• loppis

    Nu blir det loppis, kom och köp!

    I går kväll var vi till Komossa skola och riggade upp ett loppisbord. Sammanlagt är vi trettio försäljare som kommer sälja våra saker där imorgon. Loppisen är en del av evenemanget 240 km Loppis-Österbottens längsta loppisevenemang. Trots att det bara var några få försäljare då ännu som hade fört dit sina saker, kunde jag redan spana in skatter som arabiakannor, guldljusstakar och en rottingsoffa jag gärna hade tagit hem direkt. Själv säljer jag några stolar, ett retro sminkbord, porslin, ljuslyktor, plåtburkar, brickor, kläder, barnskor, korgar. Ja, allt möjligt. Och riktigt förmånligt.

    Sen kommer också Aveo shop och Flower Cake att finnas på plats. Aveo kommer ha lagerförsäljning och bland allt annat finns två snygga plantboxar till ett riktigt bra pris. Och för er som inte vet så bakar Flower cake de godaste biskvierna som finns, nu finns hon på plats med ett pop up café. Det var också hon som gjorde Barbie tårtan till Mollys kalas, och Max doptårtor.

    Så. När ska man dyka upp då? Imorgon på söndag 17.6, klockan 10-17 är loppisen öppen. Komossa skola är platsen. Och alla vet ju att det bästa far först. Välkomna!

  • vi bygger

    Projekt terrass

    Hej och hå vad den här bloggen står och dammar igen. Jag tror faktiskt jag ska ta ett litet sommaruppehåll från allt vad som heter blogga. Lite semester. Men inte än, nu måste ni ju få se lite bilder från vårt senaste projekt. Terrassprojektet.

    Ni vet att jag alltid drömt om en terrass utanför köksfönstret. Och gissa vad. Nu, as we speak, ÄR DEN DÄR. På plats. Jag kan inte fatta hur snabbt det gick sen då vi äntligen kom oss igång.

    I lördags rullade grävmaskinen in här på gården, och gjorde lite förarbete. Sen anlände ett gruslass. Och på eftermiddagen kunde man se var terrassen skulle komma. Man kunde känna känslan av hur fantastiskt det skulle bli. Men ändå kunde jag inte i min vildaste fantasti tro att det skulle bli SÅ bra som det blev. Ni vet ibland överträffar verkligheten ens vildaste fantasier och största drömmar

    Tidigt på måndagmorgon anlände vår glada byggare och projektet fortsatte. Vi insåg att vi aldrig skulle hinna eller orka bygga själva denna sommar. Kalle jobbar, och när han väl får semester behöver också han få vara ledig. Och inte ville vi tvinga hit familj och vänner heller. Vem orkar väl hålla på med en massa talkojobb på värdefulla sommarkvällar? Så vi tog beslutet att anlita Aveo Bygg, och det var nog det bästa beslutet hittills. Min egen bror jobbar åt dem, och det var han som var här och byggde terrassen.

    Tre dagar senare stod den på plats. Min tio år gamla dröm. Hur det kunde gå så snabbt fattar jag inte. Och hur det kunde blir så här bra förstår jag heller inte. Han är allt bra duktig den där min bror.

    I morse drack jag mitt morgonkaffe där. Den första av många. Lite mera jobb är det kvar som ni ser. Lite småfix på terrassen och så har dörren ännu inte kommit från snickeriet. Men i går fick jag äntligen bestämt vilken färg den ska bli, och idag har den skickas till måleriet. Så förr eller senare ska vi även få en dörr på plats. Och så var det ju möbler också. Hurudana möbler skulle ni köpa till en helt ny terrass? Nu finns ju alla möjligheter.

  • träning

    5 km Nice Run, med bästa gänget.

    Vi kom, vi sprang, vi segrade. Vi har blivit ett sammansvetsat gäng, vi som i januari startade med Your Mama grundkursen. Nu är vi mitt upp i fortsättningskursen, Your Mama 2.0, och kände att Nice Run skulle vara en lagombra utmaning. 5 kilometer löpning eller promenad i egen takt. Vädret visade sig från en lite bättre sida än dagarna innan, och lagom till start kunde man faktiskt tänka sig att springa i kortärmat. Själv var jag alldeles sjukt övertaggad, haha, och hade hög puls redan från start.

    Jag har sprungit fem kilometer två gånger tidigare sedan graviditeten, och vet att jag kan. Och visst klarade jag av det. Vi klarade alla av det. Med världens bästa träningsgäng och tränaren Elin gick det hur bra som helst. Jag slipade också tiden på fem kilometer för den här säsongen en liten aning, och har nu 33,38 att slå. Kändes så bra då vi kom i mål. Nu var jag tillbaka på Nice Run, där min löpglädje en gång startade för några år sedan. Nu var jag tillbaka efter graviditeten. Och vilken tur att ingen sa åt mig att det faktiskt skulle ta sju hela månader att komma tillbaka till att kunna springa fem kilometer. Då skulle nog mitt gravida jag ha gått sönder.

    Efter att vi avklarat våra fem kilometer blev det picknick i parken. Och vilken glädje att sitta där med just dessa tjejer. Vi har kämpat tillsammans, svettats tillsammans och skrattat tillsammans.

  • livet

    20 saker vi gjorde i maj.

    Det kan hända att maj blir årets sommarmånad. Säger jag att vi inte sett en droppe regn, ljuger jag inte mycket. Utgående från bildgalleriet i min telefon tänkte jag lista tjugo saker majmånad bjöd på.

    1.Max gungade för första gången. Verkligen skitkul tyckte han.

    2. Vackert väder. Från och med 6:e maj har vi klätt oss i short och kortärmat, eller ingenting alls. Och det vackra vädret tog aldrig slut.

    3. Första kaffet ute, första lunchen ute, första middagen ute. OCH grillpremiär!

    4. Grönska och blommor. Allt har blommat rekordtidigt och i rekordfart. Hägg, syren, äppelblom och lupiner.  Man undrar vad som finns kvar till resten av sommaren.

    5. Jag har varit ute på länk med shorts och bar mage i det stekheta sommarvädret.

    6. Jag har sprungit min första femkilometers springtur sedan graviditeten. Inte bara en utan två gånger.

    7. Jag har faktist tränat 4 gånger per vecka hela maj. SAY WHAT! Sinnessjukt att jag haft möjlighet att prioritera mig själv på det sättet.

    8. Vi har grejat på ute i trädgården. Sena kvällar, och alla tillsammans ute i blomrabatten.

    9. Molly har varit på sitt livs första utflykt. Tillsammans med barnen och ledarna från dagklubben.

    10. Molly har fått sommarlov. Till hösten väntar nytt program för henne om dagarna.

    11. Vi har varit hos min mamma och pappa i Nykarleby över natten flera gånger.

    12. Vi har hängt hos vänner och promenerat hem i sommarnatten.

    13. Vi har ätit våra torsdagsluncher med våra värdefulla grannar.

    14. Vi har bokat en semesterresa med samma grannar. I mitten av juli bär det i väg på ett riktigt äventyr, hehe.

    15. Vi har planerat terrass och beställt terrassdörr.

    16. Jag har stickat på trappan. MEN. Har överlag stickat väldigt mycket mindre än vanligt de här varma dagarna.

    17. Vi har sålt bort vårt matbord. Och hämtat hem ett nytt. Så snabbt jag får städat köket ska ni få se hur vackert det är på plats. Hehe.

    18. Vi har varit på stranden. Molly har tagit årets första dopp och Max han njöt med sand mellan tårna.

    19. Molly har tappat sin tredje tand

    20. Max har lärt sig krypa

    Och nu har vi en ny månad på gång, med allt vad det innebär. Jag hoppas någonstans att det skulle bli en repris av den här kanon-månaden vi nyss fått uppleva. Då allt blev lite bättre, lite lättare och lite mera stressfritt. Vem vet.

  • Samarbeten

    Att hämta hem ett nytt köksbord.

    Samarbete med Elsa Möbel

    När jag för en tid sedan skrev om att jag letade efter ett nytt köksbord, kom jag i kontakt med Evalis, kvinnan bakom företaget Elsa Möbel i Kronoby. Hon kunde bygga det bord jag drömde om. Och jag kunde knappt tro att det var sant. Jag som letat bord på de stora möbeljättarna hade tänkt alldeles för snävt. En finsnickare var ju exakt vad jag behövde. Någon som kunde uppfylla alla de önskemål jag hade kring hur vårt nya bord skulle se ut. Tänk att jag inte hade tänkt på det tidigare.

    Sen följde en tät mail-kontakt mellan mig och Evalis. Material, mått, känsla, färg. ALLT diskuterades. Jag skickade inspirationsbilder och hon förklarade vilka olika tillvägagångssätt och material som fanns för att tillverka bordet, och ge det den färg och form jag önskade. Och förra måndagen var det dag att hämta hem bordet. Det kändes som julafton. Ni som vet hur mycket jag gillar julen kan ju förstå att det var pirr i magen.

    När vi kom fram och gick in där, blev både jag och min man imponerade av det gamla, charmiga snickeriet. Evalis kom och tog emot oss, och mitt där bland andra möbler och pågående projekt, gamla rejäla maskiner och material fanns vårt fantastiska bord. Ett halleluja-moment. Kärlek direkt! Sen när man står öga mot öga med kvinnan som faktiskt gjort bordet, så blir det ju ännu bättre. Inte massproducerat någonstans. Ett gediget hantverk. En lyxprodukt. Specialgjort för oss.


    Efter att vi känt och klämt och tittat på bordet en bra stund, fick vi en rundtur i de olika byggnaderna där på gården. Elsa Möbel är företaget som inte bara bygger nya snygga möbler, utan de tar sig också an projekt som ingen annan finner lönsamhet i. De restaurerar, reparerar och ger gamla grejer ett nytt liv. Förutom snickeriet finns där en charmig butik med antika möbler och annat smått och gott. Där hade man kunnat gå runt hur länge som helst och spana in alla guldkorn. Bord, stolar, speglar, skolplanscher, gamla apotekarflaskor i mängder, knoppar till skåpdörrar, målfärg. Ja, allt och lite till. Till och med ett par gamla skidor.

    I en annan byggnad huserar möbeltapetseringen. Riikka, en av företagets två anställda, är den som är utbildad på det området. Vi får se tjusiga tygprover, och möbler som är under arbete. Inte bara utsidan förnyas på möblerna, utan även stommen och fyllning fixas vid behov. Jag fascineras av de rejäla symaskinerna och arbetsredskapen. Och kan inte annat än hålla med min man då han säger att det här är så långt bort från Ikea-möbler man kan komma.

    Nöjda och glada lastade vi sen vårt nya på köksbord på släpvagnen, och åkte vidare i sommarkvällen. Men hit åker vi igen! I sommar öppnas också ett sommarkafé på gården. Och letar man ett annorlunda utflyktsmål kan jag varmt rekommendera Elsa Möbel!

     

  • handarbete

    Trappstickningsstunder

    Vet ni, vi håller på att bli ordentligt bortskämda nu. När jag läste i min femårsdagbok, hade jag antecknat i mitten av maj förra året:  ”solsken från morgonen, men sen började det snöa igen”. Nu är det så tvärtom som det kan bli. Vi har haft sol och riktigt varmt i flera veckor. Några dagar här emellan med ”bara” 12 grader. Men, förutom de dagarna, bikiniväder nästan jämt. 25 grader varmt, klarblå himmel och inte en droppe regn. Undrar hur det går med oss finländare då den riktiga finska sommaren kommer. Ni vet den med cirka tio grader, spöregn och långkalsonger. Bäst att njuta nu.

    Jag har passat på att lägga mig till med en ny vana (ovana?) denna vackra majmånad, då jag dessutom har förmånen att vara ledig. Jag sitter ute på trappan dricker kaffe, äter havregrynsgröt, stickar eller läser sagor för

    Molly, under tiden Max sover i vagnen. Jag vågar inte ha honom att sova ensam ute (p.g.a vargarna), men när vi sitter riktigt intill vagnen, på hustrappan, så känns det ändå som om vi kan njuta lite.

    I min trappstickningspåse finns min ankerströja, som blivit något av ett evighetsprojekt. Sen även två av de projekt jag startat i april. En kofta till Molly, en fjärilvinga med ärmar och knappar, helt enligt hennes eget önskemål. Och en stickning, en tröja till mig själv,  som är ett samarbete med fantastiska we are knitters.

    Men idag har vi inte tid med trappstickning. Idag ska jag och lillspiggen rulla vidare på äventyr så snart han somnar.

    Och en liten uppdatering angående handarbetsutmaningen.

    Påbörjat April: Fjärilvinga the cardigan, kofta till Molly. Napa Cardigan, kofta till mig själv i samarbete med We are knitters. Projekt Liv sockor, teststickning. Saffran Pixi, en mössa till Max.

  • Hemmet,  inredning

    Hänt i veckan.

    Nu är det ju bara tisdag, inser jag. Ofta brukar jag önska mera tid, flera timmar om dagen och flera dagar i veckan. Och nu måste det banen mig ha hänt. Jag tror jag har klämt in sju dagar REDAN den här veckan. Vi har hunnit med så mycket.

    Måndagsmorgon startade jag med att springa fem kilometer för första gången sedan graviditeten. Det var lite svettigt, men det gick. Tiden blev 35 minuter och det kändes så himla bra. Om några veckor ska jag springa Nice Run tillsammans med Your Mama-gänget, det är fem kilometer, och nu vet jag att jag orkar. Som belöning för min fina prestation beställde jag en Garmin sportklocka åt mig, hehe.

    Sen fortsatte vi den evighetslånga måndagen med matlagning och sovturer likt alla andra dagar, och på eftermiddagen styrde vi kosan norrut. Vi lämnade av barnen hos min mamma och pappa. Max gallskrek som vanligt i bilen. Varje sekund känns som en evighet då han skriker sig röd i ansiktet och helt svettig. (Nån som har nå bra tips att komma med där skulle vi vara tacksamma). Efter det for vi till Jakobstad och hämta upp ett begagnat skrivbord, och sen vidare till Kronoby och underbara  Elsas Möbel, där vi hämtade vårt bord och fick en rundtur av charmiga Evalis som driver företaget.

    Då tror man ju verkligen att måndagen har nått sitt slut. Men icke. Jag och maken fortsatte kvällen med en glass-dejt i Kronoby, då vi för en gångs skull var ute på tumanhand. Sen hämtade vi barnen, matade in massa kvällsgröt i Max så han skulle somna i bilen (vilket han sen gjorde). och Molly surade för att hon inte ville åka hem från mormor och morfars. När vi väl kom hem, kom Tom vår vän och hjälpte oss bära in vårt nya köksbord, sen satt vi och pratade en stund vid vårt nya köksbord, och innan vi kom oss i säng var klockan säkert närmare midnatt.

    Idag har jag känt mig lite lätt mör i kropp och knopp. Vilket kanske inte är så konstigt då jag själv läser var jag nyss skrev. Så därför har jag inte alls tagit det lugnt. Man ska som känt smida medan järnet är varmt. Och efter att vi kommit hem med vårt nya, ursnygga köksbord, kändes väldigt mycket annat ganska tråkigt och enformigt. Så nu har jag spenderat dagen med att rensa, rensa och rensa. Och det är så befriande. Några ingående detaljer är väl knappast intressant för någon annan än oss själva. Men, jag ska sälja på Hellnäs-loppis även i år. Och en stor del av våra prylar och möbler kommer ni att hitta där för små struntsummor. Jag har redan prissatt två IKEA-påsar fulla med prylar!

    I ett sista krafttag ikväll tömde jag den övre delan av ett av våra vitrinskåp. Möbeln är alltså delad i två delar, med ett skåp under och en del med glasdörrar ovanpå. Och nu, när den övre delen stod tom, fick maken bära ut den, och kvar lämnade bara skåp-delen, och en hel massa LUFT och UTRYMME. Så befriande, igen. 

    Molly och min man gillar inte förändringen fullt lika mycket, de tycker det känns som om vi ska flytta, haha. Men, de vänjer väl sig. 

  • livet

    Nu händer det saker.

    Det är så lustigt. Hela dagen har jag gått och tänkt att jag ska blogga om vårt flyt ikväll. Sen sätter jag mig framför datorn och läser Linns inlägg om misslyckanden, och sitter nu här och fnissar för mig själv. Ett inlägg där hon listar sex av sina misslyckanden, samt påpekar hur vi tenderar att lyfta fram de projekt vi lyckas med mycket mera ofta än de projekt som, så att säga, skiter sig.

    Och det är nog så med mig också. Ofta ofta ofta får ni läsa om planer jag har, vad jag vill göra eller projekt jag påbörjat. Lika ofta skriver jag att ni ska få se mera av det sen, men inte alltid blir det så. Ibland för att något bara rinner ut i sanden, eller så räcker inte tiden till att visa upp resultatet, eller så blev det helt enkelt inte som jag tänkt mig. Inget att visa upp för världen. Ett misslyckande.

    Och ikväll ska jag berätta om två sådana saker, som jag tjatat på om i åratal utan att egentligen få gjort något åt saken. Två saker som skulle ha platsat bra på den där listan över misslyckanden för bara några veckor sedan. Men nu gör de inte det mera, tjohoooo!

    Idag fick jag nämligen reda på att vårt helt nya, måttbeställda, specialtillverkade matbord är färdigt. Jag som så länge har pratat om och längtat efter ett nytt matbord har svårt att förstå att det faktiskt är på riktigt. Nu behöver jag inte dra den gamla visan längre. Vi har ett bord (snart). Och ni ska få se mera av det sen. HAHA.

    Nästa grej som plötsligt händer är att vi ska bygga terrass i år. Vilken terrass? Terrassen jag tjatat om i snart tio år? JAA! Fatta. Jag lade upp en bild på mina instastorys när min man river ner listerna runt fönstret där terrassdörren ska komma, och mer än tio personer svarade och frågade om jag äntligen ska få min terrass. DÅ vet man att man tjatat på om det alldeles för mycket. Nu är den ju inte klar än, så jag ska kanske inte ropa hej riktigt ännu. Men åtminstone har jag beställt en dörr, och pratat med en byggfirma där jag har goda kontakter. Så om inget oväntat sker kommer jag nog att ha min terrass där innan sommaren är slut.  

    Här kommer man kunna gå ut i morgonsolen! (Och den fina drinkvagnen är till salu om någon är intresserad. Det är vårt gamla matbord också. Hör av er om intresse finns.)

  • familjeliv

    Trettio år senare.

    År 1988

    År 2018

    Trettio år mellan bilderna. På den övre bilden ser ni min mamma som grillar korv med mig och min bror. Lite suddig, men jag älskar bilden. Typerna på den andra bilderna känner ni säkert igen. Jag och en del av den kärlekshög jag välsignats med.

    Morsdagen till ära, funderade jag igår mycket på hur historien på något sätt upprepar sig. Att jag har fött en storasyster och en lillebror till denna jord, lika som min mamma. Hur vi på något sätt delar en liknande vardag, även om det gått trettio år här emellan. Hon var hemma med mig och min bror, lika som jag till största del varit hemma med mina barn. Hur lik henne jag har blivit henne som mamma, trots att jag nog aldrig trodde det.

    I går blev vi bjudna på morsdagslunch hos min mamma och pappa. Mirjam, den yngre av de äldre döttrarna, kom också dit. Vi åt, spelade badminton, njöt av finvädret, och lagom till kaffet kom min bror och hans fru dit för att fira. Och jag är så glad. Glad år att få vara mamma, glad åt att få vara bonusmamma och också ha de två stora flickorna så nära mitt hjärta, glad åt att ha världens bästa mamma. Glad åt att vi alla får vara tillsammans. Uppriktigt glad. För det är inget man ska ta för givet.

    Sen är jag ju inte munter alla veckans dagar jag heller. Jag vet knappt vad jag heter vissa dagar. Men det är inte det det handlar om, att man måste skratta och vara glad hela tiden. Man får slita sitt hår när barnen skriker, golvet är täckt av leksaker och man vakat varje natt fem månader i sträck. Då är man galen om man orkar se allt från den ljusa sidan. Men tacksamheten, den känner man i hjärtat hur trött man än är. Och man vet att man aldrig skulle byta ut sitt liv med allt kaos, mot någonting i hela världen. Då har man hittat hem.

  • Samarbeten

    För fantastiska bilder.

    Samarbete med Bildbolaget DU&VI

    Fågelkvitter och solsken. Äntligen får vi njuta av vårsolen och värmen. Det efterlängtade sommarlovet och semestern är snart här, med alla festligheter som hör till. Studentekalas och examensfester. Antagligen är ni många som redan nu hittat den perfekta klänningen, många som planerar vad som ska finnas på kaffebordet, hur håret ska fixas och vem som ska bjudas på fest. Kanske har flera också bokat sina studentfotograferingar, eller kanske letar ni ännu den bästa fotografen? Då har jag ett hett tips att komma med ikväll.

    Jag har en vän, som är fotograf, det vet säkert många av er redan. Karolina på Bildbolaget DU&VI. De flesta fina bilder det finns av mig och min familj är det hon som tagit. Och det är inte bara för att hon är min vän som jag säger att hon är bra. Hon är bra. Hon lyckas på något magiskt sätt alltid lyfta fram det bästa hos den hon fotograferar, och viktigast av allt kanske, hon får en att känna sig bekväm framför kameran. Ett proffs ut i fingerspetsarna. När Ida-Linn blev student sommaren 2016 var det Karolina som tog studentbilderna, och även visade några på sin blogg. Klicka här för att ta del av dem. 

    För några månader sedan var det min tur att bli ordentligt bortskämd en dag. Jag har menat blogga om det här så länge, men tiiiiden räcker inte till. Bättre sent än aldrig heter det väl, och nu äntligen ska ni få se. Jag åkte redan från förmiddagen till Karolinas studio i Jakobstad. Och speciellt just den här dagen var att jag inte bara skulle fotograferas, utan även få håret fixat och bli stylad av Dannika. Med mig hade jag min lilla prins som uppförde sig exemplariskt, mest bara åt och sov, medan morsan blev ompysslad. 

    När det sen var dags att ta bilder, tyckte inte Max alls att det var roligt mera. Och efter några svettiga bilder med honom gnällande på golvet, var det lika bra att lyfta upp honom i famnen och låta honom vara med. Och jag fick inte bara nya bilder av mig själv, utan ett minne för livet.

    Vi avslutade med matpaus, och fick köra hem nöjda och glada allihopa. Och nu vet ni vem ni ska ringa och boka, redan imorgon, till er studentfotografering. Eller varför inte ge bort en familjefotografering till din mamma på morsdag. Oavsett så vågar jag lova, att Karolina är kvinnan ni vill kontakta.