The story – Lindas Lantliga

Bloggen Lindas Lantliga såg dagens ljus 10 maj 2010. Då läste jag egentligen inga andra bloggar alls, och kunde väl inte ens tänka tanken att någon skulle vilja läsa min. Förutom mamma då kanske. Tanken med bloggen var främst att dokumentera. Sen har jag alltid gillat att både skriva och fotografera. I gymnasiet drömde jag faktiskt om att bli journalist.

Tittar man tillbaka på mina tidiga inlägg, ser man hur kvaliteten på både text och bild förbättrats på dessa 4 år. För att inte tala om hur mycket min egen stil har förändrats och hur mycket jag själv har växt som människa av mitt bloggande. Aldrig hade jag väl kunnat tro att min lilla blogg, skulle komma att ge mig så mycket. Ganska snabbt fick Lindas Lantliga två stöttepelare. De två intressen som ligger mig närmast om hjärtat; hantverk och inredning.

När jag gick i lågstadiet spenderade jag många timmar hos min farmor på eftermiddagarna. Jag som gillar lugn och ro, flydde ibland från alla kompisarna till min farmors lugna vrå. Där satt vi i varsin svart läderfåtölj, drack Sprite och åt Mynthon pastiller. Jag minns att jag upplevde att vi diskuterade vuxna saker, och framför allt så stickade vi. Jag påbörjade min första halsduk någonsin av hennes restgarn. En randig, smal, ojämn sak. Dessutom blev den aldrig färdig, men jag har den kvar som ett minne. I sena tonåren fick mitt handarbetande ett riktigt uppsving, och jag tillverkade mera än jag själv hann använda. Vilket ledde till att jag gav bort en hel del. Men, efter att man lagt ner själ och hjärta i ett projekt ville jag gärna spara ett minne av allt jag tillverkat. Så innan bloggens tid fotograferade jag sådant jag tillverkat, framkallade fotonen, och sparade dem prydligt i ett fotoalbum.

Inredningen har också alltid funnits med. Inte det där dyra och exklusiva. Utan snarare hur man själv kan förändra, förnya och förbättra med enkla medel. Att måla om, möblera om och ge saker en ny funktion. När vi började renovera vårt hem var jag blott 22 år gammal. Huset som är byggt 1865 totalrenoverades. Idag kan jag fortfarande känna att jag står för de flesta val vi gjorde då när vi renoverade och inredde vårt hem. Och ibland kan jag förundras över att jag redan då, när jag var så uuuuung, visste vad jag gillade. Trots att stilen hemma nog förändras titt som tätt så är basen fortfarande den samma. Enkelt, ljust och lantligt. När jag började blogga hade vi redan flyttat in i vårt hem, och idag kan jag vara bitter över att jag inte bloggade under renoveringsprocessen, det hade varit så roligt att ha alla tankarna nedplitade någonstans. Men då visste jag nog inte ens vad en blogg var.

När jag bloggat cirka ett år, började det hända saker. Folk läste min blogg. Och olika roliga erbjudanden dök upp vartefter. Ett reportage gjordes från vårt hem, jag åkte på bloggträffar, jag deltog i en live-talkshow, sen har det blivit ett, två och tre reportage till från hemmet. Och flera, flera bloggträffar. OCH så har jag fått chansen att hålla stickcafé och delta i bloggevent, på samma dag. Och det riktigt roliga på riktigt, är att flera av de människor jag träffat just genom bloggen på ett eller annat sätt, har blivit mina vänner för livet.

Läser man Lindas Lantliga från de första inläggen ser man att jag inte skrev något om mig själv, inget personligt alls. Jag visade inga bilder av mig själv eller andra familjemedlemmar. Nu tänker jag noga över att hålla en tydlig linje mellan personligt och privat. På samma gång som jag tycker det är roligt att låta er se en del av vår vardag. Det jag alltid försöker, är att vara mig själv. Love me or leave me. När jag skriver om sådant som intresserar mig, så kan jag också göra det helhjärtat. Jag vänder mig inte ut och in för att någon ska tycka det ena eller det andra. Mina blogginlägg är inte alltid genomtänkta och välpolerade, men de är alltid äkta.

Några snabba fakta om mig är att jag hatar att sy med symaskin, familjen är min främsta prioritering, jag har stickat ca 40 pippitröjor, och att jag är en riktig julfantast. Jag tänker på glögg och julklappar året om. Vill ni veta mera är detta ett ypperligt tillfälle att ställa frågor i kommentarsfältet, varsågoda!

DSC_0718Bild från i somras.

13 comments

  1. Vilken härlig bild och fint skrivet inlägg! :) Tänk ändå vad roligt det är att se att man utvecklas i sitt bloggande och alla de fina minnen man får genom det.

  2. Vad roligt! Jag som är relativt ny läsare tycker det är jättekul att få höra din historia. Och lite nyfiken blev jag allt. Hände det något speciellt där efter ett år som gjorde att du fick fler läsare? Jag gillar i alla fall det jag läser och kommer fortsätta.

    Kram Nina

    1. Tack! :) Näe, jag måste säga att egentligen vet jag inte vad som hände då. Kan hända att det var det att jag publicerade en hel del gratis mönster som i sin tur länkades till från olika forum och ställen. Kan vara en av orsakerna, men det är vårt att spekulera i.. :)

      Ha en fin helg!

  3. Trött så jag ser i kors, men kunde inte hålla mig tills i morgon. Så nyfiken på din story som du viskade om igår. Fin story och många kloka sanningar, som du i och för sig, alltid levererar. Fortsätt så! ♥

    Nati nati!

  4. Roligt att läsa! Och precis som Ingela skrev är jag glad att jag lärt känna inte bara Blogg-Linda utan också personen bakom bloggen! Vi ses snart igen! :-) Kram!

    1. Jag kan bara hålla med, både dej och Ingela. Den riktiga rikedomen är nog de verkliga människorna man lärt känna genom sitt bloggande. Japp, snart ses vi! Kram!

  5. Så intressant att läsa. Tänk vad åren går och man ändras med tiden och bloggen. Jag firar snart sex år som bloggare och när jag bläddrar bakåt också ser det också helt annorlunda ut. Inte bara barnen som växt 😉 utan bilderna och texterna har nog ändrat för mig också, till det bättre :) Jag gillar din blogg, en perfekt blandning av inredning, handarbete och det personliga. Forsätt i samma stil!

    1. Tack Jessica!

      Ja, det är ju så. Och väldigt roligt att ha alla förändringar och svängar i livet dokumenterat på detta sätt. :)
      Roligt att du gillar min blogg, jag fortsätter nog i samma stil! Och roligt att få en kommentar av dej. Själv har jag blivit så slö att kommentera, så jag riktigt skäms!

      HA en fin helg!

Comments are closed.