Om att fylla 34

Jag brukar alltid skriva några rader på min födelsedag. För att dokumentera det liv jag lever, och hur jag tycker att livet känns. Att jag inte hann skriva några rader alls denna födelsedag säger väl kanske lika mycket. På dagen när jag fyllde åkte min man och dottern till stan för att handla presenter till mig. Snacka om att bli bortskämd. Hem kom de också med flera paket. Min man hade köpt ett superfint halsband från Efva Attling. Molly, hon visste själv vad hon ville köpa till sin tankspridda mor, och gav mig en telefonladdare till present, med motiveringen att jag alltid letar efter den, HAHA.

Livet som 34 år och nybliven tvåbarnsmor är intensivt. Jag är trött, sliten och lyckligare än någonsin. Jag trodde nog inte att jag skulle bli så här rik. Att jag skulle berikas med en så här stor familj och så här mycket kärlek. När jag fyllde 33 skrev jag att jag hade på känn att det skulle bli ett bra år. Om inte annat så blev det ett omtumlande år med många stora förändringar. Och inte minst så blev mitt 33:e år här på jorden, det år då jag största delen av året skulle få bära på den lillprins som fattades oss. Och nu är han här. Tänk. 34 år och tvåbarnsmor. Fyra barn i familjen. Den karamellen kan jag suga på hur länge som helst, även om jag vissa dagar är så trött så jag ser i kors.

Processed with VSCO with hb1 preset

Sen firade vi min födelsedag lördagen efter. Minnet av det kalaset svärtas lite ner av att vi sen efteråt blev tvungna att åka in till sjukhuset.  Men, vi hade trevligt. Jag fick fina presenter. Min mormor och min farmor var för första gången hit sen Max föddes. Max trivdes i olika famnar, Molly lekte och höll låda. Vi hade slitit fram en del julpynt och på kaffebordet fanns enligt tradition julstjärnor och pepparkakor. Ja eller, inte på bilden nedan, haha. Där är det ännu fattigt med bulla, men det dukades fram vartefter.
jul

Ska man säga något mera om att vara 34 år, så kan jag väl säga att det känns som en bra ålder. Lagom långt från 40 för att inte riktigt behöva krisa än. Men också lagom vuxen för att ha en del livserfarenhet att luta sig tillbaka på i knepiga situationer. Jag hoppas på att allt skulle få vara lugnt och vanligt och vardagligt en lång tid framöver. Som en klok människa sa till mig, ”det är nu det är dags att skörda frukten av allt jobb man lagt ner”. Så det hoppas jag på nu. Skördefest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *