Svammel.

Måndag och inte en endaste vettig tanke. Svamlade just ihop ett milslångt inlägg om vår gravidbubbla och julförberedelser och andra galenskaper. Sen orkade jag inte själv ens läsa vad jag skrivit, för det var så tråååkiiigt. Så nu sitter jag här med fingrarna på tangenterna och är helt tom i huvudet. Den här graviditeten gör mig galen på så många sätt, men främst för att jag liksom tappat bort den där roliga delen av mig själv. Den där delen som gillar att skriva, möblera om, måla, sticka, springa, fotografera. Uää vilken trött tråkmåns jag blivit.

Ser att det här inte verkar bli så hemskt mycket bättre än det förra inlägget jag skrev, HAHA, så vi får fokusera på något annat.

Helgen. Vi har en sådan superhelg bakom oss. På lördagen hann vi med så mycket roligt. Vi blev bjudna på mat hos mina föräldrar. Jag gick på en gravidmassage på Cosmetique Salon i Jakobstad och det var något av det skönaste jag varit med om de senaste åtta månaderna. Ni ska få höra mera om det riktigt snart. På kvällen gick vi på fest. En av mina finaste vänners man fyllde 30 år. Min vän hade ställt till med överraskningsfest för sin make, och det blev verkligen en lyckad tillställning med god mat och fint sällskap.

Söndagen vaknade jag med en sådan baksmälla som endast en helnykter och höggravid kvinna kan ha, efter en riktig heldag på språng. Kroppen kändes tung som bly, och jag var säker på att den skulle sjunka genom soffan jag låg på halva dagen. Sen fick jag dock så lov att skrapa ihop mig själv. Jag hade lovat Molly att vi skull gå på ”Musmammans höstdag”, en barnfest som ordnades på en av skolorna i kommunen. Jag och maken tog stöd av varandra och vi kom oss iväg hela familjen. Där ordnades tipspromenad, ponnyridning och Pippiteater i det strålande vackra höstvädret. Och det blev också en riktigt lyckad eftermiddag med många bekanta, glada barn och glada miner. Sen stupade vi i säng ganska tidigt den kvällen, och vaknade till denna måndag, då sviterna av vår roliga helg tydligen fortfarande gör sig påminda. Men, det kommer ju nya dagar, då man kan göra nya försök att vakna pigg och utvilad. Eller pigg och utvilad är väl ändå något överskattat, lika bra att vänja sig vid motsatsen.

One comment

  1. Hej! Har läst din blogg ett tag men inte kommit mig för att kommentera. Går i väntans tider jag med, inom några veckor borde vi bli en till i familjen. Så jag läser gärna om dina tankar kring den här sista tiden av graviditeten eller inför babyvardagen, förlossningen eller vad du nu känner för att skriva om. Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *