Mamma, får jag väcka pappa?

En helg utöver det vanliga har gått förbi. Nu är jag så trött så jag nästan sitter och sover, men känner att jag vill skriva några rader.

Lördagen var en helfestlig, fullspäckad  dag som jag ska återkomma till när jag samlat mina tankar och piggnat till. Hur som haver. Innan Molly gick och sova på kvällen påminde jag henne om att det är morsdag imorgon. Och att hon skulle väcka pappa när hon vaknar, så de fick fixa frukost till mig. Hon sken upp i ögonen och började direkt planera morgonen med paketinslagning och frukost på säng. Och jag fantiserade om att få sova någon extra minut.

I morse vaknade jag klockan sju av ett en liten guldlock sitter vid min sida, drar mig i armen och viskar tyst i mitt öra ”Mamma, mamma, får jag väcka pappa nu?” Haha. Så gick det med den sovmorgonen. Men efter att hon fått lov att väcka sin snarkande far, smög de ner för trapporna och satte sina planer i verket.

Efter en stund kom de upp för trapporna igen och klämde båda i från tårna med ”ja må hon leva..”. Och jag fick torka en liten tår ur ögonvrån. Ibland kan jag ännu ha svårt att förstå, att jag är mamma. Att jag lever ett liv med man och barn. Ett liv jag alltid drömt om. Och att det livet överträffar alla mina drömmar. Det är egentligen så stort så man inte kan greppa det.

Sen följde en lugn förmiddag. Vi hade ”fredagsmys” i soffan och tittade på ESC som vi inte orkade titta på kvällen innan. Efteråt åkte vi iväg för att fira min fina mamma, världens bästa i mina ögon. Hon bjöd på morsdagslunch, kaffe, tårta, kärlek och varma kramar. Vi var alla samlade och skratten klingade.

DSC_6813 DSC_6855

Nu känns det som hög tid att krypa till sängs om jag alls ska orka stå på benen imorgonbitti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *