kärleken

Vad vi gjorde på vår första barnfria kväll?

I fredags packade vi bilen full. Verkligen bokstavligen. Kan inte förstå hur mycket saker man behöver ha med sig för en natt borta med två barn. Vi skulle nämligen ut på dejt, jag och min man, och lämna barnen hos mormor och morfar. Första kvällen på tumanhand sedan Max föddes. Fyra timmar med varandra utan barn. Då är det ju lika bra att slå på stort tänkte vi.

Vi har delat en dröm länge, jag och gubben. En lite märklig dröm. Vi har suttit i TV-soffan och dreglat när olika mästerkockar tillrett den ena maträtten efter den andra, och sagt, att någon gång ska vi också äta mat tillrett av en stjärnkock. Så, när jag såg att årets vinnare av Kockarnas kamp, Tareq Taylor, skulle tillreda en femrättersmiddag på Juthbacka i Nykarleby, var jag snabb att anmäla oss. Till en början tänkte jag hålla det hemligt, och överraska min man. Men det är nästa sak vi har gemenast, vi är sjukt dåliga på att kunna hålla något hemligt. Julklappar och födelsedagspresenter ges alltid i förväg. Och redan samma kväll jag hade anmält oss, berättade jag om mina planer.

I fredags var den stora kvällen här. Och jag måste säga att jag var väldigt förväntansfull. Främst över maten, haha. Och att för omväxlingsskull få äta maten varm. Men också att få sitta ner bredvid min man utan någon som klänger och hänger runt halsen eller i fötterna. Och middagen var fantastisk på alla sätt och vis. Maten var outstanding. Fyra av fem rätter var solklara tiopoängare. Så gott att jag var tvungen att ta paus mitt i ätandet, för att jag sörjde att min portion skulle ta slut. Så gott så mitt eget kockande aldrig kommer att smaka av någonting igen. Så gott så jag blev rädd att jag för alltid kommer att känna att ingen annan mat är värd att äta. Ribban höjdes verkligen till en nivå jag inte visste fanns. tareq taylor

Förutom maten i världsklass var Tareq Taylor en riktig trevlig prick, som verkligen charmade sina matgäster. Mellan varje rätt berättade han om råvaror och det italienska köket med en sådan inlevelse som endast en kock kan. Till maten erbjöds också ett vinpaket med handplockade viner av sommelier Glenn Sundstedt. Känns överflödigt att ens skriva att det blev kronan på verket. Sen toppades kvällen med trevliga bordsgrannar och allmänt skön stämning.

Hemma hos mormor och morfar hade allt gått hur bra som helst. Max hade varit nöjd och glad hela kvällen, och när vi kom tillbaka hade båda barnen somnat i morfars famn. Att vara iväg på tumanhand med maken var också det ganska odramatiskt. Jag var ovanligt lugn med att lämna barnen. Inga katastroftankar så långt ögat kunde nå. Bara roligt att få klä upp sig lite och vara ute bland (vuxet) folk. Skönt att få prata till punkt och njuta av en trevlig kväll tillsammans. Men nu får det nog gå någon månad igen till nästa dejt utan barn. Vi kan ju inte göra det till någon vana. Några stulna minuter vuxentid här och där i vardagen är minst lika romantiskt om ni frågar mig.