Nu är det ju bara tisdag, inser jag. Ofta brukar jag önska mera tid, flera timmar om dagen och flera dagar i veckan. Och nu måste det banen mig ha hänt. Jag tror jag har klämt in sju dagar REDAN den här veckan. Vi har hunnit med så mycket.

Måndagsmorgon startade jag med att springa fem kilometer för första gången sedan graviditeten. Det var lite svettigt, men det gick. Tiden blev 35 minuter och det kändes så himla bra. Om några veckor ska jag springa Nice Run tillsammans med Your Mama-gänget, det är fem kilometer, och nu vet jag att jag orkar. Som belöning för min fina prestation beställde jag en Garmin sportklocka åt mig, hehe.

Sen fortsatte vi den evighetslånga måndagen med matlagning och sovturer likt alla andra dagar, och på eftermiddagen styrde vi kosan norrut. Vi lämnade av barnen hos min mamma och pappa. Max gallskrek som vanligt i bilen. Varje sekund känns som en evighet då han skriker sig röd i ansiktet och helt svettig. (Nån som har nå bra tips att komma med där skulle vi vara tacksamma). Efter det for vi till Jakobstad och hämta upp ett begagnat skrivbord, och sen vidare till Kronoby och underbara  Elsas Möbel, där vi hämtade vårt bord och fick en rundtur av charmiga Evalis som driver företaget.

Då tror man ju verkligen att måndagen har nått sitt slut. Men icke. Jag och maken fortsatte kvällen med en glass-dejt i Kronoby, då vi för en gångs skull var ute på tumanhand. Sen hämtade vi barnen, matade in massa kvällsgröt i Max så han skulle somna i bilen (vilket han sen gjorde). och Molly surade för att hon inte ville åka hem från mormor och morfars. När vi väl kom hem, kom Tom vår vän och hjälpte oss bära in vårt nya köksbord, sen satt vi och pratade en stund vid vårt nya köksbord, och innan vi kom oss i säng var klockan säkert närmare midnatt.

Idag har jag känt mig lite lätt mör i kropp och knopp. Vilket kanske inte är så konstigt då jag själv läser var jag nyss skrev. Så därför har jag inte alls tagit det lugnt. Man ska som känt smida medan järnet är varmt. Och efter att vi kommit hem med vårt nya, ursnygga köksbord, kändes väldigt mycket annat ganska tråkigt och enformigt. Så nu har jag spenderat dagen med att rensa, rensa och rensa. Och det är så befriande. Några ingående detaljer är väl knappast intressant för någon annan än oss själva. Men, jag ska sälja på Hellnäs-loppis även i år. Och en stor del av våra prylar och möbler kommer ni att hitta där för små struntsummor. Jag har redan prissatt två IKEA-påsar fulla med prylar!

I ett sista krafttag ikväll tömde jag den övre delan av ett av våra vitrinskåp. Möbeln är alltså delad i två delar, med ett skåp under och en del med glasdörrar ovanpå. Och nu, när den övre delen stod tom, fick maken bära ut den, och kvar lämnade bara skåp-delen, och en hel massa LUFT och UTRYMME. Så befriande, igen. 

Molly och min man gillar inte förändringen fullt lika mycket, de tycker det känns som om vi ska flytta, haha. Men, de vänjer väl sig.