En annorlunda marknad 

I flera år har jag avgett rapporter från Juthbacka marknaden, så jag kan ju inte vara sämre i år. Varje år ordnas det en kulturvecka i Nykarleby, staden där jag växte upp. Kulturveckan når enligt mig sin höjdpunkt på fredag och lördag, när den stora utomhusloppmarknaden, Juthbacka marknad, ordnas. Från barnsben har jag gått på den marknaden. Och njutit av att vår lilla småstaden lever upp och fylls av folk.

Nu i vuxen ålder betyder marknaden att vi så tidigt som möjligt på fredag beger oss till Nykarleby för att spendera hela helgen där. Ofta har vi sovit där hela familjen, hos min mamma och pappa. Jag och Kalle och alla barnen, utspridda i barndomshemmet i sängar, på soffor och madrasser. Alltid med en liten grillkväll efter en fredag strosandes på marknaden. För att sen bege oss ut i vimlet igen, för att mingla, drick något gott och kanske ta en svängom på dansgolvet. På lördagen brukar man vakna lite trött i ögat efter alldeles för få sömntimmar, men tappert bege sig ut till marknadsområdet igen. Allt för att inte missa något potentiellt fynd. Och fynden ja, de brukar vara hur många som helst. Och helgen en av sommarens höjdpunkter.

Det började likadant i år. När jag rullade in med bilen i Nykarleby höll staden redan på att fyllas av folk och jag längtade till folkmyllret och alla fynd jag skulle göra. Och visst gick vi på marknaden, flera timmar. Visst gjorde vi fynd och träffade människor. Jag njöt av att se Molly leta bland försäljningsstånden efter något att köpa. Hur hon räknade sina pengar och dividerade och funderade innan hon slog till. Jag och mamma konstaterade att det var första året som hon aktivt deltog i att leta fynd och köpa saker. Tidigare har hon bara suttit i vagnen. Trots att jag kände mig pigg i kroppen gjorde sig mina trettio graviditetsveckor påminda, och innan vi var hemma igen var jag riktigt trött.

Sen vällde nära och kära in hos min mamma och pappa. Mirjam, som också skulle sova där, kom dit. Maken anlände efter sin arbetsdag. Min mormor och hennes Ingmar kom, min moster med mina två kusiner kom, och en av mina småkusiner kom förbi. Vi grillade korv och hade trevligt. Men istället för att ladda för en fortsatt rolig kväll, var jag mest laddad för att ligga i soffan. Och så blev det också. Vi tog det lugnt resten av kvällen, och när vi annars brukar ge oss iväg på våra kvällsäventyr gick vi istället och sova. Då hade vi också mötts av nyheterna om det fruktansvärda misstänkta terrordådet som skett i Åbo, och jag hade en olustig känsla i hela kroppen och hade helst låst in alla nära och kära hemma för resten av livet. Tyvärr kunde jag inte motivera tonåringarna till en hemmakväll bara för att jag själv var paranoid, så de for bekymmersfritt iväg på sina upptåg. Och bra gick ju det också.

På lördag vaknade jag med samma matthet och olustiga känsla inombords, och hade ingen lust att ge mig ut i folkvimlet igen. Fruktansvärt när det där folkvimlet jag i vanliga fall älskar, plötsligt kändes som en folkmassa man borde undvika. Så efter en sen frukost och några timmars slappande packade vi bilen och körde hem igen, mot vårt eget lilla hörn i världen. Kvällen förgylldes av gäster, och trots att helgen inte blev lika intensiv som den brukar vara, kunde jag igen somna med ett leende på läpparna.

Bild från en fotografering med Bildbolaget i torsdags.