Ett ultraljud senare.

Med många fjärilar och en bebis i magen, åkte vi idag iväg mot Vasa och ett andra ultraljud. 

Vi har cirka trettio minuters bilfärd till Vasa Centralsjukhus. Där ska jag föda, och där görs de båda ultraljuden. När man sitter i bilen i trettio minuter hinner man tänka massor. Spänd förväntan, hopp om att allt ska vara bra men samtidigt förbereder man sig för att det kanske inte är det. Jag påpekade åt Kalle att vi var på väg för att titta på vårt fjärde barn, ifall han skulle ha missat det. Ett fjärde barn, så ofattbart att vi båda började skratta. Vem skulle ha kunnat tro det. Som tur har jag inte behövt föda dem alla.

Vi hann just och just i tid, och jag fick slänga fram magen nästan direkt. Och där lurade då vår lilla filur. Med alla höftben, händer, magsäck och hjärtkamrar på rätt plats. 300 gram tung. Alla mått var normala. Allt såg bra ut. Och jag fascineras lika mycket den här gången som förra, åt att man kan se allt redan. Att allt finns där. Att det är en komplett människa där inne. Att den ens är möjligt. Jag är så tacksam åt att jag får vara med om allt detta igen.

Efter ultraljudet firade vi med sen lunch på stan. Och när vi kom hem igen möttes vi av en lite fundersam Molly. Hon hade längtat efter oss, och var väldigt fundersam över sjukhuset och babyn och hur det ska bli när babyn ska komma ut och hon inte får vara med mig på sjukhuset. Många tankar i en liten tjej, och vi påmindes om hur viktigt det är att också ta hennes känslor i det hela på allvar. Så klart. Fast hon längtar så mycket efter sitt lillasyskon, så är det med en viss osäkerhet och ett visst darr på rösten. Älskade lilla storasyster. Vilken tur att vi får vara hemma och tillsammans hela året.

One comment

  1. ”Snart har vi en baby” boken har varit super för våra barn! :) fina bilder och förklarar kort och bra om hur babyn har de i magen, bb tiden och då babyn kommer hem o blir lite större. Här tycker barnen att babyn skulle komma ut NU, men liiite får de nog vänta ännu :)

Comments are closed.