Ett skidlopp och ett sportlov.

Sportlovet lider mot sitt slut, och dagarna har mer eller mindre rusat iväg. Torsdagen spenderade vi i Nykarleby, och Molly deltog i Onnisrundan, ett skidlopp för barn. Som vanligt hade skidloppet samlat en hel del familjer, och jag skymtade många bekanta i vimlet. Ifjol skrev jag att onnisrundan skidades för 41:a gången, vilket borde betyda att det blev den 42:a gången i år.

En rolig tillställning. Vi hade samlat ihop en hel hejarklack av nära och kära som var och hejade på. Molly tog sig runt den cirka 300 meter långa banan mest med armkraft. Den envisa ungen hade kommit fram till att hon inte skulle röra på benen så värst mycket, utan mest staka på med armarna. Så det blev en hel del jobb. Men vackert så, hon kom sig i mål, och ingen kunde vara stoltare över sin medalj.

onnisrunda_2onnisrundaonnisrunda_3 onnisrunda_4 onnisrunda_5 onnisrunda_6 onnisrunda_7

Sen lämnade Molly hos min mamma och pappa över natten. Och på fredag när maken åkt på jobb fick jag en hel dag för mig själv. Jag som annars helst lever i symbios med resten av familjen, känner mig alltid lite borttappad när jag lämnar helt ensam. Jag kom mig inte ens för att sticka på hela dagen, haha. Men jag kom mig ut på en promenad i det vackra vintervädret, och satt två timmar i soffan framför brasa med en tidning. Vet inte när jag skulle läst en tidning från pärm till pärm senast. Men, lugnet varade inte länge. Femtiden kom maken och två av barnen hem, och resten av helgen har det varit fullt program. Så som sig bör. Igår var vi på ett 50-års kalas som var så lyckat så man ler än idag. Idag har jag försökt sammanställa lite kursmaterial inför en sticka-sockor-kurs jag ska dra imorgon och tisdagens stickcafé. Nu är det slut på den här ledigheten, med buller och brak, och vi rullar vidare mot våren. Tänk det.