• Okategoriserade

    Låt mig berätta mera.

    Inlägget i samarbete med:

    Stiftelsen Juthbacka, Österbottens hantverk rf/Hantverkets hus Loftet, Slöjdvetenskapen vid Åbo Akademi Vasa, Västerbottens länshemslöjdsförening i samverkan med Kulturösterbotten, Slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet och Korsholms vuxeninstitutslöjdfestivalen

    Slöjdfestivalen ute till havs närmar sig, 27 januari bär det av. Om ni inte ännu säkrat en plats på resan, är det hög tid att göra det nu. Det kommer att bli en härligt inspirerande dag. Låt mig berätta lite mera om programmet för er. Under resan till Umeå kommer det hållas fyra olika workshops, och man har möjlighet att anmäla sig till en av dessa. Under resan hem hålls två olika föreläsningar,  varav man kan anmäla sig till den ena. Förutom det så ordnas i cafeterian ett slöjdcafé, som pågår under hela resans gång. Där kan du bland annat testa på att brodera en knapp. Broderi är årets hantverksteknik 2018. Och, inte att förglömma, under hela resan kommer ni att inspireras av varandra, mingla och skapa nya bekantskaper. Både människor och hantverkstekniker.

    Dessa olika workshops finns att välja mellan:

    Workshop 1 – Annie Sloan paint™, kursledare Christel Holmlund

    Under workshopen kommer deltagarna att få bekanta sig med Annie Sloan paint™. Kursledaren berättar om hur färgen används, deltagarna kommer att få måla en ram som inspiration på vad man kan göra med mångsidiga Annie Sloan paint™. Allt material finns på plats.

    Kursspråk är svenska men handledning fås även på finska.

    AnnieSloan2011_58

    Workshop 2 – Silversmycken, kursledare Charlotta Hietanen

    Vi tillverkar örhängen, hängen eller ringar utav silvertråd. Till detta använder vi tänger, ta gärna med om du har egna!

    Kursspråk är svenska men handledning fås även på finska.

    silversmide_

     

    Workshop 3 – Intarsia, kursledare Jonathan Ainasoja

    Inom intarsia ersätter vi delar av ett motiv med ett annat material. Tekniken kan relateras till att lägga pussel med träbitar och på så sätt skapa olika motiv. Material som används är tunna faner i olika träslag, bitarna skärs ut med en kniv och motivet limmas sen ihop till ett stycke. Kursdeltagarna får under workshopen lära sig grunderna i intarsia och själva pröva på att tillverka ett eget intarsiamotiv. Verktyg och material finns till förfogande.

    Kursspråk är svenska men handledning fås även på finska.

    intarsia

     

    Workshop 4 – Socka från tå till skaft med istickshäl, kursledare Jonna Hietala.

    Lär dig att sticka sockor med istickshäl på rundstickor tillsammans med Jonna Hietala från Laine Magazine. Du kommer att lära dig att sticka sockor från tån och upp med ’magic loop’ metoden. Sättet är enkelt och snabbt – speciellt med en så kallad istickshäl eller ’afterthought heel’ på engelska. Du stickar hälen efter att sockan är färdig genom att plocka upp de maskor du har avsatt för hälen. Ta med fingering (420 m/100 g) eller DK (225 m/100 g) weight sockgarn och passande rundstickor (80 cm).

    Kursspråk är svenska men handledning fås även på finska.sticka_häl

     

    Föreläsning 1:

    Dekorationsmåleri – kulturtanter och babushkor, inspiratör Camilla Forsén-Ström, känd från Tv-Programmet Strömsö.

    Hitta din egen kulturtant, Babuschka eller varför inte din egen Kokeshistil! Låt dig inspireras till egna figurer när Camilla berättar och visar hur man målar träfigurer i olika stilar för inredning, lek eller bara för skaparlustens skull.

    kulturtanter (kopia)

    Föreläsning 2:

    ”Makey-makey-sloyd” , föreläsning med Magnus Wink.

    Hur man kan elektrifiera traditionella verktyg som tillsammans med dator och kamera kan åskådliggöra slöjdprocesser. Föreläsning på svenska.

    En härlig mix av workshops och föreläsningar, måste jag säga. För egen del skulle jag knappt kunna vilka välja programpunkter jag skulle delta i. Dessutom en dag i Umeå att spendera enligt eget önskemål. För att läsa mera om resan, och boka en egen plats, KLICKA HÄR. 

  • Okategoriserade

    Mot en starkare mammakropp!

    Så fort jag blev gravid, längtade jag efter att kunna springa igen efter graviditeten. Att få knyta på springskorna och bara ge sig av, rensa huvudet samtidigt som steg efter steg blir till kilometer efter kilometer. Att springa är inget jag gjort hela livet. Jag spelade fotboll som barn och i ungdomen, men att bara springa tyckte jag länge att var helt meningslöst. Hur det kom sig att jag började springa, kan ni läsa om här, om ni är intresserade. Sen hann jag springa cirka ett år innan jag blev gravid, delta i tre lopp, och är verkligen frälst av träningsformen. Men, med graviditeten kom sen både illamående och en enorm trötthet, och när det gav med sig, kände jag mig redan så stor om magen att jag inte vågade fortsätta springa. Och sen dess har jag längtat. Verkligen längtat.

    Nu är det äntligen dags. Och jag har bestämt mig för att göra det på rätt sätt. Jag har ingen aning om hur mycket mina magmuskler är delade, på vilket sätt man bäst tränar upp bäckenbotten, eller när man egentligen kan börja springa igen, utan att förstöra sin kropp på kuppen. Så jag tog beslutet att anmäla mig till Your Mama (läs mera här). En träningsgrupp som fokuserar sig på nyblivna mammor och deras problemområden. Med individuella träningsscheman, vid sidan av gruppträningar. Det hela startade med en föreläsning i går. Och vi fick lära oss vikten av att stärka kroppen inifrån och ut. Snart ska jag på en fysioterapiundersökning, och efter det följer tio veckor med träning. Och slutligen en ny fysioterapiundersökning, för att se vilka resultat man gjort. SÅ PEPPAD!

    Nu ska jag bli en stark och glad mamma igen. Med kraft att ta hand om det finaste jag har. Träning har ju nämligen den fantastiska bieffekten.

    IMG_2154

    Bild: Bildbolaget Du&Vi

  • Okategoriserade

    Torsdagslunch och en vaccination.

    En torsdag i livet som blev ganska bra egentligen, trots att den startade med en ångest som tryckte på i bröstet. Hade på kvällen igår läst en del artiklar om kikhostan som sprider sig i nejden.

    Jag vaknade mitt i natten och började googla allt från sjukdomsförlopp till inkubationstid, och så fort klockan slog nio ringde jag barnrådgivningen och försöka få svar på mina frågor. Vaccinet mot kikhosta ska enligt vaccinationsprogrammet ges vid 3 månader. Vilket i nuläget känns som en oändligt lång tid att vänta, Max är bara tio veckor och kikhostan lurar runt hörnet. Så jag ville ha svar på om vaccinationen kunde tidigareläggas.

    När man sitter hemma med ett oskyldigt spädbarn, och läser gång på gång hur farlig kikhostan är för just spädbarn blir man skräckslagen. Den där känslan att man måste få beskydda sitt barn från allt ont i världen blir så påtaglig, och maktlösheten så stor. Nu hoppas jag att jag inte matar någon annans oro med det jag skriver. För det positiva i kråksången var att vi fick vaccinera Max redan nu. Och redan idag på eftermiddagen fick han en första dos. Även om jag vet att det inte är ett fullständigt skydd, så känns det väldigt mycket bättre nu. Nu har vi gjort så gott vi kunnat. Sen fortsätter vi i samma anda och håller oss bort från butiker och flunsiga människor och tvättar händerna i tid och otid.

    Den här torsdagen bjöd också vännen i granngården på lunch, och vi fick äta gott utan att behöva stå vid spisen. Sen hann vi också avklara en del världsproblem medan ungarna härjade på. Nästa torsdag ska jag bjuda på lunch, och i bästa fall kokar jag mat bara varannan torsdag resten av våren. Om vi får vårt nya torsdagslunch-system att hålla.

    Efter en trevlig dag, och med lite mindre oro än i morse får jag gå och lägga mig ikväll. Det är jag tacksam för.

  • Okategoriserade

    Tröja 15 och 16

    Jag stickar i samarbete med Vörå Handarbetsaffär

    Jag ligger verkligen efter med uppdateringen nu. Jag har hur länge som helst menat blogga om handarbetsåret 2017 och mina 17 tröjor. Men jag  h i n n e r  inte. En sån sammanfattning kräver tid, och även om jag inte har annat än all tid i världen just nu, så tycks inte tiden räcka till, hehe. Så innan jag helt kommer av mig ska jag visa tröja nummer 15 och tröja nummer 16. En till vardera barnen, och redan i flitig användning.

    Mollys snøløvgenser skrev jag redan att blev klar, men ni fick aldrig se den på. Våra milda vinterdagar nu, har gjort att stickade plagg varit det ultimata ytterplagget. Inte kanske i många timmars utelek, men vid stadsresor, butiksbesök och bilåkande funkar tröjan perfekt. Och vid kallare väder värmer den gott under vinteroverallen.

    Nu är det säkert inte många som läser min blogg som missat infon om den här tröjan. Men, den heter alltså snøløvgenser, och mönstret finns på raverly. Letar man vuxen varianten av samma tröja, ska man söka på marygenser. Tröjan är superlätt att sticka, den perfekta nybörjartröjan. Jag stickar den helst i ett merinogarn, barnmodellen i Merino extra fine, och vuxenmodellen i Big Merino. Bägge två garn från Drops design, som finns att köpa på Vörå Handarbetsaffär.

    marygenser_molly

    Nästa tröja jag gjorde klar i december, var Max bladrillekofta. Den stickade jag i en mörkgrå färg av garnet Merino extra fine. Pricken på i blev de snygga träknapparna. Gillar att jag gjorde knapphålen nära varandra, och valde relativt stora knappar, för att ge den ett lite rustikt utseende. Den här tröjan använder Max varje dag nu. Mönstret hittas på ravelry det också, och garnet så klart på Vörå Handarbetsaffär.

    Processed with VSCO with hb1 preset

    Då har jag bara en tröja kvar att visa er. Sen följer en hel sammanfattning av handarbetsåret 2017. 

  • Okategoriserade

    Ingenting på stickorna.

    Det absolut mest otroliga har hänt. Jag har inte ett endaste stickprojekt på gång. Alla fjolårets 17 tröjor blev klara, alla julklappar hann med i tomtesäcken, och nu finns ingenting kvar. Ingenting halvfärdigt. Ingenting påbörjat. Och det känns jättekonstigt. Jag som brukar påstå att man alltid ska ha tre projekt på gång. För det första, alltid ett par sockor, för de är så lätta att ta med sig i handväskan. För det andra, en TV-stickning. Något som är så enkelt så du kan sticka medan du tittar på TV. Och sist men inte minst behöver man alltid ha en avancerad stickning på gång. Något som man behöver titta ner på då man gör det, och som gör att man behöver tänka till lite, och utmana sig själv.

    Det finns såklart massor jag vill göra, jag har långa listor med tröjor jag vill sticka, men än så länge har jag inte påbörjat stickåret 2018. Jag har inte ens hunnit titta mot stickorna. Och nu när bladet är helt tomt, vet jag knappt var jag ska börja. Följer jag min princip med tre pågående projekt borde jag ju få starta tre nya stickningar nu. Få se, få se vad det blir. Först och främst borde jag faktiskt sticka både en mössa, vantar och sockor till Max. Men ni vet ju hur det är med skomakarens barn, hehe.

  • Okategoriserade

    Att inte vaka till tolvslaget.

    Det har ju blivit lite trend här i stugan att vi gör allt annorlunda i år, och nyårsafton var inget undantag. När det nya året ringdes in låg vi redan och sov i våra sängar, hela familjen. Det måste vara första året sen jag själv var ett barn, som vi inte har räknat ner sekunderna till tolvslaget.

    Istället började vi firandet tidigt, främst för Mollys skull, så hon skulle känna att det var en festlig dag. Min mamma och pappa kom hit i tid för att vi alla skulle komma oss ut tillsammans. Molly hade bestämt att gänget skulle ge sig ut på en skidtur. Min man har dragit upp ett skidspår här på åkrarna nedanför vårt hus, så det är bara att åka iväg.

    När vi sen kom in igen, lagom röda om kinderna, bakade vi pizza och gjorde sallad. Enkel och väldigt god nyårsmiddag. Inga konstiga krusiduller i årets nyårsfirande. Till efterrätt serverades en köpt chokladkaka och alla var nöjda och glada.

    Innan vi förklarade nyårsfirandet avslutat för i år, tände Molly sist och slutligen några tomtebloss här inne, med skyddsglasögonen på förstås. Och vår nyårsafton blev precis så festlig som jag hade hoppats på, även om vi sov gott när klockan slog tolv. Som extra bonus vaknade vi pigga och glada till det nya året.

  • Okategoriserade

    Två månader med Max

    Tänk att det gått två månader nu sen den där novembernatten då vårt lilla mirakel föddes. Två månader sedan en perfekt förlossning resulterade i en perfekt son. Under dessa två månader har Max klarat av både den där ruskiga infektionen han fick, och en rejäl förkylning med hosta och snuva och rosslande luftvägar. Och han har inte bara klarat sig, han har växt sig stor och stark. Imorgon ska vi till rådgivningen på kontroll, men jag gissar att han väger en bra bit över sex kilo.

    Nu är nog en så himla rolig tid, då man börjar se personlighetsdrag hos honom. Han är en så rolig typ. Ler man mot honom, ler och skrattar han tillbaka. Om man busar med honom eller sjunger en trudelutt kan han bränna av sådana leenden att man smälter direkt. Sin egen spegelbild ler han också stort mot.

    Vi har lärt oss vad han vill när han gnäller (eller gallskriker) och får han bara som han vill, är han nöjd däremellan. Oftast vill han ha mat, uppmärksamhet eller närhet då han blir missnöjd. Han gillar inte att ligga ensam någonstans, men ligger man bredvid honom på golvet kan han ligga en bra stund och flaxa med ben och armar, jollra och försöka äta upp händerna. Händerna är hans senaste upptäckt. Kvällsskriket har försvunnit, bara vi har vett att gå och lägga honom och sova när han blir trött.

    Vi har, peppar peppar, fått till något som lite kan liknas vid rutiner. Känns livsfarligt att skriva så, då går säkert allt åt skogen imorgon. Men nu de senaste veckorna så vaknar han mellan 8-9 på morgon, äter och hänger med i frukostbestyret en stund, sen somnar han ganska snabbt igen och sover mellan en halv timme och en timme. Under dagen sover han kanske 2-3 gånger till, varav en av gångerna lite längre, ca 2 timmar om det vill sig väl. Vid åtta-, niotiden på kvällen märks det tydligt när det är dags att gå och sova. Då är ingenting roligt mera, för nån av oss. Sen äter han ännu en sista gång, innan han somnar. Då sover han oftast ca 4-6 timmar i sträck, innan det är dags för mat och lite kortare sovsnuttar på morgonsidan. Sen är det bara att stiga upp och börja om från början, hehe.

    Får vi bara fortsätta bygga på de här rutinerna nu, och Max får fortsätta utvecklas, växa och lära sig nya saker, så blir det nog riktigt bra det här. Jag som tycker de där första månaderna med en nyfödd är ganska jobbiga, känner att det vänder snart. En dag i taget bara så har vi snart läget under kontroll.

  • Okategoriserade

    Året som gick och året som komma skall.

    Jag väljer att inte göra någon traditionell årsresumé. Istället listar jag liksom ifjol årets största och bästa händelser. Och som en liten bonus försöker jag spå framtiden och se vad 2018 ska föra med sig.

    Årets bästa hantverk: ojojoj, det finns så många. Hur ska jag kunna välja? Jag nådde mitt mål på 17 stickade eller virkade tröjor under året, det ska jag återkomma till senare. Men. Kanske den första tröjan jag gjorde i år också kniper platsen som den bästa. Tröjan Sofies mamma var och förblev en favorit.

    2018: Någon ny tröja till mig själv. En baströja som skulle komma i flitig användning. En midjekort kofta med knappar. Kanske en Ankers cardigan?

    sofiesmamma7

    Årets bästa hemmabygge: Jag får svara samma som ifjol. Vår lekstuga/gäststuga som äntligen blev helt klar. Inser att jag inte egentligen visat slutresultatet för er ännu. Krafterna sinade ordentligt under sommaren. Det måste jag åtgärda till våren. Då ska ni få se bilder både från lekstuga och övervåningen som blev gäststuga.

    2018: En terass på baksidan av vårt hus, med dörr från köket. Att kunna gå ut med kaffekoppen i morgonsolen är en dröm jag haft sen vi flyttade in i vårt hem för tio år sedan.lekstuga_

    Årets bästa inredningsdetalj: 2017 måste vara året då jag inte alls orkat med inredning. Graviditeten med trötthet och illamående tog all extra energi. Den energin jag lägger på inredning annars. Men, ifall att tapeter räknas som inredningsdetalj, så kniper de nya sovrumstapeterna lätt första platsen. Eller nya soffan.

    2018: Gissar på nya tapeter igen.

    ny_DSC_9155

    Årets bästa blogghändelse: Ja ni. Det bästa är nog att ni alls hänger kvar här. Det är utan tvekan mina läsare som är årets bästa blogghändelse. 2017 är året då jag ibland knappt orkat klä på mig, än mindre blogga. Det känns som om jag inte levererat något läsbart överhuvudtaget. Och oftast visat dåliga mobilbilder till inläggen. Så tack. Tack för att ni stannat kvar.

    2018: möjligheten att gå på flera roliga bloggevent, och stifta nya bekantskaper i bloggvärlden.

    Årets bästa fest: Fest?

    2018: När vi firar vår 10:e bröllopsdag. Som den festfixare jag är tänker jag att det borde vara något utöver det vanliga. vi får se. 

    Årets bästa klädesplagg: Njä blä. Bara en massa sunkiga gravidkläder. Eller ja. Bäst är nog mina levi’s jeans som passar nu igen efter graviditeten.

    2018: Roliga träningskläder för att kicka igång träningen igen.

    Årets bästa resa: Resan till Gotland i somras. Där var så himla fint. Hoppas kunna återvända någon dag.

    2018: En ny resa med hela storfamiljen. En resa till Mallorca på sensommaren.

    gotland_7

    Årets bästa team: Vår familj. Jag, min man och våra fyra barn. Jag är så lycklig över att vi alla är så nära varandra, måna om varandra, snälla mot varandra och kommer så bra överens.

    2018: Lär nog inte ändras. Familjen. Bäst i alla lägen.

    Årets största insikt: Att jag är vuxen nu. Efter ett år med höga toppar och djupa dalar har jag på något sätt förstått att det är upp till mig själv att fixa mitt eget liv.

    2018: Att man ska njuta av det man har.

    Årets bästa fysiska prestation: Att föda vår son.

    2018: Att springa 10 km under en timme.

    Årets största prövning: Året har kantats av en del prövningar faktisk. Att vara gravid största delen av året har varit en prövning i sig. Att svärfar blivit sämre och nu inte längre bor kvar hemma utan på ett boende, och allt vad det fört med sig. Men största prövningen ändå var nog de fem dygnen vi spenderade på sjukhuset med en treveckors gammal Max.

    2018: Att få vardagen hemma att rulla komplikationsfritt med två små barn.

    Årets bästa val: Att våga satsa på ett fjärde barn i familjen.

    2018: Att vara hemma med barnen.

    Årets största omställning: Att ha en bebis igen, med allt vad det innebär från nattvak till nya rutiner.

    2018: Inga omställningar önskar jag mig. Bara lugn och ro och samma gamla vardag.

    Årets bästa känsla: Tacksamhet. Tacksam över allt vi klarat av i år. Tacksam över att förlossningen gick bra och blev en fin upplevelse. Tacksam över den son vi fick. Tacksam över att få ha fyra fina, friska barn. Tacksam över att fortfarande ha min stora kärlek vid min sida.

    2018: Kärlek. Någon bättre känsla finns väl inte?

  • Okategoriserade

    Slöjdfestival till havs

    Inlägget är ett samarbete med:

    Stiftelsen Juthbacka, Österbottens hantverk rf/Hantverkets hus Loftet, Slöjdvetenskapen vid Åbo Akademi Vasa, Västerbottens länshemslöjdsförening i samverkan med Kulturösterbotten, Slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet och Korsholms vuxeninstitut

    slöjdfestivalen

    Jag startar det nya året med att ge er information om ett riktigt häftigt evenemang. För andra året i rad ordnas nu en slöjdfestival till havs. Redan fjol skulle jag gärna ha åkt med, men datumet råkade sammanfalla med dagen vi skulle ha Mollys kalas. Då blev slöjdfestivalen en succé med över 200 deltagare från både Finland och Sverige.

    Upplägget för årets slöjdfestival är fantastiskt. Fokus ligger på samvaro och mingel, blandat med en lagom dos av workshops och föreläsningar. Och alla vet ju hur roligt det är att umgås med och inspireras av likasinnade, i det här fallet då hantverksintresserade.

    Lördagen den 27 januari avgår Wasaline klockan 9.00 från hamnen i Vasa, och sen följer en resa till havs med workshops du själv valt. Du kan välja bland workshops som Annie Sloan paint™, Silversmide, Origami, Intarsia och Socka tå upp med istickshäl. Dessutom pågår under hela resan slöjd-pop ups utav studeranden från Åbo Akademi i Vasa och ett slöjdcafé i cafeterian, som är fyllt med slöjdfröjd, inspiration och utmaningar. I konferensavdelningen ordnas utställning och försäljning av hantverksprodukter pågår hela resan.

    Vid ankomst till Holmsund ordnas bussar in till Umeå, och en hantverkskarta delas ut till alla deltagare. Sen är dagen där fri att spendera på bästa sätt. Vid 18:30 avgår färjan igen mot Vasa, och nu har också hantverkare från Umeå anslutit sig till skaran. Under kvällen till havs ordnas två föreläsningar, utöver det är kvällen fri. All tid i världen att mingla, umgås och inspireras av varandra.

    Ungefär vid midnatt anländer färjan till Vasa igen. Deltagarna från Sverige inkvarteras på hotell, för att vara redo för nästa dag, slöjdsöndagen. Även den fullspäckad med fina workshops och härligt program. Och resenärerna som steg på i Vasa på morgonen kan själva välja om man vill avsluta sin resa där. Eller om man, för en avgift, vill delta även i söndagens program.

    Mera kan ni läsa om resan, och anmäla er, genom att klicka här.Resan går alltså av stapeln 27-28 januari, och sista anmälningsdagen är 24 januari.

    I priset ingår kryssningen, en workshop och föreläsning, kaffe + bulle, skärgårdsbord och alkoholfritt bubbel (ett glas).

  • Okategoriserade

    En tröja till Tuvali

    En tröja som jag inte tidigare visat här på bloggen, är en tröja som låg i tomtens säck. Vår kära guddotter Tuvali fick en saffran cardigan till julklapp, i en ljuvlig ceriserosa färg. saffrancardigan_1 saffrancardigan

    Tröjan är stickad i garnet Merino extra fine, köpt från Vörå Handarbetsaffär. Mönstret heter saffran cardigan, och finns att köpa på ravelry. Trots att det är riktigt mycket mönster, så går tröjan relativt snabbt att sticka. Och roligt är det. Mönstret finns i storlekar från 52-164, och jag har stickat hela tre stycken i år, i olika färger.

    Och på tal om vad jag stickat i år, så blev detta min 14:e tröja. Sen dess har jag också stickat Mollys jultröja, den röda snøløvgensern, och en grå bladrillekofta till Max. Där har jag sexton färdiga tröjor. Och den sista tröjan är ännu på stickorna, en mammas bladrillejakke till mig själv. Blir den färdig klarar jag mitt mål på 17 tröjor år 2017. Och om inte, så faller jag riktigt på målsnöret. Att sticka just sjutton tröjor i år var bara någon fix idé jag fick i början av året. Vilka nya handarbetsmål jag lägger upp för det inkommande året återstår att se. Och om jag får klart min sista tröja. Jag håller er underrättade.