Att slänga sig på soffan.

När vi kom hem från jobb och dagmamma idag kände jag att jag verkligen behövde slänga mig på soffan en stund. En dålig natt bakom, och så härrans stressig maj-månad som det bara kan bli. Sömntimmarna har blivit lidande och stressmagen är ett faktum. Att vila efter jobbet är däremot inget jag brukar syssla med. Främst kanske för att jag har en aktiv treåring som alldeles nyss sovit sin dagsömn och är full av liv.

Men idag. Idag var det så välbehövligt. Vi la på barnkanalen och kröp upp i soffhörnet. Molly njöt av närheten och jag slumrade till flera gånger. Ni vet när man vaknar i ett ryck av att huvudet faller, eller att man dreglat ner halva kudden, hehe. Och det var så skönt, så skönt så jag undrar om vi inte ska ta det till en vana. Vi låg och myste tills pappa i stugan kom hem. Sen blev det full rulle igen med alla vardagsbestyr. Middag, lunchlådor, joggingtur, disk, tvätt och plock, kvällsdusch, kvällsmat och läggdags för den lilla.

Och nu strandar jag i soffan. Även om jag egentligen borde krypa i säng jag också. Men ska njuta av en kopp te först, i en av mina nya fina muggar. Har länge dreglat efter dessa fina mon amie, från Rörstrand. Men, liksom så ofta annars, försökt spara på slantarna istället. Tills nu, då de hade något supererbjudande på Iittala Outleten i stenhaga, tips tips, och sålde dem för 15 euro/förpackning med 2 koppar. That is a fynd my friends.

DSC_0650 (4)

Pippi på Wasa teater

Så kom den efterlängtade lördagen. Lördagen då vi skulle få träffa Pippi. Molly har kryssat av dagarna i almanackan i flera veckor redan inför den här stora dagen. I god tid tog i oss till busshållplatsen, jag och de två barnen. Och åkte iväg på ett oförglömligt äventyr. Alltid extra roligt för Molly att få ha med någon av storasystrarna på språng.

Spänningen tänkte nästan bli för stor innan föreställningen drog igång.

Sen bjöds vi på en underbar föreställning. Jag såg pjäsen för andra gången, och den var lika bra nu som senast. Molly såg den för första gången, och var precis så tagen som jag hade tänkt att hon skulle bli. Riktigt duktiga skådespelare. Glad och rolig dialog, som lockade fram skratt hos både vuxna och barn. Och scenen var lekfullt uppbyggt med Pippis hem Villa Villekulla, som lika snabbt förvandlades till både marknad och piratskeppet Hoppetossa.

Under showens gång frågade Molly hela tiden när hon ska få prata med Pippi då, och jag försökte förklara att vi bara sitter och hör på vad Pippi säger. Jag antar att hon hade svårt att förstå att det inte var på riktigt. Hon tänkte nog att man bara hade kunnat stövla upp där på scenen och fråga om man får vara med och leka.

Våra två timmar med Pippi gick snabbt, och Molly fällde en tår när draperierna gick fast. Vi satt mitt i salen, och blev automatiskt bland de sista som kom oss mot utgången. På samma gång vi gick ut, skymtade jag Pippi på scenen i ögonvrån. Plockade Molly i famnen och vände tillbaka in i teatersalen. Och vi hade tur. Molly fick sin lilla pratstund med Pippi. Mollys första fråga var ”Varför sjunger du så mycket, så jag inte hinner prata med dej?”, haha. Till och med Pippi fick ett leende på läpparna. Sen fick vi säga tack och vinka hejdå till Pippi, och kunde nöjt återvända till bussen och åka hemåt.

En sån där bra dag.

two of us

A N N I Y E R S A R Y    G I F T

two of us efva attling

Jag är väldigt bortskämd med massor av kärlek, inte så mycket med smycken och prylar. Men på vår tio-års förlovningsdag blev jag lite mera bortskämd än vanligt.

TWO OF US  by Efva Attling.

Det vackraste smycket med den vackraste texten.

Virkad bolero, plan B

Aj, aj, aj, så det ibland inte alls blir som man vill. Jag körde totalt fast i mönstret på den vita virkade boleron, och fick gå vidare till plan B. Googlade ”Axelvärmare” och bolero som besatt, tills jag hittade ett riktigt fint mönster. Så nu blir det ingen vit virkad bolero, det blir en vit stickad sådan. Med vackert spetsmönster.

DSC_0654 (3)

Mönstret jag hittade, var på något språk som var helt främmande för mig. Men, som tur fanns både diagram och en förklaring på engelska. Och det är väldigt enkelt när man kommer igång. Klickar ni här så hittar ni mönstret, och ser hur det är tänkt att den ska se ut som färdig.

Nu får jag sticka så stickorna glöder. Inte många dagar tills den ska vara i användning.

Vi hänger i köket.

Vilken tur att köket är min absoluta favoritplats här hemma. För på senaste tiden har vi inte gjort annat än hängt där. Igår och idag har vi bakat cupcakes, och får nog fortsätta hela maj. Cirka 300 cupcakes och en del annat som ska fixas inför tre stora fester i sommar. Men jag klagar inte, jag gillar att baka och fixa. Som tur har jag min lilla medhjälpare som älskar att hjälpa till. Och även om det tar lite längre tid är man får hjälp av en treåring, så får vi ju iallafall göra något tillsammans. Och det är så roligt att se hur buktig hon blivit på alla moment i bakningen. För tillfället är det halloncupcakes som tillverkas i bageriet. Ett gammalt favoritrecept, jag en gång fick av en vän. Recept HÄR.

Ser ni så glad hon är min lilla medhjälpare. Och så roligt det är att vispa, haha. Jag kan lugna er med att det inte var så farligt som det ser ut.

13242181_10153759934747572_1740312652_o

Men cupcakes blev det. Cirka 40 stycken idag, och jag känner att jag är bra på gång. Skulle det bara hänga på bakningen skulle vi inte vara helt fastlåsta i köket. Men nu samtidigt försöker vi med alla krafter vi har att, fixa bra mat från grunden, både till middag och lunchlådor följande dag. Och bra mat tar tid.DSC_0663

Inspirationen till kvällens middag hittade jag i mitt flöde på instagram och facebook. Underbara Clara hade lagt upp en bild av en smarrig sallad som jag genast kände att jag behövde ha till middag. Och makens brorsdotter Emelie hade lagt upp ett recept på zuccini- och halloumibiffar. I must say, det blev svingott! Och så klart var Molly med och fixade maten.

DSC_0657 DSC_0669

Receptet till Emelies biffar hittar ni om ni klickar här.  Själv gjorde jag en lite förenklad variant: 200 g riven haloumi, 250 g riven zuccini, 2 ägg, ½ msk psyllium. Allt blandas, formas till biffar och steks. SÅ GODA. Ni måste testa!

Men nu måste jag gå och sova. Så jag orkar baka, diska och koka hela kvällen imorgon också.

B R O W N

Färgen brun har väl aldrig tilltalat mig desto mera. Aldrig har jag tyckt att brunt skulle vara fräscht. Förrän nu, som en blixt från ovan. Det hela började med ett loppisbesök för någon vecka sedan, när både jag och morsan samtidigt hade fått upp ögonen och hamstrade keramik och stengods. Det visade sig nämligen att just brun/beige keramik finns hur mycket som helt på loppisar. Och nästan helt gratis. Så nu är jag såld.

DSC_0654 (2) DSC_0656 (2) DSC_0660 (2)

Lite sparsam med det bruna känner jag nog att jag behöver vara trots min nya förälskelse. Inte måla några väggar direkt. Egentligen är det lika mycket materialet som färgen som tilltalar mig. Keramik, stengods, glas och trä i brunt. Det känns fräscht. Och otippat.

Idag är det städning och bakning på schemat. Igår däremot var vi ute i svängarna och bland annat sålde på Aveos Pop Up inrednings loppis. En riktigt lyckad dag, och jag måste säga tack till er alla som kom ut och handlade trots det trista vädret. Puss!

På tio år..

Idag, exakt denna dag, för tio år sedan förlovade vi oss. Vi trotsade ödet och litade på att 13 skulle bringa tur istället för otur. Vi hade just påbörjat renoveringen av vårt hem, och kände att vi ville byta ringar där, i vårt blivande hem. Vi klättrade upp på en stege till sovrummet på andra våningen. Sen stod vi där, i sovrummet med de bara stockväggarna och allt byggdamm. I sovrummet som saknade ett riktigt tak. Vi bytte ringar och lovade varandra evig kärlek. Tio år senare bor vi i samma hem och förvaltar fortfarande det löfte vi gav varandra.

Förlovning

På tio år hinner man med ganska mycket. Under dessa tio år har vi:

Bott i lägenhet och hus. Renoverat det hus som idag är vårt hem, den renoveringen tog oss 1,5 år. Flyttat en gång, 40 kilometer gick flyttlasset. Gift oss, hemma på vår gård, med närmaste släkten närvarande. Köpt tre bilar. Fått vara en betydande del av Kalles flickors barndom och uppväxt. Jag har förälskat mig totalt i dessa två små flickor. Fått ett gemensamt barn, vår Molly. Bytt arbeten fyra gånger sammanlagt. Jag har startat bloggen, och min man har stöttat mitt eviga sittande framför datorn. Byggt en uteplats och en grillstuga. Rest till Grekland, England, Frankrike, Estland, Danmark, Sverige och otaliga slalomresor i Finland. Aldrig somnat osams. Bråkat max tio gånger. Sett båda stora flickorna både gå ut grundskola och bli konfirmerade. Kämpat tillsammans i både med- och motvind. Kramats alla dagar vi båda har varit hemma.

Och jämför man bilderna, har vi helt klart också blivit 10 år äldre, hehe. Men vackert så. Hoppas och ber att detta bara är början på vår kärlekshistoria.

Shopping in Umeå

Det fanns en tid i livet när jag handlade inredning lika ofta som jag bytte strumpor ungefär. Nu blir det inte så mycket av den sorten, även om inredning fortsättningsvis ligger mig varmt om hjärtat. Nu för tiden köper jag främst om an hittar något på loppis, och så handlar jag gärna något lite extra fint om man är iväg på någon resa.

Som förra helgen när vi strosade runt i Umeå, då var det roligt att leta efter guldkorn. Och vet ni vad. Jag hittade ett, en hel butik dessutom. Mias Lustgård. Lustfyllt från den sekund man steg in genom dörren. Så till den grad att ja kände mig tvungen att fråga om jag fick ta några bilder.

DSC_0701

DSC_0712

DSC_0686

DSC_0691

DSC_0694

DSC_0715

DSC_0726

DSC_0688

DSC_0730

Gillade verkligen konceptet i butiken, och de trevliga tjejerna bakom kassadisken. Mias Lustgård blev en ny favorit i Umeå. Sen varvade vi också de där butikerna som hör till. Åhléns, Lagerhaus, Indiska och HM HOME.

Hittade en hel del fina saker att släpa hem. Det mesta på bilden nedan är sprillans nytt. Ampeln och ljusstakarna från Lagerhaus, elefanten från HM home, den stora brickan från Åhléns och det marockanska porslinet från Mias Lustgård.

DSC_0652

DSC_0654

DSC_0659

DSC_0669

 Håller fast vid att Umeå är en himla trevlig shoppingstad. Måste dit snart igen!

Bikinikroppen?

Alldeles nyss läste jag Ingelas blogginlägg om kroppar och bikinihets. Sen läste jag några andra inlägg i ämnet. Några minuter senare beställde jag en bikini på nätet. Så nu känner jag att jag måste ge mig in i diskussionen. Och att jag köpte en ny bikini har väl egentligen ingenting med saken att göra.

För jag kan väldigt mycket identifiera mig med det Ingela skriver. Jag har själv blivit kallad tjock i min barndom och ungdom, och det har satt sina spår i min självbild. Likväl har ja väl kanske 15 olika bikinis i min byrålåda. Och de är nog i flitig användning om somrarna.

Jaha, men good for you, tänker ni väl då. Storlek 42, lite dallrig, och bekväm i sin bikini. Vackert så. Och visst är det. Tänk att inställningen till min kropp ändå blivit så pass avslappnad med åren.  På samma gång som jag nog har fått jobba fram det faktum att jag nu vågar gå halvnaken bland folk. När jag gick i högstadiet minns jag att jag vägrade ha på mig något annat än mina svarta jeans, på hela sommaren. Så bred om baken som jag var kunde man ju absolut inte svänga runt i shorts, folk skulle ju bli äcklade.

Sen har min vikt pendlat väldigt mycket genom åren. Och jag får fortfarande kämpa och verkligen vara stenhård mot mig själv, för att inte igen en gång hamna i den sitsen när jag väger 100+. Jag vet att jag inte mår varken fysiskt eller psykiskt bra då. Jag vet vilken vikt som är min ”trivselvikt”. En vikt som ger min kropp ett utseende jag kan acceptera, på samma gång som jag kan leva/äta/träna helt normal. Unna mig ibland. Vara strikt ibland.

Men. Jag kan inte säga att jag är nöjd med min kropp. Inga hurrarop och segersånger. Däremot älskar jag den kropp jag faktiskt har, trots dess brister. Den gör så mycket gott varje dag. Den bär upp mig och håller mig vid liv. Den har ju som tur flera funktioner än att se snygg ut i en bikini. Och någonstans på vägen, har jag också accepterat att den kan vara en bikinikropp.

Sen måste jag säga, må låta hur motstridigt som helst, att jag tycker att världen har blivit bättre på att visa upp varierade storlekar och former på kroppar. Även om ”idealet” fortfarande är supersmal, så får man nu också mycket mera variation än för tio år sedan. Eller så är det bara jag själv som omedvetet format mitt feed så i mina kanaler på sociala medier, hehe. Och att jag själv är mera mottaglig för att tycka att alla former kan vara vackra. Så kanske är det i min hjärna som förändringen har skett. Kanske.

Om inte annat, så vill jag visa den lilla ungen som ligger på min mage där på bilden, att alla kroppar är bra. Och ska jag visa henne, måste jag tro på det själv också.

DSC_0416

Att vara rik.

Igår firades mors dag här i Finland. Molly väckte mig tidigt och tyckte det var dags att stiga upp. Min man fattade sig otroligt snabbt, gnuggade upp ögonen, och föreslog att de skulle ge morsan en sovmorgon dagen till ära. Så jag sov vidare, två timmar! Och det kändes som den lyxigaste starten man kan tänka sig. Sen fortsatte dagen i samma anda.

Molly överräckte, för kanske tionde gången, den blomma hon planterat hos dagmamman. Svårt att hålla hemlisar, så jag hade sett den redan tidigare. Men hon var väldigt mån om att ge den även på den riktiga ”mammas dagen”.

DSC_0652 (2)

Sen rasslade det in meddelanden från tonårsflickorna, som önskade mig en fin mors dag. De skrev att vi skulle fira senare. Men det de kanske inte visste var, att just detta, var det allra finaste de kunde ge mig på mors dag. En tanke och ett meddelande. Av den enkla orsak att det inte är någon självklarhet. Och mina tankar snurrade vidare. Tänk att barnen, nu när de är äldre och själva har mera att säga till om, fortfarande väljer att ha mig som en del av sina liv. Att deras hjärtan är så stora att de har rum för oss alla där. Trots att man inte alla gånger har gjort allt rätt här i livet, så har man tydligen gjort något rätt. Jag känner mig rik. Och väldig lycklig över att jag alltid försök vårda alla relationer mellan alla medlemmar i vår familj.

Och på tal om att vårda relationerna, så blev det ett besök hos min mamma på eftermiddagen. Där var också min bror och hans blivande fru. Alla tillsammans för att fira väldens bästa mamma. Hon som har ett hjärta så stort som ingen annan. Så snäll så häften skulle vara alldeles tillräckligt. Hon peppar, stöttar och har förståelse för de mesta vi, hennes barn, ställer till med. Min bästa vän. Och världens bästa mormor. Hon har alltid en öppen famn, och orkar leka med ponnyhästar i all evighet. Och jag tänker än en gång, att det är väl en himla tur, att vi förstått att vårda våra relationer genom åren.

DSC_0723DSC_0747DSC_0663

En toppendag på alla sätt och vis. Bara min man som kände sig lite besviken på dagen. Han tyckte att han inte hade uppvaktat mig tillräckligt. Inte tillräckligt med fina gåvor. Men jag tröstade honom med att jag ju inte är hans mamma. Dessutom har han ju redan gett mig det finaste man kan få. Tre fantastiska flickor i mitt liv, och daglig kärlek och ömhet. Bättre än så blir det inte.