Ursäkta röran!

Nu hoppas jag att ni sitter ner, om inte så kan jag vänligen rekommendera det. Annars finns väl en risk att ni svimmar när ni ser det jag tänker visa. Jag ska visa varför jag sliter mitt hår och gråter mig till sömns. Nå nä, kanske inte riktigt gråter, men något lugn och ro kan jag för tillfället inte få i vårt sovrum. Inget feng shui så långt ögat kan nå.

De senaste åren har jag många gånger konstaterat att kraven på hemmet ändrar för jämnan. Först skulle vi göra rum för en bebis. Jag målade, bäddade och boade. Jag hade väl kanske en lite väl romantisk syn på spädbarnsåldern. Inte så väldigt verklighetsförankrat och absolut inte praktiskt. Och när Molly bara var några månader fick vi redan börja tänka om och förändra hemmet. Hon var snabb att sätta sig upp i den lilla, fina, antika barnvagnen. Snabb att krypa runt och slicka på alla äckliga gamla möbler, och snabb att börja ta sig upp i trappan.

De senaste två åren har verkligen gått i racerfart. Nu har vi ingen liten bebis hemma mera. Senast igår tänkte jag att vi snart får slänga bort alla nappflaskor. Och på samma gång som hon växer kommer nya behov. Ny säng, andra typer av leksaker, och framför allt tar hennes lekar mera rum. Men något eget rum har hon inte. Utan hon får ta ett hörn av vårt sovrum. Och det var väl där någonstans det gick snett. Vi kom bara halvvägs, sen slutade vi tänka.

Förutom en fungerande plats i hemmet för Mollys alla kläder och saker, skulle vi verkligen behöva en arbetshörna/datahörna. Nu ligger alla datorer i en hög på en byrå. Jättefint, verkligen. Och speciellt blir man riktigt sugen på att slå sig ner och jobba. Kreativiteten flödar. Inte.

Och som tredje grej då, så har tonårsflickorna fixat om i sina rum. Rensat bort en massa barnsligheter och möblerat om. Men även där tog orken slut någonstans mitt i. Deras rum blev jättefina. Men allrummet utanför deras rum blev en förvaringsplats. Urk. Får nervösa utslag varje gång jag kommer upp på övervåningen.

DSC_0683 DSC_0688 DSC_0690 DSC_0692 DSC_0698

Svimmade ni? Eller skrattade ni ihjäl er? Det enda positiva med dessa bilder är att det bara kan bli bättre nu. Och jag har mina planer, as always.

DSC_0704

Jag tänker:

  • Vettig förvaring
  • En vettig ”lekhörna” åt Molly
  • Arbetsplats/Databord
  • Minimalistiskt. Rensa i röran. Sälja och slänga allt vi inte behöver.

Vad tror ni? Finns det något hopp för vår övervåning eller ska vi börja bo här nere?

7 comments

  1. Nämen~detdär är ju helt normalt juh ;D med 2 småbarn så kan jag nog medge att vår vardag ofta ser ut sådar.. Tyvärr.. Ibland känns det att jag inte gör nåt annat än plockar o städar efter mina flickor.. O dom leker ju helst i vardagsrummet/köket (där vi är) än i sitt rum :)

  2. Ja, jag börjar nog bli tveksam om det finns något hopp för dessa övrevåningar 😉 Men blir spännande att se hur du löser det :) Här har jag rensat, sålt bort, slängt… många gånger… men nå mindre blir det inte… ej heller nån bättre ordning på det som är kvar. Gång på gång röjer jag upp där, och nån dag senare är det samma röra igen. Skönt i alla fall att vi flyttat ner vårt sovrum tillbaka, så behöver jag int gå dit varje dag 😉

  3. Har du något bra tips på hur man ska tänka…? Vi renoverar vinden för sovrum och bebis på väg… Du skrev precis om det som mina tankar kretsar kring nu, vad är viktigt i sovrummet med en liten…

  4. Finns nog hopp,vi har ett rum i källarvåningenär (kallt ,som är helt kaotiskt,dit för vi allt obehövligt,borde få det röjt,för att ha som sommarum,började ifjol,men sedan dess har det samlats en hel del allt möjligt och omöjligt där,vet känslan.

Comments are closed.