Att komma hem

Igår fick vi komma hem från BB. OK-stämpel i pannan på både son och mor. Lite mera osäkert om jag skulle klara av att bli utskriven, då jag mist 1400 ml blod under förlossningen, och haft några svajiga dagar.

Men vi kom oss iväg, och hem till byn, där storasyster och mormor och morfar väntade. Att komma hem, till sitt eget kära hem och familj, med en alldeles färsk liten typ måste vara det bästa som finns. Sist minns jag att jag kände jag mig rädd och osäker utan klockan att plinga på efter sköterskor. Nu kändes det bara så rätt och perfekt. Molly var så klart helt överlycklig då vi kom, och visste inte hur hon skulle visa sin kärlek och saknad. På nån sekund hade hon gett bort en hel hög mjukisdjur till sin nya lillebror.

Sen fick vi bara njuta av varandra. Och även om jag erkänner att det är lite kaotiskt med en nyföding som hänger fast i bröstet och en fyraåring som suktar efter uppmärksamhet i kombination med de enstaka timmar man själv sovit senaste dygnen, så finns det inget som slår myset i soffan igår kväll. Myset med de båda barn jag och min man tillsammans satt till denna jord. Svårt att inte bli sentimental och gråtmild. Ni vet, alla de där överväldigande känslorna av lycka och tacksamhet och rädsla i ett enda virrvarr.

Sen följde en natt med mera att önska, om vi säger så. Inte en rutin så långt ögat kan nå. Inte en blund i ögat för modern. Lillebror har verkligen dygnet helt upp och ner. Nätterna är vakentid. Men. Nu kan det nästan bara bli bättre. På sömnfronten alltså. Livet blir inte bättre än så här.

4 comments

  1. Det är såå mycket känslor med en helt ny familjemedlem och det får det också vara ❤️ Ett nytt liv att älska, kan det bli större än så!

    Önskar er allt gott och lite fler sömntimmar! Kram

  2. Läser och blir tårögd, jag minns så väl tillbaka i tiden med mina egna. Stort Grattis ännu en gång med tillskottet. Kram och njut fast ögonen går i kors…det går över ❤💙💐

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *