Jag har ett traumatiskt och kärleksfullt förhållande till kaktusar. När jag var liten samlade jag på dem. Jag hade flera stycken på fönsterbrädet i mitt rum. De växte länge och väl och jag vårdade dem omsorgsfullt.

Tills en dag då min mamma varit på en föreläsning om allergier. Jag var nämligen väldigt allergisk som liten. Och då hade hon lärt sig att kaktusar (och kanske också anda växter också?) var allergiframkallande. Typ. Minns inga detaljer, men hela min samling åkte ut. I all välmening förstås. Men en aning traumatiskt att mista alla kaktusar på en gång.

Sedan dess har jag inte funderat så mycket på kaktusar. Inte känt något nämnvärt behov att skaffa några. Förrän nu. Nu dyker det upp bilder på dessa taggiga skönheter lite här och där, i inredningsmagasin och på instagramkonton, Så nu tänkte jag ge mig själv lov att förälska mig i dem igen. Men någon ny samling ska vi inte tro att det blir.

DSC_1138 (2) DSC_1146 (2) DSC_1161 (2) DSC_1164 (2)

Och nej morsan, du behöver inte få dåligt samvete för kaktusarna nu. När några bortslängda kaktusar är det mest traumatiska från min barndom så har ni nog gjort ett bra jobb.