.

3. Vad gör mamma ledsen?
Om någon slår.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Om hon buusar.

5. Hur var mamma som barn?
Du var jätteliten, och grät om du föll omkull.

6. Hur gammal är mamma?
Du är inte alls gammal.

7. Hur lång är mamma?
Du e… Hmm.Vi måste kanske mäta.

8. Vad tycker mamma om att göra?
Att leka, bygga pussel. Och JA, att sticka, mamma, det är du bra på. Och ge fart i gungor.

9. Vad gör mamma när du inte är med?
Sitter och funderar och har tråkigt.

10. Om mamma skulle bli berömd, vad skulle jag bli berömd för?
Vad e berömd mamma?

11. Vad är mamma riktigt bra på?
Att dricka mjölk och te.

12. Vad jobbar mamma med?
Med mig och med barnen.

13. Vilken är mammas favoritmat?
Jag kommer inte ihåg att du äter.

14. När blir du stolt över mamma?
När vi är glada och kramas. För det är det roligaste som finns.

15. Om mamma var en seriefigur, vem skulle jag vara?
Kanske Elsa i Frozen.

16. Vad brukar du och mamma göra tillsammans?
Städa och plocka bort, för vi har ju så råddigt här hemma.

17. På vilket sätt är du och mamma lika?
Vi har båda gult hår och är så jätteglada.

18. Vilka skillnader finns mellan dig och mamma?
Du har byxor, men jag har strumpbyxor,

19. Vad är mamma inte alls bra på?
Ingenting. Jo nu vet jag. Att skala potatis när du har ont i tummen.

20. Vilken är mammas favoritplats?
Jag ska visa. HÄÄÄÄÄR. *Springer och ställer sig i köket*

21. Hur vet du att mamma älskar dig?
I mitt hjärta.

lindaomolly

 

Ferm Living GRID

Inlägg i samarbete med Aveo

Innan reportaget skulle göras här hemma hos oss, hade vi lite extra speed på alla projekt. Inga projekt vi gjorde bara för att ett skulle göras ett reportage, men vi fick öka farten, hehe. Och vackert så, tänk så mycket vi fick gjort.

Jag visade tidigarevi grundmålade väggen i tonårsrummet, som nu tagit en ny skepnad av lekrum/gästrum/tonårsrum. Och jag måste säga att det blev överraskande bra. Jag är så nöjd med tapetvalet så jag nästan spricker.

Tapeten GRID från Ferm Living finns att köpa i AVEOS webshop. Till ett väldigt bra pris, måste jag påpeka. Tapeten som vid första anblick ser väldigt rutig ut, och kanske lite tråkigt svartvit, blev så snygg på väggen. Och just det faktum att den är svartvit, och ganska enkel, bjuder verkligen in till mera färger på möbler och inredning. Jag kan säga att den rosa byrån verkligen blev kronan på verket sen.

DSC_1590 DSC_1592

Nu önskar jag nästan att jag kunde bjuda in er alla för att se i verkligheten hur snyggt det blev. Rummet är så litet med så konstigt ljus, så jag har svårt att få bra bilder. Ni borde få se det live.

grid ferm livingDSC_1543DSC_1541

Snygg-tapeten GRID hittar ni, tillsammans med en massa andra tapeter, om ni klickar HÄR, då kommer ni direkt till Aveos webshop.

När jag själv beställde mina tapeter därifrån, var de tillfälligt slut i lagret. Men Alexandra på Aveo uträttade något slags underverk, när ja bara några dagar senare ändå hade mina tapeter i handen. Det är kundbetjäning det!