En annorlunda jul

Tvekar lite när jag skriver rubriken. Men annorlunda betyder ju inte på något sätt dålig. Så jag låter rubriken stå.
julgran

julen_2

Julen blev, liksom allt annat på sistone, annorlunda i år. Dels visste jag att jag skulle få sänka kraven med en bebis i huset. Men sen drabbades vi också av en dunderförkylning lagom till julafton, och dagen innan julafton visste vi ju inte ens om vi skulle lyckas få fira julafton hemma och alla tillsammans, eller om vi skulle bli inlagda på sjukhus. Men vi fick var hemma, och vi fick vara tillsammans. Och jag är så tacksam.

julen_2017

Julkänslan däremot, infann sig först på själva julafton i år. När alla familjemedlemmar var på plats. Stora flickorna, mamma och pappa, min bror och hans fru och så vi. Mamma och jag började yra på i köket med jullunchen, som vanligt. Jag och maken hade några julklappar som inte var paketerade ännu en timme innan jultomten skulle komma, som vanligt. Vi var många runt matbordet, även om vi i år var färre personer än någonsin tidigare. Och när det väl var dags att börja äta, så tyckte också Max att han ville ha sin jullunch. Han kan inte riktigt vänta på maten. Då han vaknar ska det vara servering direkt, annars tjuter han högre än brandvarnaren, så man ska förstå att han menar allvar. Så, för ovanlighetens skull fick jag äta min julmat kall i år, då alla andra redan var klara. Men det gjorde inte mig så mycket. Maten smakade tyvärr ingenting, jag var så förkyld. I ärlighetens namn vet jag inte när jag skulle ha varit så förkyld sist. Tänk att pricka in århundradets förkylning till julafton. Max var även han fortfarande riktigt rosslig, och jag kände hur man gick på någon form av extrabatterier hela dagen.

Men julafton blev det. En annorlunda med en bra sådan. Och alla de där ingredienserna jag alltid tjatar om att gör julaftonen så magisk, fanns där även i år. Gemenskapen, kärleken och familjen. Och jultomten förstås. Resten kan kvitta. En liten flicka i sin röda paljettklänning som tindrade med ögonen då jultomten kom. Nervositeten som släppte för henne och hur hon vågade prata och fundera med jultomten. En liten sjuveckors kille som firade sin allra första jul och fick sina allra första julklappar. Och alla vi andra förstås, vi tindrade nog också ikapp med stjärnorna. Man kan inte så mycket annat, när julens magi slår till.

jultomten

max_första_jul (kopia)

Sen kommer alltid eftermiddagen, och även om man vet att flera av oss åker vidare för att fortsätta julfirandet på annat håll, så har vi lite svårt att skiljas åt. Man vill inte riktigt släppa taget. Som tur var stannade min mamma och pappa här över natten, och lekarna fortsatte mot midnatt. Alla spel skulle testas och alla leksaker plockas upp. Molly åkte runt med sin nya sparkcykel i hela huset och kryssade mellan alla julklappar hon hade utspridda över golvet.

Igår vaknade vi upp och lekarna fortsatte. Vi åt rester av julmaten, stressen var obefintlig, både jag och Max var redan i bättre skick, och Molly byggde lego med sin pappa i timmar på köksbordet. En juldag precis som den ska vara. Idag har vi fortsatt i samma anda, och jag som inte riktigt hann landa före julafton tänkte ta igen allt missat mys nu. Pyjamasdagar och glögg resten av året tänkte jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *