• barn,  familjeliv

    Syskon för livet

    Det finns ingen i hela världen som skulle få dra henne i håret, knipa henne i ögonlocken och dregla på hennes barbiedockor, så som han får.

    Det finns ingen som får honom att skratta alla timmar på dygnet och det finns ingen som får det att glittra i hans ögon så som hon får. Och det finns ingen han skrattar så hjärtligt åt som henne, då hon busar och springer och dansar framför honom.

    Livet och moderskapet fortsätter att förvåna mig. Vissa dagar blir jag så varm i hjärtat och mjuk i själen så jag tror jag ska smälta bort. Jag har många gånger skrivit om det fina band som finns mellan Molly och hennes storasystrar. Hur de har en självklar plats i varandras hjärtan och liv. Hur Molly saknar dem så hon gråter när de inte är här, hur hon ser upp till dem och tror på varje ord de säger. Det sista på gott och ont, hehe.

    Och nu har syskonskapet nått en ny dimension då vi har en lillebror in the house. Jag har ju själv världens bästa lillebror, och vet hur värdefullt det är.

    Jag är så innerligt glad att dessa två har varandra att växa upp med. Lika glad som jag är åt att de två äldre haft varandra att växa upp med. Och så glad åt att de två yngre har de äldre syskonen och tvärtom. Ja ni förstår.. SÅ GLAD att vi vågade satsa på en fjärde krabat, och drog högsta vinsten. En fyrklöver av syskon, det måste ju vara livets jackpot!

  • familjeliv,  vardag

    Mellan morgongröt och kvällsgröt.

    Ibland är nog dagarna här hemma så enformiga så man nästan skulle göra vad som helst för att få lite action. Det slog mej ikväll när jag skyffla in kvällsgröten i Max mun att hela dagen, från morgongröten, har gått i samma hjulspår. Laga mat, mata och äta. Torka kladdiga händer, munnar, nosar, bordsskivor och bakdelar. Tvätta kläder och kläder och filtar och spytrasor. Och sen den radiramsan på repeat hela dagen tills vi satt framför gröttallriken igen.

    Största delen av dagen och kvällen har jag varit ensam med barnen. Jag och Molly har gått i pyjamas lika stor del av dagen. Max däremot har bytt kläder i flera omgångar vartefter han spytt eller klottrat på det han haft på sig. Och även om jag är tacksam över våra lata, lediga dagar tillsammans här hemma, så kan det nog bli så tråååkigt mellan varven så man inte vet vart man ska ta vägen. Och jag kunde riktigt förstå Molly ikväll då hon sa, ”Mamma, den här dagen har inte varit så kul. Bli inte ledsen, men jag har haft ganska tråkigt”. Och ledsen kan man ju inte bli. Jag kunde ju bara hålla med. Få se, få se vad vi ska hitta på för roligt imorgon, hehe. Finns ju en liten risk att det inte blir så häpnadsväckande program imorgon heller.

  • familjeliv

    En matsituation i livet

    Tar upp en portion mat från frysen och värmer den åt bebisbarnet. Bebisbarnet är annars känd som den matfriska av ungarna. Bebisbarnet äter ingen mat. Spottar och fräser.

    Kokar mat åt mej och femåringen. Femåringen säger redan innan maten att hon inte är hungrig. Kokar mat med det gnällande bebisbarnet på armen. Maten är klar och femåringen börjar äta. Snabbt som en sköldpadda och lika mycket som en musunge.

    Jag bestämmer mig för att koka gröt åt det gnällande bebisbarnet så han ska få något i magen. Femåringen äter vidare under protest och jag kokar gröt med det gnällande bebisbarnet på armen. Gröten är färdig. Bebisbarnet spottar och fräser. Femåringen har ätit en tiondel av sin pyttelilla portion och är JÄTTEMÄTT.

    Bebisbarnet vill äta femåringens mat. Femåringen vill gärna ge sin mat till bebisbarnet och skuffar upprepade gånger i ”smyg” sin tallriken så nära att bebisbarnet ska få tag i den. Bebisbarnet får tag i gaffel och smäller den i tallriken så ketchup och kycklingsås landar i ansiktet. Gott tyckte han och blir jättearg då han inte får äta vidare.

    Nu blev femåringen ännu mera jättemätt och bebisbarnet vägrar fortfarande allt annat än ketchup. Femåringen säger tack och försäkrar sig om att man ”väl nog får fredagsgodis om man äter man tills man är jättemätt”

    Det var den maten. Själv har jag kokat cirka tolv maträtter idag och ätit noll. Frukost hann jag inte heller med för vi var sena till femåringens tandläkartid. Bredvid mig har jag en kaffe som jag ska försöka komma ihåg att dricka nu innan det fryser is på den. Om jag hinner. Innan nån bajsar eller är hungrig. Gissar att båda barnen börjar gnälla efter mat igen om tjugo minuter.

  • baby,  familjeliv

    Att föreviga små fötter

    Förra lördagen, när barnens mormor och morfar var här, passade vi på att dra igång ett av de där projekten som kan göra en gråhårig. Jag hade varit på ett svettigt gympapass, de hade tagit hand om barnen, och när jag kom hem tyckte jag vi skulle försöka oss på att göra hand- och fotavtryck med Max. Främst för att det ska vara i den där ”Boken om mig”, men också för att jag gjorde tavlor av Mollys hand- och fotavtryck när hon var i samma ålder. Och nu måste vi ju ha matchande tavlor av Max avtryck.

    Vi satte oss på golvet, och jag hade brett ut några tidningspapper, som om det skulle hjälpa med sprattlande ungar. Molly skulle så klart också vara med, och målade snabbt båda sina fötter med svart färg. Hon tryckte fötterna på ett papper och cirka tjugo till innan jag hann blinka, snurrandes på rumpan för att inte klotta mer än nödvändigt på golvet. Max han gillade då penseln kittlade under foten, men att trycka ner foten på pappret var inte lika roligt. För att inte prata om sen då det var dags för handen och han knep ihop så hårt han orkade.

    Processed with VSCO with hb1 preset

    fotavtryck_bebis2

    När tålamodet var slut för lillkillen, var det bara att avsluta projektet och slänga in barnen i duschen. Vi fick bära dem båda, för även Molly hade ju som sagt svart färg under både händer och fötter. Slutresultatet blev precis så som jag hade tänkt mig. Och efter att jag igår äntligen kom mig för att klippa och skriva Max namn, så fattas nu bara en svart ram som krona på verket.
    fotavtryck_bebis

    bokstäver

    bebis_fotavtryck_2

    Färgen vi använde var en ekologisk och giftfri färg som min mamma hade köpt på Nykarleby bokhandel.

  • familjeliv

    Hur känns vecka 39?

    Igårkväll sent skrev jag ner hur man kan må i slutet av en graviditet. Hur jag mår nu de flesta dagar. Hur ett äckligt illamående tar över mina dagar.

    Hur jag när jag vaknar är hungrig och mår illa. Äter jag för snabbt börjar jag må illa. Äter jag mera än en babyportion börjar jag må illa. Äter jag ingenting mår jag illa. Ligger jag på rygg mår jag illa. Svänger jag mig på sidan börjar jag må illa. Slänger sig bebisen från sida till sida inne i magen, börjar jag må illa. Stiger jag upp för snabbt börjar jag må illa. Sitter jag länge börjar jag må illa. Sitter jag i bilen mår jag illa. Dricker jag kaffe börjar jag må illa. Dricker jag te börjar jag må lika illa. Dricker jag överhuvudtaget för stor mängd vätska, börjar jag må illa. Får jag för varmt mår jag illa. Blir jag för kissnödig mår jag illa. Ni förstår.

    Sen vaknade jag idag. Kände mig pigg och glad och längtade ut i solskenet. Efter frukost kom jag mig ut på en lång promenad helt ensam och gick och tänkte på hur bra man kan må i slutet av en graviditet. Hur lycklig jag är. Hur förväntansfull jag är. Hur peppad jag är att kämpa mig genom förlossningen. Hur stark jag känner mig. Hur fantastiskt det känns att ännu orka gå på raska långpromenader. Hur otroligt mycket jag längtar efter bebisen. Hur enormt välsignad jag är.

    Sen kom jag hem. Gick i duschen, lade mig ner på soffan, och illamåendet kröp fram igen. Och där låg jag, så illamående så jag helst ville sova till en ny dag.

    Så. Livet nu just är väldigt mycket upp och ner. Berg och dalar. Solsken och mörker. Men jag är glad åt ljusglimtarna och lyckorusen. Då orkar jag bättre med att må dåligt där emellan. Önskar så att den här bebisen skulle sjunka ner en aning och ge mig lite mera utrymme i magen. Och jag önskar verkligen att den vill kika ut på beräknat datum. Även om det nästan är skrämmande nära, så är jag färdig med den här graviditeten nu.

  • familjeliv

    Att MATA babysjukan.

    Idag på eftermiddagen hade jag och Molly siktet inställt på att åka till vännen Anna och hennes familj, och träffa deras lilla nykomling Sigrid. Anna, även känd som Aveo-Anna, lärde jag känna för något år sedan när jag träffade henne på ett event på Aveo. Hon är en av Aveo-grundarna, och var då också VD. Vi lärde känna varandra, våra män kände varandra sedan tidigare, och en vänskap kändes självklar.

    Idag fick vi träffa den nya lilla människan. Tre veckor ung, och alla moderskänslor i mig väcktes till liv. Vill man mata babysjukan ska man åka och träffa en lite harmonisk baby som varken skriker eller gnäller. Bara äter och sover. Och är underbart fin.

    Anna skrev till mig, och hälsade oss välkommen till deras lyckliga kaoshem. Och vad är väl bättre än att komma till ett hem där det syns att man lever. Och ännu bättre att komma till en vän som förstår att hon inte behöver städa ihjäl sig före man kommer. Det är värt guld och gröna skogar.

    Sedan hade vi en härlig eftermiddag. Ungarna härjade. Vi drack kaffe. Vi hann prata en halv mening innan vi blev avbrutna. Jag gungade med en baby i famnen, och kände att jag hade gunget kvar. Vi hann prata en ny halv mening, utan att avsluta den första. Skratta och inse att det var dags att bege sig hem igen. En dag mitt i livet, när jag fick umgås med fina typer och snusa babyfjun. Och påminnas om den tid i livet då man hade en egen liten mini här hemma.

    DSC_0016

    När vi kom hem berättade Molly för sin pappa att hon ska få en lillebror, som är så söt så söt och liten..

    Och jag och Anna bestämde att vi ska hänga på stranden i sommar med alla barnen, när vi båda är lediga.

  • familjeliv

    Torsdagskärlek.

    När Molly tittar på sina storasystrar lyser det i ögonen av kärlek och beundran. Igår kom Mirjam hit, och dessa två alltså. De borstar varandras hår och målar tillsammans, och mitt modershjärta svämmar över av kärlek. Tänk att ha systrar!

    DSC_0312 (3)

    DSC_0284 - Kopia

    Molly konstaterar ibland med en sorg i rösten, att systrarna inte alltid bor här. ”Men nog ibland” säger hon alltid sen efteråt, med solsken i hela ansiktet. Och alltid när de älskade storasystrarna är här så ägnar de sig helhjärtat åt sin lillasyster. Och jag blir så varm inombords.

    Torsdagskärlek till er alla!

  • familjeliv

    Förlovningsfest

    Idag har vi varit på förlovningsfest. Min kära lillebror och hans fina Sarah förlovade sig för någon månad sedan, och idag fick vi fira dem och deras kärlek.

    DSC_0055DSC_0113 DSC_0066DSC_0071   DSC_0138DSC_0143 DSC_0199 DSC_0177DSC_0060 DSC_0207DSC_0151 DSC_0167

    En fin fest, med god kaka och trevliga gäster. Molly hittade två pojkar att busa på med, och drack lite gul saft mellan springvarven. Mycket kärlek och mycket spänning i luften idag, och dagen blev hellyckad.

  • familjeliv,  resor

    En Londonlängtan

    För ganska exakt tre år sedan, under sportlovet 2012, åkte jag, min man och hans två döttrar på en weekendresa till London. Det är en av de resor som gjort störst intryck på mig genom åren. Jag som drömde om att bo i en storstad som ung, fick en liten glimt av storstadspulsen. Dofterna, känslan, människorna, allt. Och det som verkligen imponerade på oss alla var de vänliga engelsmännen. Man hann inte stå och se frågande ut någon längre stund, innan någon kom fram och frågade om man behövde hjälp. Inte precis vad man är van med här i  k a l l a  Norden.

    Orsaken till att min Londonlängtan är lite extra stor just nu, är för att makens äldsta dotter är i London as we speak. Denna gång dissade hon familjen och åkte med vännerna istället. Idag har de gått i affärerna på Oxford Street, och jag hade mera än gärna varit med!DSC_0154DSC_0066 DSC_0198DSC_0120 DSC_0133 DSC_0139 DSC_0147 DSC_0272 DSC_0382 DSC_0442 DSC_0443 DSC_0445 DSC_0453 DSC_0537DSC_0533

    Alla bilder här ovan är mina bilder från förra resan.Och brunetten där på bilderna är jag, höhö. Känner knappt igen mig själv.

    Ganska snabbt efter vår resa blev jag gravid med Molly, och vi har inte rest så långväga sedan dess.. Men nu kanske. Nu ska vi bara åka iväg en sväng till Santorini i sommar, sen ska jag spara mina slantar till en ny Londonresa. Vi har SÅ mycket kvar att se!