I somras gjorde jag det första gången, och idag har jag gjort det igen, fast i dubbel dos jämfört med första gången. Jag har opererat bort TVÅ visdomständer. Hela ingreppet har varit sammankopplat med ångest för mig, lika som förra gången. Dels hatar jag att få den otäcka bedövningen, och dels hatar jag att ha någon som drar och sliter i min mun.

Förra gången tyckte jag ändå att det gick ganska bra, jag var mest nervös innan. Nu denna gång gick det inte alls så värst bra. Den ena av visdomständerna ville inte komma ut, utan de fick borra, bända och dra. Och min stackars käke fick utstå en hel del. Men, jag överlevde även denna gång, och är glad som tusan att alla mina fyra visdomständer är borta nu. Och som tandsköterskan sa efteråt så är det ju en himla tur att de inte växer upp igen, hehe. Nu har jag det där ur världen. Klappat och klart.

Nu har jag bara smärtan kvar att kämpa med. Känns som om jag blivit överkörd. Jag hetsäter smärtstillande men har likväl en stark, ihållande huvudvärk och lite feber. Men, nu kan det väl bara bli bättre. Som det andra smarta min tandsköterska sa idag, ”det som inte dödar, stärker”. Och det är ju sant. På tal om tandsköterskan så måste jag också säga att det är ett väldigt duktigt och trevligt gäng som jobbar där på munpolikliniken på Vasa Centralsjukhus. Tummen upp till er som tagit så bra hand om mig två gånger.

20141118-180247-64967964.jpg

Som tur är gjorde jag redan igår ett tidsinställt blogginlägg till imorgon. Jag anade att jag skulle bli lite seg av dagens behandling. Men kika in imorgon igen, då presenteras en riktigt rolig utlottning!