..för hans pappa och mamma kunde inte sticka. Eller? 

Jaa, alltså. Visst lever ni alla i tron om att mina barn badar i stickade sockor, vantar och tröjor? Tröjorna kanske det finns en del av här i hushållet. Men sockor och vantar tycker jag är så trååååååkigt att sticka, att vi nästan är helt utan.

Max, den stackaren, har haft ett par stickade sockor i sitt liv. ETT PAR. Dem fick han på BB. Helt sjukt. Speciellt om man tänker att det tar mig några timmar att smälla ihop ett par. Nå, nu har han växt ur BB-sockorna, och jag får så lov att skrida till verket. Förra vintern gick vi alltid och sökte den ena sockan. Så jag tänker att jag borde göra några par. Flera än ett par alltså. För att undvika det evinnerliga sökandet. Nå, vi startar väl ändå med ett par tänker jag, höhö. Bara en kvar så är det klart. Bara en kvar.

Och mönster till byxorna ni ser på bilden kommer snart ut i flera storlekar. Stay tuned. Världens bästa byxa!