Category Archives: vardag

All is good

Well hello people! Här sitter jag i soffan och småflinar. Vi har haft några väldigt bra dagar. Molly har fått vara hos mormor och morfar och leka. Jätteroligt tyckte hon. Jag och mannen åkte iväg till Vasa på Ölprovning, en upplevelse han fick i julklapp av mig. Sen fick ju också jag en del av kakan också när jag inte bara anmälde honom utan även mig själv.

20150207-203618-74178292.jpg

Förutom sju nya ölsorter att prova på fick vi också en ny bekantskap. Paret som satt vid samma bord som oss visade sig vara hiskeligt trevligt, och ölprovningen varvades med trevliga samtal. Bland annat kunde vi som så många gånger tidigare konstatera att den finlandssvenska världen är väldigt liten. Alla känner någon som är kusin med någon som är vän med någons syster vars bror är gift med någons mamma. typ.

Efter trevliga ölprovningen på Gustav Wasa, gick vi till restaurangen Il Banco för att möta upp min bror med flickvän, och äta middag. Där upprepades historien. Det blev trevligt, trevligt. Vi skrattade så tårarna sprutade och de andra restauranggästerna vände sina huvuden och funderade vad som var på gång. Sen gick vi hem till dem. Kikade på ungefär en halv film, åt lite godis och somnade sött på deras vardagsrumsgolv. Jag och Kalle då alltså, brodern och fästmön sov nog i sin säng som vanligt. På morgonen när vi vaknade bjöds vi på lyxigt frukost med våfflor och grädde till allas förtjusning.20150207-211949-76789736.jpg

And I must say. När man är vuxen, och alla har sina egna liv, så är det nog så roligt att få spendera lite kvalitetstid med brorsan och hans fina fästmö. Vi har alltid så roligt tillsammans så man blir helt varm i hjärtat! Och nästa sak jag måste säga, är att min bror nog gjort ett fint jobb när han har hittat sin fina Sarah,eller vem som hittade vem vet jag inte, men hon är den bästa sambo han någonsin kunde ha.

Efter våffelfrukost fortsatte vi dagen med lite shopping. Idag har vi haft några plusgrader och vackert väder. I kombination med att butikerna hade plockat fram sina finaste vårkläder blev vinterjackan nästan för tung att bära. Jag provade vårkläder på HM, några plagg fick följa med hem. Som ett komplement till en basgarderob jag försöker skapa. Mer om det i ett nytt inlägg. Dessutom spanade jag lite inredningstrender och kunde dra slutsatsen att klargrönt och klarblått verkar komma starkt nu denna vår.

20150207-213513-77713372.jpg

Väl hemma möttes vi av vår stora kärlek Molly. Hon hade saknat Mamma och Pappa på samma gång osm hon hade haft det alla tiders med mormor och morfar. Alla nöjda och glada med andra ord. 36 fantastiska timmar!

Alla bilder i inlägger är halvkrassa mobilbilder. Hav öfverseende!

Att gå miste om en hel kväll.

Fredagskvällen är ju nästan lite magisk. Efter en lång arbetsvecka får man äntligen bara slappa i soffan och vara vaken så länge man vill. Jag hade tänkt hinna med en hel del efter att jag nattat Molly. Sticka, blogga och städa upp en aning. Så lite snopen blev jag, när jag själv vaknade FEM timmar senare. Tjugo över ett slog jag upp ögonen och tittade på klockan. Snopet. Dit for den sköna kvällen i soffan. Bara att gå ner och släcka alla lampor, och krypa upp i sängen igen. Nästa gång jag vaknade i ett ryck var klockan fem, och då var ännu makens sida av sängen tom. Han har varit i väg på jobbresa, och kom inte hem förrän sextiden. Så nu sover han i sin tur gott, medan jag och Molly redan varit vakna någon timme.

Helt bortkastad blev fredagen ändå inte. Titti kom på besök, och vi hann dricka kaffe och snicksnacka några timmar efter jobbet. Idag ordnas bloggträffar lite runt om i Finland, men där kommer ni inte att hitta mig. Idag är nämligen den stora dagen då Molly ska ha sitt kompiskalas. 7 små kompisar borde vara på intågande. Det ser vi fram emot!

DSC_0472 (2)

Nya sängen

Nu har Molly fått sin nyagamla säng. Min mamma och pappa kom hit med den igår, och det var kärlek vid första ögonkastet när Molly såg den. Hela kvällen tjatade hon om att hon skulle sova i nya sängen, och det gjorde hon också, hela natten. Elva timmar ostörd nattsömn. När man i flera veckor sovit på en axel, och utan att kunna svänga på sig, så var det rena himmelriket att få mera plats.DSC_0471 (3) DSC_0506 (2)

Nu sover vi alla gott!

psst. Snygga mattan hittar ni hos AVEO. (Klick)

 

Fem år framåt

Länge, länge, sedan jag var ung, har jag velat ha en almanacka som sträcker sig över flera år. För att kunna bokföra, anteckna och överskådligt titta tillbaka. Nu har jag en 5 års dagbok.

DSC_0472 DSC_0475 DSC_0483 DSC_0500

Jag har alltid haft a thing för almanackor, kalendrar och dagböcker. Mina skoldagböcker var alltid väldigt kära, och helt fullklottrade med allt annat än läxor. Dagböcker har jag skrivit i mängd och massor. Och även i våra väggalmanackor antecknar jag allt. Vem i familjen som jobbar när, hur vi firar påsken, vem som hälsar på, vilken temperatur vi har ute, första snön och sista kvällsdoppet. Ni fattar. Och nu har jag en helt ny kalender att fylla med godheter i hela fem år.

Känner mig redan lite nyfiken över vad som kommer att antecknas dessa fem år. Hoppas på fina möten, god hälsa, fortsatt givande arbete, bröllop, kalas, graviditeter, roliga resor, kalla vintrar och sköna somrar.

Julledigheten

Julledigheten lider mot sitt slut. Snart bara en ynka ledig dag kvar. Vi har haft sköna dagar. Inte bara lata pyjamasdagar, utan ibland fullspäckat program. Vi har haft matgäster tre gånger, vi har träffat goda vänner, vi har hunnit med REA-shopping, och umgåtts med familjen. Exakt så som ett riktigt jullov ska vara.

Nyårsafton spenderades med goda vänner. En riktig kanonkväll med många goda skratt och trerätters middag. Dessutom spenderade de natten här, så vi fick bruncha tillsammans och barnen hann leka innan de begav sig iväg hemåt. Nu i helgen har jag suttit tillsammans med en annan god vän och pratat intill småtimmarna. Och man märker då man är ledig och har tid att umgås, att det är sådant som fattas i den annars stressiga vardagen. Och jag har för en gångs skull inte haft fram kameran utan bara njutit av sällskapet. Därav lite bildfattigt.

Nu är det nya året alltså här, och det känns helt okej att ledigheten snart är över, och att vardagsrutinerna ska få ta vid. Till och med Molly tyckte här om dagen att mamma kunde fara ”gagis”, hehe. Nu ligger snön som ett tjockt vitt täcke, och solen skiner. Granen har åkt ut och  julpyntet finns i säkert förvar till nästa år. Värdens känns vit, vacker och lite nyårsfräsch! Och de här dagarna efter nyår ger mig alltid en sorts ny energi. Jag vill förändra hemma, och drömmarna skenar iväg. Men först har vi ett 2-års kalas att ta tag i. Tänk att vårt lilla gryn fyller 2 om någon vecka.

DSC_0563

Att tillfredsställa sin man.

Ibland känner jag att jag borde jobba på kvällspressen, med tanke på inläggets rubrik, hehe. Men jo, idag ska jag blogga om en sak som ligger min make väldigt varmt om hjärtat. Han är yrkeschaufför, han kör bussar dagarna i ända, och ser både det ena och det andra längs vägarna. Och är det något han verkligen tänder på, så är det folk som bär REFLEX.

Idag när jag körde till arbetet så var jag med om en skräckupplevelse, som jag dessvärre tror att flera av oss upplevt. Jag körde i tillåten hastighet längs riksåttan, mötte en lastbil i en backe, och på samma gång som lastbilens lampor mötte marken framför mig såg jag konturerna av en människa. Bara några meter från mig. På en tungt trafikerad väg. Jag kunde inte ens väja, med en lastbil som möte. Det kändes nästan som om jag snuddade i människan på vägen, på samma gång som jag såg i bakspegeln att hen fortfarande stod upprätt. Det kunde lika gärna ha gått illa.

Skärrad fortsatte jag min väg mot jobbet och fick ännu flera skräckupplevelser längs vägen. Ungdomar som står längs vägen och väntar på skolbussen. Antagligen lyckligt ovetande om vilken dödsfara de utsätter sig själva för. Att inte bära reflex i detta MÖRKER är förenat med livsfara. Ingen skillnad fast man har en ljus jacka eller fast man själv tycker att det inte är så värst mörkt. MAN SYNS INTE FÖR BILISTER.

Min man, yrkeschauffören, samlade för något år sedan ihop en hel hög reflexvästar som han hade i sin dåvarande lastbil. Sen stannade han alla de människor som han inte såg på vägen, talade om hur det låg till och gav dem en reflexväst, tillsammans med en uppmaning att bära den. I know, reflexväst är inte speciellt snyggt. Och garanterat inte speciellt snyggt om man är 15 år. MEN, jag kan dock garantera att det är VÄLDIGT MYCKET JOBBIGARE ATT BLI ÖVERKÖRD. MAN KAN DÖ. Ni vet, mista livet. Inte bara sin trendkänsla för tio sekunder när någon ser en gå längs vägen med reflexväst. Nej. Det gäller inte trender och mode och vad som är inne. Det gäller alltså livet. Vill man absolut inte, över sin döda kropp, bära en reflexväst så kan man faktiskt använda hederliga reflexer. Ni vet sådana man hade i lågstadiet. En figur som hängde i en tråd, och den kunde man fästa i jackan med en säkerhetsnål. Allt är bättre än inget. Och chaufförs-maken tipsar om att man ska bära reflexen på den/de kroppsdelar som rörs mest när man är i rörelse.

För att det inte ska uppstå några missförstånd vill jag påpeka att det ju absolut inte bara är barn och ungdomar som ska använda reflex, utan ALLA. Alla syns lika dåligt. Ge mig 20 sekunder av ert liv och kika på denna filmsnutt. (<-klick)

Efter att jag lagt upp en status om reflexer på min privata facebook sida i morse, bloggade Maria om samma sak. Dessutom fick jag ett tips om att det finns svarta snygga reflexvästar på HM som kanske även tonåringar skulle godkänna. De ser ni på bilden nedan. Jag beställde direkt. Dessa är bara att dra över huvudet, med knäppning i sidorna. reflex

Sen tycker jag vi kämpar tillsammans för att utrota reflexens töntstämpel.

Ladda upp bilder på er själva med reflexväst på bloggar och instagram. Sprid budskapet. 

Och rubriken på inlägget, ja, den tänkte jag till för att få så många som möjligt att läsa detta inlägg. Hoppas jag lyckas!

EDIT:

På grund av inläggets stora spridning vill jag påpeka att detta absolut inte är någon faktaartikel om reflexer. Endast mina egna upplevelser och iakttagelser. Min intention är heller inte att på något sätt föra över ansvaret från bilisterna till fotgängarna. Jag anser mig inte ha rätt att köra över de människor som inte bär reflex, utan är livrädd för att det ska ske en olycka. Jag förstår att man som bilist ska anpassa hastigheten enligt väglag, men tror att reflexer ökar säkerheten för oss alla.

Pyjamasdagen

Lilla tjejen är sjuk, med feber och flunsa. Vi spenderat dagen inomhus och i pyjamas. Även jag.
Jag startade dagen med en stor kaffekopp och med att ta fram min ”julbok”. Det är ju trots allt 25 september, och mindre än 3 måndader! till julafton. Sedan 2008 har jag antecknat ALLT som rör julen i en och samma anteckningsbok. Alla julklappar vi köpt, alla julklappar jag tillverkat, vem vi skickat julkort till, vilken mat vi ätit och var vi har firar. Helt super att kolla tillbaka i. Samma person riskerar inte att få pippivantar fyra år i rad, och alla recept finns i säkert förvar. Boken är nästan helig för mig.
Julklappstillverkningen är redan i full gång detta år. Därför lite mindre handarbeten på bloggen för tillfället. Kan ju inte förstöra överraskningen genom att visa redan i september vad familjen ska få på självaste julafton.

DSC_1203DSC_1244

Nu har vi just sovit 2,5 timmar, både Molly och jag. Lika trötta båda tjejer tydligen. Sen ska vi fortsätta dagen i samma slappa anda. Mysa i kojan under köksbordet, ligga i soffan och se på Biet Maya, och rita bujja (=bollar) i långa rader. Det är nämligen Mollys nya passion. Att rita bollar i olika färger och storlekar. I all oändlighet. Under tiden hon ritar pappren fulla så upprepar hon ”woooow”, och ”ojojoj”.

DSC_1176 DSC_1191 DSC_1192 DSC_1271

Så går den dagen till historien. Min alldeles första hemma-med-sjukt-barn-dag.

Ljuva sommarkvällar.

Högsommarvärmen är verkligen här nu. Tyvärr är det inte riktigt min grej att ligga och steka kroppen i över 40 graders värme, inte heller gillar jag att svettas som en gris och vara klibbig över hela kropparna. Stekhett är alltså inte riktigt min melodi. MEN, dessa ljuva sommarkvällar när man kan sitta ute halva natten utan att frysa ihjäl. När det blir lite svalare fast solen fortfarande lyser. Som jag njuter då! Igår kväll fick vi besöka på terrassen av de blivande grannarna, och satt och njöt till småtimmarna.

DSC_1094 DSC_1101 DSC_1115 DSC_1133 DSC_1143 DSC_1149 DSC_1152 DSC_1162

Flera sådana kvällar tack! Vad jag stickar där på sista bilden ska ni få se senare idag.

Upp upp upp

Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen, för lilla fröken alltså. Hon kliver, kliver och kliver. Högre än vingarna bär. För oss föräldrar gäller det att inte titta bort någon längre stund. Helst borde man ha ögon i nacken och lika många armar som en bläckfisk. Om man sitter i vardagsrummet och inte ser lillskruttan, och det dessutom blivit skrämmande tyst, då kan man ge sig på att hon sitter uppe på köksbordet. Och att ta sig upp dit räcker inte längre än några sekunder.

DSC_0687 (5)

DSC_0691 (2)

DSC_0711 (7)

Helst ska man ju också ha skorna på sig då man klättrar. Varför göra det lätt för sig liksom?

DSC_0261-4-

Change of plans!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Idag hade jag planerat en dag ute på stan. Dessutom hade jag inprickat ett möte jag såg väldigt mycket framemot, och till och med hittat barnvakt åt Molly. Mycket talade för att det skulle bli en väldigt rolig och spännande dag.

 Men, så vaknade Molly upp med feber, och jag fick ringa några samtal och ställa in allt. Eller, inte ställa in, jag fick skjuta upp det hela. Så egentligen är det inget jag missar, bara dagen som inte blev som jag tänkt mig.

För en timme sen åkte dessutom maken iväg på jobb, och jobbar fram till natten. Så nu sitter jag instängd här i min ensamhet med den lilla sjuklingen. It´s gonna be a long day. Som tur hann jag till butiken innan maken åkte iväg. Köpte mig en tidning och lite choko. Allt blir ju lite bättre med en tidning och choko!