Traditionsenligt ställde vi till med bakdag på den lediga självständighetsdagen. Jag började dagen med att tända det blåvita ljuset på byrån och känna en enorm tacksamhet för att vi får leva och bo i ett självständigt Finland. För att våra barn får växa upp i trygghet. Sen la jag, med värme i bröstet, på julmusik och röjde upp så mycket jag hann i köket innan alla små och stora bagare anlände. Ska man julbaka måste det ju vara lite julstämning också.

Och visst blev det julstämning. Min mamma och pappa kom hit med pepparkaksdegen och de två storasystrarna var redan här. Molly och Mirjam började med julgodis, och fixade chokladkola och Rocky road medan vi ställde till inför pepparkaksbaket.

Sen körde vi på hela dagen. Drack glögg mellan varven och åt lite för mycket pepparkaksdeg. Molly bakade så många timmar så jag får lyfta på hatten. Efter all pepparkaksdeg var utkavlad, tänkte jag ännu baka lussebullar, när vi en gång var i baktagen. (Recept hittas här.) Men jag trodde nog jag skulle få baka dem själv, att barnens ork skulle vara slut, men inte. Hon bakade vidare och blev så besviken då degen tog slut. En riktig liten sockerbagare. Och Max han var nöjd han, så länge han fick sitta mitt på bordet och vara med.

En fin dag, och nästan lika harmoniskt och rosenrött som det ser ut på bilden. Hemligheten bakom ett lyckat julbak med barnen är att vara tre gånger flera vuxna. Åtminstone. Då går det som på räls. Nu ska vi försöka att inte äta upp allt innan julafton.