Author Archives: Linda

Två månader med Max

Tänk att det gått två månader nu sen den där novembernatten då vårt lilla mirakel föddes. Två månader sedan en perfekt förlossning resulterade i en perfekt son. Under dessa två månader har Max klarat av både den där ruskiga infektionen han fick, och en rejäl förkylning med hosta och snuva och rosslande luftvägar. Och han har inte bara klarat sig, han har växt sig stor och stark. Imorgon ska vi till rådgivningen på kontroll, men jag gissar att han väger en bra bit över sex kilo.

Nu är nog en så himla rolig tid, då man börjar se personlighetsdrag hos honom. Han är en så rolig typ. Ler man mot honom, ler och skrattar han tillbaka. Om man busar med honom eller sjunger en trudelutt kan han bränna av sådana leenden att man smälter direkt. Sin egen spegelbild ler han också stort mot.

Vi har lärt oss vad han vill när han gnäller (eller gallskriker) och får han bara som han vill, är han nöjd däremellan. Oftast vill han ha mat, uppmärksamhet eller närhet då han blir missnöjd. Han gillar inte att ligga ensam någonstans, men ligger man bredvid honom på golvet kan han ligga en bra stund och flaxa med ben och armar, jollra och försöka äta upp händerna. Händerna är hans senaste upptäckt. Kvällsskriket har försvunnit, bara vi har vett att gå och lägga honom och sova när han blir trött.

Vi har, peppar peppar, fått till något som lite kan liknas vid rutiner. Känns livsfarligt att skriva så, då går säkert allt åt skogen imorgon. Men nu de senaste veckorna så vaknar han mellan 8-9 på morgon, äter och hänger med i frukostbestyret en stund, sen somnar han ganska snabbt igen och sover mellan en halv timme och en timme. Under dagen sover han kanske 2-3 gånger till, varav en av gångerna lite längre, ca 2 timmar om det vill sig väl. Vid åtta-, niotiden på kvällen märks det tydligt när det är dags att gå och sova. Då är ingenting roligt mera, för nån av oss. Sen äter han ännu en sista gång, innan han somnar. Då sover han oftast ca 4-6 timmar i sträck, innan det är dags för mat och lite kortare sovsnuttar på morgonsidan. Sen är det bara att stiga upp och börja om från början, hehe.

Får vi bara fortsätta bygga på de här rutinerna nu, och Max får fortsätta utvecklas, växa och lära sig nya saker, så blir det nog riktigt bra det här. Jag som tycker de där första månaderna med en nyfödd är ganska jobbiga, känner att det vänder snart. En dag i taget bara så har vi snart läget under kontroll.

Året som gick och året som komma skall.

Jag väljer att inte göra någon traditionell årsresumé. Istället listar jag liksom ifjol årets största och bästa händelser. Och som en liten bonus försöker jag spå framtiden och se vad 2018 ska föra med sig.

Årets bästa hantverk: ojojoj, det finns så många. Hur ska jag kunna välja? Jag nådde mitt mål på 17 stickade eller virkade tröjor under året, det ska jag återkomma till senare. Men. Kanske den första tröjan jag gjorde i år också kniper platsen som den bästa. Tröjan Sofies mamma var och förblev en favorit.

2018: Någon ny tröja till mig själv. En baströja som skulle komma i flitig användning. En midjekort kofta med knappar. Kanske en Ankers cardigan?

sofiesmamma7

Årets bästa hemmabygge: Jag får svara samma som ifjol. Vår lekstuga/gäststuga som äntligen blev helt klar. Inser att jag inte egentligen visat slutresultatet för er ännu. Krafterna sinade ordentligt under sommaren. Det måste jag åtgärda till våren. Då ska ni få se bilder både från lekstuga och övervåningen som blev gäststuga.

2018: En terass på baksidan av vårt hus, med dörr från köket. Att kunna gå ut med kaffekoppen i morgonsolen är en dröm jag haft sen vi flyttade in i vårt hem för tio år sedan.lekstuga_

Årets bästa inredningsdetalj: 2017 måste vara året då jag inte alls orkat med inredning. Graviditeten med trötthet och illamående tog all extra energi. Den energin jag lägger på inredning annars. Men, ifall att tapeter räknas som inredningsdetalj, så kniper de nya sovrumstapeterna lätt första platsen. Eller nya soffan.

2018: Gissar på nya tapeter igen.

ny_DSC_9155

Årets bästa blogghändelse: Ja ni. Det bästa är nog att ni alls hänger kvar här. Det är utan tvekan mina läsare som är årets bästa blogghändelse. 2017 är året då jag ibland knappt orkat klä på mig, än mindre blogga. Det känns som om jag inte levererat något läsbart överhuvudtaget. Och oftast visat dåliga mobilbilder till inläggen. Så tack. Tack för att ni stannat kvar.

2018: möjligheten att gå på flera roliga bloggevent, och stifta nya bekantskaper i bloggvärlden.

Årets bästa fest: Fest?

2018: När vi firar vår 10:e bröllopsdag. Som den festfixare jag är tänker jag att det borde vara något utöver det vanliga. vi får se. 

Årets bästa klädesplagg: Njä blä. Bara en massa sunkiga gravidkläder. Eller ja. Bäst är nog mina levi’s jeans som passar nu igen efter graviditeten.

2018: Roliga träningskläder för att kicka igång träningen igen.

Årets bästa resa: Resan till Gotland i somras. Där var så himla fint. Hoppas kunna återvända någon dag.

2018: En ny resa med hela storfamiljen. En resa till Mallorca på sensommaren.

gotland_7

Årets bästa team: Vår familj. Jag, min man och våra fyra barn. Jag är så lycklig över att vi alla är så nära varandra, måna om varandra, snälla mot varandra och kommer så bra överens.

2018: Lär nog inte ändras. Familjen. Bäst i alla lägen.

Årets största insikt: Att jag är vuxen nu. Efter ett år med höga toppar och djupa dalar har jag på något sätt förstått att det är upp till mig själv att fixa mitt eget liv.

2018: Att man ska njuta av det man har.

Årets bästa fysiska prestation: Att föda vår son.

2018: Att springa 10 km under en timme.

Årets största prövning: Året har kantats av en del prövningar faktisk. Att vara gravid största delen av året har varit en prövning i sig. Att svärfar blivit sämre och nu inte längre bor kvar hemma utan på ett boende, och allt vad det fört med sig. Men största prövningen ändå var nog de fem dygnen vi spenderade på sjukhuset med en treveckors gammal Max.

2018: Att få vardagen hemma att rulla komplikationsfritt med två små barn.

Årets bästa val: Att våga satsa på ett fjärde barn i familjen.

2018: Att vara hemma med barnen.

Årets största omställning: Att ha en bebis igen, med allt vad det innebär från nattvak till nya rutiner.

2018: Inga omställningar önskar jag mig. Bara lugn och ro och samma gamla vardag.

Årets bästa känsla: Tacksamhet. Tacksam över allt vi klarat av i år. Tacksam över att förlossningen gick bra och blev en fin upplevelse. Tacksam över den son vi fick. Tacksam över att få ha fyra fina, friska barn. Tacksam över att fortfarande ha min stora kärlek vid min sida.

2018: Kärlek. Någon bättre känsla finns väl inte?

Slöjdfestival till havs

Inlägget är ett samarbete med:

Stiftelsen Juthbacka, Österbottens hantverk rf/Hantverkets hus Loftet, Slöjdvetenskapen vid Åbo Akademi Vasa, Västerbottens länshemslöjdsförening i samverkan med Kulturösterbotten, Slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet och Korsholms vuxeninstitut

slöjdfestivalen

Jag startar det nya året med att ge er information om ett riktigt häftigt evenemang. För andra året i rad ordnas nu en slöjdfestival till havs. Redan fjol skulle jag gärna ha åkt med, men datumet råkade sammanfalla med dagen vi skulle ha Mollys kalas. Då blev slöjdfestivalen en succé med över 200 deltagare från både Finland och Sverige.

Upplägget för årets slöjdfestival är fantastiskt. Fokus ligger på samvaro och mingel, blandat med en lagom dos av workshops och föreläsningar. Och alla vet ju hur roligt det är att umgås med och inspireras av likasinnade, i det här fallet då hantverksintresserade.

Lördagen den 27 januari avgår Wasaline klockan 9.00 från hamnen i Vasa, och sen följer en resa till havs med workshops du själv valt. Du kan välja bland workshops som Annie Sloan paint™, Silversmide, Origami, Intarsia och Socka tå upp med istickshäl. Dessutom pågår under hela resan slöjd-pop ups utav studeranden från Åbo Akademi i Vasa och ett slöjdcafé i cafeterian, som är fyllt med slöjdfröjd, inspiration och utmaningar. I konferensavdelningen ordnas utställning och försäljning av hantverksprodukter pågår hela resan.

Vid ankomst till Holmsund ordnas bussar in till Umeå, och en hantverkskarta delas ut till alla deltagare. Sen är dagen där fri att spendera på bästa sätt. Vid 18:30 avgår färjan igen mot Vasa, och nu har också hantverkare från Umeå anslutit sig till skaran. Under kvällen till havs ordnas två föreläsningar, utöver det är kvällen fri. All tid i världen att mingla, umgås och inspireras av varandra.

Ungefär vid midnatt anländer färjan till Vasa igen. Deltagarna från Sverige inkvarteras på hotell, för att vara redo för nästa dag, slöjdsöndagen. Även den fullspäckad med fina workshops och härligt program. Och resenärerna som steg på i Vasa på morgonen kan själva välja om man vill avsluta sin resa där. Eller om man, för en avgift, vill delta även i söndagens program.

Mera kan ni läsa om resan, och anmäla er, genom att klicka här.Resan går alltså av stapeln 27-28 januari, och sista anmälningsdagen är 24 januari.

I priset ingår kryssningen, en workshop och föreläsning, kaffe + bulle, skärgårdsbord och alkoholfritt bubbel (ett glas).

En tröja till Tuvali

En tröja som jag inte tidigare visat här på bloggen, är en tröja som låg i tomtens säck. Vår kära guddotter Tuvali fick en saffran cardigan till julklapp, i en ljuvlig ceriserosa färg. saffrancardigan_1 saffrancardigan

Tröjan är stickad i garnet Merino extra fine, köpt från Vörå Handarbetsaffär. Mönstret heter saffran cardigan, och finns att köpa på ravelry. Trots att det är riktigt mycket mönster, så går tröjan relativt snabbt att sticka. Och roligt är det. Mönstret finns i storlekar från 52-164, och jag har stickat hela tre stycken i år, i olika färger.

Och på tal om vad jag stickat i år, så blev detta min 14:e tröja. Sen dess har jag också stickat Mollys jultröja, den röda snøløvgensern, och en grå bladrillekofta till Max. Där har jag sexton färdiga tröjor. Och den sista tröjan är ännu på stickorna, en mammas bladrillejakke till mig själv. Blir den färdig klarar jag mitt mål på 17 tröjor år 2017. Och om inte, så faller jag riktigt på målsnöret. Att sticka just sjutton tröjor i år var bara någon fix idé jag fick i början av året. Vilka nya handarbetsmål jag lägger upp för det inkommande året återstår att se. Och om jag får klart min sista tröja. Jag håller er underrättade.

Du vet att du är en nybliven mamma..

  1. När du inte druckit varmt kaffe på flera veckor, om du ens dricker kaffe mera på grund av bebisens känsliga mage.
  2. När du inte kommer ihåg att äta själv. Och om du gör det så gäller samma sak som med kaffet. Maten hinner kallna innan du själv hinner sätta dig till bords.
  3. När du somnar exakt samma sekund som du lägger huvudet på kudden.
  4. När du känner dig utvilad och oslagbar om du fått sova fyra timmar i sträck.
  5. När du utvecklar en superhörsel, och vaknar av minsta lilla ljud. Som det lilla ”dunset” som uppstår när bebisen tappar sin napp och den ”slår” i madrassen.
  6. När din tidsuppfattning gått totalt förlorad. En vecka känns både lång som en evighet och kort som en sekund. Det känns som om ni haft bebisen hela ert liv, samtidigt som det känns som om hen föddes igår. Dagar och veckor flyter samman och ingen vet vilken dag det är.
  7. När du förlorar ditt minne totalt och blir allmänt mosig i hjärnan. Tillexempel kan du glömma mitt i en mening vad du höll på att säga. Eller sätta in smutstvätt i kylskåpet och slänga disken i skräpkorgen.
  8. När ni får besök väljer du den av dina tröjor med minst spyfläckar. Rena kläder, vad är det?
  9. När dina bröst under ett dygn är mera utanför bh:n än innanför.
  10. När du helt oberörd och obrydd kan sitta och prata om blödningar, spruckna bröstvårtor och detaljer från förlossningen över en kopp kaffe.
  11. När samtalsämnen som för andra är dödstråkiga får ditt hjärta att slå lite snabbare. Som diskussioner om nattblöjor, amningsbh:ar, d-vitamindroppar och barnvagnsaccessoarer.
  12. När det känns som egentid att få gå ensam på toaletten och en dusch känns mer underbar än den finaste spa-behandlingen.
  13. När du är och handlar mat och går och vaggar kundvagnen likadant som du vaggar barnvagnen, trots att bebisen inte är där i.
  14. När nya textilier till hemmet innebär något helt annat än tidigare. För visst är det väl så att amningsdynor och spytrasor i soffan kommer starkt i inredningen nu till våren?
  15. När det känns helt rimligt att sitta och titta på din sovande bebis i två och en halv timme utan att få något annat gjort.
  16. När 99% av bilderna på din telefon är bilder på din bebis, varav ca 300 bilder då du försöker fånga bebisens första leenden, men misslyckats. ( Eller ibland lyckas ett på hundra)DSC_0145

En annorlunda jul

Tvekar lite när jag skriver rubriken. Men annorlunda betyder ju inte på något sätt dålig. Så jag låter rubriken stå.
julgran

julen_2

Julen blev, liksom allt annat på sistone, annorlunda i år. Dels visste jag att jag skulle få sänka kraven med en bebis i huset. Men sen drabbades vi också av en dunderförkylning lagom till julafton, och dagen innan julafton visste vi ju inte ens om vi skulle lyckas få fira julafton hemma och alla tillsammans, eller om vi skulle bli inlagda på sjukhus. Men vi fick var hemma, och vi fick vara tillsammans. Och jag är så tacksam.

julen_2017

Julkänslan däremot, infann sig först på själva julafton i år. När alla familjemedlemmar var på plats. Stora flickorna, mamma och pappa, min bror och hans fru och så vi. Mamma och jag började yra på i köket med jullunchen, som vanligt. Jag och maken hade några julklappar som inte var paketerade ännu en timme innan jultomten skulle komma, som vanligt. Vi var många runt matbordet, även om vi i år var färre personer än någonsin tidigare. Och när det väl var dags att börja äta, så tyckte också Max att han ville ha sin jullunch. Han kan inte riktigt vänta på maten. Då han vaknar ska det vara servering direkt, annars tjuter han högre än brandvarnaren, så man ska förstå att han menar allvar. Så, för ovanlighetens skull fick jag äta min julmat kall i år, då alla andra redan var klara. Men det gjorde inte mig så mycket. Maten smakade tyvärr ingenting, jag var så förkyld. I ärlighetens namn vet jag inte när jag skulle ha varit så förkyld sist. Tänk att pricka in århundradets förkylning till julafton. Max var även han fortfarande riktigt rosslig, och jag kände hur man gick på någon form av extrabatterier hela dagen.

Men julafton blev det. En annorlunda med en bra sådan. Och alla de där ingredienserna jag alltid tjatar om att gör julaftonen så magisk, fanns där även i år. Gemenskapen, kärleken och familjen. Och jultomten förstås. Resten kan kvitta. En liten flicka i sin röda paljettklänning som tindrade med ögonen då jultomten kom. Nervositeten som släppte för henne och hur hon vågade prata och fundera med jultomten. En liten sjuveckors kille som firade sin allra första jul och fick sina allra första julklappar. Och alla vi andra förstås, vi tindrade nog också ikapp med stjärnorna. Man kan inte så mycket annat, när julens magi slår till.

jultomten

max_första_jul (kopia)

Sen kommer alltid eftermiddagen, och även om man vet att flera av oss åker vidare för att fortsätta julfirandet på annat håll, så har vi lite svårt att skiljas åt. Man vill inte riktigt släppa taget. Som tur var stannade min mamma och pappa här över natten, och lekarna fortsatte mot midnatt. Alla spel skulle testas och alla leksaker plockas upp. Molly åkte runt med sin nya sparkcykel i hela huset och kryssade mellan alla julklappar hon hade utspridda över golvet.

Igår vaknade vi upp och lekarna fortsatte. Vi åt rester av julmaten, stressen var obefintlig, både jag och Max var redan i bättre skick, och Molly byggde lego med sin pappa i timmar på köksbordet. En juldag precis som den ska vara. Idag har vi fortsatt i samma anda, och jag som inte riktigt hann landa före julafton tänkte ta igen allt missat mys nu. Pyjamasdagar och glögg resten av året tänkte jag.

En tallkvast på dörren.

Jag binder oftast en stor krans av granris till dörren inför julen. I år blev det en lite annan variant, i all sin hast blev det en kvast.

En halv tall och någon grankvist som blev allt annat än en krans, men lite trevlig ändå. Ihopsvarvad på fem minuter och jag är nöjd.

Inte bara dörrprydnaden som är på plats, det mesta är klart inför morgondagen. Även om dagen fick en lite tuff start med Max som blivit rejält förkyld under natten, och vi åkte till sjukhuset en sväng, så sitter vi nu i soffan framför en brasa och njuter. Vet inte när jag sist något år skulle ha suttit i soffan kvällen före julafton. Ibland är det lite nyttigt att stanna upp och reflektera över vad som egentligen är viktigt. Även för en julfantast som jag själv.

Nu ska vi hoppas att vi inte behöver åka flera gånger till sjukhuset, utan får fortsätta njuta hemma. Det är det enda jag önskar till julklapp i år.

Och till er alla som kikar in här, en riktigt god och fridfull jul önskar jag er! Kärlek!

Giv mig december åter.

Nej vet ni vad, nu går det för snabbt. En dag kvar till julafton och jag hinner inte alls med. Nu är det inte det stökiga hemmet eller allt det ogjorda som stör mig mest. Nej, det jag saknar är adventsmyset. Tid att dricka glögg framför spisen, lyssna på julmusik, planera julmenyn, omsorgsfullt slå in julklappar och skriva julklappsrim. I år har jag inte alls hunnit med något sådant. Vet ni, vi har inte ens tänt första ljuset i adventsljusstaken än. Hela advent har försvunnit i ett virrvarr av vaknätter, mjukisbyxor, förkylningar, trötthet och babysnusande. Inget fel med att snusa baby, det är väl bland det bästa man kan göra, men jag hade så sett framemot adventstiden. Hela graviditeten har jag haft december som målbild, och nu har jag inte hunnit blinka innan december är över.

Så för min del skulle det gärna få börja om nu. Nu skulle jag vara redo att njuta av december. Vet inte hur jag ska komma i rätt stämning. Allt det lugn och den julefrid jag brukar känna i hela kroppen får gärna komma i en komprimerad version i år, och helst levereras med expressfart. Och feberstegringarna och förkylningen jag dras med skulle helst få försvinna. Kanske jag skulle starta med att slå på lite julmusik, och sen hoppas på det bästa.

Dan före dopparedan imorgon alltså. Bara att ösa på.

(Och som ni ser är Mollys jultröja klar. En liten high five till mig själv ändå)

Vann du?

Vinnarna är dragna i utlottningen i samarbete med VOGA styling.

De TVÅ som vann, är:

Daniela med kommentaren ”Vill shoppa i Helsingfors med mina två bästa vänner. Vi hinner ses så sällan nuförtiden och det skulle vara härligt att dela upplevelsen med dem!”

Charlotta med kommentaren ”Skulle jag vinna skulle jag ta med min mamma och syster i Vasa:). Skulle så gärna dela detta med dem!”

Vinnarna meddelas personligen.

Och till er andra, som inte hade lyckan med er denna gång, ännu hinner ni köpa presentkort till rabatterade priser. Klicka här, och klicka hem en fantastisk upplevelse.

VOG_0017

Vet ni, det tar sig.

Från att ha tänkt att det mesta är lite hopplöst och omöjligt, känns det nu som att saker sakta men säkert lite börjar ta sig. Max har haft några kvällar utan hysteriskt skrik. Vilket har bidragit till att jag och hela familjen kunnat slappna av en aning. Jag har kunnat ta mera än en minut åt gången, och se framåt. Och, för första gången på flera veckor känns det som om vi faktiskt skulle få till lite julkänsla här hemma även i år. Idag tog vi rekordtidigt in granen. Och Molly har klätt den. Klättrat på stolar och pallar för att få julgranskulor runt hela granen. Minns ännu hur det var för något år sedan när det inte blev någon spridning alls på pyntet. Alla kulor och allt glitter på två av de nedersta kvistarna, hehe.

Julgranen brukar vi annars inte ta in förrän nån dag innan julafton. Men nu behöver man beta av de få måsten som finns, för att hinna med allt på de återstående sju dagarna innan julafton. Och julgranen är ett måste. Det flesta julklappar börjar också vara inslagna, och ett till måste kan bockas av. Sen ska några julklappar ännu färdigställas, och så har vi julmat att handla och tillreda. Sen, sen ska vi bara hoppas vi alla hålls friska. Molly har en rejäl förkylning, med hosta och snuva. Själv har jag lite ont i halsen. Och jag hoppas så innerligt att Molly snart är frisk och att resten av familjen skonas nu inför den stundande julhelgen. Speciellt lillprinsen förstås. Tycker han haft sin beskärda del på de få veckor han levt.

Hur har ni det ställt inför julen? Allt klart eller inte ens påbörjat? Eller kanske skiter ni i allt och drar iväg till en söderhavsö? Tell me! Så har jag något att läsa i natt då jag vakar de obligatoriska timmarna med bebbo.