Okategoriserade

Festligt värre.

Jag vet inte ens hur man ska börja, för att beskriva de senaste dagarna. När jag vaknade i morse kändes det som om jag blivit överkörd av ett tåg. Men på ett bra sätt.

Jag själv har sagt hejdå till det som varit min arbetsplats, och till de fina kollegorna som varit mina vänner sedan 2008. Jag har sagt hejdå till den barngrupp som nu gått ut förskolan, och som jag följt några år på vägen. På hemmaplan har vi ställt till med studentkalas. Vår äldsta dotter blev student på lördag, och mellandottern gick ut grundskolan på samma dag.

De senaste dagarna har jag varit så stressad så tårarna bränt bakom ögonlocken. Jag har varit så stolt så tårarna trillat ner för kinderna. Och haft så roligt så tårarna sprutat av skratt. Alla känslor på en och samma gång.

Nu har jag många bilder att gå genom från helgen som vari, men måste ju bjuda på en lite titt.

Dagen innan stundentfesten var vi och ställde till. Vi har ordnat flera fester nu, i samma lokal, med samma människor. Jag och Kalle tillsammans med flickornas mamma Hanna och hennes man. Och vi börjar ha vanan inne. Hanna fixar blommor och vaser, jag ljusstakar och ljus. Hanna bordsdukar och jag löpare och pompoms. Hanna det ena, och jag de andra… I all evighet, tills listan är klar. And we made it, igen en gång.

DSC_0701DSC_0745

Dimissionsdagen var en stor dag. Faktiskt. Väldigt mäktigt och väldigt vemodigt. Tårarna rann längs kinderna, och när jag såg att min man satt och grät som ett litet barn när hans förstfödde fick sitt studentbetyg, så fanns ingen hejd på tårarna för mig heller.

DSC_0749DSC_0868DSC_0824 DSC_0892 DSC_0898

Sen följde ett minutiöst schema hela dagen lång. Mellandotterns dimission näst på tur. Och vi snackar lika stora känslor igen. Tårar och spänning. Innanför, utanpå och överallt. En avslutning på högstadiet. Att sörja slutet och glädjas över att ha klarat av det.

DSC_0980

Klocka tre var Mirjams avslutning klar. Klockan tre började Ida-Linns studentfest. Ida-Linn och hennes äktaföräldrar hade redan åkt iväg till studentfesten. Mirjam och hennes extraföräldrar följde efter så snabbt vi hann.

Där väntade några glädjefyllda timmar. Gäster, goda tårtor och klingande skratt. Allt man kan önska sig. Dessutom fina presenter och blommor till studenten.

DSC_1026DSC_1015  DSC_1052DSC_1065 DSC_1068DSC_1097 DSC_1170

Efter att vi skålat och festat och ätit tårtor i tre timmar var det bara att snabbt bege sig till Juthbacka, där studenterna med föräldrar skulle äta middag. En tradition som nog hängt med länge i Nykarleby, för jag minns att även vi, när jag blev student, åt middag med våra föräldrar på studentkvällen.

Och jag må säga, att det var en märklig känsla att sitta där. Med en ”extradotter” som blivit student. I mitt huvud spelades en tillbakablick upp, från alla år vi haft tillsammans. Och runt bordet satt vi alla Ida-Linns föräldrar, äkta och extra, och hade så rolig. Vi sa fler gånger, hur skönt det är att vi alla kan komma överens, och kan sitta här tillsammans en dag som denna.

Innan det blev godnatt hade jag också glädjen att hinna slänga några ord med en av mina gamla lärare, som nu Ida-Linn också haft. Och vi konstaterade att åren går ganska snabbt förbi. För vi kunde båda minnas exakt denna kväll för 14 år sedan, då jag själv blev student.

Men just den här kvällen var inte min. Den var Ida-Linns och den var Mirjams. Två starka unga kvinnor som redan nu nått långt i livet. Två unga kvinnor jag beundra och är stolt övar. Må framtiden bli den allra bästa för er!DSC_1109

4 Comments