Skillnaden på, att vänta barn ett och barn två.

Idag visar min gravid-app att det återstår 100 dagar av min graviditet. En bra dag att reflektera lite.

När jag blev gravid

Vid första graviditeten var jag 29 år och kände mig relativt ung. Nu: 33 och känner mig verkligen lastgammal. Känns som om denna sista unge kommer att få gamla föräldrar.

Vid första graviditeten tyckte jag det var nästan pinsamt att berätta att jag var gravid. Nu: Vi berättade åt de flesta nära och kära långt före första ultraljudet.

Vid första graviditeten handlade jag massor av mammakläder, det var sååå spännande. Nu: Jag försöker främst hitta kläder jag kan använda även efter graviditeten. Enda jag känner att har varit riktigt nödvändigt att investera pengar i är ordentliga underkläder som passar och ger stöd.

Vid första graviditeten funderade jag mycket på vad folk skulle säga om att vi väntade ett gemensamt barn. (Vi hade ju bara varit gifta i fem år, eeh.) Nu: Jag skulle inte kunna bry mig mindre om vad folk funderar.

Familj och relationer

Vid första graviditeten hade vi två barn i familjen som skulle få ett småsyskon, och vi kämpade så vi tänkte bli gråhåriga för att försöka förbereda alla så bra som möjligt.  Nu: Vi vet av erfarenhet att allt går hur bra som helst. När familjen utökas med flera barn behöver inte kärleken delas på flera. Kärleken växer. Familjebanden blir starkare.

Vid första graviditeten var jag orolig över hur parförhållandet skulle påverkas av en baby. Nu: Jag vet att det är tuffa tider, men det är också en tid som stärkt oss. Hundra gånger av hundra, har jag varit säker på att jag valde rätt pappa till mina barn. Hundra gånger av hundra, skulle jag välja samma man igen. Även om vi inte haft mycket VI-tid de senaste åren, har vi alltid tid för varandra i vardagen. Där kan inga barn eller småbarnsår sätta käppar i hjulen.

Kroppen

Vid första graviditeten hade jag sjuk rygg från tidiga veckor och blev sjukskriven i vecka 19 tror jag. Gick med ett ”stödbälte” konstant. Nu: Jag har inte ännu känt av ryggont. Däremot krånglar magen, men det gjorde den ju redan innan graviditeten.

Vid första graviditeten tänkte jag inte ens tanken på att röra på mig. Nu: Jag saknar mina löprundor så det gör ont, och promenerar så ofta jag hinner.

Vid första graviditeten hade jag inga sammandragningar förrän efter vecka 37 kanske, när hela magen blev stenskarp. Nu: Jag har haft sammandragningar länge redan. I början kändes det bara som en stenskarp banan längst nere i magen, då livmodern var mindre. Nu blir största delen av magen skarp flera gånger om dagen.

Vid första graviditeten trodde jag att jag skulle gå upp minst 30 kg för att jag har så lätt att lägga på vikt. Och kände mig ganske okej med det. Sen gick jag upp ganska exakt 20 och gick ner allt när jag ammade sen.  Nu: Jag har haft lite svårare då vikten ökat. Även om jag i denna vecka vid första graviditeten ökat nästan fem kilo mera än nu. Sen hoppas jag det försvinner lika enkelt även denna gång. Men skulle inte bli förvånad om jag får kämpa för att bli kvitt graviditetskilona.

Första graviditeten fick jag inte en enda bristning.  Nu: Jag fick en hudfärgad liten strimma redan i vecka 15 och tänkte börja gråta. Haha. Men hittills har det lämnat vid den där ena stackars bristningen.

Första graviditeten minns jag som en enda lång sömnlös bedrövelse. Nu: Jag sover som en stock varje natt. Tack och lov.

Babyn och förberedelser

Vid förstagraviditeten visste vi inget kön på babyn. Nu: Vi vet.

Vid första graviditeten hade vi namnen på babyn klara från första sekund, Agnes eller Melker. Sen döptes ju dottern som bekant till Molly. Nu: Namnfrågan är ännu öppen.

Vid första graviditeten köpte jag massor av babyprylar jag trodde man behövde. Nu: Vi vet att det sist och slutligen behövs inte så mycket. Men en barnvag och ett babyskydd kunde vi ju överväga, hehe.

Vid första graviditeten bäddade jag spjälsäng och en gammal barnvagn för att ha en sovplats även på nedre våningen. Och fixade skötbord på både övervåningen och nere. Nu: Eftersom att Molly sov i ett stadigt babyneste mellan oss i flera månader och spjälsängen dammade igen, så den tar vi inte ens fram den första tiden. Vi kör samma koncept som sist. Och istället för två skötbord har vi köpt en skötbädd på loppis.

Rädslor

Vid första graviditeten förnekade jag att jag skulle genomgå en förlossning. ”Hur svårt kan det vara.” Tänkte jag lite stöddigt för att förneka min rädsla. Nu: Jag gör allt för att vara så redo som möjligt.

Vid första graviditeten googlade jag ALLT. Allt från vad man inte får äta till toxoplasma till sovställningar till.. ALLT. Nu: Jag gör det fortfarande, men försöker lägga band på mig själv när det riktigt skenar iväg. Och försöker välja mina källor på internet, och inte läsa texter i diskussionsforum.

Vid första graviditeten kände jag mig överlag väldigt osäker. Graviditeten kändes som en halv livstid. Nu: Överlag går det bra. Det känns som om veckorna rullar på i bra fart, och jag ser framemot att ha en liten baby i huset igen.