Inlägget i samarbete med:

Stiftelsen Juthbacka, Österbottens hantverk rf/Hantverkets hus Loftet, Slöjdvetenskapen vid Åbo Akademi Vasa, Västerbottens länshemslöjdsförening i samverkan med Kulturösterbotten, Slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet och Korsholms vuxeninstitut

Jag får ofta frågor om vad som inspirerar mig. Egentligen vore det enklare att ställa frågan andra vägen, om det alls finns något som inte inspirerar mig. För min inspiration för det kreativa kommer i alla former. Jag har alltid älskat riktiga mönster. Mönster man klipper ur tidningar, stansar hål i, och sparar i en fysisk mapp. Och riktiga stickböcker och tidningar som man kan sitta och bläddra i, och planera projekt. Den nya formen av inspiration hittar man på nätet. Bloggar instagram och Pinterest levererar så mycket inspiration att man knappt kan ta in allt. Jag har sparat milslånga listor på allt jag vill tillverka, och märkt bilder i det oändliga. Någonstans där bland alla vackra saker och färdiga mönster väcks också en lust inom mig att skapa eget. Det där mönstret jag inte hittar, men vill sticka, finns inom mej om jag bara tar fram garn och stickor och börjar på.

Förutom allt material som är meningen att inspirera och locka till både garninköp och mönsterköp, finns en helt annan typ av inspirationskälla. Livet. Varje dag, saker man ser och situationer man upplever, inspirerar mig ofta till nya projekt. Och inte minst i möten med andra likasinnade. Få saker är så inspirerande som när ett gäng kända eller okända människor slår sig ner tillsammans och tar fram sina mönster och pågående projekt. Inom loppet av några timmar har man inte bara skapat nya människokontakter, man har fått se vad andra håller på med, kanske lära sig någon ny stickteknik, kanske se någon sticka hälen helt annorlunda än vad man själv gör, inspireras att våga sticka en tröja uppifrån och ner för att man sett någon annan göra det, eller hitta ett nytt favoritmönster att lägga till ”måste-sticka-listan”.

Senaste året har det blivit lite skralt med stickevents för min egen del, av naturliga orsaker. Med en liten bebis, i magen eller på utsidan, så tryter ofta orken att ta sig ur soffan, och man får vara glad åt de få minuter man ens hinner ta fram sin stickning. Men annars är stickcafén, kurskvällar och föreläsningar en stor favorit för mig. Just på grund av alla nya kontakter man knyter och inspirationen som flödar på ett sätt som ingen annanstans.

Om mindre än en vecka går Slöjdfestivalen till havs av stapeln. Wasaline lägger ut lördagen 27.1, och där vet jag att just denna typ av inspiration och gemenskap kommer att vara i fokus. Jag är rent av snudd på avundsjuk på dem som kommer att få sitta där i cafeterian mellan workshoparna, och inspireras av varandra och testa på att brodera. Även om broderi inte tillhör min favorit inom hantverk, så skulle jag hemskt gärna brodera en knapp. Blev helt förälskad då jag såg bilden här nedanför. Tänk att få sy i sådana knappar på en hemstickad kofta. Och just där ligger magin för mig. Att kunna förälska sig i något helt nytt och oväntat.

brodera_knapp

Än finns tid att anmäla sig till slöjdfestivalen. Imorgon är sista anmälningsdagen (anmäler gör ni här). Om ni ens lite funderat på det, så tycker jag ni ska slå till nu. Sammansättningen av workshops och föreläsningar är fantastisk, och jag lovar att det finns något som tilltalar alla. Jag skrev om workshoparna redan tidigare, ni kan läsa mera om dem här. Bland annat kan man få lära sig att tillverka silversmycken. Har ni aldrig testat det, kan jag varmt rekommendera. Väldigt roligt, och väldigt snygga smycken kan man göra. Med pärlor eller bara med silverlänkar. Finns bara en nackdel, man blir ganska snabbt helt hooked. Jag har hållit på med det i några år tidigare, och enda orsaken att jag till sist blev tvungen att lägga det på hyllan, var att man inte kan ha hur mycket smycken som helst, hehe. Och workshopen med sockstickning tilltalar mig lite extra. Tänk att efter alla dessa år, och alla dessa hundratals sockor, har jag aldrig stickat ett par från tån och upp. Och alltid stickar jag samma häl. Där finns minsann utrymme att lära sig något nytt för mig.

Sen måste jag också skriva några ord om SLÖJDSÖNDAGEN som äger rum i Vasa dagen efter kryssningen, söndagen 28.1. Slöjdsöndagen är en del av svenskarnas program på slöjdfestivalen. Och de som stigit på färjan i Vasa, kan också delta för en extra avgift. Detaljerna kan ni läsa om här. Skulle jag ha möjlighet skulle jag gärna delta också. Jag tror jag skulle välja workshopen ”virka och sticka till babyn”. Men det känns inte som om det skulle vara möjligt. Skulle jag ta med Max på det, skulle det mera bli ”mata och söva babyn” för hela slanten, hehe. En programpunkt på slöjdsöndagen är jag dock extra intresserad av. Föreläsningen, The Story of Laine Magazine kl 14:30-15:30 i Eksalen i Folkhälsanhuset Wasa.  Så här beskrivs föreläsningen:

Jonna Hietala and Sini Ellen are the co-founders of Laine, a Nordic knit & lifestyle magazine, which has found its way into the hearts of like-minded wool lovers all over the world. Together they are responsible for the aesthetics and photography of the print magazine, known for its strong visual storytelling. Now the duo tell their exceptional story – how it all came to life, how the path has been so far and what’s next. In English.

Föreläsningen är öppen för alla. Den kostar 10 €, betalas vid dörren. Anmäler sig gör man till mikaela.smedinga@juthbacka.fi

Story of laine