Alltså. Jag fick en så rolig kommentar. Rolig, och på intet sätt menande dålig. Utan helt fantastisk. Ärlig och rättfram.

”Anonym

Alltså hur många barn har du? Och med olika män? Började nyss läsa din blogg och blev nyfiken på det. ”

 

Jag skall berätta. Det är ju faktiskt inte så lätt att hålla reda på familjeförhållanden. Jag har en man. Jag har ett biologiskt barn med denna man. Vi har varit tillsammans 10 år, och varit gifta sedan 2008. Min man däremot har tre barn, med två kvinnor. Vilket betyder att jag har två bonusbarn. Två tjejer som nu är 14 och 17 år. Att jag kallar dem mina bonusbarn, är för att de är en bonus i mitt liv. Det har inte alltid varit lätt. Att ha barn är inte lätt. Men att älska dem är lätt.

Jag tog en gång för tusen år sedan ett beslut. Ett beslut om att vi är en familj. For better and for worse. Liksom. Jag skulle gå genom eld och vatten för min mans barn. Vi har rest tillsammans, vi har gjort massor av roliga saker tillsammans och vi har upplevt vardagen tillsammans. Vi har också bråkat, grälat och gråtit tillsammans. Livet, ni vet. Och jag älskar dem.

Att vi sedan fick Molly. Att de fick en lillasyster som jag är mamma till. Att se den kärleken de har för sin lillasyster. Att se bandet som finns där. Det mina vänner, det lever jag för.

DSC_0448