Från att ha tänkt att det mesta är lite hopplöst och omöjligt, känns det nu som att saker sakta men säkert lite börjar ta sig. Max har haft några kvällar utan hysteriskt skrik. Vilket har bidragit till att jag och hela familjen kunnat slappna av en aning. Jag har kunnat ta mera än en minut åt gången, och se framåt. Och, för första gången på flera veckor känns det som om vi faktiskt skulle få till lite julkänsla här hemma även i år. Idag tog vi rekordtidigt in granen. Och Molly har klätt den. Klättrat på stolar och pallar för att få julgranskulor runt hela granen. Minns ännu hur det var för något år sedan när det inte blev någon spridning alls på pyntet. Alla kulor och allt glitter på två av de nedersta kvistarna, hehe.

Julgranen brukar vi annars inte ta in förrän nån dag innan julafton. Men nu behöver man beta av de få måsten som finns, för att hinna med allt på de återstående sju dagarna innan julafton. Och julgranen är ett måste. Det flesta julklappar börjar också vara inslagna, och ett till måste kan bockas av. Sen ska några julklappar ännu färdigställas, och så har vi julmat att handla och tillreda. Sen, sen ska vi bara hoppas vi alla hålls friska. Molly har en rejäl förkylning, med hosta och snuva. Själv har jag lite ont i halsen. Och jag hoppas så innerligt att Molly snart är frisk och att resten av familjen skonas nu inför den stundande julhelgen. Speciellt lillprinsen förstås. Tycker han haft sin beskärda del på de få veckor han levt.

Hur har ni det ställt inför julen? Allt klart eller inte ens påbörjat? Eller kanske skiter ni i allt och drar iväg till en söderhavsö? Tell me! Så har jag något att läsa i natt då jag vakar de obligatoriska timmarna med bebbo.