Tar upp en portion mat från frysen och värmer den åt bebisbarnet. Bebisbarnet är annars känd som den matfriska av ungarna. Bebisbarnet äter ingen mat. Spottar och fräser.

Kokar mat åt mej och femåringen. Femåringen säger redan innan maten att hon inte är hungrig. Kokar mat med det gnällande bebisbarnet på armen. Maten är klar och femåringen börjar äta. Snabbt som en sköldpadda och lika mycket som en musunge.

Jag bestämmer mig för att koka gröt åt det gnällande bebisbarnet så han ska få något i magen. Femåringen äter vidare under protest och jag kokar gröt med det gnällande bebisbarnet på armen. Gröten är färdig. Bebisbarnet spottar och fräser. Femåringen har ätit en tiondel av sin pyttelilla portion och är JÄTTEMÄTT.

Bebisbarnet vill äta femåringens mat. Femåringen vill gärna ge sin mat till bebisbarnet och skuffar upprepade gånger i ”smyg” sin tallriken så nära att bebisbarnet ska få tag i den. Bebisbarnet får tag i gaffel och smäller den i tallriken så ketchup och kycklingsås landar i ansiktet. Gott tyckte han och blir jättearg då han inte får äta vidare.

Nu blev femåringen ännu mera jättemätt och bebisbarnet vägrar fortfarande allt annat än ketchup. Femåringen säger tack och försäkrar sig om att man ”väl nog får fredagsgodis om man äter man tills man är jättemätt”

Det var den maten. Själv har jag kokat cirka tolv maträtter idag och ätit noll. Frukost hann jag inte heller med för vi var sena till femåringens tandläkartid. Bredvid mig har jag en kaffe som jag ska försöka komma ihåg att dricka nu innan det fryser is på den. Om jag hinner. Innan nån bajsar eller är hungrig. Gissar att båda barnen börjar gnälla efter mat igen om tjugo minuter.