Author Archives: Linda

Boråstapeter -20%

Samarbete med Aveo

Innan jag åker in och föder, har stora förhoppningar om att få snusa bebbe i helgen, så ska jag tipsa er om en riktigt bra sak. Aveo och Boråstapeter erbjuder  nu alla kunder i ett exklusivt samarbete Boråstapeter till -20% i webbshoppen. Klicka in er här och kika på utbudet. Kampanjen pågår till 12.11 , så ni har några dagar på er att mäta och fundera innan ni slår till.

Som ni minns tapetserade vi sovrummet med tapeten Alicia. Och jag är så himla nöjd. Den finns annars i flera andra charmiga färger också, om man inte gillar det mörka. Och nu vore det ju guldläge för oss att hitta en matchande tapet till rummet bredvid. Kanske jag kan kika på tapeter mellan värkarna, hehe.

ny_DSC_9193

Min mamma och pappa håller på och river tapeter i sin hall, de ska tapetsera med snygga Tulippa. (klick) Det är en annan av mina favoriter av Boråstapeterna. Det kommer bli galet snyggt har jag på känn. Ska visa er sen då de är klara.

Men nu ska jag resa mig upp från datorn. Springa hundra varv i trapporna, studsa lite på min pilatesboll och dricka starkt hallonbladste. Sen sova några goda timmar nattsömn i sängen på bilden. Så kanske jag hör till den skrala skaran som föder barn på den beräknade dagen. Imorgon gäller det. Hoppas jag.

 

 

Det är något märkligt som händer.

Oftast, i mitt vanliga liv, är jag en helt vanlig anonym människa. Må hända att jag bloggar och lägger ut en hel del personliga saker här på min blogg, men det är verkligen inget som påverkar mig på något sätt i vardagen. Sällan någon brukar kommentera mina skriverier då vi möts på gatan.

Förutom den senaste veckan ungefär. Det är så många människor, som kommer fram till mig nu. Berättar att de läser mig blogg, och önskar mig lycka till. Och jag kan tycka att det är väldigt fint på något sätt. Att ge en stund av sin dag för att peppa mig en liten aning. Och på samma gång får jag ansikten på en del av er som går in här och läser mina tankar. Så tack till er, för att ni ger er till känna. Och inte bara ni okända. Även vänner och familj hör av sig och undrar om jag ligger och föder så fort jag inte varit online på en halv dag, eller missat att gilla nån instagrambild, hehe. Omtanken är stor när dagen D närmar sig.

Annars är det väl inte så mycket nytt under solen. Igår kändes det som om jag antagligen skulle vara första kvinnan i världen som INTE skulle föda det barn hon bär på. Jag till och med googlade hur lång den längsta graviditeten varat. Sen på kvällen fick jag lite äta upp vad jag sagt då jag låg med nån molande värk mitt i ryggen och nere i magen. Så kanske, kanske kommer det en bebis ändå. Idag har jag varit på ett rådgivningsbesök som jag hoppas ska vara mitt sista, och där kunde konstateras att magen sjunkit ner. Så vi ska se. Beräknade dagen är på fredag, och jag tror nog fortsättningsvis att jag går några dagar över. Samtidigt som jag innerligt hoppas att det inte blir två veckor och att jag ska slippa undan en igångsättning på konstgjord väg. Oavsett är det nära nu.

Tivoli-mössa – mönster

Tivoli mössa

Storlek: 52-54 cm

Resår: Upprepa 2 räta,  2 aviga, varvet ut.

Lägg upp 96 m på st 4,5 med Merino extra fine. Sticka 17 cm resår.

På nästa varv: *sticka 6 m i resår, sticka ihop de två följande maskorna avigt* upprepa varvet ut. =84 maskor

Sticka 3 v. Fortsätt sticka resår med räta maskor över räta och aviga över aviga. I varannan grupp med aviga maskor stickas nu efter hoptagningarna bara en avig maska.

På nästa varv: *Sticka 2 r, 2 avigt ihop, 2r, 1a.* Upprepa varvet ut. =72 maskor

Sticka 3 v.

På nästa varv: *Sticka 2 räta maskor ihop, 1 a m.* Upprepa varvet ut. =48 m

Sticka 2 varv

På nästa varv: *Sticka 2 maskor ihop rätt i bakre maskbågen*. Upprepa varvet ut. =24 m

På nästa varv: *Sticka 2 m ihop* Upprepa varvet ut. =12 m. Klipp av garnet och drag genom maskorna.

Fäst alla trådar. Gör önskat antal minipompoms och fäst på mössan. På Mollys mössa gjorde jag 12 små pompoms, och en lite större som jag fäste mitt uppe på. Visa gärna era fina mössor på instagram och tagga #tivolimössa , så får jag också se dem.

Att vakna i ett nytt hem.

Idag skulle vi ha firat med champagne här i huset, om det inte vore för att vissa är helt spränggravida. Det är nämligen så att det är på dagen TIO ÅR sedan vi vaknade första morgonen här i vårt då, nyrenoverade hem. Vi hade tömt lägenheten i Nykarleby, flyttat möbler hela dagen, och sovit första natten här i vårt vardagsrum. Vi flyttade nämligen först in på nedre våningen. På övervåningen där alla sovrum finns var renoveringen fortfarande i full gång. Om jag inte minns fel så tog det ungefär till februari-mars innan allt var klart även där. Så några månader sov vi alla i vardagsrummet. Vi hade dubbelsängen bredvid spisen, och en högsäng mot andra väggen, där barnen sov då de var här. Jag minns ännu att vi hade de flesta kläder nerpackade i lådor, och bara varsin reseväska fylld med de kläder vi använde då någon månad. Och jag minns ännu hur vi förvånades av hur lite man klarar sig på.

På bilden ovan ser ni några små glimtar av hur det såg ut innan vi drog igång. Vi påbörjade renoveringen i maj 2005. På ett och ett halvt år gjorde vi grovjobbet, och hade huset inflyttningsklart. Ännu kan jag förvånas av hur snabbt allt gick. Vi började renoveringen med att riva ut precis allt. Och jag minns ännu hur otroligt deprimerande jag tyckte det var till en början, när det började se värre och värre ut för var gång vi gjorde något. Bara stockstommen av huset fanns kvar när vändningen kom och vi sen började bygga upp vårt hem igen. Det mesta av jobbet gjorde vi själva, förutom de delar där det verkligen krävs kompetenta yrkesmän.

När vi började renovera var jag 21 år UNG! Jag fattade nog inte då hur stort det egentligen var att ta banklån, renovera ett helt hus, planera färgval och material. Och jag är så tacksam över att inget gick riktigt helt fel. Visst finns det saker jag skulle göra en aning annorlunda idag. Speciellt golven skulle jag nog tänka två eller tre gånger till på. Laminatgolvet vi har på nedre våningen skulle jag inte välja igen. Men, så är det också ett golv som var väldigt billigt per kvadratmeter då vi köpte det, så det kan vi med gott samvete byta ut någon gång i framtiden. Sen har vi också tapetserat om och målat om i vardagsrummet och alla sovrum, men det är väl också något man kan tänkas göra en gång på tio år. Köket och toaletterna är de utrymmen vi inte alls rört sen den dag vi flyttade in.

Under dessa tio år har utseendet i hemmet ändrat en hel del från och till. Det vore så roligt att plocka ihop bilder från olika år. Men de finns utspridda på olika datorer och externa hårddiskar, så det orkar jag inte göra nu. Men hemmet har levt med oss, dels på grund av mitt intresse för inredning men också för att våra behov ändrat med årens lopp. Barnen har växt, vi har fått tillökning och baby-boat, jag har jobbat i hemmet och nu ska vi göra rum för ännu en familjemedlem. Så familjen växer men inte kvadratmetrarna, och det gäller att vara kreativ. Jag gissar att hemmet kommer att fortsätta genomgå en hel del förändringar även de kommande åren. Ett till barnrum och en stor terass utanför köket finns i mina planer.

Men att vi faktiskt redan bott här i tio år är svårt att förstå. Och att det här huset från första början kändes så självklart är nästan ännu konstigare. Vi tvekade aldrig att flytta hit, det var knappt så vi ens diskuterade det. Det var mer eller mindre vårt öde tror jag. Och nu njuter jag bara av att vara här. Att barnen har en stor gårdsplan att röra sig på, att vi har en gammal trädgård med vinbärsbuskar, äpplen och perenner, att vi har naturen runt hörnet, men ändå nära till det mesta man kan tänkas behöva. Vår egen plats på jorden. Inte konstigt att man är hemkär.

Tivoli-mössa

Den kvällen då jag satt och gjorde klart Minis stickade byxor, blev Molly helt förtjust i de små pompomsen. Hon vill också ha sådana, så klart. Så jag frågade var hon skulle ha dem då, och hon svarade att hon skulle ha dem på sin mössa. Sen tyckte jag att de små garnbollarna såg extra charmiga ut mot den gråa resår-stickningen, och beslöt ganska snabbt att sticka en grå mössa åt henne, och sen låta henne välja färger att göra pompoms av och dekorera mössan med. Mössan är stickad av samma garn som byxorna, Drops Marino extra fine. Och blev alldeles perfekt i tjocklek nu, som en ”mellansäsongs-mössa”.

Mössan gjorde vi klar under dagen igår. Molly hjälpte till med garnbollarna och blev så nöjd när mössan var klar, så hon satt med den på sig fram till att vi skulle iväg och handla mat på eftermiddagen.

tivoli_mössa_2
tivoli_mössa2

Den här ska vi använda tills kölden biter i kinderna, och vi behöver något ännu varmare på huvudet. Mössan är stickad i resårstickning hela vägen, 2 räta och 2 aviga på stickor 4. Vill någon ha det exakta mönstret får ni hojta till, så ska jag uppdatera med en enkel beskrivning.

Men nu, nu ska vi njuta av fredagskvällen. Och sticka en hjälmmössa till Mini. Tror jag ska dekorera den med pompoms som två öron.
tivoli_mössa

It´s all in the details.

Idag fick jag till sista piffat på de stickade byxorna. Som alltid förvånas jag över hur mycket detaljerna gör för helheten. Orkar man lägga lite omtanke på extra piff så höjs det man skapat till skyarna direkt. Tycker jag.

Jag hade en idé om att göra minipompoms och fästa dem i ändorna på knytbandet i midjan på byxorna. Och för att lite binda ihop byxorna med tröjan, som är ganska olika i stil, så gjorde jag pompoms av samma blåa garn som jag stickat tröjan av.

Minipompoms gör man busenkelt med hjälp av en gaffel och några stumpar restgarn.

mini_pompoms

Sen fäste jag pompomsen och tycker faktiskt det blev riktigt festligt.

stickade_byxor_3

stickade_byxor_4

När jag höll på där med de resårstickade byxorna, och de söta små garnbollarna fick jag en till idé. Jag ropade Molly till köket, och hon fick testa att dra byxorna på huvudet, hehe. Bara för att testa om maskantalet jag startade byxorna med skulle bli en lagom stor mössa till henne. Och det var inte så långt ifrån. Min nya idé kan bottna i att jag nyss pratat med min mamma som önskade sig en ny mössa till vintern. Så jag hade mössor på hjärnan sen tidigare. Och som det ser ut nu kommer både Molly och mamma att få varsin ny mössa. En eventuellt med minipompoms på, och en eventuellt utan.

Ett par stickade mini-brallor.

Att det skulle råda någon brist på stickade kläder här hemma hos oss är kanske svårt att tro. Och visst har jag sparat allt jag stickade inför Mollys födsel. Men, de minsta kläderna jag stickade till henne, i storlek 1-3 månader, var alldeles gigantiska när hon var nyfödd. Jag minns ännu när vi skulle hem från BB mitt i smällkalla januari, och man knappt såg att det fanns nån unge där inuti alla kläder. Vi fick vika upp både ärmar och ben i flera omgångar, och ändå ville vi inte hitta de små arm- och benstumparna. Nu vill jag ha kläder som passar perfekt från första stund. Att man sen blir tvungen att förnya lite mera ofta om man inte vill ha växmån, gör ju inte mig så mycket. Jag stickar ju mer än gärna nytt.

Den pyttelilla koftan, saffranscardigan, som jag stickat här tidigare i höst, tror jag blir riktigt bra. Och nu har jag knåpat ihop ett par mini-brallor till den lilla typen. Jag hittade ett mönster som jag tänkte utgå ifrån, men det första jag gjorde var att ändra maskantalet. Sen blev inget annat enligt mönstret heller, utan det blev en helt egen variant. Jag valde att sticka hela byxorna i resårstickning, för att få en följsam passform. Till en början är de ju inte så knubbiga de små bebisbenen. Men, det finns alltså mera utrymme i byxan än vad den ger sken av då man tittar på bilden, hehe. Hela byxan är som ett dragspel. Extra centimetrar att ta till, om det behövs.
stickade_byxor

stickade_byxor_2

Skulle det vara så att det här är den ultimata bebisbyxan ska ni få mönstret sen. Men jag ska testa dem först.

Sen undrar jag i min tur om någon har något riktigt bra mönster på en babymössa? Jag lyckas inte hitta någon jag faller för. Även den i storlek pytteliten och nyfödd. Gärna med öronlappar och band under hakan.

Hur känns vecka 39?

Igårkväll sent skrev jag ner hur man kan må i slutet av en graviditet. Hur jag mår nu de flesta dagar. Hur ett äckligt illamående tar över mina dagar.

Hur jag när jag vaknar är hungrig och mår illa. Äter jag för snabbt börjar jag må illa. Äter jag mera än en babyportion börjar jag må illa. Äter jag ingenting mår jag illa. Ligger jag på rygg mår jag illa. Svänger jag mig på sidan börjar jag må illa. Slänger sig bebisen från sida till sida inne i magen, börjar jag må illa. Stiger jag upp för snabbt börjar jag må illa. Sitter jag länge börjar jag må illa. Sitter jag i bilen mår jag illa. Dricker jag kaffe börjar jag må illa. Dricker jag te börjar jag må lika illa. Dricker jag överhuvudtaget för stor mängd vätska, börjar jag må illa. Får jag för varmt mår jag illa. Blir jag för kissnödig mår jag illa. Ni förstår.

Sen vaknade jag idag. Kände mig pigg och glad och längtade ut i solskenet. Efter frukost kom jag mig ut på en lång promenad helt ensam och gick och tänkte på hur bra man kan må i slutet av en graviditet. Hur lycklig jag är. Hur förväntansfull jag är. Hur peppad jag är att kämpa mig genom förlossningen. Hur stark jag känner mig. Hur fantastiskt det känns att ännu orka gå på raska långpromenader. Hur otroligt mycket jag längtar efter bebisen. Hur enormt välsignad jag är.

Sen kom jag hem. Gick i duschen, lade mig ner på soffan, och illamåendet kröp fram igen. Och där låg jag, så illamående så jag helst ville sova till en ny dag.

Så. Livet nu just är väldigt mycket upp och ner. Berg och dalar. Solsken och mörker. Men jag är glad åt ljusglimtarna och lyckorusen. Då orkar jag bättre med att må dåligt där emellan. Önskar så att den här bebisen skulle sjunka ner en aning och ge mig lite mera utrymme i magen. Och jag önskar verkligen att den vill kika ut på beräknat datum. Även om det nästan är skrämmande nära, så är jag färdig med den här graviditeten nu.

En kväll med Anders Bagge

Det finns många personligheter i TV-rutan som man gillar. Eller jag vet inte hur det ligger till med er som bara kollar Netflix och liknande, men jag är så gammaldags så jag fortfarande tittar på helt traditionell TV, och en som alltid når ut rakt till TV-soffan är Anders Bagge.

Redan tidigare i höst läste jag att han skulle delta som en av föreläsarna i Nykarleby Arbis populära torsdagsföreläsningar. Men, datumet 12.10, låg lite väl nära vårt beräknade födelsedatum för att jag skulle våga tro att jag skulle orka åka iväg på föreläsning. Sen såg jag en utlottning av biljetter till kvällen, som jag deltog i, och gissa min förvåning då jag faktiskt vann en biljett till tillställningen. Samma dag bokade jag ytterligare två biljetter, och på torsdagkväll tog jag stora flickorna med mig och gick till en slutsåld, fullsatt föreläsning.

Anders Bagge levererade. Han berättade om sitt liv på ett humoristiskt sätt, tillsammans med sin sidekick och sambo Johanna. Han berättade mmed samma glimt i ögat som han alltid har. Men berättade också om sina motgångar och svackor i livet och sammantaget blev det en personlig och hjärtlig föreläsning. Och jag är så glad att vi kom oss iväg och lyssna på honom.

Sist och slutligen fick vi också slänga några ord med honom, kramas lite och ta några selfies. Overkligt kändes det redan då, och ännu mera overkligt igår kväll när man igen såg honom i TV-rutan i svenska Idol. Tänk att han finns på riktigt.

Måla väggar i vecka 39?

Samarbete med Aveo

Igår vaknade jag med ett enormt sug att måla några väggar. Ett sug starkare än min tomat-craving, och det är inget att leka med. Att vilja måla gjorde mig glad ända in i själen. Det finns alltså hopp om att mitt vanliga jag finns här nånstans under alla extrakilon och graviditetshormoner. Sen tror jag att mitt plötsliga renoveringssug berodde på att jag visste att jag skulle besöka min långvariga samarbetspartner Aveos fysiska lager i Komossa under förmiddagen. Jag visste att möjligheten att handla hem en påse kalklitir skulle vara möjligt. Att måla mina väggar samma eftermiddag skulle vara möjligt.

Sedan vi tapetserade om i sovrummet, har jag känt att rummet intill inte spelar i riktigt samma liga. Den röda tråd man gärna vill ha i ett hem, trasslar till sig rejält där på trappstegen mellan sovrummet och ”kontoret”. Min älskade Harlequin-tapet måste bort helt enkelt. Och jag tänker att jag ska ersätta den med en ganska mörk väggfärg. För det mörka i sovrummet är banne mig det bästa vi har gjort, även om mörka väggar kan kännas skrämmande när man tänker på det.

Låt mig illustrera med två bilder. Sovrummet.

ny_DSC_9143

Vägg i vägg med det här.homeoffice_new9

It has to go. Även om de var för sig är hur snygga som helst, så blir det inte bra ihop. Så då hade jag tänkt måla med kalklitir. Nu blev det inte så, då jag inte kunde hitta exakt den mörka nyans jag hade föreställt mig. Så jag får väl så lov att tänka lite till, vänta till efter bebisen tittat ut. Eller så drar jag igång renoveringen när jag tycker jag gått över tillräckligt många dagar, hehe. Och då kvarstår ju frågan vad jag ska göra med väggarna riktigt. Måla eller tapetsera, det är frågan. Att måla känns lättare, eftersom att jag vet att jag fixar det helt själv på några timmar. Men så finns det ju så otroligt många fina tapeter också.

Och på tal om tapeter så måste jag tipsa om något jag tycker är helt fenomenalt med Aveo. De har direktleverans på alla sina lagertapeter. Det vill säga, beställer du innan kl 13.00 en vardag, så postas tapeterna till dig, samma dag. Dessutom är alla dessa tapeter till -15%.(klick) Snabbt och billigt, måste ju vara marknadens bästa kombination. Speciellt om man som jag, vaknar en morgon och tänker att man måste förändra ett helt rum, direkt.