• Okategoriserade

    Lindas lantliga tar semester

    Nu äntligen har min man fått semester. Och det är hög tid för oss att koppla av, koppla från och logga ut. För första gången i historien tar Linda Lantliga semester. Åtminstone en hel månad ska jag bara njuta. Av sommaren, värmen, familjen och två semesterresor. Och så lite som möjligt scrolla olika flöden på sociala medier. Enda stället ni kommer få livstecken från mig, är på instagram. Som vanligt. (Lindaslantliga även där)

    På höstkanten återvänder jag. Med rapporter från sommaren, nya mönster, roliga samarbeten och utlottningar. Förhoppningsvis lite mera utvilad och med ny energi. Hoppas vi ses då! Tills dess, ta hand om er! Puss!

  • egen design

    Fjärilvinga the cardigan

    I samarbete med Vörå Handarbetsaffär

    En ljuslila tröja med knappar, det ville Molly ha. Och jag såg så klart min chans att skapa något nytt. Länge hade jag haft tanken på att fjärilvinga-linnet skulle bli en tjusig kofta. Nu fick jag sätta min plan i verket. Vad säger ni?

    Molly är helnöjd och sa att hon tror att det här kan vara den finaste tröjan jag stickat till henne. Jag är också nöjd. Det är nog en av de finaste. Både flickan och tröjan om ni frågar mej.

    Tröjan är stickad i Drops Cotton Light. Med sex nystan skapade jag något eget och unikt. Tänkt så fantastiskt med handarbete! Just nu är faktiskt sex olika bomullsgarn nedsatta med -40 %, och just Cotton light kostar nu 0,85 euro per nystan. Materialkostnaden för denna går alltså på ungefär en femma. Kika in till Vörå Handarbetsaffär och bunkra upp med bomullsgarn till alla möjliga och omöjliga projekt!

    Något mönster till just den här tröjan finns inte ännu. Kanske kommer det, kanske inte. Under tiden kan ni ju sticka linnet fjärilvinga, det finns på ravelry om ni letar där.

  • baby

    Tassmetoden – en rapport från sömnskolan.

    Bebisar och sömn. Jag hade inte tidigare förstått vilket hett ämne det är. Men sedan jag börjat gnälla offentligt om hur lite vi sover i den här stugan, har jag fått så många meddelanden. Hejarop, kämpakramar, goda råd och mindre goda råd. Föräldrar som varit i samma sits, eller kanske är i samma sits, känner igen sig. Förstår hopplösheten med att natt efter natt ligga vaken. Och föräldrar vars barn alltid sovit hela nätter kan nog inte riktigt förstå. Hur svårt kan det vara, har folk frågat sig. Eller kommenterat med att ”nå, låt honom gråta en stund bara, plocka inte upp honom, nog lär han sig.”

    Så. I något skede bestämde jag mig för att jag måste sluta gnälla, eller göra något åt situationen. Att sluta gnälla hade varit enklare. Men när vi för tredje natten i rad var vakna mellan tio på kvällen och fem på morgon, så fanns ingen annan utväg än att ta tjuren Max vid hornen. Jag var ju ändå vaken hela nätterna, och kunde lika gärna testa någon metod. Jag som aldrig i mitt liv hade kunna tänka mig att jag skulle behöva en metod för att få mitt barn att sova, läste nu på allt jag hittade om sömnskola och tassmetoden. Att jag valde att testa just tassmetoden, var för att jag läst  Saras blogg om hur de använt sig av den, och lärt sin lilla tjej att sova. Det var också till Sara jag vände mig för att få pepp och stöd innan vi körde igång.

    Vi hade tänkt vänta tills Kalle får semester, för att vi skulle kunna turas om med nätterna och sömnskolan. Sen blev det inte så. När tanken på sömnskola hade fått gro inom mig, fanns plötsligt ingen återvändo, och jag orkade inte en enda natt till. Det var dags. Sista natten innan sömnskolan gick vi runt runt i köket hela natten, Max och jag. Jag grät som ett litet barn för att jag uppenbarligen var en så usel moder att jag inte ens kunde ge mitt barn sömn. Varför Max grät vet jag inte, men någonstans tror jag att han var lika trött på våra nätter som jag var.

    Hur våra nätter hade blivit så galna, vet jag inte. Men jag skulle gissa på att han helt enkelt fått in en riktigt dålig ovana. Då han var liten vaknade han och åt varannan timme. Då behövde han få göra det. Han var en stor och hungrig bebis. Men nu vaknade han fortsättningsvis varannan timme, om vi hade en ”bra natt”. En dålig natt var vi helt enkelt vakna från att han vaknade första gången vid tio-elva tiden, till morgon. Sen sov han flera långa sovpass på dagarna, och tog igen den förlorade nattsömnen. Han hade svängt dygnet fel väg och nätterna blev något jag fruktade. Hela vårt sovrum och vår säng blev bara en ångestladdad plats, istället för en plats som ger lugn och ro.

    I korthet går metoden ut på att barnet ska lära sig somna in själv. Inte vaggas till sömns eller matas till sömns. (Det som vi hade gjort i åtta månader) Jag gillar att metoden är ganska snäll, och att man hela tiden finns där för barnet. Man ska lägga ner barnet på sin sovplats. Börjar barnet gråta eller gnälla ska man följa tre steg för att lugna.

    1.Lägg handen stadigt på bebisen, men ta bort handen innan bebisen somnar. Kan bebisen inte lugna ner sig går man till nästa steg

    2. Smek bebisen med fast hand och metodiska rörelser. På ryggen, magen eller var bebisen gillar. Kan bebisen inte lugna ner sig går man till nästa steg.

    3. Ta upp bebisen i famnen. Håll bebisen upprätt och lugna bebisen. Då bebisen är lugn, lägger man tillbaka bebisen på sovplatsen. Och backar på stegen. Bebisen får inte somna i famnen, utan ska somna in själv på sin sovplats.

     

    Nu har vi kört metoden i fyra nätter, och jag känner att jag vågar ge en liten rapport. (Ni som följer mig på Instagram har fått dagliga uppdateringar, så där lönar det sig alltid att följa). Samma dag vi startade kortade jag också av hans dagsvilor, och väckte honom efter han sovit en timme på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Nu hade jag bestämt mig för att sluta amma samtidigt, och att vi inte alls skulle ha någon ”mat” överhuvudtaget i sovrummet. Inget bröst, ingen mjölkflaska. Samt att han skulle sova i egen säng hela nätterna.

    Natt 1. Max somnar efter tre minuter i egen säng, av att jag håller handen på hans rygg. Vaknar som vanligt efter två timmar och jag tar upp kampen. Han skriker och gråter och fattar ingenting. I ”vanliga” fall skulle jag ha lyft honom i vår säng och gett honom bröstet. Inte konstigt att han var förvirrad. Jag fick lyfta upp honom säkert tio gånger, lugna, backa på stegen, trappa upp stegen, och så vidare. En timme senare somnade han själv in i egen säng. För att som vanligt vakna igen efter två timmar. Den här gången gick det redan lite enklare, och jag behövde inte lyfta upp honom lika många gånger innan han somnade in igen. 05.30 vaknade han, och jag tyckte det var lika bra att stiga upp efter att ha kämpat i flera omgångar.  Så vi gick ner och han drack en mjölkflaska i soffan i vardagsrummet.

    Natt 2. Får lyfta upp och lugna Max några gånger innan han somnar in på kvällen. Sen sover han från tio till tre, då han vaknar första gången. Vi får igen kämpa med gråt i omgångar, och jag får lyfta upp honom ur sängen och lugna flera gånger. När han somnar om vid fyra tiden sover han sen till halv sju. Märkbar förbättring från natt ett till natt två.

    Natt 3. Vaknar tre tiden av att Max gråter. Jag lägger handen på ryggen, stryker honom över ryggen, tar bort handen, och så småningom somnar han in igen. Mellan tre och fyra sover han oroligt, och jag hamnar flera gånger att lägga handen på hans rygg, men jag behöver inte ta upp honom en enda gång.

    Natt 4. Bakslag eller mirakel. Vad tror ni? Max somnar halv tio på kvällen och vaknar halv sju. Han har sovit nio timmar i sträck. En gång under natten har jag lagt nappen i munnen åt honom. Nio timmar, den första hela natten i sitt liv. Och jag har sovit nästan en hel natt för första gången på åtta månader. Halleluja.

     

    Hur nätterna blir i fortsättningen vet ingen. Men jag vet att jag hittat metoden jag vill använda mig av, också vid eventuella bakslag. 

  • Samarbeten

    Napa cardigan och dagens heta tips!

    I samarbete med We are knitters

    Det finns ett instagramkonto som jag följt länge länge, och alltid inspireras jag av deras supersnygga bilder. Så gissa om det pirrade till lite extra i magen då jag fick ett mail just därifrån. Nu har jag haft möjlighet att testa ett av deras stickpaket, och jag valde att sticka en napa cardigan. En enkel, snygg kofta, stickad med dubbel tråd och på stickor 8. Stickorna gjorda av trä, är inte bara snygga utan också riktigt behagliga att sticka med. Garnet, the Cotton, som används till just den här koftan är mjukt och underbart. Och trots att man stickar med dubbel tråd blir det inte alls tjockt och knöligt, utan koftan är mjuk och skön och får ett vackert fall. Jag valde en färgkombination som jag tänker att kommer funka perfekt med slitna jeans och en enkel vit t-shirt i sommar. Förutom stickor och garn följer det också med synålar och mönster i stickpaketet. Mönstret är enkelt upplagt och lätt att förstå, även om Napa cardigan är medium i svårighetsgrad.

    Jag hade egentligen tänkt visa er den här koftan först imorgon. Då kommer den att vara helt färdig. Men så råkade jag av en händelse se att detta stickpaket och jättemycket annat är på upp till 30% rea IDAG. (Och bara idag) Så då måste jag ju tipsa er NU direkt. Klicka er in dit, och inspireras av alla vackra mönster och härliga garnnystan.

    Så ska jag göra klar min sommartröja än idag.

  • Samarbeten

    Det perfekta köksbordet

    Samarbete med Elsa Möbel

    Köket, köket, hemmets hjärta. När jag startade samarbetet med Elsa möbel, i jakten på det perfekta köksbordet, kunde jag aldrig ana att det skulle bli så här bra. Jag var på jakt efter ett större matbord, men ville att det skulle se smidigare, lättare och modernare ut är det vitmålade, tunga bord vi hade. Och, jag fick allt jag önskade och lite till. Egentligen borde ni alla vallfärda hit och se det med egna ögon, och känna på det. Dess riktiga skönhet går inte att få fram på bild.

    Bordet är gjort i ask, och vitvaxat i flera omgångar för att få exakt den nyans jag önskade. Ytan på bordet är underbart fin. Det bästa med bordet är ändå att det är unikt och gjort med kärlek och omsorg. Jag tycker att det är så fint att jag vet vem som gjort det från början till slut. Två och en halv meter långt, en meter brett, och perfekt för middagar och häng med familj och vänner. Till en början kändes bordet väldigt stort, men efter att vi skalat bort en del andra saker från köket, och låter bordet ta den plats det förtjänar, är det helt perfekt i storlek. Men det behövs inget annat småplock runt omkring.

    Elsa möbel massproducerar inga möbler, och så vitt jag vet är detta hittills det enda bord av sitt slag. Men, vill man så kan man faktiskt köpa ett likadant, enligt min design. Ett Lindas Lantliga-matbord går att beställa om man kontaktar Elsa Möbel. Eller ett matbord helt enligt era egna önskemål förstås, från världens proffsigaste finsnickare. Jag kan verkligen rekommendera!

  • livet

    Livet är här och nu.

    Jag hade tänkt skriva något här om vår midsommar. Redan igår egentligen. För midsommaren var fantastisk. Men midsommaren har redan varit. Och livet ÄR så mycket här och nu. Så jag öppnar ett tomt inlägg, och ser vart tangenterna bär.

    Jag fick hem en fotobok jag beställt idag. Den innehöll bilder från graviditeten, Max födelse och första tiden med honom. Samt en del bilder från då han låg in på sjukhuset, och några texter jag skrev då. När jag kom fram till de bilderna kände jag hur magen knöt sig igen och rösten darrade då jag skulle svara på Mollys frågor. Det finns så mycket inom mig ännu från den tiden som jag inte alls har bearbetat.

    Ikväll då Molly for iväg på fotisträning med sin pappa och storasyster så gick jag ut på terrassen med Max i min famn. Hörde fåglarna kvittra, kände mina fötter mot det nya, släta terrassgolvet, tittade ut mot skogen och sen in genom köksfönstret där midsommarens blombukett med blommor från trädgården fortfarande står på bordet. Och tårarna började trilla ner för kinden. Tårar för att allt är så fint, allt är så fantastiskt nu. Jag tänker att det måste vara nu som livet är som allra bäst. Barnen är friska och hemma med oss varje dag. Och jag önskar och hoppas att jag för alltid ska få minnas alla små guldkorn som dagarna bjuder på. Att jag ska få minnas babydoften. Att jag ska komma ihåg hur Max kliar sig själv i öronen eller klappar sig på huvudet då han blir trött, och hur han gnyr sig själv till sömns. Hur Molly skyddar honom med sitt liv. Hur hon jagar bort flugor och myggor som kommer nära honom, även om hon själv är livrädd för alla småkryp. Hur hon den lilla storasystern tar alldeles för mycket ansvar och hela tiden uppmanar oss vuxna att se efter lillabror ordentligt nu.

    Samtidigt som det också var tårar av trötthet. Livet med småbarn är så intensivt och vi sover inte en blund. Ibland är jag så trött så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Max han är verkligen överallt för tillfället, och lägger allt han hittar i munnen. Och vi vaktar och vaktar och skyddar och springer efter. Lyfter upp, tröstar och bär. Och när det kommer till kvällen och jag är så trött så trött så jag ser i kors, så kan jag inte somna, för det känns lönlöst då jag vet att han ändå vaknar snart. Och jag sitter och tittar på mina barn som sover och tänker att de är det vackraste och finaste som finns i hela världen. Meningen med livet.

    Imorgon ska vi iväg till Vasa. Vi ska och hjälpa den yngre av de äldre döttrarna. Hon ska flytta till egen lägenhet och jag ska måla några väggar. Glad och nöjd att jag kan och får hjälpa till. Glad att få vara en del av varje steg även i deras liv. Man måste påminna sig om att det inte är någon självklarhet när det kommer till bonusungar. Att man fortsätter vara en del av varandras liv, bara för att man vill.

    Vi måste också ta passfoto åt Max imorgon. Känner redan att det kan bli en svettig historia. Men ännu svettigare blev jag när jag här om natten kom på att vi inte överhuvudtaget ens tänkt på att han behöver ett pass om han ska komma sig med på flyget till Mallorca. Allt möjligt annat har jag redan fixat, uv-dräkter och kappsäckar. Men passet har inte slagit mig. Hoppas det inte tar alldeles för länge att få. Jag kan inte förstå att vi tänkte glömma PASSET!

    Det om det. Vi avslutar väl med några bilder från midsommar. Bara för att.

  • loppis

    Nu blir det loppis, kom och köp!

    I går kväll var vi till Komossa skola och riggade upp ett loppisbord. Sammanlagt är vi trettio försäljare som kommer sälja våra saker där imorgon. Loppisen är en del av evenemanget 240 km Loppis-Österbottens längsta loppisevenemang. Trots att det bara var några få försäljare då ännu som hade fört dit sina saker, kunde jag redan spana in skatter som arabiakannor, guldljusstakar och en rottingsoffa jag gärna hade tagit hem direkt. Själv säljer jag några stolar, ett retro sminkbord, porslin, ljuslyktor, plåtburkar, brickor, kläder, barnskor, korgar. Ja, allt möjligt. Och riktigt förmånligt.

    Sen kommer också Aveo shop och Flower Cake att finnas på plats. Aveo kommer ha lagerförsäljning och bland allt annat finns två snygga plantboxar till ett riktigt bra pris. Och för er som inte vet så bakar Flower cake de godaste biskvierna som finns, nu finns hon på plats med ett pop up café. Det var också hon som gjorde Barbie tårtan till Mollys kalas, och Max doptårtor.

    Så. När ska man dyka upp då? Imorgon på söndag 17.6, klockan 10-17 är loppisen öppen. Komossa skola är platsen. Och alla vet ju att det bästa far först. Välkomna!

  • vi bygger

    Projekt terrass

    Hej och hå vad den här bloggen står och dammar igen. Jag tror faktiskt jag ska ta ett litet sommaruppehåll från allt vad som heter blogga. Lite semester. Men inte än, nu måste ni ju få se lite bilder från vårt senaste projekt. Terrassprojektet.

    Ni vet att jag alltid drömt om en terrass utanför köksfönstret. Och gissa vad. Nu, as we speak, ÄR DEN DÄR. På plats. Jag kan inte fatta hur snabbt det gick sen då vi äntligen kom oss igång.

    I lördags rullade grävmaskinen in här på gården, och gjorde lite förarbete. Sen anlände ett gruslass. Och på eftermiddagen kunde man se var terrassen skulle komma. Man kunde känna känslan av hur fantastiskt det skulle bli. Men ändå kunde jag inte i min vildaste fantasti tro att det skulle bli SÅ bra som det blev. Ni vet ibland överträffar verkligheten ens vildaste fantasier och största drömmar

    Tidigt på måndagmorgon anlände vår glada byggare och projektet fortsatte. Vi insåg att vi aldrig skulle hinna eller orka bygga själva denna sommar. Kalle jobbar, och när han väl får semester behöver också han få vara ledig. Och inte ville vi tvinga hit familj och vänner heller. Vem orkar väl hålla på med en massa talkojobb på värdefulla sommarkvällar? Så vi tog beslutet att anlita Aveo Bygg, och det var nog det bästa beslutet hittills. Min egen bror jobbar åt dem, och det var han som var här och byggde terrassen.

    Tre dagar senare stod den på plats. Min tio år gamla dröm. Hur det kunde gå så snabbt fattar jag inte. Och hur det kunde blir så här bra förstår jag heller inte. Han är allt bra duktig den där min bror.

    I morse drack jag mitt morgonkaffe där. Den första av många. Lite mera jobb är det kvar som ni ser. Lite småfix på terrassen och så har dörren ännu inte kommit från snickeriet. Men i går fick jag äntligen bestämt vilken färg den ska bli, och idag har den skickas till måleriet. Så förr eller senare ska vi även få en dörr på plats. Och så var det ju möbler också. Hurudana möbler skulle ni köpa till en helt ny terrass? Nu finns ju alla möjligheter.

  • träning

    5 km Nice Run, med bästa gänget.

    Vi kom, vi sprang, vi segrade. Vi har blivit ett sammansvetsat gäng, vi som i januari startade med Your Mama grundkursen. Nu är vi mitt upp i fortsättningskursen, Your Mama 2.0, och kände att Nice Run skulle vara en lagombra utmaning. 5 kilometer löpning eller promenad i egen takt. Vädret visade sig från en lite bättre sida än dagarna innan, och lagom till start kunde man faktiskt tänka sig att springa i kortärmat. Själv var jag alldeles sjukt övertaggad, haha, och hade hög puls redan från start.

    Jag har sprungit fem kilometer två gånger tidigare sedan graviditeten, och vet att jag kan. Och visst klarade jag av det. Vi klarade alla av det. Med världens bästa träningsgäng och tränaren Elin gick det hur bra som helst. Jag slipade också tiden på fem kilometer för den här säsongen en liten aning, och har nu 33,38 att slå. Kändes så bra då vi kom i mål. Nu var jag tillbaka på Nice Run, där min löpglädje en gång startade för några år sedan. Nu var jag tillbaka efter graviditeten. Och vilken tur att ingen sa åt mig att det faktiskt skulle ta sju hela månader att komma tillbaka till att kunna springa fem kilometer. Då skulle nog mitt gravida jag ha gått sönder.

    Efter att vi avklarat våra fem kilometer blev det picknick i parken. Och vilken glädje att sitta där med just dessa tjejer. Vi har kämpat tillsammans, svettats tillsammans och skrattat tillsammans.

  • livet

    20 saker vi gjorde i maj.

    Det kan hända att maj blir årets sommarmånad. Säger jag att vi inte sett en droppe regn, ljuger jag inte mycket. Utgående från bildgalleriet i min telefon tänkte jag lista tjugo saker majmånad bjöd på.

    1.Max gungade för första gången. Verkligen skitkul tyckte han.

    2. Vackert väder. Från och med 6:e maj har vi klätt oss i short och kortärmat, eller ingenting alls. Och det vackra vädret tog aldrig slut.

    3. Första kaffet ute, första lunchen ute, första middagen ute. OCH grillpremiär!

    4. Grönska och blommor. Allt har blommat rekordtidigt och i rekordfart. Hägg, syren, äppelblom och lupiner.  Man undrar vad som finns kvar till resten av sommaren.

    5. Jag har varit ute på länk med shorts och bar mage i det stekheta sommarvädret.

    6. Jag har sprungit min första femkilometers springtur sedan graviditeten. Inte bara en utan två gånger.

    7. Jag har faktist tränat 4 gånger per vecka hela maj. SAY WHAT! Sinnessjukt att jag haft möjlighet att prioritera mig själv på det sättet.

    8. Vi har grejat på ute i trädgården. Sena kvällar, och alla tillsammans ute i blomrabatten.

    9. Molly har varit på sitt livs första utflykt. Tillsammans med barnen och ledarna från dagklubben.

    10. Molly har fått sommarlov. Till hösten väntar nytt program för henne om dagarna.

    11. Vi har varit hos min mamma och pappa i Nykarleby över natten flera gånger.

    12. Vi har hängt hos vänner och promenerat hem i sommarnatten.

    13. Vi har ätit våra torsdagsluncher med våra värdefulla grannar.

    14. Vi har bokat en semesterresa med samma grannar. I mitten av juli bär det i väg på ett riktigt äventyr, hehe.

    15. Vi har planerat terrass och beställt terrassdörr.

    16. Jag har stickat på trappan. MEN. Har överlag stickat väldigt mycket mindre än vanligt de här varma dagarna.

    17. Vi har sålt bort vårt matbord. Och hämtat hem ett nytt. Så snabbt jag får städat köket ska ni få se hur vackert det är på plats. Hehe.

    18. Vi har varit på stranden. Molly har tagit årets första dopp och Max han njöt med sand mellan tårna.

    19. Molly har tappat sin tredje tand

    20. Max har lärt sig krypa

    Och nu har vi en ny månad på gång, med allt vad det innebär. Jag hoppas någonstans att det skulle bli en repris av den här kanon-månaden vi nyss fått uppleva. Då allt blev lite bättre, lite lättare och lite mera stressfritt. Vem vet.