• egen design,  stickat

    Två vinteraccessoarer, ett mönster.

    Hej och hå, så dagarna går. Vi tog sportlov med besked, och åkte iväg till barnens mormor och morfar i fyra dagar. Det har varit roliga, händelserika dagar. Ni som följer mig på Instagram har fått se en hel del redan (lindaslantliga heter jag även på Instagram) Och jag ska berätta mera om våra lediga dagar även här på bloggen, i ett senare skede. Men. Nu något som jag hade tänkt posta redan förra helgen. Mönster på världens bästa vinteraccessoarer. En halskrage och ett pannband, eller vad man nu väljer att kalla dem.

    halskrage

    Förra vintern stickade jag en halskrage med flätor. Sen använde jag den så gott som varje dag. Jag gillar att vara varm om halsen. Virar man halsdukar utanpå jackan tycker jag alltid att det drar kall luft in. Och virar man halsdukar runt halsen och innanför jackan, blir det tjockt och bökigt. Därför är den här halskragen, eller halsvärmaren eller fuskpoolon, perfekt.

    stickat_pannband

    pannband

    sticka_pannband

    Sen är den så fiffigt gjord, att samma mönster och maskantal även funkar som pannband. Varmt och mysigt kring öronen. För att göra ”tuben” till en halskrage stickar du bara lite längre än om du vill använda den som pannband.

    Barnen ville ha egna, jag har flera och jag tycker verkligen att just du också borde ha några band i vintergarderoben.

    Det enkla mönstret följer här.

    Barn ( huvudstorlek ca 52 cm) , Vuxen

    Garnförslag: Ca  75 g Drops Big Merino eller 50 g drops Air

    Resår: Upprepa 6 räta m, 2 aviga m

    Lägg upp 80, 88 maskor på stickor 5.

    Sticka *6 räta m, 2 a m* upprepa varvet ut. Sticka sammanlagt 4, 6 varv

    På nästa varv görs en ”flätning” enligt följande: * Lägg 3 m på hjälpsticka bakom arbetet. Sticka 3 räta maskor, sticka de tre maskorna på hjälpstickan räta. Sticka 2 aviga maskor* Upprepa varvet ut.

    Mellan varje ”flätningsvarv” stickas sex varv resår.

    Stickas sen i den längd man föredrar. Avsluta med fem varv resårstickning, avmaska sedan löst, i resår.

    Till min egen halsvärmare stickade jag så att jag hade fyra ”hela flätor” och de sex varven i början och slutet. Till pannbanden i vuxen storlek har jag stickat två eller tre ”hela flätor”, beroende på hur breda jag velat ha dem. Till Mollys pannband gjorde jag två ”hela flätor”, men startade och avslutade med endast 4 varv resårstickning. Ni förstår grejen. Ni stickar så långt ni själva vill. Mönstret går att variera i all evighet, bara beroende på hur man själv vill ha det.

  • baby,  livet

    Ett år efter plusset.

    Det är exakt ett år sedan nu. 24 februari 2017 gjorde jag ett positivt graviditetstest, och kunde inte tro mina ögon när jag stirrade ner på det svaga plusset i testrutan.  Vad hade vi gjort? Trots att det var helt planerat och väldigt efterlängtat, och vi vet hur ett barn blir till, kunde jag inte tro att det var sant. När jag berättade för min man hade han lika svårt att förstå, och det tog en tid för oss att greppa. Jag gjorde faktiskt två graviditetstest till några dagar senare. För att faktiskt vara säker. Det kändes helt surrealistiskt att vi skulle få en baby till. Vi som varit så säkra på att vi inte skulle ha det.

    Sen har ju ett positivt graviditetstest tendens att medföra ett äventyr utan dess like, och så gjorde det även denna gång. Jag kan tänka att det är tur att man inte vet vad man ger sig in i, innan man är där. För nog sjutton var det en lång och tung graviditet den här gången också. Även om kroppen samarbetade rätt så bra, så var den där tröttheten alldeles förlamande. Tröttheten, illamåendet och oron över den kommande förlossningen.

    Förlossningen blev som bekant en fin upplevelse. Så pass att jag hoppas att jag ska komma ihåg känslan av lugn och kontroll resten av livet. Tänk att jag faktiskt fick en sådan upplevelse. Tänk att jag fick känna den där urkraften som så många kvinnor berättar om. Tänk, tänk, tänk så bra det blev på den punkten.

    Och nu 2 mars blir den lilla sonen 4 månader. 2 mars som för övrigt också är ett speciellt datum. Den dagen i fjol berättade jag helt oplanerat för min bror och min mamma vid frukostbordet att jag var gravid. Vi var samlade hos mamma och pappa för att vi hade sportlov och Molly skulle delta i ett skidjippo. Min bror skulle servera kaffe till mig, och jag tackade nej. Varpå han frågade något i stil med ”Jaha, sen när dricker du inte morgonkaffe”, och jag svarade snabbt att ”sen jag blev gravid”. Och ni kanske kan föreställa er förvåningen, ansiktsuttrycken och glädjetårarna? Det är ett ögonblick jag för alltid ska bära med mig.

    Och nu blir sonen alltså fyra månader. Fyra månader med en nyfödd kan inte jämföras med något annat. Och ingen annan än de som haft en nyfödd kan förstå hur det är att ha en nyfödd. Jag fick höra att det tre första månaderna med bebisen ibland kallas för graviditetens fjärde trimester, och det är nog sant om något. En förlängning av graviditeten då allt fortfarande än upp och ner och i princip helt galet. Våra första månader med Max har kantats av infektioner och förkylningar och influensor och hotande kikhostepidemi. Jag som i vanliga fall inte är det minsta rädd för vanliga säsongsflunsor, har näst intill blivit folkskygg. Jag har varit närmast livrädd för att vi ska drabbas av något. Antagligen för att vi fick en så tuff start med infektionen och dygnen på sjukhus då han var tre veckor. Den ångesten jag kände i mitt bröst då, har nog satt sina spår.

    Men ja. Att vi har tagit oss från det ögonblicket då jag stirrade på det positiva graviditetstestet, till nu, hemma med en stor kille på snart fyra månader, är helt otroligt. Nu väger han 7,5 kg och svänger sig från rygg till mage. Idag rullade han för första gången ut ur babygymmet. Tänk så mycket som händer på ett år, även om det ibland känns som om ingenting händer, vi som bara sitter hemma dag efter dag. Tänk en sådan resa för alla inblandande. Och nu blir det bara bättre. Våren kommer. Killen växer. Rutinerna blir fastare. Vi lär känna varandra bättre och bättre. Tidsbristen och det stökiga hemmet kommer jag att få lära mig att leva med. Men det är ingenting i jämförelse med den rikedom vi har i form av fyra fantastiska ungar. Tänk att de blev fyra. Tänk att vi vågade satsa, och vann. Tänk att vi fixade det. Tummen upp för året som gått. Och tummen upp för åren som komma skall.
    Mollyochmax
    Bilden har vännen Karolina på Bildbolaget fotat i torsdags. Då lämnade jag barnen där medan jag sprang några ärenden.
  • Samarbeten,  stickat

    Lättstickad, snygg babyfilt!

    I samarbete med Vörå Handarbetsaffär

    Dagens tips kommer från Birgitta på Vörå Handarbetsaffär. Hon undrade om jag kanske skulle vilja sticka en snygg, supervarm babyfilt på cirka tre timmar. Och OM jag ville. Det är precis vad Max skulle behöva till vagnen dessa smällkalla vinterdagar. Birgitta har stickat flera filtar av garnet Polaris från Drops och menar att man stickar en filt på några timmar, och att det går åt 5-6 nystan. Garnet finns i flera naturnära färger, samt lila och rött om jag inte minns helt fel. Jag satsar på vitt, och har just börjat på med min.

    snabb_babyfiltsnabbstickad_babyfilt2lättstickad-babyfilt

    Efter att jag tagit de här bilderna rev jag faktiskt upp allt och började om. Filten, med de 50 maskorna jag lagt upp, blev alldeles för bred. Så går det då man sällan orkar sticka provlappar. Men, nu har jag påbörjat ett nytt försök som ser ut att lyckas.

    Enligt det tänkte jag berätta hur ni stickar världens enklaste babyfilt:

    Lägg upp 29 maskor på stickor 20 och med garnet Polaris. Sticka en rät, en avig hela varvet. Varvet slutar med en rät maska. Vänd och upprepa, en rät och en avig varvet ut. Börjar du och slutar varje varv med en rät maska, och har ett udda antal maskor på stickorna, blir det automatiskt mosstickning. Sticka till önskad längd, och avmaska. Placera över babyn i barnvagnen och ni är redo för smällkalla minusgrader. Men släng den för allt i världen inte i tvättmaskin i 40 grader, då krymper den till en pannlapp. Om absolut nödvändigt, kan den handtvättas i högst 30 grader.

    Just nu och hela februari är alla Drops ullgarn nedsatta med 30 %. Och garnet hittas så klart hos Vörå Handarbetsaffär. Priset för en babyfilt i ren ull blir inte mera än ca 20 euro. Värsta fyndet. Stickar du den själv blir det också en fin gåva till alla nykläckta bebisar.

    Gillar ni tröjan jag har på mig, hittar ni all info om den om ni klickar här.

  • Okategoriserade

    Kika in hos Molly

    Om man får sitt första egna rum till sin femårsdag, och tills dess har haft alla saker utspridda i hemmet, kan jag lova att det blir lite extra speciellt med en egen vrå. Ni skulle se hur stolt hon är, över sitt alldeles egna rum. Det är inte stort, inte alls, men på något sätt lyckades vi klämma in allt och lite till. Vi återanvände en hel del, köpte något nytt,och lappade golvet med mattor vi redan hade. Och allt blev tillsammans en mysig helhet med rum för både lek och ordning. Välkomna att kika in.

    mollysrum_5web

    mollysrum4_web

    Ett barnrum kunde man ju styla i det oändliga, och göra hur bedårande och underbart som helst. Men vi satsade främst på förvaring i det här skedet. Jag kunde nästan släppa några glädjetårar över det faktum att alla leksaker nu har en egen plats. Rosa skåpet som hängt med en stund, rymmer alla spel och pussel. Där hänger också favoriten Miss Alice från Mrs Mighetto (reklamlänk) på paradplats. Sen köpte vi ett nytt skåp från Ikea. Med hyllplan på ena sidan och klädstänger på andra. Ett riktigt bra köp. Skåpet rymmer hur mycket grejer som helst, och ger lite rolig klädförvaring för den som är intresserad av kläder och byter klänning sju gånger om dagen.

    mollysrum3_webb

    Mollysrum2_webb

    Som den pysslande tjej vår dotter är, behöver hon så klart ett skrivbord i sitt rum. Men, som jag redan sa är rummet litet, och ett skrivbord tar upp mycket plats. Som tur har jag en händig byggare till bror, som redan när vi flyttade in hit för tio år sedan byggde ett litet skrivbord till ett hörn i Mirjams rum. Sen blev Mirjam äldre och hade inte mera behov av sitt lilla skrivbord. Skrivbordet sparades så klart, och nu kom det till nytta igen.

    mollysrum_webb
    mollysrum6_webb

    Sängen står också där mot ena lågsidan i rummet. Och ett stort gräsligt Frozen-slott tar upp mycket plats. Verkligen allt och lite till ryms in, och vi har verkligen utnyttjat varje centimeter av ytan. Ännu skulle vi kunna spika upp några vägghyllor för pysselmaterial, och pryda väggarna med några fina tavlor. Men det får komma efter hand.

    Och jag hann bara känna lyckan över att Mollys saker äntligen har en riktig plats, innan jag insåg att vi ändå kommer att ha en massa leksaker runt fötterna. Lillebror har redan börjat fylla på sitt leksakslager…

  • Okategoriserade

    10 minuter framför datorn.

    Nu gott folk tänkte jag tvinga mig till tio minuter framför datorn. Sen ska jag slå ner huvudet på kudden och sussa sött bredvid Maxiflaxi. Tvinga fram ett blogginlägg låter väl lite konstigt kan tyckas. Men ibland måste man tvinga lite. För många dagar i rad utan att blogga gör att steget blir större och större att sen presentera något vettigt när man väl skriver. Därför tänkte jag göra det motsatta. Ikväll blir det inget vettigt alls. Bara tio minuter av min tid. Eller, nu är det bara nio kvar.

    Vad har vi på gång då? Tja. ÄÄÄÄÄNTLIGEN tror jag vi börjar se slutet på sjukstuge-eländet. Det har nog varit så långvarigt nu så jag tappat räkningen på hur många veckor vi legat däckade här. En i taget, om och om igen. Det har varit allt från magsjuka till streptokocker in the house, och nu senast någon vidrig hosta och snuva med feber. Vi har bara hunnit nudda vid den där dagen då man byter alla sängkläder, duschar och känner sig livslevande, innan vi INGEN däckat. Och nu är vi där på den dagen igen, då man känner att livet återvänder. Och jag hoppas innerligt att vi får stanna där.

    Två minuter kvar. Hmm. Vad ska jag berätta mera. Jag har träningsvärk idag. I lördags tränade vi med Your Mama igen, och det var nog en så bra träning. Det känns i kroppen nu att den blir fastare. Att muskulaturen i magen och bäckenbotten aktiveras igen. Jag känner mig starkare, smidigare och av någon anledning längre också. Att bli medveten om hur man står och hur det känns att spänna magmusklerna, har gjort att jag sträcker på mig och får en bättre hållning, och jag har således växt med flera centimeter, haha!

    Förutom träning så har vi också funderat lite på ett projekt vi ska ta oss an i vår. Jag och min man har till och med skakat hand på att det verkligen ska bli av nu. Spännande.

    Men nu ska jag skynda mig i säng. Max har någon ny rolig grej på gång och sover bara två timmar i sträck. Känns lite klent nu då man blivit van att få sova cirka sex-sju timmar i sträck om natten. Hoppas det ska vara övergående. Med lite tur syns vi här imorgon. Antagligen med bilder från Mollys nya rum, eller med ett nytt mönster på stickade accessoarer. Vi får se. Tack och godnatt.

    Processed with VSCO with hb1 preset

  • Okategoriserade

    15 frågor om mig till Kalle

    De här roliga frågorna läste jag först hos Titti, som i som tur hade sett dem hos Amanda och Peppe. Och Peppe skrev att hon hade snott den rakt av Ellen. Och nu tänkte jag att det kunde bli en rolig (eller katastrofal) avslutning på Alla hjärtans dag.

    Du&Vi_170817_0327_2 kopiaVi ger över ordet till Kalle:

    1. Hur träffades ni? På ett café
    2. Hon sitter framför tv:n, vad tittar hon på? Sin telefon.
    3. Hurdan musik lyssnar hon helst på? Gott och blandat. Allätare.
    4. Vilken är hennes sämsta egenskap? Tycker inte om när det är stressigt.
    5. Vem är hennes bästa vän/vänner? Bina, Titti, Hannele, Karolina
    6. Något du brukar göra som hon inte tycker om? När jag sticker iväg utan att säga vart jag far, om så bara 50 meter från gårdsplanen.
    7. Hur går hon klädd hemma? Bekvämt.
    8. Beskriv henne med tre ord? Vacker, intelligent och hetlevrad.
    9. Berätta något om henne de flesta inte vet? Hon har sneda tänder.
    10. Vad brukar ni oftast gräla om? Inget. Vi grälar aldrig.
    11. Vad är hon bra på? Handarbeta, sköta barn, ha hand om huset.
    12. Vad är hon dålig på? Att hålla ordning. Sen bränner hon maten nu som då.
    13. Nämn några saker som gör henne glad? Jag. Familjen. Glass, öl och god mat. Överraskningar, typ två blommor per år. Att resa till Sverige.
    14. Hurudan är hon som fru? Hon är allt. God mor, glad, kärleksfull, jobbar hårt och har många järn i elden.
    15. Hur ser er framtid ut? En dag i taget och göra det bästa av den.

    Du&Vi_170817_0476_1_1 kopia

  • Okategoriserade

    Amazing Miss Della

    Samarbete med Aveo

    Idag, vändagen till ära, har Mrs Mighetto gett ut en ny poster. För en tid sedan fick jag frågan om jag ville vara ambassadör för dem, och idag känns det lite extra bra att vara det. Den nya postern, Miss Della, baserar sig på en sann historia. Och en del av varje såld poster går oavkortat till Hjärnfonden och deras arbeta med forskning.

    miss della

    ..I taket lyser stjärnorna och glitter regnar ner i Miss Dellas bruna lockar. Hon dansar i takt till låga toner och hennes oövervinneliga styrka fyller rummet. Tiden stannar och Miss Della sprider magi, idag är det glitter och fjärilar. Här och nu är alla tillsammans och kärleken besegrar allt.

    Della föddes med en cp-skada. Beskedet kom redan när hon låg i magen. Della förstår och känner så mycket, men har aldrig kunnat prata, inte heller kunnat gå. Della lever på begränsad tid med sin mamma och pappa. Begränsad tid med sina syskon. 

    Della är en av tusentals barn som föds med en skada. Hon är symbolen för familjer som lever i ständig oro över sitt sjuka barn, rädslor omöjliga att förstå, men framför allt lever de med obeskrivlig kärlek till sitt eget mirakel.  

    Miss Della är baserad på en verklig person, läs mer om familjen här.

    mrs-mighetto-miss-della-barn-poster

    Miss Della finns att beställa från Aveos webbshop. Klicka hem din idag!

  • Okategoriserade

    Hjälp mig hitta ett köksbord!

    Ett säkert vårtecken är här, min inredningslust har vaknat till liv. Liksom alla andra vårar i historien, känner jag nu för att slänga ut allt jag har och börja om igen. Ut med det gamla och in med det nya. Sen vet jag ju att jag inte kan förnya allt, och att det inte skulle vara hållbart i längden att göra det varje år. Men.

    Vi har bott här i mer än tio år nu. Och ett rum som sett likadant ut i tio år är vårt kök. Jag säger alltid att köket är hemmets hjärta, och det är där vi spenderar allra mest vaken tid, så då måste man trivas där också. Speciellt om man dessutom är hemma hela dagarna, varje dag. Och den här våren hoppas jag på några små förändringar.

    Först, störst och viktigast av allt, ett nytt köksbord. Det vi har nu är maffigt, tungt, rustikt och för litet. Det ryms tre stolar vid var långsida, och med sex familjemedlemmar blir det ganska snabbt för lite sittplatser. Så fort vi får gäster så räcker inte bordsytan till. Stolar däremot har jag i mängd och massor. Så ett större bord efterlyses, med plats för 8-10 personer (och stolar) runt bordet. Bordet skulle hemskt gärna få vara lätt, luftigt, enkelt, ljust (helst inte vitmålat) och snudd på modernt men ändå passa in i vår lantliga miljö. Känner ni något sådant bord? Be det genast kontakta mig i så fall.

    img_6355.jpg

    Sen brukar ju det ena föda det andra. Och skulle vårt nya köksbord föda fram den perfekta kökslampan och lust att måla några stolar, skulle jag inte tacka nej. Och den där dörren som leder rakt ut från köket till den där terrassen (som jag ännu inte har) med morgonsol.

    Tror det är bäst jag slutar skriva där. Så inte min man får någon sjukdomsattack då han läser.

  • Okategoriserade

    Min lilla isbjörn

    Har ni sett något sötare? Årets första projekt är av stickorna, och Max är nöjd och glad. Dräkten jag stickat heter Lilla isbjörns romper, och mönsterskaparen bakom mästerverket är Victoria Snellman och Lykkeliten design.

    isbjornsromper_6
    webb_isbjornsromper_7
    webb

    Rompern med alla sina vackra detaljer gör succé  hos alla som ser den. Molly är väldigt avundsjuk på sin lillebrors björndräkt och vill absolut ha en egen. Som tur finns det en isbjörns hoodie av samma mönsterskapare, och det kan nog hända jag blir tvungen att fixa en sådan åt Molly. Med öron på så klart.

    Jag har stickat den av ett garn från Novita som heter Baby wool. Och mönstret hittar ni om ni klickar här.

    webb_lilla

  • resor

    Ett halvår kvar till drömresan.

    Om ganska exakt sex månader kommer vi att stiga ombord på ett flygplan. Sällskapsresan 2.0 är under planering, och biljetterna är redan bokade. Ni som hängt med här länge kanske minns att vi var till Santorini för tre år sedan, med mina föräldrar. Och i år åker vi samma gäng. Hela familjen, med alla fyra barn och mina föräldrar. Men resemålet är nytt.

    Upplägget är, sandstrand bredvid hotellet. Sex vuxna, vilket betyder egentid och partid för alla inblandade. All inclusive, för att alla ska kunna äta och dricka när det passar, och äta en köttbulle varannan timme om det så behövs. Barnvänligt hotell med Lollo och Bernie, barnen nöjda, alla nöjda. Och nu tror ni kanske att vi är på väg långt, långt borta till något riktigt exotiskt, då jag pratar om drömresa. Men så är inte fallet. Då skulle det inte vara min drömresa. Flygrädd som jag är flyger jag max fyra timmar, eller på sin höjd fem. Och den här gången bär det av till Alcudia, Mallorca.

    För några år sedan kändes Mallorca bara som en ö min farmor besökte på åttiotalet. Lite sunkigt och sönder turistat. Men, som med allt annat, så fick jag se en ny sida av Mallorca genom bloggar och Instagram, och blev lite kär i ön. Tänkte att DIT ska jag någon vacker dag åka. Och den vackra dagen blir om ett halvt år.

    Vi kommer att fira vår tioåriga bröllopsdag under resan. Och den dagen ska jag se till att blir riktigt speciell på något sätt. Vi ska se vad jag ställer till med, hehe. Nu, mitt i rådande sjukstuga känns det ganska fint att få planera och drömma sig bort. Och med mitt dreamteam vet jag redan på förhand att resan blir toppen.

    DSC_0678

    Så. Nu får ni ge mig era bästa Mallis-tips! Och hur sjutton reser man med en tiomånaders bebis? Jaiks!