Ett fadderbarn så kärt. 

I lördags hade vi den stora äran att bli faddrar till våra goda vännernas yngsta dotter. Ett uppdrag som betyder väldigt mycket för oss.

Det otroliga är att dessa vänner kände vi inte ens innan maj 2012. Jag och Titti träffades faktiskt första gången på en bloggträff. Sen visade det sig att hon växt upp i princip granne med det hus jag flyttat till några år tidigare. Där vi bor idag alltså. Och för att göra historien kort har Titti flyttat tillbaka till sina rötter, med sin egen familj, och nu bor vi grannar. Grannar här på landet, är ju inte som grannar i tätbygden, hus vid hus. Men vi bor på promenadavstånd och i samma by, hehe. Och jag måste säga, att det har berikat våra liv något oerhört, och gett mervärde till den plats vi bor på, att ha nära vänner så nära intill. Tänk att man kan få vänner för livet, så sent i livet. Och i helgen hade vi alltså den stora äran att bli faddrar till minstingen.

Det blev en fin fest, som vi alltid ska minnas. Jag läste en dikt och blev alldeles tagen av livets storhet, och att denna mamma och pappa nu har två små töser att älska. Och vi, jag och min familj, får vara en del av allt detta, på nära håll.

 

ETT GUDBARN 

Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn

är en gåva och en ära

– att man är så betrodd

att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra

med ett gudomligt band.

Så själsligt är man nära

fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer

av omtänksamma skäl.

För man har fått till uppgift

att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar

– att man känner något särskilt

för det gudbarn som man har.ny_DSC_6635

3 comments

  1. Åj har dem fått en tös till? Jag å Titti har jobbat med babysim tillsamman för många år sen. Hälsa henne från mig. Och all lycka till hela familjen!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *