• baby,  barn,  familjeliv,  vardag

    Upp upp upp

    Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen, för lilla fröken alltså. Hon kliver, kliver och kliver. Högre än vingarna bär. För oss föräldrar gäller det att inte titta bort någon längre stund. Helst borde man ha ögon i nacken och lika många armar som en bläckfisk. Om man sitter i vardagsrummet och inte ser lillskruttan, och det dessutom blivit skrämmande tyst, då kan man ge sig på att hon sitter uppe på köksbordet. Och att ta sig upp dit räcker inte längre än några sekunder.

    DSC_0687 (5)

    DSC_0691 (2)

    DSC_0711 (7)

    Helst ska man ju också ha skorna på sig då man klättrar. Varför göra det lätt för sig liksom?

  • familjeliv,  vardag

    Change of plans!

    Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Idag hade jag planerat en dag ute på stan. Dessutom hade jag inprickat ett möte jag såg väldigt mycket framemot, och till och med hittat barnvakt åt Molly. Mycket talade för att det skulle bli en väldigt rolig och spännande dag.

    Men, så vaknade Molly upp med feber, och jag fick ringa några samtal och ställa in allt. Eller, inte ställa in, jag fick skjuta upp det hela. Så egentligen är det inget jag missar, bara dagen som inte blev som jag tänkt mig.

    För en timme sen åkte dessutom maken iväg på jobb, och jobbar fram till natten. Så nu sitter jag instängd här i min ensamhet med den lilla sjuklingen. It´s gonna be a long day. Som tur hann jag till butiken innan maken åkte iväg. Köpte mig en tidning och lite choko. Allt blir ju lite bättre med en tidning och choko!

     

  • Vår,  vardag,  våren

    Mera vårtecken.

    Det är nog sannerligen ett behagligt marsväder vi har i år. 
    6 grader varmt, och vårblommorna kikar upp i rabatten.
     Molly tog ut pukylinon.
      
    Och här är mina planteringslådor. Dem har jag säkert snart haft i fem år utan att få till en ordentlig plantering. Undrar om detta är året när det kommer att ske, eller om jag helt enkelt borde plocka bort skräpet. 

    När man står vid planteringslådorna och tittar mot huset, ser man denna syn.  Varje år drömmer jag om att ta upp ett dörrhål vid fönstret, och bygga en terrass där. Tänk att komma sig ut i morgonsolen med en kaffekopp, direkt från köket. Den enda som skulle behövas är en lottovinst och lite samarbetsvilja från min man. Lär alltså inte ske i år heller. Men drömma lite kan man.

    Sen var det någon som ville se kvisten. Här är den.
     Och vantarna man inte behövde ha på sig idag.

    Härliga tider på intågande!