Visst är det så det heter, TGIF, thank God it´s friday.

I två år nu har jag knappt lagt en tanke på vilken veckodag det är. Inte heller njutit något extra av just fredagen. Men så idag, infann sig plötsligt fredagsmyskänslan. Jag ringde min mamma och sjöng med min bästa sångröst, ”nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyyyys.” Ja visst, så töntig är jag. Alltid när jag jobbar ringer jag och sjunger den raden för min mor på fredagseftermiddagen. Och idag gjorde jag det för första gången på cirka två år.

Jag har alltså överlevt första jobbveckan. Det har gått bra, på samma gång som jag känt paniken komma krypande. Det känns lite som ett helt liv på en och samma vecka. Fem dagar och tusen känslor. Inget konstigt med det, jag känner alltid en hel massa. Och även om det känts tufft mellan varven dessa dagar, så är jag säker på att det kommer att bli finemang.

Men nu ska vi njuta av helgen. Maken ledig, mellandottern här hos oss, bröllopsdag imorgon och ett fullspäckat program som vanligt. Hos oss existerar inget annat än fullt ös. På gott och ont. Men nu ska vi njuta som sagt. Jag vet ju att man bara behöver blinka typ två gånger så är det måndagsmorgon igen!

DSC_1163