• påsk

    Bloggen is back! (med påskuppdatering)

    Hej alla glada! Solen skiner, påsken är över och bloggen har återuppstått. Jag ska inte ens försöka mig på att förklara vad som varit fel, utan nöjer mig med att säga att det varit ”tekniska problem”. Som tur har jag haft duktiga Emma som jobbat med bloggen och rett ut alla problem. Hon kommer också jobba med att ge Lindas Lantliga ett ordentligt ansiktslyft. SÅ KUL!

    Mycket har hänt sedan torsdagen, då bloggen plötsligt låg nere. Tyvärr försvann mitt senaste inlägg också. Ett inlägg jag skrev i frustration efter en dag på staden med mina två små kottar. En historia om en bra dag i butikerna, en gallskrikande bebis i bilen på väg hem, och en instagrambild som var en glansbild med noll förankring i verkligheten. Jag skulle kunna försöka mig på att skriva det på nytt, men det skulle inte bli samma sak.

    Nu har vi firat påsk, en traditionsenlig sådan, med påskmiddag hos grannarna på torsdagkväll, påsklunch för familjen här på lördag, följt av påskbrasa på kvällen. Hela helgen har vädret varit alldeles strålande, maten god och sällskapet toppen. Vi har haft väldigt fullt upp, men också njutit i fulla drag. På påsklördagen klädde Molly ut sig till påskhäxa och gick för första gången ut och ”häxade” här i grannskapet. Jag gick med henne, och Max följde med i vagnen. Under vår solskenspromenad på tre kilometer fanns hela fyra hem att knacka på hos, haha. En av nackdelarna med att bo på landet kanske, men Molly hon var glad och nöjd och kunder inte förstå att hon faktiskt fick godis när hon knackade på och gav sina påskbrev. Ännu sent på kvällen när vi skulle gå och sova band hon på sitt förkläde igen och att att hon tänkte gå ett varv till.

    IMG_0117IMG_0146IMG_0136IMG_0282IMG_0242IMG_0279molly_webb
    Vi somnade alla gott den kvällen. Och resten av påskhelgen har vi haft lika fullspäckade dagar. Men mera om det senare. Nu ska vi ta en sak i taget och njuta av att bloggen är tillbaka. Tjoho!IMG_0114

  • kärleken

    Vad vi gjorde på vår första barnfria kväll?

    I fredags packade vi bilen full. Verkligen bokstavligen. Kan inte förstå hur mycket saker man behöver ha med sig för en natt borta med två barn. Vi skulle nämligen ut på dejt, jag och min man, och lämna barnen hos mormor och morfar. Första kvällen på tumanhand sedan Max föddes. Fyra timmar med varandra utan barn. Då är det ju lika bra att slå på stort tänkte vi.

    Vi har delat en dröm länge, jag och gubben. En lite märklig dröm. Vi har suttit i TV-soffan och dreglat när olika mästerkockar tillrett den ena maträtten efter den andra, och sagt, att någon gång ska vi också äta mat tillrett av en stjärnkock. Så, när jag såg att årets vinnare av Kockarnas kamp, Tareq Taylor, skulle tillreda en femrättersmiddag på Juthbacka i Nykarleby, var jag snabb att anmäla oss. Till en början tänkte jag hålla det hemligt, och överraska min man. Men det är nästa sak vi har gemenast, vi är sjukt dåliga på att kunna hålla något hemligt. Julklappar och födelsedagspresenter ges alltid i förväg. Och redan samma kväll jag hade anmält oss, berättade jag om mina planer.

    I fredags var den stora kvällen här. Och jag måste säga att jag var väldigt förväntansfull. Främst över maten, haha. Och att för omväxlingsskull få äta maten varm. Men också att få sitta ner bredvid min man utan någon som klänger och hänger runt halsen eller i fötterna. Och middagen var fantastisk på alla sätt och vis. Maten var outstanding. Fyra av fem rätter var solklara tiopoängare. Så gott att jag var tvungen att ta paus mitt i ätandet, för att jag sörjde att min portion skulle ta slut. Så gott så mitt eget kockande aldrig kommer att smaka av någonting igen. Så gott så jag blev rädd att jag för alltid kommer att känna att ingen annan mat är värd att äta. Ribban höjdes verkligen till en nivå jag inte visste fanns. tareq taylor

    Förutom maten i världsklass var Tareq Taylor en riktig trevlig prick, som verkligen charmade sina matgäster. Mellan varje rätt berättade han om råvaror och det italienska köket med en sådan inlevelse som endast en kock kan. Till maten erbjöds också ett vinpaket med handplockade viner av sommelier Glenn Sundstedt. Känns överflödigt att ens skriva att det blev kronan på verket. Sen toppades kvällen med trevliga bordsgrannar och allmänt skön stämning.

    Hemma hos mormor och morfar hade allt gått hur bra som helst. Max hade varit nöjd och glad hela kvällen, och när vi kom tillbaka hade båda barnen somnat i morfars famn. Att vara iväg på tumanhand med maken var också det ganska odramatiskt. Jag var ovanligt lugn med att lämna barnen. Inga katastroftankar så långt ögat kunde nå. Bara roligt att få klä upp sig lite och vara ute bland (vuxet) folk. Skönt att få prata till punkt och njuta av en trevlig kväll tillsammans. Men nu får det nog gå någon månad igen till nästa dejt utan barn. Vi kan ju inte göra det till någon vana. Några stulna minuter vuxentid här och där i vardagen är minst lika romantiskt om ni frågar mig.

  • påsk

    Till påskhäxans outfit och traditioner och sånt.

    Om lite mer än en vecka är påskhelgen här. Idag har Molly påskpysslat, ritat påskbrev och pratat om den stundande högtiden. Jag blir på något sätt lite extra varm i hjärtat av hennes påskminnen. Under många många år, innan hon föddes, åkte vi till fjällen över påsken. Och just det har länge varit påsk för mig, att inte ha några riktiga påsktraditioner.

    Men nu är det nya tider tydligen. Molly har bara varit en gång till fjällen över påsken, och då var hon så liten så hon har inga minnen av det. Så påsken för henne betyder något helt annat. Idag har hon längtande berättat om att påskharen gömmer ägg i skogen (något jag helt har lyckats förtränga att vi gjorde i fjol), att man klär ut sig till påskhäxa, och att vi alla går till påskbrasan vi dragit ihop här utanför vårt, att vi grillar korv och leker med grannar och familj som samlas.

    Tänk att nya, fina traditioner har skapats. Och åka till fjällen, det kan man ju faktiskt göra när som helst.

    Snart är det också dags att plocka ihop passande kläder till alla små påskhäxor och småtroll. Och jag känner att jag måste tipsa om ponchon jag gjorde till Molly förra året. Väldigt charmig blev den att slänga över utekläderna. 

    2017_påsk_9

    2017_påsk_16_

    Jag virkade den av restgarn i blandade färger och grovlekar. Just till detta projekt är det inte så stor skillnad fast man blandar hejvilt. Mönstret jag utgick ifrån var detta. Ett projekt som ni bra hinner med ännu innan påsken. Ni hinner med flera till och med.

    I år blir det också Max första påskbrasa. Tänk att han låg och myste i min mage på bilden här ovanför. Så konstigt att tänka. Han behöver ingen påskhäxklädsel ännu i år, tror jag. Det skulle vara en kycklingmössa då i så fall, hehe. Vem vet vad jag hittar på.

  • DIY

    Glasstrutar – DIY

    Nu ska jag ge er en dos sommarkänsla, mitt i smällkalla vintern. Förra sommaren pysslade vi glasstrutar, Molly och jag. Vi pysslade på med en hel del annat också, och jag har färdigt fotograferat material till hur många pyssel-inlägg som helst. Men då i min höggravida skepnad orkade jag aldrig få bilderna så långt som till bloggen. Nu tänkte jag göra ett nytt försök, blogga lite av allt det som lämnat. Slänga upp några gamla tips och trevliga ideér. Även om jag inte är så mycket piggare nu heller, hehe.

    Glasstrutarna pysslade vi av garn och kartong. Enkelt och roligt. Glassbollarna är alltså vanliga garnbollar. Ni vet sådana man kan göra om man klipper ut två cirklar i kartong, klipper ett hål i mitten och sen snurrar garn runt. Vi gjorde garnbollarna på ett lite enklare sätt. Så enkelt att alla barn klarar av det. Vi snurrade garnet runt två toalettpappersrullar istället för den där krångliga cirkeln med hål i mitten. Sen binder man en tråd runt om i mitten, mellan toarullarna, drar bort toalettpappersrullarna och klipper upp garnet.

    glasstrutar_diy

    garnbollar

    garnboll_diy

    glasstrut_diy

    glasstrut-diy

    glasstrutar_diy_2

    Lite klippa och klistra med kartongen, och sen är det klart! Glasstrutarna fick komma ut i lekstugan direkt de torkat, och lektes sen med så flitigt så vi nog blir tvungna att göra nya till nästa sommar.

  • stickat

    Den finaste bladrillejakken

    Jag stickar i samarbete med Vörå Handarbetsaffär

    Något väldigt konstigt har hänt. För första gången någonsin tror jag, har jag sörjt att en stickning har blivit klar. Jag som alltid vill ha allt klart samma sekund jag startar, hade riktigt svårt att skiljas från den här stickningen. Ni kanske förstår varför?

    bladrillejakke

    Bladrillejakken i den finaste gula färgen blev helt underbar. Gul som solen, gul som påsken och gul som våren. Jag önskar att den vore min egen, jag blir så glad av den. Eller så är det kanske tur att den inte är det, för jag skulle ha den på mig  a l l t i d .

    Koftan är stickad i Drops Merino Extra fine från Vörå Handarbetsaffär. Färgen heter senap. Mönstret hittas på ravelry. Därmed var mars månads första projekt av stickorna. Jag har faktiskt också påbörjat två nya projekt redan, ni ska få se senare.

    Skön söndag till er alla!

  • baby,  familjeliv

    Att föreviga små fötter

    Förra lördagen, när barnens mormor och morfar var här, passade vi på att dra igång ett av de där projekten som kan göra en gråhårig. Jag hade varit på ett svettigt gympapass, de hade tagit hand om barnen, och när jag kom hem tyckte jag vi skulle försöka oss på att göra hand- och fotavtryck med Max. Främst för att det ska vara i den där ”Boken om mig”, men också för att jag gjorde tavlor av Mollys hand- och fotavtryck när hon var i samma ålder. Och nu måste vi ju ha matchande tavlor av Max avtryck.

    Vi satte oss på golvet, och jag hade brett ut några tidningspapper, som om det skulle hjälpa med sprattlande ungar. Molly skulle så klart också vara med, och målade snabbt båda sina fötter med svart färg. Hon tryckte fötterna på ett papper och cirka tjugo till innan jag hann blinka, snurrandes på rumpan för att inte klotta mer än nödvändigt på golvet. Max han gillade då penseln kittlade under foten, men att trycka ner foten på pappret var inte lika roligt. För att inte prata om sen då det var dags för handen och han knep ihop så hårt han orkade.

    Processed with VSCO with hb1 preset

    fotavtryck_bebis2

    När tålamodet var slut för lillkillen, var det bara att avsluta projektet och slänga in barnen i duschen. Vi fick bära dem båda, för även Molly hade ju som sagt svart färg under både händer och fötter. Slutresultatet blev precis så som jag hade tänkt mig. Och efter att jag igår äntligen kom mig för att klippa och skriva Max namn, så fattas nu bara en svart ram som krona på verket.
    fotavtryck_bebis

    bokstäver

    bebis_fotavtryck_2

    Färgen vi använde var en ekologisk och giftfri färg som min mamma hade köpt på Nykarleby bokhandel.

  • vardag

    Måndagsfeelisen

    Idag har vi inte varit på topp. ETT av nedanstående påståenden kan i sin ensamhet få mig ur balans.

    1.  Att inte sova om nätterna i en längre tid (vi pratar veckor). Max tycker att det är rimligt att vakna en gång varannan timme från 23-tiden fram till morgonen.
    2.  Barn som gråter och gnäller om dagarna.
    3. Tider att passa.
    4. Snö som vräker ner som om himlen vore öppen, och dessutom orsakar dåliga vägar, när allt man önskar är lite lite vårsol.

    Kombinera alla fyra för optimal måndagsfeelis.

    dsc_3365

     

  • egen design,  stickat

    En ljuvlig fjärilvinga

    Ett ljuvligt nytt linne, till vår ljuvliga lilla dotter.

    fjärilvinga_2fjarilvinga_3fjarilvinga_4fjärilvinga_5

     

    Linnet heter Fjärilvinga, och är min egen design. Under våren kommer mönstret att ges ut i fyra storlekar, 92/98, 104/110, 116/122 0ch 128/134. För den minsta storleken skulle jag ännu behöva en eller två teststickare. Linnet stickas uppifrån och ner, på stickor 4 och förslagsvis garnet Cotton Light från Drops design. Om någon vill testa, maila mig på lindaslantliga@hotmail.com.

    Jag gillar att linnet är extra allt och romantiskt och underbart ljuvligt, men att det ändå kan stylas till en tuffare look. Helt beroende på hur man väljer att matcha det. Jag undrar om man kanske borde göra en vuxen variant också?

  • handarbete

    Den märkliga handarbetsutmaningen.

    Jag läste någonstans, att om man inte känner sig tillräckligt motiverad, så har man satt upp ett för tråkigt eller enkelt mål. Och just det där med mål och målbilder är något jag går igång på, hehe. Jag tror att man kan göra så mycket, och åstadkomma vad som helst, om man har en tydlig målbild, oavsett vad det gäller.

    Ifjol, år 2017, lade jag upp som mål att jag skulle tillverka 17 tröjor under året. 17 av den enkla anledningen att året var 2017. I år har jag nästan trasslat in mig i min utmaning. Mitt mål för handarbetsåret 2018 är för det första att tillverka (sticka eller virka) 20 klädesplagg, stora som små. Accessoarer räknas inte, typ vantar, mössor och sockor. Inget konstigt i det. Det problematiska är nästa del av utmaningen. Varje månad detta år (december ej medräknat), ska jag påbörja åtminstone två nya projekt. Och varje månad detta år (januari ej medräknat) ska jag avsluta åtminstone två projekt. Vilket då borde ge mig åtminstone 22 påbörjade projekt, och minst lika många avslutade innan året är slut. Hänger ni med?

    I januari började jag på med en Ankers tröja och en Isjörnsromper. I februari började jag på med en bladrillekofta, en babyfilt och en fjärilvinga. I februari avslutade jag en isbjörnsromper och en fjärilvinga. Så hittills i år ligger jag på plus till och med. Fem påbörjade projekt, och två avslutade. Nu i mars borde jag då avsluta två till och starta två nya. Men hur sjutton jag ska kunna hålla reda på alla påbörjade och avslutade grejer vet jag inte. Speciellt inte med min mosade amningshjärna.

    Snart färdig är i varje fall en bladrillekofta i den mest fantastiska gula färg. Den blir så fin! Stickad av Drops Merino extra fine (från Vörå Handarbetsaffär), blir den mjuk och varm också. Min egen ankers tröja väntar på bättre tider. (Tider då jag hinner fokusera på mig själv alltså). Men så stickas den också i ett mera somrigt garn, och kan gott och väl vänta på lite vårvärme.

    bladrillekofta

    Så ser det ut med mina påbörjade och halvfärdiga projekt. Ett till avslutat projekt är som jag skrev en till fjärilvinga åt Molly. 
    fjärilvinga

    fjarilvinga

    Och den ska ni få se och höra mera om imorgon tänkte jag. Fjärilvingan är så fiiin så den ska få ett alldeles eget inlägg.

  • livet

    Sjukhusbesök och shopping på agendan.

    Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat det här inlägget. Måndagkväll blev till tisdagsmorgon som blev till tisdagkväll som blev till ett tappert försök i morse, onsdagsmorgon. Och nu skriver jag onsdagkväll, och hoppas jag hinner skriva till punkt innan någon kallar på min uppmärksamhet. Oftast är det någon som vaknar, och jag får vackert kliva bort från datorn och gå iväg och trösta.

    Onsdagkväll alltså och en händelserik dag bakom. Före det, en sömnlös natt. Sämsta möjliga uppladdning för dagen. Jag och lillkotten har varit iväg till Vasa. Ett besök på barnpolikliniken väntade för Max. När vi blev utskrivna från barnavdelningen när Max låg inne med sin infektion, lades det samtidigt in en remiss för ett återbesök tills Max skulle vara fyra månader. Då kändes det väldigt avlägset. Men nu var den dagen här. Och allt gick så bra, trots sömnbristen. Läkaren och fysioterapeuten hade inget att anmärka på, och vården på VCS avslutades. En stor, stark, frisk och duktig kille har vi.

    JagochMax

    Efter sjukhusbesöket blev det kaffe och lite häng hos min bror och hans fru. Sen en premiärrunda på matshopping i storstaden. Det var första gången jag hade med Max och storhandla. Tidigare har han bara varit på några riktigt snabba besök i bybutiken. Vi har verkligen försökt vårt yttersta för att ränna runt så lite som möjligt med honom. Ändå har han ju drabbats av flera elaka förkylningar. Läkaren på sjukhuset sa idag att det beror på att hans immunförsvar kördes i botten av den tuffa starten med infektionen och de starka antibiotikakurerna. Så då vet vi det, och hoppas på att immunförsvaret snart är uppbyggt igen. För så tuffa vintermånader som vi haft i år, med alla möjliga sjukor, har jag inte sett maken till. Nu väntar vi bara på våren, påsken, sommar och sol. Andra april blir han fem månader, och på tal om att tiden springer iväg, så blir yngsta bonusdottern 18 år samma dag. Hur det gick till har jag ingen aning om. 

    Molly har varit hemma med pappa idag, då jag och Max varit på vift. Och när vi kom hem var glädjen stor. Det var egentligen första kvällen som syskonen riktigt skrattade och hade roligt tillsammans. Man såg att det var ett samspel. Max ögon lyste upp när han tittade på sin storasyster. Och när han viftade omkring och pratade, skrattade hon så hon kiknade och han skrattade lika hjärtligt tillbaka. Och så höll de på i mera än en halvtimme.

    Men nu är det någon som vaknat igen. Och jag får sätta punkt, det var det inlägget. Hoppas, hoppas på lite mera sömn inatt. Att vakna varje eller varannan timme gör mig så mosig i huvudet så jag knappt kan formulera en mening. Tack och gonatt!

    Bild: Bildbolaget DU&VI