Det absolut mest otroliga har hänt. Jag har inte ett endaste stickprojekt på gång. Alla fjolårets 17 tröjor blev klara, alla julklappar hann med i tomtesäcken, och nu finns ingenting kvar. Ingenting halvfärdigt. Ingenting påbörjat. Och det känns jättekonstigt. Jag som brukar påstå att man alltid ska ha tre projekt på gång. För det första, alltid ett par sockor, för de är så lätta att ta med sig i handväskan. För det andra, en TV-stickning. Något som är så enkelt så du kan sticka medan du tittar på TV. Och sist men inte minst behöver man alltid ha en avancerad stickning på gång. Något som man behöver titta ner på då man gör det, och som gör att man behöver tänka till lite, och utmana sig själv.

Det finns såklart massor jag vill göra, jag har långa listor med tröjor jag vill sticka, men än så länge har jag inte påbörjat stickåret 2018. Jag har inte ens hunnit titta mot stickorna. Och nu när bladet är helt tomt, vet jag knappt var jag ska börja. Följer jag min princip med tre pågående projekt borde jag ju få starta tre nya stickningar nu. Få se, få se vad det blir. Först och främst borde jag faktiskt sticka både en mössa, vantar och sockor till Max. Men ni vet ju hur det är med skomakarens barn, hehe.