Author Archives: Linda

Sommarlinnet fjärilvinga

Volanger volanger överallt denna vår. Jag gick runt i affärerna och inspirerades, och sen hem till arbetsbordet för att skissa upp och sedan sticka ett sommarlinne till Molly. Jag kallar linnet fjärilvinga. Kunde inte sluta nynna på sången med en liknande textrad när jag stickade volangen, så det namnet får stanna kvar.

fjärilvinga_4

fjärilvingafjärilvinga_2 fjärilvinga_3

Jag har stickat tröjan uppifrån ner, och av bomullsgarnet Cotton Light från Drops Design, i den ljuvligaste mint-färgen. Tyvärr blev den en aning för stor. Jag såg det ganska tidigt, men tänkte ändå att jag gör den klar, så har jag en storlek att utgå ifrån. Molly använder nu storlek 110 på de mesta kläder, och den här motsvarar nog mera en 120 kanske. Men vi får spara den till nästa sommar, så ska jag göra en ny, mindre nu. Och det blir inte bara en till jag ska göra, hann redan få beställning på en till.

Mönstret finns inte ännu, det är helt egen design. Och jag älskar alla roliga detaljer. More is more. Men om någon vill teststicka för att hjälpa mig kolla att mönstret funkar, är det att höra av sig, så skickar jag över mina anteckningar. Senare ska ett riktigt mönster komma ut.

Bra betjäning.

Det finns få saker som gör mig så galen som dålig kundbetjäning. När man i en affär riktigt känner personalens ovilja att betjäna. Som tur var fick vi uppleva den totala motsatsen på lördagen i Vasa.

Vi hade en hel grejer som skulle fixas, när vi begav oss mot stora staden, jag, mamma och Molly. Bland annat två stora födelsedagspresenter, och en produkt jag beställt på nätet, som jag skulle fråga om jag fick byta i affären.
Vi började med ett besök på XXL sport. Och jag kände mig nästa lite nervös när jag stegade in med ett paket jag beställt på postorder, under armen. Förklarade mitt bekymmer för en trevlig expedit, och undrade lite trevande om man kunde få byta varan i affären. Kände mig 99% säker på att hon skulle säga nej. Men det gjorde hon inte, tydligen gick det hur bra som helst. Det hande jag aldrig trott, månne det skulle gå någon annanstans? Efter en stund kunde jag gå ut med min nya produkt, och lämna postorderköpet i affären. Hon som betjänade mig till och med bad om ursäkt för att det tog sån lång tid, medan jag tyckte det var det smidigaste jag någonsin varit med om.

Vidare till nästa affär, för att handla nästa födelsedagspresent. Nu vågar jag inte skriva ut vilken affär, då det finns risk för att någon ska lista ut vad han ska få i present. Men, biträdet i den affären var också så himla sakkunnig och så genomvänlig så jag trodde han skulle följa med oss hem. Och förutom presenten vi var ute efter erbjöd han sig att kolla upp en helt annan grej åt mig. Efter två butiker kände vi oss hundra procent nöjda, och sedan fortsatte det i samma anda genom Aukia och Alko. Serviceinriktade, trevliga, tvåspråkiga expediter.

När vi åkte hem igen kunde vi konstatera att Vasa som shoppingstad får hundra poäng av hundra möjliga.

Muminmuggen sommarteater

Den nya muminmuggensommarteater” har hittat hem till oss. Det är säsongsmuggen för sommaren 2017, från Arabia. Motivet är hämtat ur boken farlig midsommar från 1954. Jag gillar muggen, tycker den är fin med sina klara färger. Och glad åt att vi sluppit sommarmuggarna i blått och gult, hehe.

Sen kommer det att komma ut en till muminmugg i år, vecka 20, och den ser jag verkligen framemot. Konstmuggen, som den kallas, är ett samarbete mellan Arabia och Tammerfors konstmuseum. Illustrationen på konstmuggen är Tove Janssons färggranna akvarell som ursprungligen är skapad till pärmbild på boken Trollkarlens hatt. Kika in till exempel här, om ni vill läsa mera och se hur den ser ut.

Sen minns ni att jag skrev att jag hade blivit intervjuvad för radio. Det har faktiskt redan sänts, men vill ni lyssna borde materialet fortfarande finnas tillgängligt här.  Bland annat pratar jag faktiskt om mina muminmuggar i intervjun.

Extrema tider

Under mina snart 7 år som bloggare, har jag aldrig haft så lite tid att sitta framför datorn som nu. Livet, livet är så närvarande på så många sätt för tillfället. Och jag behöver vara så närvarande i det verkliga livet.

Men jag ska komma igen. Min frånvaro i bloggvärlden är på inget sätt planerad eller önskad. Eller frånvaro kan man väl inte kalla det, bara minskad närvaro. Och jag har egentligen massor att berätta för er. Och det ska jag, när jag hinner. Som idag har jag till exempel blivit intervjuad för radio, det ska vi prata mer om senare. Vet ni vad som är roligast av allt, nu när jag spenderat betydligt mindre tid med bloggen. Jo, att jag saknar den. Jag känner ingen stress och ingen press på att behöva spotta ut inlägg. Men en vilja. Tänk att det fortfarande är så roligt!

Dagen idag har varit hektisk, och nu är det tid att landa. Kvällsmat i köket som badar i kvällssol. Med min lilla sockertopp som behöver och förtjänar sin beskärda del av odelad uppmärksamhet varje dag.

Sköna söndag.

Igår var vi på vift hela långa dagen. Idag har vi försökt kompensera med att bara vara hemma. En sen frukost, en lång stund i soffan med sticksömmen och en vän som kom på besök. På eftermiddagen gick Molly ut med sin pappa och jag landade igen i soffan. Lade på musik, tog fram min stickning igen och bara njöt. Tänk så man kan återhämta sig av en stunds tystnad. Det är så sällan jag är riktigt ensam. Tid att sluta ögonen om man vill och lyssna på musik man själv valt. Jag kände för några minuter hur jag landade och laddade om. Sen var det snart full igen. Men jag hade fått en egen stund.

På stickorna har jag ett nytt projekt nu. Jag såg en tröja i en affär för nån dag sen. Och idén till ett sommarlinne åt Molly var  född. Sen är jag alltid ganska ivrig då jag får en ny idé, och letade direkt fram ett bomullsgarn ur gömmorna och skissade upp ett mönster. Linnet är nästan färdigt, och även om det borde göras några justeringar för att få en riktigt bra passform, så känns mönstret roligt. Kan bli en sommarsuccé. Resultatet ska ni få se snart.


Nu laddar vi för en ny vecka med vår i luften!

Randiga sockor

randiga_sockor

Under tiden vi var på slalomresa, fyllde min pappa år. På väg hem, åkte vi där via för att fira honom. Till present fick han ett par sockor, och lite annat smått och gott. Som bonus fick även mamma sockor, på pappas födelsedag. De är storkonsumenter av sockor, och även om deras dotter stickar dagarna i ända, så r tyvärr inte deras sockförråd så välfyllt. Men nu har de så de klarar sig en stund igen. randiga_sockor_2 sokor_randiga

Sockorna är stickade av Novitas garn 7-bröder, och enligt deras mönster på bassockor.  När vi åkte iväg på vår resa hade jag bara ett par sockor klara, pappas sockor, som skulle levereras som födelsedagspresent var bara påbörjade. Ena sockan stickade jag klar i hotellsängen en kväll. Och den andra stickade jag på vägen hem. Ibland får jag frågan hur länge det tar för mig att sticka sockor, och nu vet jag exakt. Att sticka en socka i storlek 42-43 tog mig tre timmar. Ett sockpar i den storleken borde alltså gå på sex timmar.

En slalomweekend

Solsken och klarblå himmel. Tid tillsammans med familj och vänner. Efter flera år utan slalomresor, känner jag mig så tacksam för vår weekend i Vuokatti förra helgen.

slalom_8 slalom_4

Vi åkte tillsammans med en annan familj, några av våra bästa vänner. Vänner som har barn i samma ålder som Molly. Att se sin egen unge, leka och ha roligt med sin väns barn, det är nästan lite magiskt. Tänk att man kommit så långt i livet. Tillsammans. Och att barnen klickar lika bra som vi. När vi åkte iväg tidigt på lördagmorgon, lade jag upp en bild av de tre små vännerna under hashtaggen #detstoraslalomäventyret . Och det blev också ett äventyr, för stora och små. Dagarna spenderades i slalombacken och i pulkabacken. Och jag måste ge en stor tumme upp till Vuokatti som verkligen gjort ett fint område i backen för de minsta.

slalom_6 slalom_7slalom_9slalom_3slalom_2Slalomslalom_5

Molly kämpade på så duktigt med slalomåkandet. Och redan första dagen kom hon sig upp själv, och ner i backen helt själv. Mäkta imponerad var jag. Även om det var lite svettigt för föräldrarna till en början. Även om både jag och maken är vana slalomåkare, höjs plusen en aning när man ska försöka få ner barnet också, med benen i behåll. Men det gick bra, frid och fröjd på alla sätt.

Olikt tidigare år vi varit på slalomresa bodde vi på hotell denna gång. Måste säga att det kändes ovant, då man är van vid det där ”stuglivet” efter en dag i slalombacken. Men, att sova i hotellsäng funkade bra det också. Hotellet var fint och personalen trevlig. Och några dagar fungerade det bra. Men, skulle man ha stannat längre, hade jag nog behövt mera svängrum. Och ett torkskåp, hehe.

vuokatti

Resan får fullpott. Och jag längtar redan till nästa gång. Vi måste försöka komma oss iväg varje år. Fjälluften gör så gott för kropp och själ.

Hur skönt är grönt, egentligen?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt sina egna påhitt. Mitt senaste projekt har jag nästan gapflabbat åt. Skåpet jag skulle måla grönt, blev så rysligt fult när jag började på. Eller som Molly sa ”oj mamma, vad gör du?”.

Så jag målade ett varv, och lät det vara så. Fult som stryk, i väntan på en bättre idé. Eller en bättre färg. Svart eller grått, eller någon mycket mörkare grön färg.

Men så idag fick jag äntligen lite lust att göra något åt eländet, och målade ett varv till. Och se, det blev direkt mycket bättre. Även om det ännu krävs ett varv till så blev det nästan lite trevligt. Ibland är det svårt att komma ihåg att man inte ska döma ett halvfärdigt arbete. Om jag ännu ägnade hörnet lite styling kan det bli bra. Eller så får jag måla igen. Inte helt säker den här gången.

Vågar jag fråga vad ni tycker? 

En sak är säker, det ska målas massor här i vår. Köksstolarna och bordet näst på tur. Och kanske trappan, det har jag länge drömt om. Nån som har erfarenhet av att måla trappa?

Vår fyraåring

Livet med en fyraåring. Så omvälvande och så underbart. Omvälvande kanske mest för fyraåringen själv. Det var nästan som att trycka på en knapp när hon fyllde fyra. Alla stora känslor på en och samma gång. Inte alls som den tuffa treårstrotsaren, utan en mjuk och känslig tjej. Nu just går det inte en enda dag förbi utan att hon funderar på stora saker. Hon funderar på döden och de som finns i himlen. Var bebisar finns innan de kommer i mammas mage och om man kan växa så högt så man når i taket. Om man inte behöver borsta tänderna sen när man är sex år och tappat dem, om de nya tänderna heter mat-tänder när de hon har nu heter mjölktänder, och ifall de nya tänderna kan växa ända ner till golvet. Och varför man räknar bakåt när en rymdraket ska åka iväg 8-7-6-5-4-3-2-1, men framåt när man fyller år. ”För efter fyra blir jag ju fem, inte tre.”

Hon är väldigt mån om alla hon känner. Varenda släkting och bekant saknar hon med jämna mellanrum så hon gråter sig röd i ansiktet. Sin älskade sommar saknar  hon också, och låg på marken i en halv timme och storgrät över den tragedin här om dagen. Väldigt mycket känslor i en väldigt liten kropp, måste ju vara något som kännetecknar 4-års åldern. Efter den trotsiga treåringen kan det kännas både skönt och lite läskigt då den tuffa lillbruden är som utbytt. Nu klarar hon inte alls av att man höjer rösten eller tillrättavisar henne. Nu får man tänka på att prata lugnt och försiktigt. Att förklara utan att vara arg.

Mera än någonsin tidigare i sitt liv märker man att hon behöver mycket sömn och mycket mat. De två sakerna hon har vägrat sen den dagen hon föddes. Så nu lär hon nog få nån ordentligt växtspurt gissar jag. Sen var det någon var intresserad av våra rutiner. I och med den nyfunna känsligheten har vi fått strama till rutinerna en del, då man ser att hon mår bäst av det. Så nu är det läggdags klockan åtta på vardagarna, innan dess läser vi alltid en saga och sen  väckning klockan sju. Hon sover i vårt rum med sängen bredvid vår, och det funkar perfekt. Har inte haft en tanke på något annat ännu dessa fyra år. Vi sover alla hela nätterna, hehe.  Sen somnar hon oftast inte på dagarna, utan bara vilar en stund.

Hon leker helst med lego eller sina Barbiedockor och älskar fortfarande att pyssla, rita och skriva bokstäver och siffror. Hon säger att hon är blyg, men älskar att stå i centrum. Hon bjuder generöst på dans-och sånguppträdanden var vi än är. Hon är absolut fantastisk, och det är en sådan fröjd att få följa med genom varje utvecklingsskede och se denna lilla, stora människa formas.

Att vara mamma till en fyraåring däremot, ger mig nästan gråa hår. Ibland kan jag ligga vaken om nätterna och ha ångest över och älta allt hon ska vara med om i livet. Alla orättvisor, svårigheter, fula ord, tuffa tag i skolan, bråk med kompisar och krossade hjärtan. Och jag hoppas så innerligt att jag varje dag ger henne en grundtrygghet för att kunna tro på sig själv, tycka om dig själv, gå sin egen väg och veta sitt eget och andras värde.

Skidåkare DIY och skidplaner

Idag har fåglarna kvittrat, solen gassat och man har fått lite hopp om att våren eventuellt kommer även i år. Men förra veckan när snön öste ner som aldrig förr kändes det ännu högaktuellt att pyssla skidåkare. Och ännu ligger ju snön kvar på marken, så vi ska fortsätta med skidåkare också denna vecka.

Ett enkelt pyssel, men med många moment, som gav oss riktigt fina skidåkare. Barnen började med att måla toalettpappersrullar och glasspinnar. Blivande kropp och skidor.

skidåkare_diy

Och under tiden barnen var sysselsatta med att måla, limma och rita ansikten på sina skidåkare, stickade jag några små mössor till rekvisita.

skidåkare_diy_2

Sen, medan allt torkade, passade vi på att gå ut och plocka kvistar. Kvistarna skulle få bli stavar till skidåkaren. Hade jag varit lite mera förberedd kunde vi ha plockat kvistarna dagen innan. Men så blev det inte nu, då jag mer eller mindre drog pysselstunden ur rockärmen denna fredagsmorgon. Efter utevistelse och mat fortsatte barnen med att klippa hår, borra armarna, en piprensare, genom toalettrullen, och rulla fast stavarna i ”händerna”.skidåkare_diy_3 skidåkare_diy_4 skidåkare_diy_5

Söta blev de, de små skidåkarna. Molly var så förtjust i sin att den fick hänga med hela kvällen i soffan på fredagsmyset.

Och vet ni vad? Vi ska inte bara pyssla skidåkare, vi ska ge oss ut i backen på riktigt. Nu ska vi äntligen komma oss iväg på en skidresa. Vi som varit vana med att åka på skidsemester varje år, har nu inte varit på två vintrar. Och när våren kommer, utan att man haft fram slalomutrustningen, känns det inte helt rätt.

Till helgen packar vi skidor, hjälmar och den minsta ungen och kör iväg norrut. Med oss kommer kära vänner, som har barn i samma ålder som Molly. Kidsen ska få göra slalomdebut, och vi vuxna ska väl mest chilla i barnbacken och dricka varm kakao. Hoppas det blir vackert väder. Är SÅ peppad, haha.