Okategoriserade

Två månader med Max

Tänk att det gått två månader nu sen den där novembernatten då vårt lilla mirakel föddes. Två månader sedan en perfekt förlossning resulterade i en perfekt son. Under dessa två månader har Max klarat av både den där ruskiga infektionen han fick, och en rejäl förkylning med hosta och snuva och rosslande luftvägar. Och han har inte bara klarat sig, han har växt sig stor och stark. Imorgon ska vi till rådgivningen på kontroll, men jag gissar att han väger en bra bit över sex kilo.

Nu är nog en så himla rolig tid, då man börjar se personlighetsdrag hos honom. Han är en så rolig typ. Ler man mot honom, ler och skrattar han tillbaka. Om man busar med honom eller sjunger en trudelutt kan han bränna av sådana leenden att man smälter direkt. Sin egen spegelbild ler han också stort mot.

Vi har lärt oss vad han vill när han gnäller (eller gallskriker) och får han bara som han vill, är han nöjd däremellan. Oftast vill han ha mat, uppmärksamhet eller närhet då han blir missnöjd. Han gillar inte att ligga ensam någonstans, men ligger man bredvid honom på golvet kan han ligga en bra stund och flaxa med ben och armar, jollra och försöka äta upp händerna. Händerna är hans senaste upptäckt. Kvällsskriket har försvunnit, bara vi har vett att gå och lägga honom och sova när han blir trött.

Vi har, peppar peppar, fått till något som lite kan liknas vid rutiner. Känns livsfarligt att skriva så, då går säkert allt åt skogen imorgon. Men nu de senaste veckorna så vaknar han mellan 8-9 på morgon, äter och hänger med i frukostbestyret en stund, sen somnar han ganska snabbt igen och sover mellan en halv timme och en timme. Under dagen sover han kanske 2-3 gånger till, varav en av gångerna lite längre, ca 2 timmar om det vill sig väl. Vid åtta-, niotiden på kvällen märks det tydligt när det är dags att gå och sova. Då är ingenting roligt mera, för nån av oss. Sen äter han ännu en sista gång, innan han somnar. Då sover han oftast ca 4-6 timmar i sträck, innan det är dags för mat och lite kortare sovsnuttar på morgonsidan. Sen är det bara att stiga upp och börja om från början, hehe.

Får vi bara fortsätta bygga på de här rutinerna nu, och Max får fortsätta utvecklas, växa och lära sig nya saker, så blir det nog riktigt bra det här. Jag som tycker de där första månaderna med en nyfödd är ganska jobbiga, känner att det vänder snart. En dag i taget bara så har vi snart läget under kontroll.

2 Comments

  • Hanna

    Oj stackars Max som även han drabbats av flunssa!! De små stackars liven! Även Leah fick det en gång till, exakt samma som du beskriver! Men tackolov är de båda kämpar som växer sig starkare, Leah vägde 6800g nu när vi kolla upp henne i söndags?!Hoppas vi får njuta av en frisk o bobbfri vårvinter istället! Liknande rutiner verkar de ha oxå våra kids, bara att vi e en timme senare?!

    • Linda

      Ja nu hoppas vi verkligen på att både vi och ni får hållas friska! Så jobbigt med flunsa för de små! Max var 6,4 kg då vi var till rådgivningen i veckan. Minsann raketfart på vikten! ?