Jag stickar i samarbete med Vörå Handarbetsaffär.

Tänk så han lyser upp även den mörkaste novemberdag, vår lillprins. Men så är han ju ett novemberbarn också. Tröjan han har på sig var tänkt som en födelsedagspresent. Men saker och ting har en tendens att inte bli klart i tid nu för tiden. Vad nu det ska bero på.

Hur som, så är tröjan färdig nu. Och jag är så löjligt förtjust i den. Det är ett klassiskt norskt mönster, och tröjan heter Mariusgenser. Den finns i flera olika modeller och utföranden och i alla storlekar och åt katter och hundar och som sockor och vantar. Ett mönster som kunde vara helt uttjatat, men det tycker jag inte att det är. Jag tycker bara det är vackert.

Som tur är håller jag på med en likadan till mig själv, men med vitt som bottenfärg, men det tar sån tid på tunna stickor. Och bara för att jag är så himla otålig gjorde jag en liten grej av restgarnet från Max tröja till mig själv. Ni som hänger med mig på instagram har sett det. Ni andra ska få se så fort jag hinner ta en snabb bild under dygnets två ljusa minuter nån dag.

Men tröjan ja. Den har jag stickat av Drops Merino extra fine. Mjukt och skönt. Mönstret hittade jag i en väns stickbok, som hette något i stil med ”Mariusmönstrat”. Men känner ni för att sticka en egen skulle jag rekommendera att ni går in till Vörå handarbetsaffär i Vasa eller Vörå, de kan nog hjälpa med både mönster och garnval.