4 veckors heltidsjobb

Jag är trött, lycklig, mörbultad, lite rikare och lite stolt över mig själv. Tänk att jag gått tillbaka till jobbet, och tänk att jag jobbat en hel månad. Fortfarande känns det konstigt och surrealistiskt att vår hemmamamma-med-bebis-bubbla har spruckit och jag ska försöka fungera som vilken annan arbetande människa som helst. Jag inser ju, att detta kommer att bli en vardag så småningom. Att det kommer att sluta kännas konstigt. Att mina djupa tankar kring om det verkligen är så här livet ska vara, sakta kommer att mattas av. Att jag av någon ofattbar orsak kommer att acceptera att de människor jag älskar mest, är de människor som kommer att få minst av min tid. Kvällarna, fredagsmyset och helgerna kommer att bli heliga. Min bitterhet över att inte få leva i vår lilla hemma-bubbla kommer att avta. Det är konstigt. Allt har sin tid. Och nu jobbar jag. Hundratusenmiljonerprocent, heltid så det bara sjunger om det. Japp, japp. Nya vardagen, och jag kan inte säga att den är dålig. Bara så himla annorlunda.

Det var den augustimånaden. Augusti 2014. En tung och omvälvande månad. Men jag tror nog att jag var ännu tröttare i augusti i fjol, faktiskt. Då när bebisbubblan var högaktuell. Nu välkomnar jag september, som jag redan nu vet att kommer att bjuda på nya möten och erfarenheter.

Här ser ni en bild från augusti 2013. Ett år sedan redan. Då var detta vardagen, vilken kontrast.

Och vilken pytteliten Molly-bebis.

DSC_0057

8 comments

  1. Alltså hur många barn har du? Och med olika män? Började nyss läsa din blogg och blev nyfiken på det.

  2. Den där omställningen är inte lätt och måste få ta sin tid.
    Jag tycker att det har tagit nästan hela augusti att ställa om från semester till jobb…och då var jag ”bara” ledig fyra veckor. :)

    Kram!

Comments are closed.